Mänskligheten står inför en gigantisk utmaning. Under
nästa sekel måste befolkningstalen stabiliseras och flera
miljarder människor lyftas ur fattigdom och åtnjuta en
förbättrad sjukvård och utbildning. Samtidigt måste
belastningen på jordens resurser anpassas inom de ramar
naturen sätter. Om naturresurserna och de livsuppehållande
systemen utnyttjas så hårt att obotliga skador uppstår
kommer hoppet om ökad välfärd, rättvisa och frihet för alla
människor på jorden att te sig fåfängt.
Liberaler försöker hela tiden utgå från den enskilda
människan. All liberal politik har som yttersta syfte att ge
honom eller henne frihet att i samverkan med andra forma
sina liv. Miljöproblemen handlar i grunden om enskilda
individer som på olika sätt får sin frihet inskränkt av
miljöförstöringen.
Vi måste ta vårt ansvar för att göra världen bättre. Ett
ansvar som innefattar också kommande generationer över
hela världen. Vi liberaler kallar det förvaltarskap.
Ett gott förvaltarskap
Lika sant som att miljöfrågorna handlar om frihet, lika sant
är det att miljöpolitik inte formas i ett ideologiskt tomrum.
Värderingar bestämmer såväl ambitionsgrad som styrmedel.
Vi liberaler säger ja till ekonomisk tillväxt, fri handel och
marknadsekonomi. Vår ideologiska grund är tron på det
mänskliga förnuftet och besinningen, övertygelsen om att
ekonomisk utveckling skapar välstånd, insikten att tillväxten
måste ske inom ramen för vad naturen tål och ansvaret för
kommande generationer.
Vi liberaler säger också ja till internationellt samarbete.
FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro i juni 1992 var ett
viktigt steg som förde upp de globala miljöfrågorna på den
internationella dagordningen. Agenda 21 är en viktig
vägvisare för de kommande decenniernas miljöarbete. Det är
en agenda som samlar både rika och fattiga länder.
Svenskarna tillhör den minoritet av människor på jorden
som har en hög ekonomisk standard. Den minoriteten --
ungefär en fjärdedel -- omsätter och utnyttjar en mycket
större del av jordens resurser än alla andra tillsammans. Den
minoriteten äger en välfärd och trygghet som majoriteten
drömmer om och strävar efter. Men det går inte att bortse
från att den enorma konsumtion och materialomsättning som
västvärldens människor ägnar sig åt riskerar att leda till en
ekologisk kollaps. Det gäller framför allt om tredje världen
i dag skulle kopiera vårt levnadsmönster.
Genom medierevolutionen, som märks starkt också i
fattiga länder, får fler och fler en mer eller mindre sann bild
av hur människorna i det rika västerlandet har det.
Just därför är det så viktigt att den rika delen av världen
tar en mycket stor del av ansvaret för att vårda miljön,
hushålla med naturresurser och bygga ett långsiktigt hållbart
samhälle. Vi tar ju en större del av kakan och vår standard
blir målet att sträva mot. Förutom att vi själva får bättre
lokala miljöförhållanden kan vi bli ett föredöme som bidrar
till att västvärldens alla misstag inte görs om i global skala.
Men det räcker inte att vi i Sverige bygger ett samhälle
som förvaltar naturen så att fysiska resurser och biologisk
mångfald bevaras här. Vi måste också ställa upp med
miljöbistånd till tredje världen. Till de hot mot miljön som
måste uppmärksammas hör bristen på vatten,
energisituationen och hoten mot den ofta oerhört rika
biologiska mångfalden. Miljöbiståndet till tredje världen
behandlas i folkpartiet liberalernas biståndsmotion.
Vi måste också ge bistånd till länderna i det forna
Östeuropa. Där bör inriktningen vara stöd till vattenrening
och kärnsäkerhet samt rökgasrening och
energieffektivisering. Vidare bör stöd ges som syftar till
bevarande av biologisk mångfald.
Frigörelsen i öst hade på flera håll sina rötter i en fredligt
protesterande miljörörelse. I kampen för demokrati fanns en
starkt önskan att få inflytande och insyn över miljöpolitiken.
Kalla krigets hot mot fred och säkerhet har försvunnit. Det
som hotar vår säkerhet idag är istället den instabilitet som
tomrummet efter den kommunistiska kollapsen givit plats
för. Hoten mot säkerheten hänger också samman med
miljöförstöringen. Avbrutna energileveranser skulle kunna
användas som effektiv krigföring mellan länder.
Vattenbristen i Centralasien har redan orsakat konflikter. En
kärnkraftsolycka skulle ge upphov till massflykt. Problemen
är en angelägenhet för hela Europa. Därför krävs gemensamt
ansvar och agerande för att minska dessa risker. Det ligger
således i vårt gemensamma intresse att de forna
kommunistländerna ges ett ökat stöd på miljöområdet och
erbjuds möjlighet att aktivt delta i det internationella
miljösamarbetet.
Vi har också ett ansvar för miljöfrågorna i
Europasamarbetet. En slutsats EU drog i sin avis med
anledning av Sveriges medlemskapsansökan var att vårt land
hade mycket att tillföra på miljöområdet. Sedan den 1 januari
1995 är vi medlemmar och vi får inte låta de andra
medlemsländernas förhoppning komma på skam. EU
erbjuder en unik möjlighet att på internationell nivå arbeta
för en bättre miljö.
Utgångsläget
Under den förra mandatperioden medverkade folkpartiet
liberalerna i en regering som lade en god grund för fortsatt
miljöarbete. Bland de viktigare besluten kan nämnas:
Tretton älvsträckor och älvar skyddades från utbyggnad
genom att skrivas in i lagen om hushållning med
naturresurser (NRL). Ytterligare skyddsbehov utreds. I
samband med Vattenfalls bolagisering behöll staten
fallrätterna i alla vattenområden som skyddats i NRL.Stora
markområden med höga naturvärden gavs ett varaktigt skydd
när domänverket bolagiserades. All fjällnära skog behölls i
statlig ägo. Ett förbud har införts i minerallagen mot
undersökningsarbete i nationalparker, naturreservat och det
obrutna fjällområdet. Det nya skyddsinstrumentet
biotopskydd infördes i naturvårdslagen. Dessutom höjdes
anslagen för inköp av reservatsmark med 55 miljoner kronor
på initiativ av folkpartiet liberalerna till sammanlagt 190
miljoner kronor. Den nya skogsvårdslagen jämställer
produktions- och miljömålen och skogsägarens frihet och
ansvar ökar. Strängare regler för skogsdikning infördes.
Motiven för strandskyddet utökades till att också gälla skydd
för växt- och djurliv.Sverige undertecknade och
ratificerade konventionerna om begränsning av
klimatpåverkande utsläpp och bevarande av biologisk
mångfald. Ett centrum för forskning om biologisk mångfald
har bildats vid lantbruksuniversitetet. Till stöd för
miljöstrategisk forskning avsattes 2,5 miljarder kronor till en
särskild stiftelse, MISTRA.Genom
kretsloppspropositionen påbörjades arbetet mot ett samhälle
som nyttjar naturresurserna effektivare. Bensinskatten
höjdes, bl.a. för att dämpa ökningen av biltrafiken. En
proposition med handlingsplan mot buller lades fram.
Femhundra miljoner kronor per år satsades på förnybara
energikällor, förbättringar i Östersjömiljön och kärnsäkerhet
i de gamla Öststaterna.
Den borgerliga regeringen lade också fram ett förslag till
miljöbalk som samlade och skärpte miljölagarna. Bland
annat föreslogs att en miljöombudsman skulle inrättas,
reglerna om miljöskyddsavgift ändrades så att avgift tas ut
också om överträdelsen av ett tillstånd inte sker med uppsåt
eller leder till ekonomisk vinning. Vidare föreslogs att
myndigheterna i ökad utsträckning skulle kunna ställa
generella krav på företag i stället för enskild
tillståndsgivning och att miljökvalitetsnormer skall användas
av myndigheterna. Den socialdemokratiska regeringen som
tillträdde hösten 1994 drog tillbaka förslaget om miljöbalk.
Vi återkommer senare i den här motionen till frågan.
I regeringsställning fick folkpartiet liberalerna ta hård strid
för att slå vakt om strandskyddet. Om vi själva fått bestämma
hade dessutom mer mark sparats i statlig ägo för
reservatsbehov i södra Sverige, kraftverksägarna hade fått ta
större ansvar för att återställa förödda biotoper och
vandringsvägar för fisk, försäkringsbeloppen i
atomansvarighetslagen hade varit högre och utredningen om
ökad miljörelatering av skattesystemet (dir l994:11) hade
blivit tillsatt liksom en särskild kommission för en hållbar
utveckling.
Det finns dock en god grund att bygga vidare på i det
fortsatta arbetet i riksdagen och för den nya
socialdemokratiska regeringen. Det finns också en bred
samsyn mellan partierna om stora delar av miljöpolitiken. Vi
noterar den öppna attityd regeringen intagit i skrivelsen
1994/95:120 om det miljöpolitiska arbetet. Folkpartiet
liberalerna deltar gärna i den dialog regeringen inbjuder till
om miljöpolitiken. I det följande redovisar vi våra förslag.
På några punkter framför vi kritiska synpunkter på
socialdemokraternas politik. Vår förhoppning är att
regeringen tar till sig våra tankegångar och för dialogen
vidare.
Förslag till en modern miljöpolitik
Både miljöskulden och statsskulden bekämpas
Folkpartiets förslag:
Riksdagen ger regeringen till känna att det nu behövs en
politik som låter kampen mot statsskulden och miljöskulden
gå hand i hand.
Regeringen bör snarast lämna en ny proposition om
miljöbalk till riksdagen.
En skatteväxling från arbetsgivaravgifter till
koldioxidskatt om 2 500 miljoner kronor genomförs.
Riksdagen begär att regeringen utreder frågorna kring en mer
omfattande skatteväxling och möjligheterna att genomföra
en växling av skatter mot avgifter på den kommunala nivån.
Regeringen ges till känna att en prioriterad uppgift för
Sverige i EU-samarbetet är att införa minimiregler om en
koldioxidavgift och arbeta för en skatteväxling.
Regeringen bör tillsätta en kommission som utreder vad
som krävs för att nå en hållbar utveckling i Sverige.
Bakgrund:
För att råda bot på Sveriges mest akuta problem just nu
krävs tillväxt. Då skapas nya arbeten, statens utgifter
minskar och tilltron till landets ekonomi förbättras.
Samtidigt är det viktigt att den nödvändiga tillväxten sker på
sådant sätt att skadorna på miljön inte ökar. Tvärtom är det så
att de ackumulerade skadorna på miljön -- här har begreppet
miljöskuld etablerats -- måste minska. Den förra regeringen
såg det som viktigt att tillväxten i ekonomin inte gick ut över
miljön, det slogs fast bl.a. i Finansplanen 1994. Det är
dessutom nödvändigt att både statsskulden och miljöskulden
nu stabiliseras och kan börja minska. Om miljöförstöringen
går för långt kommer den även att ge en direkt negativ effekt
på nationens ekonomi. Med en riktig politik kan
minskningen av statsskulden och miljöskulden ske
samtidigt.
Socialdemokraternas politik håller inte måttet. De vill
säkert väl och de intar på flera punkter en välvillig attityd till
miljöfrågorna. Men tyvärr hänger inte politiken ihop. Deras
skattehöjningar på företagande motverkar tillkomsten av nya
jobb och de föredrar satsningar på den traditionella
exportindustrin framför nyföretagande i tjänste-- och
högteknologisektorn. De väljer att försöka skapa tillväxt
inom de sektorer som har störst miljöpåverkan. De väljer att
föra en konkurrenspolitik som leder till dyrare
järnvägstransporter och åtminstone temporärt stoppar en från
miljösynpunkt intressant utveckling av elmarknaden.
Den socialdemokratiska regeringen försöker skyla över att
politiken kommer att gå ut över miljön genom att tilldela
Miljödepartementet en budget med förhållandevis måttliga
besparingar och ett nytt anslag för miljöinvesteringar med
positiva sysselsättningseffekter. Folkpartiet liberalerna är
kritiska till det nya anslaget, som vi befarar inte kommer att
ha någon betydelse för sysselsättningen eller tillkomsten av
miljövänliga investeringar. Vi är dessutom negativa till
inriktningen av de besparingsåtgärder inom miljöområdet
som föreslås för kommande budgetår. Vi återkommer till de
frågorna längre fram i den här motionen.
Folkpartiet liberalernas uppfattning är att vår ekonomiska
politik som beskrivs i en annan motion är bättre skickad att
bekämpa inte bara de ekonomiska problemen utan också
miljöproblemen i Sverige. Därför bör riksdagen slå fast att
det behövs en annan politik som för kampen mot
statsskulden och miljöskulden samtidigt.
Den socialdemokratiska regeringen drog tillbaka
propositionen om miljöbalk direkt efter sitt tillträde hösten
l994. Vi beklagar det eftersom en rad angelägna förbättringar
i miljölagstiftningen nu försenas, bl.a. möjligheten att
meddela generella föreskrifter för utsläpp, buller och andra
miljöstörningar från anläggningar. Vi har svårt att förstå
åtgärden, då den nya regeringen hade kunnat lämna förslag
till ändringar och tillägg i balken även om den fått träda i
kraft. Folkpartiet liberalerna anser att ett nytt förslag snarast
bör föreläggas riksdagen.
Men det återstår andra svåra problem att lösa på vägen mot
ett hållbart Sverige. Skatter som är önskvärda från
miljösynpunkt kan vara svåra att införa på grund av ett redan
högt skattetryck eftersom ytterligare pålagor kan få negativa
effekter i samhället. En växling mellan skatter som innebär
att vissa höjs och andra sänks är därför nödvändig. Men
skattesänkningen bör genomföras så att alla får del av både
höjningar och sänkningar.
Det anförs dock även invändningar mot en skatteväxling.
En är att företagens internationella konkurrenskraft kan
påverkas -- dock finns möjligheten att företag i miljöns
frontlinje också har fördelar av det. En annan att riktigt
effektiva miljöskatter urholkar själva skattebasen eftersom
utsläppen m.m. minskar. Därför bör frågan om skatteväxling
utredas innan mer omfattande åtgärder vidtas. Mot den
bakgrunden är det glädjande att regeringen ämnar fullfölja
tillsättandet av utredningen om ökad miljörelatering av
skattesystemet, den s.k. skatteväxlingsutredningen.
Redan nu är det dock möjligt att genomföra en
skatteväxling av mindre omfattning. I Folkpartiet
liberalernas ekonomisk-politiska motion föreslås att 2 500
miljoner kronor växlas mellan höjd koldioxidskatt och sänkt
arbetsgivaravgift.
Även på kommunal nivå bör ett slags skatteväxling vara
möjlig. En höjning av avgifterna i teknisk verksamhet med
25 % skulle motsvara ungefär en krona på kommunalskatten.
En sådan växling kräver en ändring i kommunallagen om
undantag från självkostnadsprincipen. Förslagsvis skulle
undantaget gälla avgifter för verksamhet som belastar
miljön. Frågan om kommunal skatteväxling bör utredas.
I EU-samarbetet bör den svenska regeringen se som en
prioriterad uppgift att verka för en skatteväxling och aktivt
arbeta för införande av minimiregler för en koldioxidskatt i
EU.
Folkpartiet liberalernas förslag om skatteväxling
stimulerar arbetsmarknaden på ett betydligt effektivare sätt
än regeringens förslag om stimulansbidrag för åtgärder för
miljöanpassning. Folkpartiet liberalerna yrkar därför avslag
på anslaget (A 8) på 100 miljoner kronor. Dessa medel bör i
stället användas till särskilt angelägna engångsinsatser inom
miljöområdet som t.ex. markinköp.
Folkpartiet liberalerna har också uppmärksammat att det
tycks finnas ''systemfel'' i samhället som gör att miljöbeslut
inte genomförs och att miljömål tillmäts för liten betydelse.
Naturvårdsverkets redovisning av möjligheterna att uppfylla
de uppsatta miljömålen utgör en målande illustration till de
problem vi uppmärksammat. Vi tycker det är mycket viktigt
att få reda på varför de här problemen finns och hur man kan
komma förbi dem. En kommission bör tillkallas med
uppdrag att utreda vilka hinder som finns i beslutsprocesser
och nationella och internationella regelverk samt lämna
förslag om vad som krävs för att nå en hållbar utveckling i
Sverige.
Internationellt miljöarbete
Folkpartiets förslag:
Inriktningen på stödet till länderna i Central- och
Östeuropa bör vara stöd till vattenrening, kärnsäkerhet samt
rökgasrening och energieffektivisering.
Bakgrund:
Miljösituationen i de forna kommuniststaterna är på många
sätt alarmerande och de allvarliga ekonomiska situationen
hindrar flera länder att vidta nödvändiga åtgärder. Den
omfattande miljöförstöringen har framför allt sin grund i ett
misslyckat försök att genomföra ett omöjligt politiskt och
ekonomiskt system. Naturen betraktades i det socialistiska
systemet som en fiende i samma mening som kapitalismen
och de borgerliga samhällsklasserna. Vid FN:s miljö och
utvecklingskonferens i Rio de Janeiro 1992 var de nya
demokratierna i öst representerade. Tjugo år tidigare vid
FN:s miljökonferens i Stockholm hindrade Sovjetunionen
satellitstaterna (utom Rumänien) från att delta.
Miljöförstöring och den ekologiska utarmningen utgör en
oerhörd påfrestning för befolkningen. Nära tjugo procent av
den f.d. sovjetiska befolkningen anses leva i ''ekologiska
katastrofzoner''. Den rumänska miljörörelsen har pekat ut
över 600 platser där miljösituationen är alarmerande.I
Kazakstan utsätts 2 miljoner människor av radioaktiv
strålning efter kärnvapenprovsprängningar. Fem miljoner
människor i Centralasien saknar tillgång till rinnande vatten.
Kalla krigets hot mot fred och säkerhet har försvunnit. Det
som hotar vår säkerhet idag är i stället den instabilitet som
tomrummet efter den kommunistiska kollapsen givit plats
för. Hoten mot säkerheten hänger också samman med
miljöförstöringen. Avbrutna energileveranser skulle kunna
användas som effektiv krigföring mellan länder.
Vattenbristen i Centralasien har redan orsakat konflikter. En
kärnkraftsolycka skulle ge upphov till massflykt. Problemen
är en angelägenhet för hela Europa. Därför krävs gemensamt
ansvar och agerande för att minska dessa risker. OECD
rekommenderar alla i-länder att investera 1,5 % av BNP i
miljöåtgärder. Östländerna saknar förutsättningar för detta.
Folkparitet liberalerna anser att det är en mycket angelägen
uppgift för Sverige, och inte minst EU att genom utbyte och
hjälpinsatser medverka till omfattande åtgärder för en bättre
miljö i Öst- och Centraleuropa, inklusive f.d. Sovjetunionen.
Inriktningen på biståndsarbetet bör vara stöd till
vattenrening, kärnsäkerhet samt rökgasrening och
energieffektivisering. Vi återkommer till dessa frågor i en
särskild motion när regeringen har lagt den aviserade
propositionen om bistånd till Öst- och Centraleuropa.
Nya styrmedel
Folkpartiets förslag:
Regeringen bör fortsätta att överväga användningen av
överlåtbara utsläppsrätter och snarast återkomma till
riksdagen med ett förslag.
Bakgrund:
Efter initiativ av folkpartiet liberalerna har frågan om
överlåtbara utsläppsrätter diskuterats ett antal år.
Naturvårdsverket har utrett utsläppsramar för kväve till
vatten, men miljömyndigheterna har hittills visat liten
entusiasm inför detta nya och i Sverige oprövade styrmedel.
Trots det motståndet menar vi att systemet bör prövas. Vi
ser därför positivt på att regeringen i skrivelse 1994/95:120
förordar ett fortsatt utvecklingsarbete. Överlåtbara
utsläppsrätter kan onekligen ha stora fördelar i ett
väldefinerat område och starkt bidra till kostnadseffektiva
utsläppsminskningar. Försöksverksamhet bör inledas och
senast i det nya miljöbalksförslaget bör ett regelverk
presenteras.
Trafiksektorn
Folkpartiets förslag:
Riksdagen bör fastställa målet att senast år 2010 skall inga
fordon med hälsovådliga utsläpp tillåtas i städerna.
Regeringen bör också förelägga riksdagen ett förslag som
ger möjlighet för kommuner att införa bilavgifter i större
tätorter.
Regeringen bör lämna förslag om skärpt beskattning av
förmånsbilar och av tung vägtrafik.
Regeringen bör lämna ett nytt förslag om avreglering av
järnvägstrafik till riksdagen samt utreda en ökad
miljörelatering och sänkning av banavgiften.
Regeringen bör verka för och snarast ingå avtal med
länderna i Norden och runt Östersjön om miljörelaterade
hamn- och farledsavgifter samt regler om bränslekvalitet för
sjötrafiken.
Regeringen bör i EU-samarbetet verka för bättre reglering
av utsläpp från arbetsfordon och arbetsredskap.
Bakgrund:
Trafiken är en av de sektorer i samhället som genererar en
stor del av problemen med försurning, utsläpp av
växthusgaser, buller och ianspråkstagande av mark, som är
värdefull från naturvårds- eller rekreationssynpunkt. Den
största anhopningen av transporter finner man vid
storstäderna där det redan råder brist på mark för grönytor
och andra ändamål. Dessutom uppstår besvärande och
kostsam trängsel på gator och vägar. Koncentrationen av
fordon med förbränningsmotorer leder till höga halter av
luftföroreningar och bildning av marknära ozon, som både
vållar hälsoproblem och skadar växtlighet.
Fortfarande väntar vi på den rena bilen. Genom en riktig
politik kan den tekniska utvecklingen styras så att bilar med
avsevärt mycket bättre miljöegenskaper än dagens tas fram.
I USA har Clinton-administrationen startat ett projekt för att
minska bilarnas bränsleförbrukning med 2/3. Tidigare
erfarenheter från t.ex. Kalifornien visar hur hårda krav
tvingar fram mer miljövänlig bilteknik.
Folkpartiet liberalerna föreslår att riksdagen fastställer ett
mål att senast år 2010 skall inga fordon med hälsovådliga
utsläpp tillåtas i städerna.
Vi anser vidare att det skall vara möjligt för kommunerna
att införa bilavgifter i större städer, det motiveras inte bara
av behovet av medel till trafikinvesteringar utan också av
miljöskäl. Ny teknik som redan finns tillgänglig kommer att
göra mycket smidiga system möjliga. Regeringen bör snarast
lämna förslag som möjliggör bilavgifter i större städer.
Bilavgifter har däremot ingen plats i glesbygd, där
alternativa transportmedel saknas.
Dagens system med förmånsbilar med fri bensin är
förkastligt från miljösynpunkt. De som har förmånsbil
betalar inte marginalkostnaden för sin körning. Att bilistens
kostnad är oberoende av körsträckans längd har lett till att
föörmånsbilarna används mycket flitigt. Reglerna
uppmuntrar inte heller den som köper förmånsbil att välja
bensinsnåla bilar. År 1994 var varannan ny bil som såldes i
Sverige en förmånsbil, så förmånsbilköparna är en stark
marknadsfaktor som inte ger incitament till industrin att
tillverka bensinsnåla bilar. Folkpartiet liberalerna föreslår att
regeringen skall lämna ett förslag till riksdagen om en
skärpning av beskattningen för förmånsbilar.
Godstransporterna på land sker i dag i ökande utsträckning
som lastbilstrafik. Andelen godstransporter på landsväg är
nu över 50 %. Det är nödvändigt att den mer miljövänliga
järnvägen återtar en stor andel av marknaden --
energiåtgången är 1/6 -- 1/8 av den vid landsvägstransport.
Därför måste järnvägstrafikens konkurrensförmåga och
effektivitet förbättras betydligt. Det förra riksmötet fattade
på förslag av den borgerliga regeringen ett beslut om
avreglering av järnvägstrafik. Det var ett steg i rätt riktning.
Om fler operatörer än SJ får möjlighet att köra tåg på spåret
kommer konkurrensen att leda till bättre tågtrafik, pressade
priser och en attraktivare järnvägstrafik.
Tyvärr tog den nya socialdemokratiska regeringen steget
tillbaka genom att upphäva avregleringen. Det innebär att SJ
befäster ställningen som monopolist och ensam kör
godstrafik såväl på stomnätet som på länsjärnvägarna.
Folkpartiet liberalerna kräver att regeringen återkommer
med ett nytt förslag om avreglering.
Förutom att en ny avreglering bör genomföras anser vi att
systemet med banavgifter bör utvecklas så att de blir
miljörelaterade och på sikt bör de sänkas. Sänkningen kan
finansieras genom ökad beskattning av tung
landsvägstrafik -- vilket f.ö. blir en effekt av vårt förslag om
höjd koldioxidskatt -- och genom att underhållskostnaderna
för vägar kan förväntas minska om den tunga lastbilstrafiken
minskar. Regeringen bör utreda förslag om miljöanpassning
och sänkning av banavgiften och återkomma till riksdagen
med ett förslag.
En överväldigande andel av transporterna till och från
Sverige sker till sjöss. Sjötrafikens internationella karaktär
gör regleringar av olika slag svårare att genomföra. En stor
del av trafikens miljöpåverkande utsläpp kommer därför
också från båttrafiken. Bränslet håller en betydligt högre
svavelhalt och kväveutsläppen är stora. Folkpartiet
liberalerna anser att regeringen bör verka för en nordisk
överenskommelse om miljörelaterade hamn- och
farledsavgifter. Regeringen bör också verka för att bilaterala
avtal sluts som reglerar svavelhalten i det bränsle som
används i fartyg i reguljär trafik mellan länder i
Östersjöområdet. Arbetet att miljöklassa motorer i
fritidsbåtar bör fortsätta.
Utsläppen från motorer i arbetsfordon som traktorer och
arbetsredskap som gräsklippare är inte att hänföra till
transportsektorn men behandlas ändå här eftersom de rent
tekniskt är av samma karaktär som trafikutsläppen. De står
också för en betydande del av luftutsläppen i Sverige.
Folkpartiet anser att arbetet med avgaskrav för och
miljöklassning av arbetsfordon måste gå vidare och vara en
viktig del i Sveriges ansträngningar för en bättre miljö i
EUsamarbetet. Likaså bör regeringen ta upp frågan om
bränslebeskattning för arbetsfordon i ministerrådet.
Folkpartiet liberalerna anser också att regeringen bör
föreslå regler om avgaskrav för arbetsredskap.
Energisektorn
Folkpartiets förslag:
Riksdagen bör uttala att epoken av vattenkraftsutbyggnad
nu är avslutad.
Gideälven uppströms Björna och Österdalälven vid
Brunnsberg bör skyddas i naturresurslagen.
Lagen om införande av vattenlagen ändras så att större
krav kan ställas på kraftverksägare om skadeförebyggande
och skadekompenserande åtgärder i vattendrag.
Bakgrund:
Det svenska energisystemet baseras till stor del på
kraftproduktion i vatten- och kärnkraftverk. Värme för
hushållens, tjänstesektorns och industrins behov produceras
till stor del i större värmepannor med mer eller mindre
miljövänliga bränslen och kringgärdat av olika styrmedel.
Energisektorn står därigenom -- bortsett från växthusgasen
koldioxid -- för en relativt liten andel av de utsläpp som
orsakar miljöproblem. Däremot har
vattenkraftsutbyggnaden orsakat svåra skador i natur- och
kulturmiljöer och på den biologiska mångfalden.
Folkpartiet liberalernas mening är att epoken av
vattenkraftsutbyggnad nu måste betraktas som avslutad.
Österdalälven vid Brunnsberg bör således skyddas genom att
skrivas in i 3 kap 6 § lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser (NRL). När prövningen enligt vattenlagen av
utbyggnad i Gideälven mellan Stennäs och Björna är
avslutad bör den aktuella älvsträckan, vid avslag, skyddas
genom att skrivas in i NRL 3:6, detsamma gäller Jaurekaska
i Stora Luleälven och Ljungån i Gimån.
I Vattendragsutredningens betänkande (SOU 1994:59)
föreslås att fyra vattenområden i södra Sverige skrivs in i
NRL 3:6. De är: I Motala ström Vätterns tillflöden söder om
Hjoån -- Mjölnaån, Kävlingeån, Rönne å och Rolfsån.
Folkpartiet liberalerna ställer sig bakom det förslaget.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en
proposition om skydd för de nämnda vattendragen.
En annan fråga med anknytning till vattenkraftens
miljöproblem är de skador på fiskbestånd, deras livsmiljöer
och vandringsvägar m.m., som uppstår vid reglering för
kraftverksbyggen. Kammarkollegiet har i en skrivelse till
regeringen aktualiserat frågan om kraftsverksägares rätt till
ersättning för skadeförebyggande och skadekompenserande
åtgärder som beslutas vid omprövning av äldre vattendomar.
I dag leder alla krav på sådana åtgärder till ersättning av
allmänna medel. Vid omprövning av domar givna enligt den
nya vattenlagen (1983:291) kan dock inga ersättningskrav
resas.
Den förra regeringen utarbetade en promemoria, vars
lagförslag skärpte kraven på kraftverksägarna, men av
rättsäkerhetsskäl begränsades värdet av de krav
myndigheterna kan ställa till en tjugondel av
produktionsvärdet i kraftverket. Skadeförebyggande och
skadekompenserande åtgärder jämställdes därmed med
andra allmänna krav som kan ställas på kraftverksägare vid
omprövning av äldre vattendomar.
Promemorian remitterades och remissutfallet var blandat.
Som väntat avstyrkte vattenkraftsägarnas organisation
VASO, medan andra, som t ex Vattenöverdomstolen, ansåg
att högre krav kunde ställas på kraftverksinnehavarna.
Kammarkollegiet menade att rättssäkerheten tillgodoses
genom vattenlagens tillåtlighetsregler i 3 kap. och
skälighetsregeln i 15 kap. 10 § och att kraftverksägarna
därigenom inte kan påföras oskäliga kostnader. De vidhöll
sitt ursprungliga förslag.
Folkpartiet liberalerna anser att Kammarkollegiets
framställan är berättigad. Vi föreslår att regeringen snarast
lämnar ett förslag till riksdagen om en ändring i lagen
(1983:29x) om införande av vattenlagen så att
skadeförebyggande och skadekompenserande åtgärder som
beslutas vid omprövning av äldre vattendomar inte skall
föranleda ersättning till tillståndshavaren.
Slut kretsloppen!
Folkpartiets förslag:
Regeringen bör snarast förelägga riksdagen ett förslag om
avfallsskatt. Beskattning av råvaru- och
färskvattenanvändning bör utredas.
Bakgrund:
Materialhanteringen i samhället bygger i hög utsträckning
på att olika råvaror används i tillverkningsprocesser. De
varor och kemikalier som tillverkas används för sina olika
ändamål och sprids ut i naturen eller blir slutligen avfall som
slängs på tippen eller förbränns. Avfall uppkommer också i
vart och ett av de tidigare leden.
I ett mer resurshushållande samhälle bör kretsloppen
slutas, dvs. avfallet upparbetas på ett eller annat sätt och
återanvänds i produktionen av nya varor. Alternativ kan vara
energiutvinning under miljömässigt godtagbara former eller
kompostering. Den borgerliga regeringens
kretsloppsproposition var ett första steg mot ett mer
resurshushållande samhälle.
Vid sidan av att fortsätta kretsloppsarbetet med nya varor
måste man också beakta behovet av att verkliga fungerande
marknader för återvunnet material etableras. Annars finns
risk att vi hamnar i en situation där producenterna sitter med
högar med sorterat och återvunnet material, som inte
återanvänds därför att jungfruliga råvaror är billigare. En
annan aspekt är att kretsloppet inte avstannar efter ett varv,
då skjuts ju bara avfallsproblemet upp ett tag.
Vid sidan av regelverket med återvinningskrav bör
ekonomiska styrmedel införas som gör återvunnet material
attraktivare. En skatt på råvaruanvändning skulle få sådana
effekter, men en sådan skatt kan också ha oönskade effekter.
Råvaruskatter bör därför utredas noga först i den s.k.
skatteväxlingsutredningen.
En möjlighet som står till buds mer omedelbart är att införa
en skatt på avfall. Då blir det i vart fall mer gynnsamt att
återvinna varor än att lägga på deponi. Det finns i dag ett
utredningsförslag som efter vissa kompletteringar och
överväganden borde kunna föreläggas riksdagen som en
proposition. Regeringen bör snarast återkomma i denna
fråga.
En del av det material som omsätts i samhället används
inte som varor utan tillhandahåller snarare tjänster. Exempel
på detta är vatten som kylmedium eller transportmedium för
avlopp. I den mån användningen orsakar dålig
resurshushållning eller orsakar miljöproblem bör
ekonomiska styrmedel övervägas.
Färskvatten är med vissa lokala undantag ingen bristvara i
Sverige, men avloppssystemen vållar miljöproblem trots
långtgående rening. En skatt på färskvattenanvändning
skulle gynna mer resurshushållande avloppssystem och
näringsämnena i avloppet skulle lättare kunna nyttiggöras i
stället för att spolas ut och vålla miljöskador. Regeringen bör
låta utreda en skatt på vattenanvändning.
Jord- och skogsbruk
Folkpartiets förslag:
Jordbrukspolitiken bör anpassas så att miljöanpassning och
resurshushållning förbättras. Jordbrukets kretslopp måste
slutas.
Regeringen måste överväga ytterligare åtgärder gör att
skogsbrukets miljömål skall uppfyllas.
Bakgrund:
Jordbruket i Sverige kan inte sägas vara resurshushållande.
Det beror framför allt på att de näringsämnen som krävs vid
odlingen till stor del inte ingår i naturliga kretslopp utan
tillförs som konstgödsel, som är mycket energi- eller
råvarukrävande vid tillverkningen. Andra problem är
koncentration, långt driven specialisering och
brukningsmetoder som innebär risker för försämring av
jordarna, utlakning av näringsämnen och utarmning av den
biologiska mångfalden.
Ett effektivt jordbruk som producerar livsmedel till låga
kostnader är naturligtvis önskvärt av andra anledningar, men
effektiviteten och miljöproblemen har blivit två sidor av
samma mynt. Folkpartiet liberalerna tror att det går att göra
något åt problemen.
På sikt måste betydligt större del av åkerarealen än de tio
procent riksdagen satt som mål odlas ekologiskt. Metoderna
för att hantera stallgödsel på miljömässigt godtagbart sätt
måste fortsätta att utvecklas liksom system för handel med
naturgödsel. Näringsämnena i rötslam måste tas till vara i
jordbruket. EU:s jordbrukspolitik måste omformas så den
blir mindre kostnadskrävande och genomreglerad samtidigt
som den blir mer miljövänlig. Regeringen vill säkert väl när
det gäller att miljöanpassa Sveriges jordbruk, men politiken
som föreslås tar inte till vara viljan som finns och
möjligheterna att utveckla miljöhänsyn och
kretsloppstänkande i svenskt jordbruk. Huvudinriktningen
av folkpartiet liberalernas förslag för ett resurshushållande
jorbruk bör tillkännages i ett uttalande till regeringen.
Folkpartiet liberalerna behandlar även jordbrukspolitiken
i en särskild kommittémotion till årets riksmöte.
Skogsbrukets miljöpåverkan består huvudsakligen i
förstöring och utarmning av naturmiljöer samt hot mot den
biologiska mångfalden.
I skogsbruket pågår en spännande utveckling mot en ökad
miljöhänsyn och skogsbruksmetoder som efterliknar
naturens egen dynamik. Det är nödvändigt eftersom behovet
av kostsamma reservatsavsättningar hänger ihop med hur väl
skogsbrukets miljömål uppfylls. Trots att skogsbrukets
naturhänsyn har förbättrats är den, enligt Skogsstyrelsen,
inte tillräcklig för att det beslutade miljömålet skall nås. Det
är allvarligt. Folkpartiet liberalerna anser att regeringen bör
överväga hur myndigheterna med information, regelgivning
och förelägganden inom ramen för skogsvårdslagen kan öka
hänsynen så målet uppfylls.
Naturvård
Folkpartiets förslag:
Bevarande av odlingslandskap och produktiv skogsmark
nedanför det fjällnära området fortsätter.
Regeringens förslag om inriktningen av fortsatta
besparingsåtgärder inom miljöområdet avvisas.
Bakgrund:
En god naturvård bygger på två viktiga komponenter: En
god grundläggande miljöhänsyn i jord- och skogsbruk och
andra areella näringar samt ett bevarande av natur genom
reservatsavsättning. Reservatsbehovet beror till stor del på
hur väl miljöanpassningen i de areella näringarna lyckas.
Beträffande reservat i skogsmark ställde riksdagen sig
bakom ett uttalande att 5 % av den produktiva skogsmarken
nedanför det fjällnära området kan behöva skyddas i
reservat. Detta förutsätter att riksdagens mål för
miljöanpassning av skogsbruket uppfylls. Nås inte målet
ökar reservatsbehovet upp emot 15 %. Reservatsbehovet bör
uppfyllas inom rimlig tid -- senast 2010 anser Folkpartiet
liberalernas är önskvärt.
Beträffande odlingslandskapet har Naturvårdsverket
föreslagit att 600 000 ha skall bevaras före 1998. De
värdefullaste områdena bör enligt verket säkerställas som
reservat. Folkpartiet liberalerna delar denna bedömning.
Regeringen sparar på Östersjöanslaget, miljöforskning och
kalkning. Biståndet till Östeuropa har vi tagit upp tidigare i
den här motionen och våra synpunkter på regeringens
forskningspolitik finns i en separat motion. Vi beklagar det
minskade kalkningsanslaget, men accepterar besparingen på
grund av det rådande budgetläget. Arbetet mot försurning
drabbas visserligen av minskade anslag, men vi gör
bedömningen att huvuddelen av kalkningen kan fortsätta.
Vad gäller bevarandet av värdefull natur bör arbetet
fortsätta med nuvarande inriktning, men takten skulle
egentligen behöva öka. Sådana åsikter framförde också
socialdemokraterna under valrörelsen. Således borde
reservatsanslaget höjas på några års sikt, men det är givetvis
svårt att genomföra under det rådande ansträngda
budgetläget.
Vi tycker det är bra att regeringen nu inte skär i
reservatsanslaget men finner den stora besparing på
miljövård som föreslås för 1998 oroande. Regeringen vill ha
riksdagens godkännande för inriktningen av
besparingsåtgärder inom området miljövård för de
kommande budgetåren utan att närmare ange någon
inriktning. Folkpartiet liberalerna måste under dessa
omständigheter avstyrka regeringens förslag om
inriktningen av besparingsåtgärder inom området miljövård
för budgetåren 1997 och 1998.
Den enda antydan regeringen gör om vad den tänker spara
på är att A 4. Investeringar inom miljöområdet -- d.v.s.
reservatsanslaget -- kan minskas 1998. Det rimmar i så fall
illa med de tankegångar socialdemokraterna framfört om
vikten av att snabbt avsätta upp emot 5 % av den produktiva
skogsmarken nedom det fjällnära området som reservat.
Motivet för den kommande nedskärningen i
reservatsanslaget är också konstigt. Regeringen anger att
mark med särskilt stora naturvärden, som behölls i statlig
ägo vid Domänverkets bolagisering skall överföras till
Naturvårdsfonden. Men den marken är redan skyddad och
den är eller skall bli naturreservat. Regeringen vill således
dra in pengar till nya reservat och kompensera naturvården
med mark som skyddades under den borgerliga regeringens
tid.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kampen mot statsskulden och
miljöskulden måste föras samtidigt,
2. att riksdagen hos regeringen begär att ett nytt förslag om
miljöbalk skyndsamt läggs fram,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning av konsekvenser av
en skatteväxling,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning om kommunal
skatteväxling,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det är en prioriterad uppgift
för Sverige i EU-samarbetet att verka för en koldioxidskatt
och skatteväxling,1
6. att riksdagen hos regeringen begär att en kommission
tillsätts som utreder vad som krävs för en hållbar utveckling
i Sverige i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av miljöinsatser i
Öst- och Centraleuropa,2
8. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om
användningen av överlåtbara utsläppsrätter,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
målet att senast år 2010 skall inga fordon med hälsovådliga
utsläpp tillåtas i städerna,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användandet av bilavgifter i
städer,3
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att höja skatten för
förmånsbilar,1
12. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om
avreglering av järnvägstrafiken för miljöns skull,3
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en miljörelatering och sänkning
av banavgiften,3
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljörelaterade hamn- och
farledsavgifter,1
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regler för svavelhalt i
fartygsbränsle,3
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avgasregler och
bränslebeskattning för arbetsfordon,
17. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om
avgaskrav för arbetsredskap,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att vattenkraftsutbyggnadsepoken nu är avslutad,4
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skydd av Gideälven mellan
Stennäs och Björna, Jaurekaska i Stora Luleälven och
Ljungån i Gimån,4
20. att riksdagen beslutar att sträckan av Österdalälven vid
Brunnsberg förs in i 3 kap. 6 § naturresurslagen,4
21. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om skydd
i 3 kap. 6 § naturresurslagen för: i Motala ström, Vätterns
tillflöden söder om Hjoån--Mjölnaån, Kävlingeån, Rönne å
och Rolfsån,4
22. att riksdagen hos regeringen begär en ändring i lagen
om införande av vattenlagen så att större krav kan ställas på
kraftverksägare om skadeförebyggande och
skadekompenserande åtgärder vid omprövning av domar
givna enligt äldre vattenrätt,4
23. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om
avfallsskatt,1
24. att riksdagen hos regeringen begär att beskattning av
råvaruanvändning och färskvattenanvändning utreds,1
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktlinjer för ett resurshushållande
jordbruk,
26. att riksdagen hos regeringen begär ytterligare insatser
för att miljömålet i skogsbruket skall uppfyllas,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av bevarandearbetet
beträffande skogsmark,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av bevarandearbetet
beträffande odlingsmark,
29. att riksdagen avslår regeringens förslag om inriktningen
av besparingsåtgärder inom området miljövård för
budgetåren 1997 och 1998,
30. att riksdagen till anslaget A 8. Investeringsbidrag för
främjande av omställning i ekologiskt hållbar riktning,
anvisar 100
000
000 kr mindre än vad regeringen har föreslagit eller således
0 kr samt anvisar 100
000
000 kr under ett nytt anslag, A 32. Särskilda miljöinsatser,
i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 23 januari 1995
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Eva Eriksson (fp)
Elver Jonsson (fp)
Anne Wibble (fp)
1 Yrkandena 3--5, 11, 14, 23, 24 hänvisade till SkU
2 Yrkande 7 hänvisat till UU
3 Yrkandena 10, 12, 13, 15 hänvisade till TU
4 Yrkandena 18--22 hänvisade till BoU