Miljöstörande tillverkning
Vid klortillverkning, för PVC-tillverkning (polyvinylklorid), belastas miljön genom utsläpp av klororganiska föreningar, avgång av kvicksilver samt energiförbrukningen.
Flera av de lätta och tunga avfallsströmmarna vid själva PVC-tillverkningen är starkt förorenade med dioxiner och andra oönskade klororganiska föreningar. Även diffusa utsläpp i form av klororganiska föreningar sker från produktionsanläggningen.
Regeringen bör utnyttja alla tillgängliga möjligheter för att skyndsamt minska den negativa miljöpåverkan från klortillverkningen för PVC-tillverkning och från själva PVC-tillverkningen.
Detta bör ges regeringen till känna.
Additiver
Till PVC tillförs alltid additiver, bl a mjukgörare och stabilisatorer. Dagens mjukgörare och stabilisatorer till PVC är miljöpåverkande. Vilka additiver och i vilka mängder som används beror på önskade materialegenskaper. PVC kräver dock alltid tillsatser av stabilisatorer.
Mjukgörare
Av alla PVC-produkter är något mer än hälften mjukgjorda. Från mjukgjorda PVC-produkter vandrar mjukgörare successivt ut till miljön. Den största mjukgörargruppen är ftalater. Övriga mjukgörargrupper är bl a klorparaffiner.
Det underlag som finns tyder enligt Kemikalieinspektionen dock på att en övergång från DEPH (den i detta sammanhang vanligaste ftalaten) till något av de andra mjukningsmedlen som utretts sannolikt inte skulle innebära någon riskreduktion av betydelse, om någon alls.
Enligt tidigare riksdagsbeslut bör användningen av ftalater och klorparaffiner minska respektive avvecklas. Mot bakgrund av utförda, aktuella riskbedömningar avseende effekter på hälsa och miljö, bör också användningen av de ftalater som i dag nyttjas för att mjukgöra PVC avvecklas.
Detta bör ges regeringen till känna.
Stabilisatorer i PVC
Blyföreningar är den största gruppen av stabilisatorer till PVC följt av barium/ zinkföreningar, organiska tennföreningar samt kalcium/zinkföreningar.
Blyanvändningen bör enligt tidigare riksdagsbeslut avvecklas och de mest miljöskadliga organiska tennföreningarna bör avvecklas så snabbt som möjligt.
Avvecklingen av bly och organiska tennföreningar i PVC har hittills gått långsamt. Avvecklingen av de utpekade stabilisatorerna bör fullföljas snarast.
Detta bör ges regeringen till känna.
Kvittblivning
Deponi
Stora mängder PVC finns i dag ackumulerade i samhället i produkter eller på deponi och stora mängder tillförs årligen.
Dagens PVC-produkter innehåller stora mängder tillsatser som kan ge skador i miljön. Äldre produkter kan dessutom innehålla t.ex. kadmium, som i denna användning är förbjuden i Sverige. Konventionell deponering är därför en olämplig kvittblivningsmetod för det äldre PVC-avfall som innehåller miljöskadliga komponenter.
Konventionell deponering är inte heller acceptabel för uttjänta nyare PVC-produkter med skadliga komponenter. Mjukgörare och stabilisatorer kommer så småningom att frigöras och kan spridas i miljön. Effekterna är inte kartlagda. Det är heller inte undersökt vilka nedbrytningsprodukter som på sikt kan bildas från PVC- polymeren i sig.
Den här redovisade bedömningen av deponi av PVC- produkter bör ligga till grund för regeringens åtgärder.
Detta bör ges regeringen till känna.
Förbränning
Vid förbränning av PVC oskadliggörs det mesta av mjukgörarna i PVC medan tungmetallerna från stabilisatorerna ansamlas i aska och slagg.
Klorinnehållet i det avfall som förbränns innebär risker för dioxinbildning. På grund av klorinnehållet i avfallet krävs speciella reningssteg för rökgaserna och korrosionsbeständig utrustning i förbränningsanläggningarna.
Förbränning kan bl a på grund av PVC-avfallets ringa energiinnehåll endast betraktas som en kortsiktig kvittblivningsmetod.
Den här redovisade bedömningen av förbränning av PVC- avfall bör ligga till grund för regeringens åtgärder.
Detta bör ges regeringen till känna.
Materialåtervinning
De äldre PVC-produkter som finns ackumulerade i samhället innehåller större mängder miljöskadliga ämnen än nytillverkade PVC-produkter. Äldre PVC-produkter kan också innehålla kadmium.
Materialåtervinning av PVC kan, med dagens teknik inte rekommenderas. Det är därför inte lämpligt att överhuvud taget initiera materialåtervinning av PVC-produkter i någon större skala innan det är utrett vilken miljöpåverkan som kan uppstå vid materialåtervinning av PVC. Det ankommer på den som vill påbörja materialåtervinning att visa att återvinning inte ger oacceptabla miljöeffekter.
Den här redovisade bedömningen av materialåtervinning av PVC-produkter bör ligga till grund för regeringens åtgärder.
Detta bör ges regeringen till känna.
Märkning
Alla produkter av PVC och andra klorerade plaster bör märkas för att underlätta sortering vid återvinning av andra termoplaster och i avfallshanteringen. Märkning ger också viktig information för användare av plaster, det gäller för såväl företag som för konsumenter. Märkning kan ske på frivillig väg. De berörda branschorganisationerna spelar då en väsentlig roll. Regeringen bär ansvaret för att arbetet med märkningen initieras.
Den här redovisade bedömningen av behovet av märkning av PVC-produkter bör ligga till grund för regeringens åtgärder.
Detta bör ges regeringen till känna.
Avveckling
Inom vissa produktområden har ett utbyte av PVC skett eller pågår. Inom många produktområden finns alternativa material som redan nu kan ersätta PVC eller kan utgöra alternativ efter viss omställningstid.
För vissa produkter finns dock i dag svårigheter att byta ut PVC, vilket kan bero på hindrande internationella standarder, dagens maskinutrustning eller krav på vissa specifika materialegenskaper. Många tekniska problem kan emellertid lösas och PVC kan bytas ut inom flertalet användningsområden. Om tid för omställningen ges. Merkostnaderna för berörda näringsgrenar blir betydligt lägre om tillräcklig tid ges för omställning och materialutveckling.
Det går att göra en helhetsbedömning av PVC i alla dess led från klortillverkning till avfall. En sådan helhetsbedömning visar att PVC inte hör hemma i kretsloppssamhället. Dagens mjukgjorda PVC samt styv PVC med miljöskadliga additiv bör därför avvecklas snarast. Avvecklingen bör inledas skyndsamt och vara genomförd senast år 2000.
Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskning av den negativa miljöpåverkan från klortillverkningen för PVC-tillverkning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avvecklingen av användningen av de ftalater som i dag utnyttjas för att mjukgöra PVC,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avvecklingen av bly och organiska tennföreningar som stabilisatorer i PVC,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konventionell deponi som en olämplig kvittblivningsmetod för PVC,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbränning som endast en kortsiktig kvittblivningsmetod för PVC-avfall,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att materialåtervinning av PVC med dagens teknik inte kan rekommenderas,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om märkning av PVC och andra klorerade plaster,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling till senast år 2000 av dagens mjukgjorda PVC samt styv PVC med miljöskadliga additiv.
Stockholm den 20 januari 1995 Lennart Daléus (c) Lennart Brunander (c) Kjell Eriksson (c) Marie Wilén (c) Birgitta Carlsson (c) Kerstin Warnerbring (c) Sivert Carlsson (c) Roland Larsson (c)