Kadmium är en giftig tungmetall som ansamlas i hög grad
i växter, djur och människor. Kadmiumbelastningen på
människa hotar nu att bli ett stort miljömedicinskt problem.
För närvarande sprids kadmium i det ekologiska systemet
huvudsakligen genom fosfatgödsling, industriella utsläpp,
kolförbränning, otillfredsställande avfallshantering av
kadmiumhaltiga produkter, t.ex. laddningsbara batterier. I
dagsläget sker en ökad användning av nickel-
kadmiumbatterier i olika konsumentprodukter, t.ex.
mobiltelefoner.
Under 1900-talet har kadmiumbelastningen av åkerjorden
successivt ökat. Halterna i den svenska åkermarken har ökat
med cirka 33 %
fram till nu. Luftdepositionen svarar för närvarande för
50 %
av tillförseln, medan resten huvudsakligen kommer med
gödselmedel. Trots reducerade utsläpp, minskad deposition
och minskad spridning med handelsgödsel finns en fortsatt
nettoökning av kadmium i odlingsjordarna. En bedömning
är att det krävs en halvering av nuvarande kadmiumspridning
för att undvika ytterligare ökning av kadmiumhalten i
åkerjordar.
Befolkningen exponeras i dag för kadmium huvudsakligen
via maten, främst genom spannmålsprodukter.
Kadmiumhalten i vetekärnor har troligen fördubblats under
1900-talet. Markförsurningen ökar växternas upptag av
kadmium. Lever, njure, ostron och musslor har höga halter.
Dessutom exponeras rökare på grund av anrikning i
tobaksplantan. Kadmium utsöndras mycket långsamt.
Halveringstiden är lång, troligen ca 30 år.
En kronisk exponering för kadmium kan leda till
njurskador med bl.a. benskörhet och njursvikt som följd.
Miljöexpertis bedömer i dag att säkerhetsmarginalen hos
befolkningen är låg. Risken för kadmiumrelaterade
sjukdomar ökar.
I Uppsala läns landsting har frågan nyligen varit föremål
för miljömedicinsk och toxikologisk utredning och
ovanstående uppgifter är hämtade därifrån. Inom Uppsala
län finns särskild kompetens inom området metaller-miljö-
hälsa genom Metallbiologiskt centrum.
I dag är ansvaret för miljöbelastningen och därav följande
hälsorisker av kadmium spritt på flera instanser t.ex.
Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Naturvårdsverket,
Kemikalieinspektionen och Folkhälsoinstitutet.
Ur folkhälsoaspekt är det viktigt att agera för att hejda och
minska kadmiumansamling i naturen innan halterna blir så
höga att det slår igenom i ökade njursjukdomar. Det kräver
åtgärder både på nationell och internationell nivå utöver vad
som redan skett genom höjning av avgifter på kadmium i
handelsgödsel.
Exempel på åtgärder är:
--
Minska användning av fosfatgödselmedel som bidrar till
ökning av kadmiumhalten.
--
Minska användning och hantering av kadmiumhaltiga
produkter.
--
Stimulansåtgärder för andra tekniker liksom pantsystem
kan övervägas.
--
Minska luftburet nedfall av kadmium och försurande
ämnen genom ett internationellt samarbete.
--
Snarast ta fram ett helhetsprogram och samordna alla
instanser för att förebygga kadmiumorsakade skador på
miljö och hälsa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ökade och samordnade
insatser för att minska spridning av kadmium.
Stockholm den 24 januari 1995
Ingrid Andersson (s)
Björn Kaaling (s)
Barbro Andersson (s)
Thomas Östros (s)
Tone Tingsgård (s)