Barentsregionen blir en viktig region i Europa.
Barentshavet är Europas fiskrikaste hav. I regionen finns
stora gas- och oljefyndigheter, mineralförekomster samt
stora och rika skogsarealer.
Ett samarbete inom Barentsregionen är också ett
samarbete för att skapa förtroende och fredlig utveckling i
området. Förhållandena i Nordvästryssland är också mer
stabila än i andra delar av landet. Barentssamarbetet blev
formulerat och etablerat 1993. Barentssamarbetet bör
förankras i norr. Sverige bör ta ännu större ansvar för
utvecklingen i regionen, både när det gäller kultur, forskning,
ökad kontakt och samarbete mellan näringslivet i regionen.
Barentssamarbetet bör kunna utvecklas även om Norge
inte är med i EU. Barentsregionen är viktig för EU. Det är
viktigt för den geografiska balansen, men det är framförallt
viktigt för det fortsatta miljöarbetet inom EU.
En av de viktigaste uppgifterna att lösa är miljöproblemen.
Kolahalvön har stora miljöproblem. Dessutom har
Kolahalvön världens största koncentration av kärnreaktorer
med ca 250 reaktorer på militära och civila fartyg och i
kärnkraftverket Polyarny Zori. Det kärnkraftverket står för
20 %
av allt flytande och 50 %
av allt fast radioaktivt avfall som produceras inom
Barentsregionen. Kärnkraftverket är omodernt och instabilt.
De två äldsta reaktorerna är från 1973 och 1975 och av
samma typ som det som fanns vid det skandalomsusade
Greifswaldsverket som måste stängas i Tyskland.
Vid en härdsmälta skulle det ta endast ca 4 timmar innan
det radioaktiva avfallet når Norrbotten. Det är vår skyldighet
och vårt ansvar att göra något åt detta.
Ryssland har sagt att reaktorerna inte kan bytas ut innan år
2005, men detta bör ske tidigare. 1993 var det ytterst nära att
Polyarny Zori drabbades av en kärnkraftsolycka. En sådan
olycka skulle drabba hela Nordkalotten.
Nickelverken på Kolahalvön släpper årligen ut 300 000 ton
svavel, koppar och nickel. Detta har lett till att ett område på
ca 5 000 km2 helt saknar vegetation. Detta ödelandskap
sprider sig med oroväckande hastighet.
Vi kan i dag inte förutspå vilka biverkningar
föroreningarna kommer att leda till, men vi vet att 90 %
av barnen vid nickelverken lider av luftrörsinfektioner.
Medelåldern ligger kring 40 år. Ryssland saknar ekonomiska
resurser och vilja att bygga reningsanläggningar vid
nickelverken. Därför är det viktigt att Sverige tillsammans
med Norges, Finlands och Rysslands regeringar upprättar ett
gemensamt miljöprogram för Kolahalvön, och att en del av
Sveriges stöd till Östeuropa går till miljösatsningar på
Kolahalvön.
I många år har man också dumpat radioaktivt avfall i
Barents hav. Om det skulle börja läcka hotar det att förstöra
hela havslivet. Därför måste man undersöka möjligheterna
att stoppa dumpningarna.
En annan fråga som är ytterst allvarlig för Nordkalotten är
provsprängningarna på Novaja Semlja. Efter andra
världskriget har ca 120 atombomber blivit sprängda, varav
en var världens största. Detta har lett till att omfattande
radioaktivitet har uppmätts i området. Stora landområden
utarmas på grund av dessa sprängningar. Människor tvingas
flytta för att inte bli förgiftade av radioaktiva ämnen.
Dessutom ligger denna ö inte långt från vårt lands gränser.
Dessa kärnvapenprov får ej återupptas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stöd till Barentsregionen.
Stockholm den 25 januari 1995
Birgitta Gidblom (s)
Monica Öhman (s)
Kristina Zakrisson (s)
Lennart Klockare (s)
Lars U Granberg (s)
Ulf Kero (s)
Eva Persson Sellin (s)