Forskare, miljödebattörer och lekmän med kunskap om haven och den marina miljön har länge varnat för nedsmutsningen av vattnen. Redan under 60-talet varnades för att använda haven som soptippar. I dag är Västerhavet och Skagerrak märkta av denna utveckling. Nya hot skymtar, där den väntade norska oljeprospekteringen och dess följder för miljön i området är påtaglig, och oroande för dem som har sin utkomst på havet. Kustkommunernas folk märker av nedsmutsningen årligen, genom den mängd skräp som kastas upp på stränderna, genom strömmar och vindar.
Enstaka kontroller som gjorts pekar på att 80 % av skräpet kommer från icke svenska avnämare. Det finns internationella bestämmelser som reglerar vad som är tillåtet att göra till havs. bl.a. i Helsingforskommissionen, MARPOL och IMO. Tyvärr är efterlevnaden dålig och kontrollmöjligheterna begränsade.
Under 1994 har liksom tidigare kommunerna ställt upp med pengar. Länsarbetsnämnden har via ALU-arbeten bidragit -- under 1994 satsades det 9 miljoner kronor enbart på dessa jobb. Risk finns dock att ALU-jobben försvinner under 1995. Berört statsråd har under 1994 uttalat att det skall finnas beredskapspengar till strandstädningen. Huruvida detta löfte fortfarande gäller är oklart. Vad kommuner och länsmyndigheter skulle vara betjänta av är ett statligt beslut om att strandstädningen är en riksangelägenhet och att därmed staten ikläder sig ansvar för kostnaderna. Jag har i andra sammanhang när denna fråga varit uppe föreslagit att ersättningspraxis kunde grundas på regler som gäller för oljepåslag vid kusterna. För att detta ska kunna tillämpas måste gällande lag ses över.
Det bör noteras att skulle kostnaderna för strandstädningen tas ut fullt, skulle summorna vara betydligt högre än de är i dag. Det görs en massa ideellt jobb av skolor, föreningar och enskilda.
Det är också angeläget att betona att Bohuskusten är Sveriges förnämsta rekreationsområde sommartid. Besöksnäringen ger inkomster och gör att befolkningen får ett tillskott som bidrar till att hålla igång service av olika slag. Klarar inte kommuner och länsansvariga att hålla stränderna rena kommer effekterna härav att bli kännbara för befolkningen -- men -- också för besökarna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt ekonomiskt åtagande för städning av havsstränder.
Stockholm den 20 januari 1995 Kenth Skårvik (fp)