Inledning 200.000
ton giftiga kemikalier dumpas varje år i havet
Nordsjön. 300--400 olika kända ämnen, varav flera
svartlistade, och några okända släpps ut i vattnet. En del
tungmetaller, en del cancerframkallande gifter.
Kemikalierna förs med strömmar till Västerhavet.
Miljösituationen i Skagerrak och Kattegatt är mycket
allvarlig. Döda havsbottnar, giftiga algblomningar,
övergödning, miljögifter i sedimentprov och syrebrist är
exempel på detta.
Skagerrak är ett av världens fiskrikaste havsområden och
fisket har mycket stor ekonomisk betydelse, inte bara för
svenska fiskare utan också för fiskare från Norge och från
EU. Skagerrak är också ett av Nordeuropas viktigaste
övervintringsområden för sjöfågel, särskilt alkefåglar av
vilka flera arter idag är hotade. Bohuskusten, med dess unika
miljö, är utpekad som riksintresse för rekreation och
friluftsliv.
Nu krävs krafttag för att vrida utvecklingen åt rätt håll.
Nya hot mot den marina miljön i Västerhavet uppträder allt
som oftast. Det senaste allvarliga hotet är planerna på
oljeprospektering i Skagerrak, alldeles utanför den svenska
territorialvattengränsen.
Åtgärder måste vidtas både nationellt och internationellt.
Ansvaret för haven är en internationell angelägenhet som
berör många länder. Överenskommelser mellan länderna är
därför nödvändiga. Detta får dock inte vara ett alibi för att vi
själva i Sverige inte påbörjar detta arbete redan innan sådana
överenskommelser finns.
Miljökostnader måste alltid betalas -- det går inte att smita
undan notan. Frågan är bara vem som skall betala och när
det skall betalas? Enligt vår uppfattning måste varje
generation ta sitt ansvar. Vi skall inte skjuta över problemet
till våra barn och barnbarn.
Internationellt problem
Skagerrak är nettomottagare av föroreningar från
Nordsjön. I Norska rännan, med ett djup på över 700 meter,
sedimenteras stora mängder material från södra och centrala
Nordsjön.
Haven har länge betraktats som gigantiska soptippar. Inte
minst gäller detta Nordsjön.
Föroreningarna i Nordsjön kommer från många olika håll.
Föroreningar från Östersjön förs norrut med strömmarna.
Andra föroreningskällor är de kraftigt förorenade floderna
Elbe och Rhen i Tyskland. Därtill kommer oljespill och
andra utsläpp från oljefälten i Nordsjön. Tungmetaller och
kemikalier släpps ut i stora mängder från industrier i bl.a.
England. Radioaktiva utsläpp från den stora nukleära
anläggningen Sellafield vid Irländska sjön har lett till
förhöjda radioaktiva värden i både vatten och fisk utanför
den svenska västkusten, vilket forskare kunnat påvisa. Till
detta kommer urlakning av kväve från jordbruksmark och
skogsmark.
Luftföroreningarna påverkar också havet. I vissa områden
kommer den övervägande delen av föroreningarna via luften.
Här är det främst biltrafiken som svarar för de största
utsläppen. Dessutom förekommer dumpningar av avfall och
sopförbränning till havs.
Som dessa fakta visar är det nödvändigt med samordnade
internationella åtgärder för att kunna lösa problemen.
Arbetet med Nordsjöns miljö förekommer i ett antal olika
internationella fora. De viktigaste är Paris- och
Olsokommissionerna samt Helsingforskommissionen
liksom Nordsjökonferensen. Därutöver arbetar både FN- och
EG-organ med miljöövervakning. För att effektivisera
arbetet behövs bättre samordning av de insatser som görs
liksom av de ytterligare insatser som behöver göras. Därför
bör en Nordsjökommission inrättas som tar ett samlat grepp
över miljösituationen i Nordsjön, inklusive Skagerrak och
Kattegatt, och där samtliga berörda nationer deltar. Genom
en sådan Nordsjökommission kan nödvändiga helhetsgrepp
tas för att förbättra miljösituationen i Västerhavet.
Beträffande de radioaktiva utsläppen från Sellafield är
dessa av så allvarlig art att Sverige bör kräva av England att
anläggningen omedelbart stängs och att ett saneringsarbete
inleds.
Oljeutvinning i Skagerrak
Planerna på oljeutvinning i Skagerrak är nu på väg att bli
verklighet. Den norska regeringen förbereder i dagarna en
proposition om prospektering i ett område från Kristiansand
till den svenska gränsen. Detta utgör ett oacceptabelt
miljöhot mot Bohuslän och hela den svenska västkusten.
Oljeutvinning i stor skala stör den marina miljön. Även vid
s.k. normal drift sker utsläpp av mindre mängder olja och
dessutom finns naturligtvis risken för stora utsläpp genom
olyckshändelser. Skagerrak kan dessutom, till skillnad från
Nordsjön och Norska havet, vara istäckt, och någon
fungerande metod för oljebekämpning i istäckt hav existerar
inte.
Ett större utsläpp i denna känsliga miljö får oöverskådliga
ekologiska och ekonomiska konsekvenser för den
ekologiska balansen. Fisket blir för lång tid utslaget.
Den förra svenska regeringen har genom
miljödepartementet agerat kraftfullt mot det norska beslutet.
Tyvärr har exploateringsintressena i Norge än så länge segrat
över miljöintressena. Den svenska regeringen bör därför ges
i uppdrag att fortsätta att söka påverka Norge att upphäva
sitt beslut. Sverige bör begära att en internationell kommitté
tillsätts i enlighet med Helsingforskonventionen.
De svensk-norska gränsvattnen
Vattenkvaliteten i norra Bohusläns kustområde är fortsatt
dålig. Detta är till stor del beroende på utsläpp från norska
sidan.
Även om betydande förbättringar har kunnat konstateras i
Idefjorden genom det åtgärdsprogram som sattes in i mitten
av l970-talet, är situationen nu återigen alarmerande.
Fortsatta åtgärder är därför nödvändiga. Beslutet om att
stänga cellulosafabriken i Halden är därför, ur
miljösynpunkt, ett mycket glädjande besked.
Den största föroreningskällan är dock Glomma, som är
Norges längsta och mest vattenförande älv. Glomma kan
liknas vid en jättelik kloak. Träförädlingsindustri, kemisk
industri, livsmedelsindustri och andra verksamheter svarar
för stora utsläpp av tungmetaller, syror, oljor, organiskt
material och närsalter. Till detta kommer kloakutsläpp från
tiotusentals människor som i stort sett går orenat ut i älven.
Undersökningar av ''Norsk Institutt for vannforskning'' har
klarlagt att ett ca 30 kvadratkilometer stort område i och
utanför Glommas mynning är starkt förorenat, och ett ännu
större område är klart påverkat.
Nordisk handlingsplan
Den handlingsplan som de nordiska miljöministrarna
tidigare kunnat enas om är klart otillräcklig. Sverige bör
därför ta initiativ till en utvecklad och mer långtgående
nordisk handlingsplan för att begränsa utsläppen av
miljöskadliga ämnen.
I samband med den s.k. nordiska handlingsplanen för
ekonomisk utveckling och full sysselsättning inrättades en
särskild låneordning i Nordiska Investeringsbanken, främst
avsedd för investeringar i vägar och järnvägar. Vi anser att
en liknande låneordning borde införas för miljöinvesteringar.
Visserligen har NIB:s möjligheter att ge lån för
miljöinvesteringar utökats under senare år, men en särskild
låneordning för detta ändamål skulle bl.a. ge större prioritet
för viktiga miljöinvesteringar. Ett lämpligt område är i så
fall, i första hand, det för Sverige, Norge och Danmark
gemensamma vattenområdet Skagerrak-Kattegatt.
Ansvaret för föroreningarna är olika fördelat mellan de
berörda länderna. När det gäller de direkta utsläppen i havet
kan dessa lätt hänföras till respektive nation. Däremot är
effekterna av förbränning av fossila bränslen, urlakning av
näringsämnen och tungmetaller samt utsläpp från trafiken
många gånger sådana att de inte direkt kan härledas till
företag eller nation.
Kostnaderna för reningsanläggningar skall naturligtvis
bekostas av respektive förorenare. Men det finns även motiv
för gemensamma ekonomiska åtaganden. Dit hör tillräckliga
resurser för att kunna genomföra ett effektivt
forskningsprogram, upprättande av målsättning för
miljöåtgärderna, program för reningsanläggningar och
restriktioner för näringsverksamhet.
Vi föreslår därför att Sverige tar initiativ till ett utökat och
långtgående gemensamt program för förbättring av
vattenkvaliteten i Skagerrak-Kattegatt. Det är viktigt att ett
sådant program får erforderliga resurser så att underlag för
beslut kan tas fram på kort tid samt att det därefter finns
finansieringsmöjligheter för nödvändiga investeringar och
andra åtgärder. Vi föreslår därför att en speciell låneordning
i Nordiska Investeringsbanken inrättas för detta ändamål.
Tidsinställda miljöbomber
Utanför den svenska västkusten och den norska sydkusten
finns mängder av gamla vrak, i första hand från andra
världskriget, som innehåller stora mängder olja, stridsgas
och andra kemikalier.
I Oslofjorden och områdena utanför ligger minst 28
rostande fartygsvrak från andra världskriget. Bl.a. kryssaren
Blücher som tros innehålla minst 1.500 ton olja. Efter hand
som vraken rostar sönder kommer olja att läcka ut i vattnet.
Dessa oljeutsläpp kommer att ställa till mycket stor skada
för bl.a. fisket. Beträffande Blücher har man från norsk sida
genomfört en framgångsrik insats för att tömma den på
bunkerolja.
Dumpning var ett sätt att göra sig av med olika typer av
kemiska stridsmedel efter krigsslutet. Utanför Arendal i
Oslofjordens mynning ligger 10 sänkta fartyg lastade med
senapsgas. Rakt väster om Gullholmen utanför Bohuskusten
ligger nio rostande fartyg lastade med minst 18.000 ton
gasbomber. Dessa fartyg sänktes efter andra världskriget, av
de allierade, sedan de fyllts med granater innehållande
senapsgas, tabun, fosgen och sarin.
Stridsgasen har således legat i havet i snart 50 år.
Fartygsplåten rostar och skroven kan brytas sönder av
strömmar. Inte minst för yrkesfiskarna innebär detta ett
allvarligt hot.
Dessa omkring femtio år gamla vrak utgör tidsinställda
miljöbomber som kan hota hela det ekologiska systemet i
Skagerrak och ställa till stor skada på den svenska västkusten
och den norska sydkusten.
Den hittillsvarande strategin beträffande dessa hot är att
avvakta och se vad som händer. Vi menar att detta är en
alltför passiv och dessutom mycket riskfylld strategi.
Offensiva insatser måste till i stället.
Det brådskar med insatser för att inte katastrofen skall bli
ett faktum. En arbetsgrupp inom HELICOM har kartlagt
dumpade stridsmedel i Östersjön och Kattegatt samt i
Måseskärsområdet i Skagerrak. Till kommissionsmötet 1995
skall gruppen utarbeta vissa förslag med anledning av dessa
miljöhot. Sverige måste driva på i detta arbete för för att få
till stånd en beredskapsplan i syfte att motverka risken för
att dessa giftgaser kommer i kontakt med det känsliga
ekologiska systemet i området. Bunkerolja som finns i
vraken måste också bärgas innan den läcker ut i vattnet.
Minska kvävetillförseln
Kvävetillförseln till havet är den största orsaken till
övergödning. En stor del av kvävet kommer via luften från
bl.a. bilavgaser och sjöfarten. Jordbruks- och skogsmark
läcker också kväve, liksom kommunala reningsverk.
Utsläppen av kväve till luften måste minska. Det gäller
dels från stationära industri- och förbränningsanläggningar,
dels från vägtrafiken. Genom att ställa långtgående krav på
bättre reningsutrustning och miljövänliga bränslen samt
genom en kraftfull satsning på järnvägstrafiken kan trafikens
kväveutsläpp minskas. En snabb upprustning av de
västsvenska järnvägsförbindelserna till Norge är nödvändiga
för att bl.a. kunna minska den omfattande godstrafiken på
landsvägarna.
Den intensiva sjöfarten i Skagerrak-Kattegatt-området ger
också stora kväveutsläpp som ställer krav på gemensamma
nordiska insatser. En utredning från Bohuslandstinget
häromåret visade att avgasreningen på färjorna befinner sig
långt efter utvecklingen för biltransporterna. Det behövs
samordning och överenskommelser mellan de berörda
länderna för att minska utsläppen av kväveoxider från
färjorna.
Våtmarker är utmärkta reningsanläggningar som
förhindrar kvävet att nå havet. Befintliga våtmarker måste
därför bibehållas och nya, konstgjorda våtmarker tillskapas.
Statsbidrag för skapande av våtmarker bör införas.
Jordbrukets avgifter på handelsgödsel och kemiska
bekämpningsmedel kan användas för detta ändamål.
Sopor
Nedskräpningen av stränderna på västkusten ökar på ett
oroväckande sätt. Kustområdet i Göteborgs och Bohus län
och i Halland har mycket stora natur- och friluftsvärden och
är mycket viktiga för bl a
turism och rörligt friluftsliv.
Genom strömmar och stormar samlas skräp från hela
Nordsjön på västkusten.
Genom den strömsättning som finns i Skagerrak och
Kattegatt är problemet mest akut i norra och mellersta
Bohuslän, men även övriga delar av västkusten drabbas hårt.
Den absoluta merparten av skräpet kommer från andra
länder, från fartyg och från oljeutvinningsverksamheten i
Nordsjön. Detta framgår tydligt av undersökningar som
gjorts på flera platser.
Vid varje storm fylls vikarna med plast, avfall från
sjöfarten, oljefat och vrakved.
Ett stort arbete läggs ned från kommunerna och frivilliga
för att hålla stränderna rena. Även om en stor del av arbetet
utförs på ideell basis, av t.ex. skolklasser, drabbas berörda
kommuner av stora kostnader. Totalt rör det sig om många
miljoner kronor som skattebetalarna i kustkommunerna får
skjuta till för att hålla stränder och vikar nödtorftigt rena från
skräp så att turisterna skall kunna njuta av västkustens stora
rekreationstillgångar -- sol och bad.
Under 1992 och 1993 har genomförts strandstädning i
Bohuslän med hjälp av arbetsmarknadsresurser. Denna
aktion har varit mycket bra och stora mängder skräp har
samlats in. Tyvärr är dock en sådan aktivitet inte av
bestående värde. Vikarna fylls snart med skräp igen.
Strandstädning måste därför vara en kontinuerligt pågående
verksamhet.
De drabbade områdena är i stor utsträckning klassade som
riksintressanta för naturvård och friluftsliv. Därför bör det
vara självklart att staten tar sin del av kostnaderna för att
hålla dessa områden rena, så att de kan utnyttjas för just
turism och friluftsliv.
Det internationella arbete som bedrivs inom detta område
inom ramen för Oslo- och Pariskonventionerna (Osparcom)
är vällovligt och kan förhoppningsvis medverka till att
mängden sopor i havet minskar på sikt.
Detta är dock inte tillfyllest utan ett särskilt statsbidrag för
strandstädning i Bohuslän och Halland bör därför införas.
Stödets administration bör handläggas av de berörda
länsstyrelserna.
Musselodlingar -- reningsverk
För att minska övergödningen i kustvattnen kan
musselodlingar i stor skala utnyttjas. När musslorna filtrerar
vatten tar de upp olika slag av närsalter.
Genom att odla musslor från flottar får man en sorts
tredimensionellt reningsverk som sträcker sig från ytan ned
till 8--10 meters djup.
När musslorna filtrerar vatten tar de upp mikroskopiska
alger och då även de näringsämnen som finns i algerna, dvs.
kväve och fosfor, utan att musslorna på något sätt tar skada.
Under musslorna samlas avfall som också innehåller kväve
och fosfor. Genom att pumpa upp detta slam finns ytterligare
en möjlighet att komma åt övergödningen.
Försöksverksamhet i stor skala bör omgående inledas,
tillsammans med näringens intressenter, i ett par lämpliga
fjordar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskt initiativ för bildande av
en Nordsjökommission,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om oljeutvinning i Skagerrak,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en nordisk handlingsplan för
Västerhavets miljö,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en särskild låneordning i Nordiska
investeringsbanken,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att förhindra
miljöförstöring från vrak,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statsbidrag till strandstädning i
Göteborgs och Bohus län och i Hallands län,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minskad kvävetillförsel till
Västerhavet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minskade kväveoxidutsläpp från
färjetrafiken,1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om musselodlingar för att minska
övergödningen i kustvattnen.
Stockholm den 19 januari 1995
Elving Andersson (c)
Marianne Andersson (c)
Lennart Brunander (c)
Rolf Kenneryd (c)