Nationell restaureringsplan för Emåns vattensystem
Emån, som under århundraden utgjort en kraftkälla för och
en pulsåder i de bygder den passerar, är sydöstra Sveriges
största vattendrag. Totallängden är 22 mil och
avrinningsområdets totalareal 4460 km2 . Ån har sitt
upprinningsområde på småländska höglandet i trakterna av
Bodafors och Eksjö i Jönköpings län, med de högsta källorna
belägna 360 m ö.h. Emån berör även Östergötlands och
Kronobergs län men passerar huvudsakligen genom
Jönköpings och Kalmar län, där utflödet i Östersjön vid Em
är beläget ca 1 mil norr om Mönsterås.
Den stora nivåskillnaden mellan höglandsdelen och
åmynningen vid Em gör att antalet forsar och fall är många,
samtidigt som det finns -- främst i Kalmar läns del -- stora
plana slättområden, där ån slingrar sig fram, ''meandrar'',
med risk för omfattande översvämningar alltefter den
varierande vattentillströmningen.
Ån rinner genom trakter som är Sveriges
nederbördsfattigaste, med i genomsnitt 700 mm/år i
upprinningsområdet och 500 mm/år vid Em. Detta,
tillsammans med att den sista tredjedelen av ån helt saknar
utjämnande och magasinerande sjöar, gör att vattenföringen
är mycket ojämn och oregelbunden. Vårflod och kraftiga
höstregn ger därför stora toppar i vattenföringen. Sedan
många år tillbaka har därför kravet på olika invallningar och
rensningsarbeten varit starka. Sådana genomfördes senast år
1988.
Innan Emån utsattes för några större mänskliga ingrepp
vandrade laxen långt upp i ån, säkert belagt ända till Turefors
strax utanför Kvillsfors i Jönköpings län, troligen längre.
Utbyggd kraftproduktion, rensade och sänkta forsar samt
ökande föroreningar från industrier och samhällen medförde
att det i början på 1970-talet fanns lax och havsöring kvar
i mer betydande bestånd endast i nedersta delen av Emån,
nedströms Karlshammar och Emsfors. Nedläggning av
industrier och förbättrad rening av avloppsvattnet har
därefter bidragit till en förbättrad vattenkvalitet. I
kombination med förbättring av laxtrappor har på 1980-talet
först havsöringen och nu i viss mån även laxen återkommit
på den sträcka som idag är tillgänglig för vandringsfisk.
Både havsöringen och laxen i Emån har unika egenskaper,
som skiljer dem från andra stammar och anses enligt bl.a.
Fiskeristyrelsen tillhöra de mest skyddsvärda i Sverige och
Östersjöområdet.
Förutom lax och havsöring rymmer Emån mellan 25 och
30 fiskarter. Till de mest skyddsvärda arterna hör malen
(silurus glanis), som här troligen har sitt viktigaste vatten i
norra Europa. Enligt Världsnaturfonden utgör Emån en av
numera endast tre säkra lokaler för malen. En viktig
förutsättning för malen är de djupare höljor som finns här
och var i Emåns lopp.
En orsak till den rikliga fiskeförekomsten i Emån är en
ovanligt art- och talrik bottenfauna. En stor
bottenfaunaundersökning i Kalmar län 1975--1985 visar att
Emån har den mest omfattande art-/genbanken av
vattendragen i Kalmar län. Bottenfaunan är en av de bättre i
södra Sverige och mycket skyddsvärd.
Även botaniskt och ur ornitologisk synvinkel rymmer
Emån stora värden. De geologiska formationerna är av
högsta intresse. Jord- och skogsbruksintressena finns på flera
håll längs åns sträckning och bitvis har jordbruket givit
upphov till en kulturhistoriskt intressant miljö med gammalt
välbevarat odlingslandskap och vackra hagmarker.
Då den begynnande industrin vid Emån byggdes ut runt
sekelskiftet, uppfördes bl.a. ett stort antal krutbruk,
spiksmedjor, pappersbruk, sågar , kvarnar och andra
industribyggnationer. Av dessa finns idag flera ruiner och
lämningar. Det är naturligt att Emån under årens lopp fått ta
emot och fått transportera en mängd olika ämnen. Kol,
kväve, fosfor, organiska klorföreningar, PCB, dioxiner,
kadmium, nickel, bly, kvicksilver är några av dem. Ett
framgångsrikt arbete har nyligen resulterat i att Järnsjön nu
är sanerad från PCB. Återstår bl.a. att finna en lösning för
industrideponin vid Jungnerholmarna i Fliseryd, där en
förutvarande ackumulatorfabrik lämnat kadmium, nickel,
bly och kvicksilver efter sig.
Dock begränsas ej längre här reproduktionen av havsöring
i första hand av miljögifter i ån utan av tillgång på lek- och
uppväxtområden samt av uppvandring av gamla fiskar.
Idag är Emån, som sydöstra Sveriges största vattendrag
med sin speciella hydrologi och starkt skiftande vattenföring,
klassad som riksintresse i den fysiska riksplaneringen.
Meandersystemet mellan Årena och Målilla,Fågellivet i
våtmarksområdet vid Rynningen,Ås- och ålandskapen vid
Drageryd och vid Högsby-Gillberga,Kvillområdet vid
Grönskog,förekomsten av fiskarten mal på sträckan
Högsby--Em ochFörekomsten av havsvandrande öring och
lax i åns nedre lopp, torde vara några av de framträdande
naturföreteelser med mycket särpräglade och mångformiga
karaktärer, som motiverar riksintresset för naturvården.
Emån ingår i 3 kap. 6 § NRL som ett vattenområde där
nybyggnation för kraftändamål inte får ske. Vissa delar av
Emåns avrinningsområde är utpekade som riksintresse för
friluftslivet och kulturmiljövården.
De höga natur- och kulturvärdena gör att området har stor
potential för bl.a. ekoturism och rekreation. Emån har betytt,
betyder och kommer att betyda mycket för de bygder, vilka
den genomrinner. Dock finns inom riksintresseområdena för
naturvård också andra, delvis motstående nyttjandeintressen:
vattenkraftvattenförsörjningfiskejordbruk
skogsbruksamhällsutbyggnader och industrilokalisering
turism och friluftsliv vilka
verksamheter skall ske på ett sätt som inte skadar
riksintresset, och vilka även kan vara motverkande
sinsemellan.
Under årens lopp har ett stort antal inventeringar och
undersökningar gjorts i Emåns avrinningsområde. Ett antal
punktinsatser har gjorts för att förbättra delar av områdets
kvalitet. Dock menar jag, att det nu behövs en helhetssyn, en
helhetsbild på Emån och dess framtid, för att möjliggöra och
på ett miljöriktigt sätt ytterligare utveckla den kraftresurs
Emån även i framtiden kommer att vara. En total bild av
Emåns nuvarande situation, en total bedömning av åtgärder
och insatser, en total bild av nyttjandeintressena och på sikt
en total miljöanpassad restaurering. Ett sådant projekt
medför såväl regional utveckling som arbeten och
miljöutveckling.
Länsstyrelserna i Kalmar och Jönköpings län, som också
konstaterar att en samlad sammanvägning av samtliga
nyttjandeintressen i Emån saknas, vilket idag medför att
bedömningen av enskilda arbetsföretag görs utan någon
helhetsbild, håller nu på att ta fram en regional miljöstrategi,
vilken skall tillämpas inom avrinningsområdet.
Syftet med miljöstrategin är attSkapa en helhetsbild över
naturförhållanden (inkl. natur- och kulturvärden i
odlingslandslapet) och nyttjande av naturresurser i
avrinningsområdet,Verka för en hållbar
samhällsutveckling i avrinningsområdet som sker i enlighet
med nationella och regionala miljömål samtSamordna
arbetet med miljö- och naturresursfrågor inom
avrinningsområdet.
Bland projektmålen kan nämnas :Initiera framtagandet
av underlagsmaterial som saknas,Kartlägga och beskriva
nyttjandeintressen i Emån,Skapa en sammanvägning av
olika nyttjanden i syfte att nå en strategi för hur
naturresurserna skall utnyttjas utifrån helhetsperspektivet,
Förankra strategin hos berörda parter,Ge förslag till
prioriterade åtgärder i syfte att uppnå regionala och
nationella miljömål.
Ovanstående seriösa och ambitiösa arbete, där
intressenterna bl.a. är kommuner, vattenförbund,
länsstyrelser och andra myndigheter, enskilda
nyttjandeintressen och intresseorganisationer, drivs
inledningsvis av länsstyrelserna i Kalmar och Jönköping,
Naturvårdsverket och Fiskeriverket. Styrning sker genom en
ledningsgrupp som består av representanter från
ovannämnda myndigheter samt från Mönsterås och Vetlanda
kommuner.
Aktivitetsplanen som omfattar tre etapper och inom vilken
tre olika grupper arbetar med limnologisk miljö, marin miljö
och terrester miljö, har att bl.a. ta fram en översiktig
tillståndsbeskrivning av naturförhållanden och naturresurser
i avrinningsområdet, att beskriva nyttjandeintressena, att
definiera och precisera miljömålen för Emån, att ta fram
förslag till strategi och åtgärder som bör genomföras och att
efter diskussion med olika parter fastställa strategi och
uppföljningsprocessen.
Huruvida ovannämnda projekt rymmer den helhetsbild
och det arbete som erfordras för en ''totalrestaurering'' av
Emån undandrar sig min bedömning. Dock ligger det mycket
nära och helt i linje med de tankar jag har om behovet av,
möjligheten till och nödvändigheten av ett miljöanpassat,
regionalt utvecklingsarbete, för att tillvarata och utveckla
den ekologiska naturresurs en frisk Emå i framtiden kommer
att utgöra. Oomtvistligt är också att ovan beskrivna projekt
torde utgöra ett utomordentligt underlag för förverkligandet
av målsättningen om en ''totalrestaurering'' av Emåns
vattensystem.
Med den prioritering som alla idag säger sig vilja ge miljön
och den regionala utvecklingen, förutsätter jag att de medel
som ovanstående projekt och dess vidare arbete för en
miljöanpassad regional utveckling av Emån kräver, anslås av
regering och riksdag.
Resursbehovet för de två första av ovan beskrivna etapper
torde uppgå till mellan en halv och en miljon kronor. För
etapp tre och de ev. vallningar, rensningar, byggande av
vandringsleder för fisk m.m. som kan komma att krävas, kan
idag några kostnader ej preciseras. Dock är det av oerhörd
vikt att kommande förslag beträffande arbetet med
ovannämnda områdes restaurering och utveckling mottas
och bedöms på ett positivt sätt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en nationell restaureringsplan för
Emåns vattensystem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av stöd till Emåns
miljöanpassade restaurering och utveckling.