Vid klortillverkning, för PVC-tillverkning
(polyvinylklorid), belastas miljön genom utsläpp av
klororganiska föreningar, avgång av kvicksilver samt
energiförbrukningen.
Flera av de lätta och tunga avfallsströmmarna vid själva
PVC-tillverkningen är starkt förorenade med dioxiner och
andra oönskade klororganiska föreningar. Även diffusa
utsläpp i form av klororganiska föreningar sker från
produktionsanläggningen.
Regeringen bör utnyttja alla tillgängliga möjligheter för att
skyndsamt minska den negativa miljöpåverkan från
klortillverkningen för PVC-tillverkning och från själva
PVC-tillverkningen.
Detta bör ges regeringen till känna.
Additiver
Till PVC tillförs alltid additiver, bl a mjukgörare och
stabilisatorer. Dagens mjukgörare och stabilisatorer till PVC
är miljöpåverkande. Vilka additiver och i vilka mängder som
används beror på önskade materialegenskaper. PVC kräver
dock alltid tillsatser av stabilisatorer.
Mjukgörare
Av alla PVC-produkter är något mer än hälften
mjukgjorda. Från mjukgjorda PVC-produkter vandrar
mjukgörare successivt ut till miljön. Den största
mjukgörargruppen är ftalater. Övriga mjukgörargrupper är
bl a klorparaffiner.
Det underlag som finns tyder enligt
Kemikalieinspektionen dock på att en övergång från DEPH
(den i detta sammanhang vanligaste ftalaten) till något av de
andra mjukningsmedlen som utretts sannolikt inte skulle
innebära någon riskreduktion av betydelse, om någon alls.
Enligt tidigare riksdagsbeslut bör användningen av ftalater
och klorparaffiner minska respektive avvecklas. Mot
bakgrund av utförda, aktuella riskbedömningar avseende
effekter på hälsa och miljö, bör också användningen av de
ftalater som i dag nyttjas för att mjukgöra PVC avvecklas.
Detta bör ges regeringen till känna.
Stabilisatorer i PVC
Blyföreningar är den största gruppen av stabilisatorer till
PVC följt av barium/ zinkföreningar, organiska
tennföreningar samt kalcium/zinkföreningar.
Blyanvändningen bör enligt tidigare riksdagsbeslut
avvecklas och de mest miljöskadliga organiska
tennföreningarna bör avvecklas så snabbt som möjligt.
Avvecklingen av bly och organiska tennföreningar i PVC
har hittills gått långsamt. Avvecklingen av de utpekade
stabilisatorerna bör fullföljas snarast.
Detta bör ges regeringen till känna.
Kvittblivning
Deponi
Stora mängder PVC finns i dag ackumulerade i samhället
i produkter eller på deponi och stora mängder tillförs årligen.
Dagens PVC-produkter innehåller stora mängder tillsatser
som kan ge skador i miljön. Äldre produkter kan dessutom
innehålla t.ex. kadmium, som i denna användning är
förbjuden i Sverige. Konventionell deponering är därför en
olämplig kvittblivningsmetod för det äldre PVC-avfall som
innehåller miljöskadliga komponenter.
Konventionell deponering är inte heller acceptabel för
uttjänta nyare PVC-produkter med skadliga komponenter.
Mjukgörare och stabilisatorer kommer så småningom att
frigöras och kan spridas i miljön. Effekterna är inte
kartlagda. Det är heller inte undersökt vilka
nedbrytningsprodukter som på sikt kan bildas från PVC-
polymeren i sig.
Den här redovisade bedömningen av deponi av PVC-
produkter bör ligga till grund för regeringens åtgärder.
Detta bör ges regeringen till känna.
Förbränning
Vid förbränning av PVC oskadliggörs det mesta av
mjukgörarna i PVC medan tungmetallerna från
stabilisatorerna ansamlas i aska och slagg.
Klorinnehållet i det avfall som förbränns innebär risker för
dioxinbildning. På grund av klorinnehållet i avfallet krävs
speciella reningssteg för rökgaserna och korrosionsbeständig
utrustning i förbränningsanläggningarna.
Förbränning kan bl a på grund av PVC-avfallets ringa
energiinnehåll endast betraktas som en kortsiktig
kvittblivningsmetod.
Den här redovisade bedömningen av förbränning av PVC-
avfall bör ligga till grund för regeringens åtgärder.
Detta bör ges regeringen till känna.
Materialåtervinning
De äldre PVC-produkter som finns ackumulerade i
samhället innehåller större mängder miljöskadliga ämnen än
nytillverkade PVC-produkter. Äldre PVC-produkter kan
också innehålla kadmium.
Materialåtervinning av PVC kan, med dagens teknik inte
rekommenderas. Det är därför inte lämpligt att överhuvud
taget initiera materialåtervinning av PVC-produkter i någon
större skala innan det är utrett vilken miljöpåverkan som kan
uppstå vid materialåtervinning av PVC. Det ankommer på
den som vill påbörja materialåtervinning att visa att
återvinning inte ger oacceptabla miljöeffekter.
Den här redovisade bedömningen av materialåtervinning
av PVC-produkter bör ligga till grund för regeringens
åtgärder.
Detta bör ges regeringen till känna.
Märkning
Alla produkter av PVC och andra klorerade plaster bör
märkas för att underlätta sortering vid återvinning av andra
termoplaster och i avfallshanteringen. Märkning ger också
viktig information för användare av plaster, det gäller för
såväl företag som för konsumenter. Märkning kan ske på
frivillig väg. De berörda branschorganisationerna spelar då
en väsentlig roll. Regeringen bär ansvaret för att arbetet med
märkningen initieras.
Den här redovisade bedömningen av behovet av märkning
av PVC-produkter bör ligga till grund för regeringens
åtgärder.
Detta bör ges regeringen till känna.
Avveckling
Inom vissa produktområden har ett utbyte av PVC skett
eller pågår. Inom många produktområden finns alternativa
material som redan nu kan ersätta PVC eller kan utgöra
alternativ efter viss omställningstid.
För vissa produkter finns dock i dag svårigheter att byta ut
PVC, vilket kan bero på hindrande internationella
standarder, dagens maskinutrustning eller krav på vissa
specifika materialegenskaper. Många tekniska problem kan
emellertid lösas och PVC kan bytas ut inom flertalet
användningsområden. Om tid för omställningen ges.
Merkostnaderna för berörda näringsgrenar blir betydligt
lägre om tillräcklig tid ges för omställning och
materialutveckling.
Det går att göra en helhetsbedömning av PVC i alla dess
led från klortillverkning till avfall. En sådan
helhetsbedömning visar att PVC inte hör hemma i
kretsloppssamhället. Dagens mjukgjorda PVC samt styv
PVC med miljöskadliga additiv bör därför avvecklas snarast.
Avvecklingen bör inledas skyndsamt och vara genomförd
senast år 2000.
Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minskning av den negativa
miljöpåverkan från klortillverkningen för PVC-tillverkning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avvecklingen av användningen av
de ftalater som i dag utnyttjas för att mjukgöra PVC,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avvecklingen av bly och organiska
tennföreningar som stabilisatorer i PVC,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konventionell deponi som en
olämplig kvittblivningsmetod för PVC,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbränning som endast en
kortsiktig kvittblivningsmetod för PVC-avfall,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att materialåtervinning av PVC
med dagens teknik inte kan rekommenderas,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om märkning av PVC och andra
klorerade plaster,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avveckling till senast år 2000 av
dagens mjukgjorda PVC samt styv PVC med miljöskadliga
additiv.
Stockholm den 20 januari 1995
Lennart Daléus (c)
Lennart Brunander (c)
Kjell Eriksson (c)
Marie Wilén (c)
Birgitta Carlsson (c)
Kerstin Warnerbring (c)
Sivert Carlsson (c)
Roland Larsson (c)