Innehåll 1
Sammanfattning 2 2
Miljöpolitiska framsteg 2 3
Marknadsekonomi för en bättre miljö 4 3.1
Ekonomisk tillväxt 5 4
Prioriteringar i miljöarbetet 5 4.1
Människor prioriterar bra miljö 6 5
Marknadsekonomin och rättsstatens möjligheter 6 5.1
Ekonomiska styrmedel 6 5.1.1
Inför system med utsläppsrätter 7 5.1.2
Skatteväxling 7 5.2
Lagstiftningens ramar 8 5.2.1
Miljöbalken 9 6
Miljöarbetet i EU10 6.1
Målsättningar10 7
En bättre klimatvård11 7.1
Sveriges utsläpp12 7.2
Energipolitiken13 7.3
Trafikens inverkan13 7.4
EU och klimatpolitiken14 7.5
En offensiv klimatvårdsstrategi14 8
Motverka försurningen15 8.1
Sveriges utsläpp15 8.2
Kalkningsinsatserna16 8.3
EU och försurningen16 8.4
Brist på marknadstänkande förvärrar problemet17 9
Motverka övergödningen18 9.1
Investeringar i våtmarker18 10
Miljöproblemen måste lösas19 10.1
Skärpta utsläppskrav20 10.2
Biologisk mångfald21 10.3
Kretsloppsarbetet bör drivas vidare21 10.4
Agenda 21 uppmuntrar miljöansvaret22 11
Hemställan23
1 Sammanfattning
Under den förra mandatperioden gjordes viktiga framsteg
på miljöområdet. En utveckling mot ökat kretslopp inleddes,
en ny skogsvårdslagstiftning infördes och användningen av
ekonomiska styrmedel ökade. Dessutom lades ett förslag till
samlad miljölagstiftning i en ny miljöbalk.
I framtidens miljö kommer det gemensamma miljöarbetet
inom EU att ge Sverige nya möjligheter att påverka och
förbättra de europeiska insatserna för en god miljö. Genom
samarbete över gränserna finns möjlighet att möta de
gemensamma miljöproblemen med en större kraft än vad var
nation för sig kan uppnå. Moderaterna föreslår att Sverige i
EU-arbetet skall prioritera de gränsöverskridande
miljöproblemen och verka för att miljö- och energiskatter
utformas så att de motverkar miljöförstöring.
Den svenska miljöpolitiken inom det europeiska
samarbetet bör ha som mål att bevara de svenska miljökraven
inom de områden där dessa är högre än inom EU och
samtidigt verka för en anpassning av de gemensamma
reglerna till den svenska nivån. Vidare bör målet vara att ta
bort politiska regleringar inom EU som förhindrar en god
utveckling på miljöområdet. Det skall dessutom vara en
viktig målsättning att stärka det europeiska samarbetets
intresse för Östersjöområdets miljö.
Moderaterna föreslår att den svenska klimatstrategin skall
skärpas. Utsläppen skall minskas med 20 procent till år 2005
jämfört med 1987. Speciell uppmärksamhet måste riktas mot
utsläpp från trafiken. Vidare måste kärnkraftens betydelse
för att hålla koldioxidutsläppen på en låg nivå belysas bättre.
Vi föreslår också ökade åtgärder mot övergödningen.
Förutom en minskning av trafiksektorns utsläpp krävs ökade
investeringar i våtmarker. Genom återställande av en del av
våtmarksarealen vinner man inte bara framgång när det
gäller att minska läckaget av närsalt. Åtgärden kan också få
en paraplyeffekt för den biologiska mångfalden.
2 Miljöpolitiska framsteg
Som en av fyra huvudpunkter i den regeringsförklaring
som presenterades av den borgerliga regeringen 1991 ingick
att forma en långsiktig och hållbar utveckling mot en ren
miljö. Under mandatperioden 1991--1994 togs flera viktiga
beslut.
På två områden genomfördes principiellt betydelsefulla
förändringar som innebar att miljöansvaret fördes bort från
centrala beslut och decentraliserades till marknaden. Dels
lades grunden för en ny kretsloppslagstiftning som innebär
att avfallsproblemen i framtiden skall lösas av företagen på
ett förebyggande sätt istället för att det allmänna ansvarar för
att avfallsproblemen löses i efterhand, dels infördes en ny
skogsvårdslag där miljömålet prioriterats högre och som
samtidigt innebär att besluten inom skogsbruket inte längre
dikteras centralt utan fattas av den enskilde skogsbrukaren.
Nu är det åter tillåtet att behålla gammelskog samt att välja
att plantera lövskog i stället för barrskog på markerna.
Ett viktigt framsteg för miljöpolitiken var även beslutet om
grundlagsskydd för äganderätten. Ett starkt skydd för
grundläggande rättigheter som skapar förutsättningar att
sätta ett pris på naturen och naturresurserna kan inte
överbetonas från miljövårdssynpunkt. Utan väl skyddade
och definierade äganderätter undervärderas miljön med dålig
hushållning, rovdrift och miljöförstöring som följd.
Regeringen genomförde och föreslog följande nyheter vad
gäller ekonomiska styrmedel:Energiskatteomläggningen
1993 stärkte miljöprofilen på energiskatterna genom att
rabattreglerna togs bort. Energiskatteuttaget ökades med 600
miljoner kronor årligen. Användningen av biobränsle har
ökat till följd av skatteomläggningen.Kväveoxidavgiften
som tas ut på större förbränningsanläggningar kommer att
breddas och därmed att omfatta fler anläggningar, enligt
redan fattat beslut.Förslaget till miljöbalk öppnade för
handel med utsläppsrättigheter, genom att gemensamma
utsläppstillstånd föreslogs.Miljöavgift på kadmium i
handelsgödsel infördes.Regeringen lade ett förslag om
miljöklassning av bensin.Skatteskillnaden ökades mellan
blyfri bensin och blyad bensin. Blyad bensin fasades ut från
marknaden.Vegetabilisk och animalisk olja som ingår i en
bränsleblandning befriades helt från energi- och
koldioxidskatt från den 1 augusti 1993.
Möjligheter till att bättre utnyttja strandnära områden för
bebyggelse har genom ny lagstiftning ökat i de delar av
Sverige som är både glest befolkade och som har långa sjö-
och kuststräckor. I besluten skall hänsyn till den biologiska
mångfalden tas, vilket inte gällde tidigare.
Miljöstödet till Baltikum och Östeuropa ökade kraftigt
under perioden 1991 till 1994. Väsentliga belopp satsades på
miljöbistånd både av miljö- och naturresursdepartementets
anslag och ur det årliga miljardanslag som hanterades via
utrikesdepartementet. Sverige har hittills bidragit med
betydande belopp till ett åtgärdsprogram för Östersjön som
arbetats fram av HELCOM, en särskild kommission inom
ramen för Helsingforskonventionen. Under 1992/93--
1994/95 har 401 miljoner kronor avsatts för detta ändamål.
Därutöver har en betydande satsning på 292 miljoner kronor
under tiden 1991/92--1994/95 gjorts på kärnsäkerhet och
strålskydd. På miljösatsningar inom energisektorn har 242
miljoner kronor satsats mellan 1992/93 och 1994/95. Till de
viktigaste satsningarna hörde också stöd till
lantmäteriverksamhet och avloppsreningsverk i Baltikum.
Lantmäteriverksamheten är av grundläggande betydelse för
att lyckas med privatisering av mark och sätta ett pris på
miljö och naturresurser i de forna socialiststaterna.
En stiftelse för miljöstrategisk forskning inrättades.
Stiftelsen tilldelades 25 procent av de ca 10 miljarder kronor
ur de avskaffade löntagarfonderna som tillfördes
forskningen.
En proposition om införande av en miljöbalk lades i
riksdagen. Genom denna skulle Sverige ha fått ett effektivare
sanktionssystem på miljöområdet, skärpta straff för
miljöbrott, miljökvalitetsnormer,
miljökonsekvensbeskrivningar, nya styrmedel och en mer
överskådlig lagstiftning. Tyvärr har dessa förändringar ställts
in tills vidare av den tillträdande regeringen. I ett särskilt
avsnitt i denna motion tar vi upp frågor kring miljöbalken.
3 Marknadsekonomi för en bättre miljö
I ett fritt och öppet samhälle är förutsättningarna bäst för
att uppnå en god miljö. Det är endast i ett fritt och öppet
samhälle med marknadsekonomi man finner teknisk
utveckling, mångfald, valfrihet mellan olika alternativ,
marknadsmekanismer, tillväxt och äganderätt. En
demokratisk insyn är också nödvändig i ett samhälle där man
tar hänsyn till miljön.
Tvärtemot vad många tror hör förbud och regleringar inte
ihop med en bra miljöpolitik.
När planekonomierna i Östeuropa öppnades så avslöjades
en miljöförstöring av ofattbara mått. Den enskilde individen
hade fråntagits sina rättigheter och sitt ansvar, vilket fick
förödande konsekvenser. Politiska beslut och central
planering tog inte hänsyn till något pris för miljön och kunde
omöjligen ersätta bortfallet av ett decentraliserat
bevarandeansvar hos varje enskild individ.
För att garantera att miljöhänsyn tas vid alla beslut krävs
definierade och skyddade äganderätter. Ägaren av mark har
alltid ett intresse av att hålla naturen ren och fri från skador.
Det man äger, det vårdar man. En skogsägare som får sin
skog eller sin mark förstörd drabbas av en
förmögenhetsförlust. Som en naturlig följd av detta agerar
han så att skadorna minimeras. Genom rättssystemet kan han
föra sin talan mot dem som skadar hans egendom.
Äganderätten är en grundläggande förutsättning för att alla
aktörer skall slå vakt om det bästa för miljön.
Avregleringar och marknadsekonomiska reformer leder
till att man tar bättre hänsyn till miljökostnaderna i
samhället. En politik som bygger på en fungerande
marknadsekonomi är en bra miljöpolitik.
Verkligheten bjuder på flera exempel där marknaden från
miljösynpunkt visat sig vara effektivare än regleringar.
Utsläppen av klorerade organiska ämnen från massaindustrin
är i dag mindre än en tiondel jämfört med för tio år sedan.
När marknaden började efterfråga klorfri pappersmassa
tvingades industrin att anpassa sig blixtsnabbt. Utsläppen
ligger nu långt under de föreskrivna gränsvärden som
myndigheterna satt upp beroende på att myndigheterna inte
hunnit med i utvecklingen.
Exemplet med pappersmassa visar vidare hur näringslivet
i en marknadsekonomi kan förnya sig tack vare hårdare
miljökrav från marknaden. Förr betraktades pappersmassa
som en ren bulkvara med ett gemensamt pris och begränsad
förädlingsgrad. Utvecklingen av miljövänliga massakvalitéer
har ändrat på detta. Speciella kvalitéer med egna
produktnamn och egen marknadsföring har tagits fram. För
dessa kvalitéer kan företagen ta ut ett högre pris.
Insikt om betydelsen av en levande och fungerande
marknadsekonomi bör ligga till grund för den framtida
miljöpolitiken.
3.1 Ekonomisk tillväxt
En hög ekonomisk tillväxt är en nödvändig förutsättning
för att kunna lösa de globala miljöproblemen.
''Ekonomisk tillväxt, social utveckling och utrotande av
fattigdom är de viktigaste prioriteringarna för
utvecklingsländerna och är i själva verket en förutsättning för
att de nationella och globala målen om en hållbar utveckling
skall uppnås.'' (Agenda 21)
Brundtlandkommissionen, liksom Riokonferensen 1992,
betonar mycket tydligt att ekonomisk tillväxt är nödvändig
för att göra det möjligt att investera i ny teknik och utveckla
nya miljövänliga lösningar. Endast en öppen
marknadsekonomi kan skapa en sådan tillväxt.
Marknadsekonomiskt tänkande är dessutom nödvändigt för
att skapa den effektiva resurshushållning som krävs för att
nå en långsiktigt hållbar resursförsörjning.
Marknadsekonomierna inom OECD har i dag nått en fas i
utvecklingen där de kan upprätthålla och öka produktionen
av basvaror men ändå minska energiåtgången i denna sektor.
Marknaden har tvingat fram ökade krav på produktion och
varor.
Mellan 1973 och 1990 har energieffektiviteten ökat med
30--75 procent för nya bostäder, 20--40 procent för nya
hushållsapparater och 40--70 procent för nya flygplan.
Den västtyska industrin minskade sin samlade
energiförbrukning med 7 procent mellan 1973 och 1988.
Under samma period utgjorde den västtyska industrin
motorn i den europeiska ekonomin och bidrog till en stabil
ekonomisk tillväxt.
I-länderna måste ställa krav på länderna i tredje världen att
göra marknadsekonomiska reformer. Å andra sidan måste i-
länderna visa handelspolitisk öppenhet och en stor
generositet när det gäller att dela med sig av ny teknik och
ny kunskap.
4 Prioriteringar i miljöarbetet
Som grund för miljöpolitiska beslut måste finnas en väl
avvägd bedömning över vilka miljöproblem som är viktigast
att hantera. Det innebär inte att man kan strunta i andra
miljöproblem. Men däremot kan en sådan bedömning utgöra
en ledning för vad staten skall prioritera i en tid av knappa
resurser.
I och med Sveriges inträde i EU bör miljöarbetet inom EU
bli ett prioriterat område för svensk miljöpolitik. Skälet till
det är att möjligheterna att lösa typiska svenska
miljöproblem är större i ett samarbete mellan många stater
än genom ensidiga, nationella beslut. Klimatfrågan bör
prioriteras högt mot bakgrund av dess globala effekter.
Försurningen tillhör vårt allvarligaste nationella
miljöproblem p.g.a. Sveriges känslighet för surt nedfall. Mot
bakgrund av vår geografiska placering spelar också
utvecklingen på miljöområdet i Baltikum och Östeuropa en
stor roll för vår egen och Östersjöns miljö.
Till prioriteringarna hör också att inom statens ram göra
en avvägning mellan miljösatsningar och andra satsningar.
Staten måste slå vakt om att göra den typ av satsningar som
bara staten kan göra. En oförmåga från statsmakternas sida
att göra nödvändiga besparingar på transfereringssystemen
leder ofrånkomligen till att andra verksamheter måste
drabbas hårdare av både skattehöjningar och besparingar.
Bra miljöpolitiska prioriteringar bygger även på förmågan
att kunna bortse från symbolfrågor och fatta rationella beslut
på miljömässiga grunder. I en tid av knappa resurser finns
inget utrymme för symbolpolitik.
4.1 Människor prioriterar bra miljö
Framtidens generationer kommer att ställa stora krav på
miljön. Både miljön där framtidens människor bor och
tillbringar sin fritid samt miljön där de arbetar måste uppfylla
högt ställda krav. Vidare kommer framtidens människor inte
att acceptera att arbeta i företag som skadar miljön eller
framställer produkter som inte håller högt ställda miljökrav.
I framtidsbedömningen måste också ingå att människorna
blir alltmer rörliga. Speciellt den välutbildade arbetskraften
får allt större möjligheter att söka arbete och bosätta sig i
andra länder.
Mot bakgrund av ovanstående kan man dra slutsatsen att
Sveriges och de svenska företagens miljömässiga status
kommer att bli en framtida konkurrensfaktor i kampen om
mänskliga resurser och kapital. Miljönackdelar kommer att
straffa sig på samma sätt som höga skatter, brister i
infrastrukturen eller andra konkurrensfaktorer.
Ett land som brister i omsorg om miljön kommer därför att
bli lämnat på efterkälken. Väljer vi att satsa våra begränsade
ekonomiska resurser på en överdimensionerad offentlig
sektor minskar utrymmet för miljösatsningar. Samma sak
gäller om vi inte ser de verkliga problemen utan investerar i
miljöpolitiska symbolfrågor.
Moderata Samlingspartiet anser att det ska vara ett
självklart ansvar för varje generation att väl förvalta naturen
och lämna över den till nästa generation att förvalta den
vidare.
5 Marknadsekonomin och rättsstatens möjligheter
En oundgänglig del i en god miljöpolitik är att staten tar
ett ansvar och skapar vissa ramar för verksamheten.
Marknadsekonomin ger inom dessa ramar möjligheter som
inget annat ekonomiskt system kan ge.
5.1 Ekonomiska styrmedel
Ekonomiska styrmedel i form av skatterabatter,
miljöavgifter eller utsläppsrätter är vägar att styra
utvecklingen i miljövänlig riktning utan att tillgripa
regleringar.
Sådana styrmedel förutsätter marknadsekonomi. För att
styrmedlen skall ha positiv effekt krävs olika valmöjligheter
på marknaden. Vidare krävs fri konkurrens, fri prisbildning,
fri handel och fria informationsflöden.
Moderaterna drev tidigt kraven på ekonomiska styrmedel
i miljöpolitiken. Tack vare ett moderat initiativ i riksdagen
infördes exempelvis en skatterabatt på katalysatorförsedda
bilar innan de skärpta reningskraven blev obligatoriska. Tack
vare skatterabatten såldes 450.000 bilar med
katalysatorrening före årsskiftet 1988/89 som annars troligen
hade saknat sådan rening. Det var först i slutet av 1980-talet
som socialdemokraterna och en politisk majoritet
accepterade tanken på miljöavgifter och miljöskatter. Nu har
Sverige en rad ekonomiska styrmedel av vilka flera införts
och förbättrats av den borgerliga regeringen.
Förutom att utveckla styrmedlen i Sverige bör vi nu
prioritera införandet av ekonomiska styrmedel inom EU.
Eftersom Sveriges andel av EU:s totala konsumtion och
produktion begränsar sig till 2--3 procent skulle styrmedlen
få avsevärt större effekt om de brukades i hela EU. Sverige
bör därför snarast föra upp frågan om ekonomiska styrmedel
i det miljöpolitiska arbetet inom EU. De områden som bör
prioriteras är försurningsproblematiken och klimathotet, där
antingen olika system för miljöavgifter eller införande av
överlåtelsebara utsläppsrätter bör kunna bli aktuella.
5.1.1 Inför system med utsläppsrätter
Överlåtelsebara utsläppsrätter är ett gammalt moderat
krav. Efter det att moderaterna drivit frågan i bl. a. riksdagen
under en lång följd av år accepterade även andra partier
tanken och utsläppsrätter kunde därmed föras in i den
borgerliga regeringens förslag till miljöbalk. Även om det nu
finns tecken på att även socialdemokraterna har accepterat
utsläppsrätter som ett styrmedel i miljöpolitiken har man
genom att återkalla propositionen om miljöbalk som en av
sina första åtgärder i regeringsställning hindrat möjligheten
att pröva systemet och den vägen förbättra miljön i Sverige.
Bland framtida styrmedel bör överlåtelsebara
utsläppsrätter prövas i Sverige och även föreslås i
miljöarbetet inom EU. Vi vill att Sverige skall driva frågan
om att införa system med handel med utsläppsrätter på en
europeisk bas. Därigenom skapas ett system där utsläppen
från förbränning av bränslen i stationära anläggningar
bringas ner.
Fördelen med ett system där man tvingas köpa rätten att
göra utsläpp är att det leder till kostnadseffektiva
investeringar för minskade utsläpp. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med ett förslag till möjlighet att
pröva överlåtelsebara utsläppsrätter i Sverige.
5.1.2 Skatteväxling
Skatteväxling, d.v.s. övergång från skatt på arbete och
kapital till skatt på miljöförstöring, är en principiellt
intressant metod som förtjänar att studeras närmare.
Uppenbart är att den höga beskattningen på arbete och
kapital i Sverige kräver offer i form av sämre välfärd, hög
arbetslöshet och kapitalflykt, vilket närmare beskrivs i vår
ekonomisk-politiska motion.
Vi skall leva upp till de krav som ''Polluter Pays''-
Principen ställer. Den som orsakar skador på egendom eller
miljö skall också stå för kostnaderna. En av flera vägar att
verkställa PPP är att använda miljöavgifter som sedan
används för att täcka skadorna. Denna lösning skall
självklart väljas där det passar. Det är exempelvis lämpligare
att statens kostnader för kalkning av sjöar täcks av skatter på
utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider än att kalkningen
betalas av skatter på arbete och kapital. Staten bör därför
löpande sträva efter växlingar och förändringar i
skattesystemet mot ökad användning av miljöskatter i syfte
att rättvist belasta olika verksamheter. Miljön får dock inte
bli en täckmantel för att höja skatter i andra syften.
En skatteväxling i stor skala kommer dock att innebära
svårigheter om den skall genomföras av Sverige ensamt. Ett
litet och exportberoende land kan inte förändra miljöskatter
så radikalt som krävs för att kompensera sänkningen av
andra skatter, utan att det drabbar konkurrenskraften.
Däremot finns det ett intresse för Sverige att man inom
Europa får en likartad beskattning av koldioxidutsläpp. Flera
länder tillsammans har i nära samarbete större möjligheter
att utföra växlingar mellan skatt på arbete och skatt på
miljöförstöring.
Ytterligare ett problem med skatteväxling är att
miljöskatter inte ger tillräckligt stabila skattebaser. Ett
skattesystem som i alltför hög utsträckning är baserat på
miljöskatter kommer inte att bli långsiktigt uthålligt. Högre
miljöskatter kommer att leda till att de beskattade utsläppen
minskar, vilket också är syftet. Därmed försvinner
inkomsterna. I ett längre perspektiv skall staten därför inte
bygga upp förväntningar på att få större inkomster från
miljöskatter än att de finansierar miljöarbetet.
I stället för att ersätta dagens stabila skattebaser med nya
osäkra skattebaser bör vi inrikta arbetet på att ändra i de
skatter som drabbar företag så att miljöprofilen blir skarpare.
5.2 Lagstiftningens ramar
Där ekonomiska styrmedel inte fungerar för att driva
utvecklingen åt rätt håll måste staten använda lagstiftning. I
takt med att belastningen på naturen ökar och vetskapen om
ekologiska samband förbättras behöver gränsvärden, förbud
och andra regleringar i miljölagarna revideras och skärpas.
Det finns naturligtvis också miljöutsläpp som inte kan
accepteras överhuvudtaget. I sådana fall lämpar sig självklart
inte ekonomiska styrmedel.
Miljölagstiftningen måste göras överblickbar och ett
effektivt sanktionssystem måste införas.
Viktigt är också att miljölagstiftningen bygger på
rättsstatens principer och ger var och en möjlighet att se var
gränsen mellan det tillåtna och otillåtna går. Liksom när det
gäller all annan brottslighet skall de som bryter mot
miljölagarna riskera straff som står i relation till brottets
omfattning.
Den medborgare som på olika sätt drabbas av miljöskadlig
verksamhet bör enligt vår mening ha en stark rättslig
ställning som gör att han kan hävda sin rätt gentemot dem
som skadar hans egendom. Det frammanar ökat ansvar hos
dem som förorenar. Därigenom förebyggs miljöskador.
Som komplement till ekonomiska styrmedel bör
användningen av miljökvalitetsnormer och
miljökonsekvensbeskrivningar öka. Miljökvalitetsnormer,
som redan finns inom EU, innebär att högsta nivå för olika
miljöstörningar anges. Införandet av miljökvalitetsnormer i
Sverige har försenats allvarligt av socialdemokraterna
genom att propositionen om miljöbalk återkallats.
Miljökonsekvensbeskrivningar bör krävas för fler
verksamheter än tidigare. Moderaterna var med att kräva
detta och nu anser vi att kraven bör skärpas i enlighet med det
förslag till miljöbalk som lades av den borgerliga regeringen.
Tanken med miljökonsekvensbeskrivningar är att
miljöfrågorna skall bli bättre genomlysta i samband med
olika projekt i syfte att skapa ett bättre beslutsunderlag.
Därigenom ökar möjligheten att finna miljömässiga
förbättringar.
5.2.1 Miljöbalken
Genom beslutet att återkalla propositionen om miljöbalk
har den socialdemokratiska regeringen kraftigt försenat en
väsentlig skärpning och förnyelse av miljölagarna.
Miljöbalken skulle ha trätt i kraft den 1/7 1995 enligt den
borgerliga regeringens förslag. Nu kommer Sverige tidigast
1997 att få en modern miljöbalk i lagstiftningen.
Den borgerliga regeringens förslag till miljöbalk innebär
att vi får en sammanhållen och effektiv lagstiftning. Straffen
mot miljöbrott borde skärpas. Miljöskyddsavgiftssystemet
effektiviseras. Införande av s.k. gemensamma villkor
kommer att möjliggöra en variant av utsläppsbubblor dvs.
fastställande av en viss högsta mängd utsläpp inom ett visst
geografiskt område, inom vilket kommun och företag kan
sälja rätten att släppa ut en viss mängd. Vissa av de
skärpningar som föreslogs av den borgerliga regeringen till
miljöbalk var ett resultat av EU-anpassning; exempelvis de
regler som införs för miljökonsekvensbeskrivningar och
miljökvalitetsnormer. Det innebär att de regler som finns i
EU skall finnas med i svensk miljölagstiftning.
Regeringens skäl att dra tillbaka förslaget till miljöbalk är
oförståeligt. I debatten har visserligen framförts att straffen
för miljöbrott borde skärpts mer. Men de straffskärpningar
som förslaget innehåller har dock socialdemokraterna
avvisat redan förra gången de satt i regeringsställning.
Genom den borgerliga regeringens förslag till miljöbalk
effektiviseras sanktionssystemet snabbt och effektivt tack
vare de miljöskyddsavgifter som skall tas ut då någon bryter
mot givna tillståndsvillkor. Dessutom skärps övriga straff.
Socialdemokraterna har som ett argument mot
miljöbalksförslaget dessutom hävdat att skogsvårdslagen
inte omfattas av reglerna för miljökonsekvensbeskrivningar
i förslaget till miljöbalk. Detta beror dock på att den
borgerliga regeringen införde särskilda regler om
miljökonsekvensbeskrivningar i skogsvårdslagen. En dubbel
reglering är meningslös.
I valrörelsen 1994 utpekade socialdemokraterna
vattenlagens utelämnande i den borgerliga regeringens
förslag till miljöbalk som ett huvudskäl till att kräva att den
skulle omarbetas. Detta agerande var mycket märkligt så till
vida att socialdemokraterna inte yttrade något om denna
ståndpunkt i arbetet i miljöskyddskommittén som utredde
frågan om miljöbalk. Arbetet med att infoga vattenlagen i
miljöbalken kommer att bli mycket omfattande och försena
miljöbalken flera år, vilket får till följd att straffskärpningar,
nya styrmedel, miljökonsekvensbeskrivningar och
miljökvalitetsnormer skjuts på framtiden.
Regeringen bör därför snarast ompröva tillbakadragandet
av miljöbalken. Det ursprungliga förslaget bör med
nödvändiga justeringar gällande ikraftträdandedatum
överlämnas till riksdagen för beslut.
6 Miljöarbetet i EU
Sverige är i dag i hög grad beroende av den miljöpolitik
som förs av EU och av de enskilda länderna inom den
europeiska unionen. Nästan hälften av de
gränsöverskridande luftföroreningar som når Sverige och en
stor del av vattenföroreningarna kommer från de andra
länderna i EU. Eftersom vi är mycket beroende av vår export
till andra EU-länder samtidigt som vårt land bara står för en
bråkdel av den totala produktionen inom EU är vi beroende
av gemensamma lösningar på miljöproblemen.
Det senaste decenniet har EU:s ansträngningar på
miljöområdet ökat. Utsläppskraven för bilar har skärpts, krav
på miljökonsekvensbeskrivningar har införts, reglerna för
kemikalier har skärpts, åtgärder för avloppsrening,
naturskydd m.m. har vidtagits. Sveriges medlemskap bör
utnyttjas till att ytterligare förbättra miljöpolitiken inom EU,
främst i syfte att minska de gränsöverskridande
miljöproblemen.
6.1 Målsättningar
EU-frågorna skall betraktas som en prioriterad del av det
svenska miljöarbetet. Sveriges miljöpolitik skall inriktas på
att påverka EU:s politik i miljövänlig riktning. En strategi
för detta bör snarast läggas fast. De förslag och redogörelser
till en sådan strategi som återfinns i promemorian Ds
1994:126 och i skrivelsen 1994/95:120 om inriktningen av
det miljöpolitiska arbetet innebär att Sveriges miljöpolitiska
arbete skall styras av två målsättningar: dels att inga normer
skall få sänkas i Sverige, dels att Sverige skall verka för att
EU:s miljöregler skärps. Moderaterna delar fullt ut
bedömningen att dessa målsättningar bör ingå i strategin. Vi
anser emellertid att målen bör komplettas med två ytterligare
punkter.
Förutom att verka för skärpta regler i EU:s miljöpolitik bör
vi också inrikta arbetet på att verka för ett ökat inslag av
marknadsekonomiskt tänkande, som ger stora miljövinster. I
den primära målsättningen bör också ingå att styra över en
del av EU:s ansträngningar på miljöområdet till
Östersjöregionen. Strategin bör bygga på följande fyra
viktiga grundstenar:
1. Sverige skall inte sänka miljönormerna.
2. Sverige skall verka för att utsläppsgränser och
miljöregler i EU skärps.
3. Sverige skall verka för avregleringar och
avmonopoliseringar som underlättar ökad
konsumentstyrning på miljöområdet.
4. Sverige skall verka för att det europeiska
miljösamarbetet skall ägna miljöproblemen i Östersjön,
Baltikum och övriga Östeuropa stor uppmärksamhet.
Sverige måste göra tydliga prioriteringar inom ramen för
denna strategi. De stora vinsterna med ett gemensamt
europeiskt miljösamarbete ligger i de ökade möjligheterna
att minska de gränsöverskridande miljöproblemen. Sverige
bör därför prioritera dessa problem i EU-arbetet. I arbetet för
skärpta utsläppsgränser och miljöregler bör Sverige
koncentrera sitt arbete på försurnings- och klimatfrågorna
och på sådana gränsöverskridande miljöproblem som hänger
samman med varuflödet, t. ex. vad gäller regler för
kemikalier och avfall.
Sverige bör verka för att EU:s miljökvalitetsnormer
utvecklas så att även gränsöverskridande miljöförstörelse
faller under dessa regler. Att utveckla
miljökvalitetsnormerna i denna riktning är önskvärt när det
gäller att lösa det för Sverige viktiga problemet med
försurningen.
Det är också viktigt att EU:s miljöpolitik inriktas på att
genomföra avregleringar och marknadsekonomiska
reformer i syfte att stärka förutsättningarna för en kraftfull
miljöpolitik. EU:s miljöpolitik har hittills saknat en
inriktning för att ta tillvara de möjligheter en
marknadsekonomi ger. I flera medlemsländer finns
regleringar och subventionssystem som verkar för
bibehållande av en dålig miljö istället för att stimulera en
ekonomisk och miljövänlig utveckling i rätt riktning. De
marknadsekonomiska aspekterna bör tydligare prägla EU:s
framtida miljöprogram. Övervakningsmyndigheten
European Environment Agency, EEA, bör få till uppgift att
inventera och rapportera sådana regleringar som kan
motverka en god miljöutveckling samt att kontrollera att
medlemsländerna inte genom subventioner förvärrar
miljöproblemen.
Genom Sveriges och Finlands inträde i EU är det naturligt
att Östersjöns miljö kommer att stå i fokus för EU:s
miljöansträngningar. Detta blir ännu mer angeläget genom
utvecklingen av associationsavtal mellan EU och flera
östeuropeiska länder.
De möjligheter till ökade insatser i Östersjöns
strandnationer för att lösa de enorma miljöproblem
socialismen skapade bör ligga till grund för Sveriges
miljöarbete inom EU. Då de miljöinvesteringar som krävs
i de gamla planekonomierna kommer att kräva ekonomiska
framsteg i dessa länder är det mycket viktigt att EU:s
miljöpolitik för Östeuropa sammanlänkas med strävanden
att liberalisera handeln och förbättra ekonomins
funktionssätt. EU bör också öka sitt stöd till reformer som
stärker äganderätten över mark i Östeuropa.
Genom EU-medlemskapet lägger Sverige delvis om sitt
miljöstöd till Baltikum, Central- och Östeuropa. De särskilda
anslagen över närings- och miljödepartementen försvinner.
Samtidigt kommer Sverige som EU-medlem att stå bakom
satsningarna på Central- och Östeuropa genom EU:s
PHARE- och TACIS-program. Sveriges bör mot denna
bakgrund verka för att EU:s satsningar ökar i
Östersjöregionen.
Sverige bör vidare agera för att EU:s agerande skärps i
internationella miljöpolitiska frågor. Klimatfrågan är ett
viktigt område där Europa bör gå längre och kräva av USA
och de asiatiska ekonomierna att vidta kraftfulla åtgärder
mot koldioxidutsläppen.
De planer för EU-arbetet som presenterats i promemorian
Ds 1994:126 och som regeringen redogör för i skrivelsen
1994/95:120 om inriktningen av det miljöpolitiska arbetet
saknar flera av de aspekter som tagits upp här ovan.
Regeringen bör komplettera Sveriges strategi och
prioriteringar i miljöarbetet inom EU med vad som sagts i
detta avsnitt.
7 En bättre klimatvård
Växthuseffekten framstår i dag som det största hotet mot
den globala miljön. Frågan stod i centrum vid FN:s
konferens om miljö och utveckling 1992, då ett stort antal
länder, däribland Sverige, enades kring en klimatkonvention.
Enligt denna konvention skall halterna av växthusgasen i
atmosfären stabiliseras på en sådan nivå att
livsmedelsproduktion inte hotas och ekosystemen kan
anpassa sig.
En ökad växthuseffekt riskerar att ge allvarliga, globala
förändringar vad gäller temperatur, nederbörd, utbredning av
ökentrakter och dränkning av kustnära trakter. Utsläppen av
koldioxid ger i dag det dominerande bidraget till den ökande
växthuseffekten.
7.1 Sveriges utsläpp
De svenska utsläppen var som störst i början av 1970-talet
då de låg på 100 miljoner ton årligen. Tack vare bl.a.
kärnkraftsutbyggnaden har de sjunkit rejält sedan dess. 1980
uppgick de till 80 miljoner ton och sedan slutet av 1980-talet
har de planat ut på en stabil nivå kring 60 miljoner ton per
år. Bland jämförbara industriländer ligger Sveriges utsläpp i
dag på en låg nivå, endast på 2/3 av OECD-nivån räknat per
capita.
Redan 1988 beslutade riksdagen på moderat initiativ att
koldioxidutsläppen inte skulle tillåtas öka.
Socialdemokraterna motsatte sig detta. Under den förra
mandatperioden skedde viktiga förändringar på
klimatområdet:Energiskatterna fick en bättre miljöpolitisk
profilOljeanvändningen minskade sin andel av
energiproduktionen samtidigt som användningen av
biobränslen ökadeRiksdagen beslöt om den största
satsningen på nya järnvägar sedan 1860-taletGenom
beslutet om Öresundsbron knyts det svenska järnvägsnätet
till kontinenten
Den generella koldioxidbeskattningen höjdes från 25 till
32 öre per kg vid årsskiftet 1992/93. Skatten för industrin
sänktes samtidigt till 8 öre av konkurrensskäl. De
rabattregler som gällde för den energiintensiva industrin
avskaffades. Dessa rabattregler ledde till att de flesta
företagen inte behövde betala någon koldioxidskatt på
marginalen. Därmed var den styrande miljöskatten på
koldioxid utraderad.
Energiskatteomläggningen ledde till att
biobränsleanvändningen ökade medan oljeanvändningen
minskade under 1993 jämfört med 1992.
n
Total energitillförsel i relativa tal (NUTEK):
1992
1993
Olja
43 %
42 %
186 TWh
184 TWh
Biobränslen
16 %
17 %
71 TWh
76 TWh
De senaste tre åren har fjärrvärmeproduktionen från
trädbränslen ungefär fördubblats, enligt miljödepartementets
beräkningar. Denna utveckling sker tack vare den borgerliga
regeringens politik.
7.2 Energipolitiken
''Sveriges situation kännetecknas av, jämfört med andra i-
länder, låga koldioxidutsläpp. Detta beror framförallt på att
vår elproduktion till den helt övervägande delen sker med
vattenkraft och kärnkraft.'' (Klimatdelegationens rapport
1994, SOU 1994:138)
Kärnkraften står för hälften av Sveriges elproduktion.
Enligt den energipolitiska redovisningen baserad på
NUTEK:s prognoser som finns med i budgetpropositionen
kommer elförbrukningen att öka till år 2005. Samtidigt
bedömer NUTEK att alternativ elproduktion inte kommer att
kunna bidra med några större tillskott de närmaste tio åren.
Den vidare driften av kärnkraften är därför en naturlig del av
den klimatpolitiska strävan att stabilisera eller minska
koldioxidutsläppen. Denna bedömning får också stöd i
klimatdelegationens rapport:
''Om kärnkraften behålls blir potentialen för
koldioxidreduktion större.'' (Klimatdelegationens rapport
1994, SOU 1994:138)
Med en fortsatt användning av kärnkraften finns det goda
möjligheter att sänka koldioxidutsläppen i den svenska
energisektorn. Klimatdelegationens rapport visar att det
finns en stor potential i främst biobränslen. Förbränning av
fossila bränslen för uppvärmning, fjärrvärme och
industriprocesser står för ungefär hälften av
koldioxidutsläppen. Genom att ersätta olja och kol med
biobränsle och avfall i denna sektor finns möjligheter att
minska koldioxidutsläppen.
7.3 Trafikens inverkan
Trafiken svarar för knappt hälften av utsläppen av
koldioxid. Denna andel växer och har visat sig svår att
påverka. Satsningen på järnvägar öppnar dock för
möjligheterna att öka järnvägens marknadsandelar på
transportmarknaden vilket leder till lägre utsläpp.
De miljömässiga erfarenheterna av centralplanering är inte
goda. Det är därför viktigt att miljöpolitiken tar en annan
utgångspunkt när det gäller att öka järnvägens
marknadsandel i Europa. EU-samarbetet utgör i sig en
möjlighet att internationalisera järnvägstrafiken och
eliminera hinder i form av uppdelning i skilda administrativa
enheter, skillnader i standard, m.m. Vägtrafiken har vunnit
på att detta transportsätt sedan länge övervunnit sådana
hinder.
En annan väg att vitalisera det rälsbundna alternativet är att
genomföra avmonopoliseringar i syfte att öka konkurrensen.
Sverige bör i miljöarbetet inom EU verka för en
avmonopolisering av järnvägssektorn samt reformer som
öppnar för en internationalisering och en avreglering av
järnvägssektorn.
Bilen utgör en förutsättning för att Sverige skall kunna
fungera. Vårt land är till ytan ett av de största i Europa. I
större delen av landet kan av lönsamhetsskäl
kollektivtrafiken aldrig bli en ersättning för privatbilismen.
Bilen ger människan en frihet som hon annars inte skulle
kunna uppnå. Utanför de större städerna kommer bilen att
fortsatt vara det främsta färdmedlet. Utan bilen skulle
landsbygden gå mot en snabb utarmning.
Mot bakgrund av det stora behovet av biltransporter i
samhället är det emellertid nödvändigt att kombinera ett
fortsatt nyttjande av bilen med en utveckling i miljövänlig
riktning. Koldioxidskatt på bensin har tillsammans med
bättre fordon lett till att dagens bilar är drygt 10 procent
effektivare än för 15 år sedan. Medelbilen 1978 förbrukade
0,93 liter/mil mot 0,82 liter/mil 1992. Bilindustrin bedömer
att fordonens effektivitet kommer att öka ytterligare. Detta
visar att trafiksektorn kan utvecklas i rätt riktning tack vare
teknisk förfining och styrmedel. Fler åtgärder kan ändå bli
nödvändiga exempelvis införande av normer för
energieffektivitet.
Energieffektivitetsnormer är ett intressant komplement till
ökat drivmedelspris genom höjda skattesatser. Alltför hög
prissättning på drivmedel leder till starkt negativa effekter för
glesbygden och familjer vilka är starkt beroende av bilen i
sin vardag. Regeringen bör nu utreda hur normer för
energieffektivitet för fordon kan införas i Sverige i syfte att
redan på ett tidigt stadium ge en signal om vilka framtida
krav producenterna bör rikta in sig på.
7.4 EU och klimatpolitiken
Stora förändringar blir nödvändiga i bl.a. energi- och
transportsektorerna och de ekonomiska påfrestningarna kan
bli betydande. Det är därför mycket viktigt att minskningen
av koldioxidutsläppen sker genom att energin används på ett
kostnadseffektivt sätt.
Enligt klimatdelegationens rapport kan starkt ökande
koldioxidskatter ge mycket stora samhällsekonomiska
kostnader.
''Många studier visar att vid ökande koldioxidskatt och
därmed större koldioxidminskning stiger kostnaden i form
av reduktioner i BNP kraftigt.'' (Klimatdelegationens
rapport 1994, SOU 1994:138)
Samtidigt vet vi att ekonomisk tillväxt är nödvändig för att
vi skall få råd att prioritera miljöfrågorna och utveckla ny
teknik, vilket bl.a. betonats i handlingsprogrammet Agenda
21 från Riokonferensen om miljö och utveckling. Från
miljösynpunkt bör vi därför sträva efter väl avvägda
koldioxidskatter som skall tas ut i ett stort antal länder. Om
Sverige kunde påverka EU att införa åtgärder för att sänka
sina koldioxidutsläpp skulle det kunna få en mycket stor
effekt. EU:s totala utsläpp är nämligen 40--50 gånger större
än Sveriges. I många medlemsländer är dessutom kostnaden
för att uppnå en minskning av koldioxidutsläppen lägre än i
Sverige. Ett införande av en koldioxidavgift inom EU,
liknande den vi har i Sverige, skulle därför få mycket positiva
följder för miljön.
Energibeskattningen inom EU bör syfta till att motverka
koldioxidutsläpp. Sverige bör verka för en sådan förändring
av energiskattesystemet i miljöarbetet inom EU.
7.5 En offensiv klimatvårdsstrategi
Sverige behöver en offensiv klimatpolitik. Vi måste spela
en pådrivande roll i det internationella klimatvårdsarbetet.
Det fordrar att vi också nationellt för en ansvarsfull politik.
En svensk klimatvårdstrategi bör innehålla:Ett skärpt
utsläppsmål för koldioxid.Aktiva insatser för att
energibeskattningen i Europa förändras så att den motverkar
koldioxidutsläpp.En belysning av kärnkraftens betydelse
för den framtida utsläppsnivån.Aktiva insatser för att
minska utsläppen inom trafiksektorn.
Den nuvarande svenska strategin på klimatområdet som
redovisas i regeringens skrivelse om miljötillståndet
1994/95:120 innebär att våra koldioxidutsläpp skall
stabiliseras på 1990 års nivå år 2000. I flera länder
aktualiseras nu krav på skärpta utsläppsmål. Tyskland har
beslutat att sänka sina utsläpp med 25 procent till år 2005
jämfört med 1987.
Vi anser att tiden är mogen för att skärpa den nationella
målsättningen. Regeringen bör därför redovisa en svensk
klimatvårdsstrategi, baserad på programmet från
Torontokonferensen 1988, som innebär en sänkning av
koldioxidutsläppen till år 2005 med 20 procent med 1987
som basår.
8 Motverka försurningen
Stora delar av Norden är särskilt känsliga för surt nedfall.
Speciellt känsliga områden i Västsverige drabbas dessutom
av det största nedfallet. Försurningen är det allvarligaste
nationella miljöproblemet och leder till stora skador på
naturen och på annan egendom. Kostnaderna för landet
utgörs både av direkta ekonomiska förluster i form av
minskad skogstillväxt, ökad korrosion och skador på
byggnader samt av skador på naturen i form av minskad
artrikedom i sjöar och marker med nedsatt pH-värde. Även
skadorna på naturen ger naturligtvis negativa ekonomiska
efterräkningar i form av ökad miljöskuld och sämre
betingelser för turism, jakt och fiske.
Försurningen är kopplad till utsläpp i luft av svaveldioxid
och kvävedioxid som främst härrör från förbränning av
fossila bränslen. När kväveoxid och svaveldioxid oxideras
bildas salpetersyra respektive svavelsyra som verkar starkt
nedsättande på pH-värdet. Gemensamt för båda dessa
utsläppsproblem är att Sverige inte ensamt kan hantera dem.
Föroreningarna transporteras hit genom luften av sydliga och
västliga vindar. Svavlet kan färdas flera hundra mil innan det
faller ned. För Sveriges del gäller att 90 procent av
svaveldioxidnedfallet och mellan 85 och 90 procent av
nedfallet av kväveoxiderna transporteras hit från andra
länder.
8.1 Sveriges utsläpp
Det är viktigt att Sverige markerar betydelsen av
försurningsfrågan då vi är extra hårt drabbade. Vi skall därför
ställa hårda krav både på oss själva men också på andra
länder. När det gäller svaveldioxid har vi lyckats uppnå
riksdagens mål att minska de egna utsläppen med 80 procent
till år 1995 jämfört med 1980. Vi bör naturligtvis fortsätta
verka för att minska de nationella utsläppen för att öka vår
internationella trovärdighet. Svaveldioxidskatten gynnar
bränslen med lägre svavelinnehåll och har visat sig vara ett
utmärkt styrmedel som i framtiden bör kunna justeras i syfte
att nå uppsatta utsläppsmål i Sverige.
När det gäller kväveoxiderna har Sverige inte kunnat
minska utsläppen i samma grad. Målet att minska utsläppen
med 30 procent mellan 1980 och 1995 kommer inte att nås
utan viss fördröjning. Hade omsättningen på bilmarknaden
varit högre så att personbilar utan katalysator snabbare hade
utrangerats skulle möjligheterna ha varit större att nå målet
inom angiven tid. Under 1995 och 1996 kommer dock den
borgerliga regeringens beslut om breddning av
kväveoxidavgiften att träda i kraft, vilket kommer att minska
utsläppen.
8.2 Kalkningsinsatserna
Genom kalkningsinsatser har det varit möjligt att motverka
försurning av sjöar och vattendrag. Mot bakgrund av det
statsfinansiella läget finns det skäl att acceptera en sänkning
av det statliga anslaget till kalkning, vilket regeringen
föreslår i sin budgetproposition.
Tyvärr är resultaten av kalkningsverksamheten inte alltid
lyckade. Endast fyra av fem kalkningar av vattendrag når upp
till målen. Regeringen bör därför uppmanas att öka
effektiviteten i kalkningsinsatserna.
Vi anser vidare att man bör avvakta vidare
forskningsresultat vad gäller frågan om att ge statliga medel
till kalkning av skogsmark. Här saknas en entydig signal från
forskarvärlden om de eventuella effekterna av en sådan
åtgärd. Regeringen bör däremot uppmanas att hålla en
beredskap för att framtida åtgärder kan bli nödvändiga på
detta område.
8.3 EU och försurningen
Vad gäller svavel finns överenskommelser som tvingar
Europas länder att begränsa sina utsläpp. I första hand bör
Sverige bevaka att minskningarna kommer till stånd. Sverige
bör vidare verka för att EU antar minimikrav för högsta
svavelhalt i bränslen.
Mot bakgrund av att försurningsproblemen kommer att
bestå i Sverige trots att beslutade sänkningar av svaveldioxid
genomförs bör Sverige inom en nära framtid gå vidare med
krav på mer långtgående överenskommelser om minskningar
av svaveldioxidutsläppen för de länder som påverkar oss
mest. Det svenska styrmedlet, svavelskatten, bör vara ett
tänkbart ekonomiskt styrmedel som kan bli en del av den
europeiska miljöpolitiken. Sverige bör också i detta och
andra sammanhang driva på diskussionen om införande av
system med överlåtelsebara utsläppsrätter. Eftersom
svaveldioxidutsläppen till stor del kommer från stationära
utsläppskällor, t.ex. kraftverk, är området intressant när det
gäller att pröva detta styrmedel.
När det gäller minskningen av kväveoxider återstår mer att
göra än vad gäller svaveldioxiden. Befintliga internationella
överenskommelser är inte tillräckligt långtgående. På kort
sikt bör Sverige därför koncentrera sig på
kväveoxidutsläppen när det gäller försurningsfrågan och det
miljöpolitiska arbetet gentemot EU. Vi anser att det svenska
systemet med kväveoxidavgifter för vissa stationära
anläggningar, liksom system med överlåtelsebara
utsläppsrätter, är lämpliga åtgärder som kan föras fram inom
det europeiska miljösamarbetet. Riksdagen bör besluta att
regeringen bör driva dessa krav i miljöarbetet inom EU.
Eftersom trafiken svarar för en stor del av
kväveoxidutsläppen måste speciella åtgärder inriktas mot
detta område. Utsläppen från vägtrafiken, men även från
dieseldriven järnvägstrafik och sjöfart måste minskas. I
åtgärderna bör ingå både skärpta utsläppskrav på EU-nivå
för vägtrafiken och åtgärder för att öka andelen transporter
på järnväg och till sjöss.
Sjötransporterna står för en orimligt stor andel av de
försurande utsläppen till luften jämfört med det utförda
transportarbetet. En orsak till detta är att sjöfarten i huvudsak
är internationell och att det därför varit svårt att ställa
miljökrav på bränslekvalitéer och utsläpp på samma sätt som
skett vad gäller personbilar och stationära anläggningar. Med
sina miljökrav på kanalsjöfarten har EU varit unikt i världen
genom att vara ensam om generella, överstatliga miljökrav
på sjöfarten.
EU:s kommande och redan genomförda utvidgningar
innebär att andelen kust- och havssjöfart som löper mellan
EU-hamnar växer. Detta skapar förutsättningar för unionen
att gå vidare och ställa miljökrav även på denna trafik.
Sverige bör, som en del i miljöpolitiken mot försurning och
klimatpåverkan, aktivt verka för införandet av EU-krav på
bränslen och utsläpp från sjöfarten inom unionen. Riksdagen
bör besluta att regeringen i miljöarbetet i EU skall driva
kravet på införande av utsläppskrav och miljökrav på bränsle
för fartyg som löper mellan hamnar inom EU.
8.4 Brist på marknadstänkande förvärrar problemet
Utsläppen av försurande ämnen till luften är ett typiskt
exempel på ett miljöproblem där frånvaron av
marknadsekonomi har förvärrat ett miljöproblem. I flera
länder har miljöfarlig energiproduktion sluppit att betala sina
egna direkta kostnader, än mindre de indirekta hälso- och
miljökostnaderna. Resultatet har blivit sämre
resurshushållning. Frånvaron av marknadsekonomi har lett
till att miljöförstöring subventionerats. De mest kända
exemplen är naturligtvis de socialistiska staterna där
miljökostnaden var obefintlig som en följd av frånvaron av
enskild äganderätt. Men även inom EU-länderna finns
exempel där prissättningen av miljön ''trollas bort'' genom
subventioner.
Stenkolsbrytningen i vissa länder, t.ex. Tyskland, är en
verksamhet som tack vare speciella villkor kan fortgå trots
bristande lönsamhet. Brytning av stenkol och energi från
denna produktion avviker högst väsentligt från PPP. De
ordinarie intäkterna täcker inte ens de direkta kostnaderna
för ianspråktagande av mänskliga resurser, naturresurser och
kapital. I denna fråga har stora delar av det politiska
etablissemanget och miljörörelsen helt glömt de väsentliga
grundförutsättningarna för att en god resurshushållning skall
komma till stånd och inriktat sig på ''end of pipe''-betonade
lösningar som rökgasrening eller i bästa fall styrmedel i form
av utsläppsskatter som korrigerar de problem staten ofta
bidrar till att förvärra.
I Sveriges miljöpolitik inom EU bör borttagande av
subventioner till fossila bränslen och införande av
konkurrens och marknadsvillkor vara en naturlig
beståndsdel. Dessutom bör Sverige sträva efter en
miljöbeskattning som motverkar försurning och ger en bild
av miljökostnaden.
Mot bakgrund av försurningsproblemet, men även hotet av
klimatförändringar och andra miljöproblem, bör Sverige
inom EU aktualisera krav på förbud mot subventioner eller
annat skyddande av fossila bränslen. En naturlig beståndsdel
i denna politik är också att arbeta för en avreglering av
energimarknaderna inom EU eftersom det är en förutsättning
för att internalisera alla kostnader i produktens pris.
9 Motverka övergödningen
Medan försurningen är det stora hotet mot sjöarna utgör
tillförseln av kväve och fosfor ett akut hot mot både
Östersjön och västerhavet. Sverige har i flera internationella
konventioner och åtagande, bl.a. Helsingforskonventionen
(HELCOM), Nordsjökonferensen och
Östersjödeklarationen, förbundit sig att medverka till
kraftiga reduktioner av tillförsel av näringsämnen och
föroreningar till havet. För Sveriges del måste en stor del av
minskningen av näringsämnen ske genom att den
vattenburna tillförseln av kväve från landbaserade källor
minskas kraftigt, medan fosfortillförseln från orenade avlopp
är ett relativt sett större problem för Baltikum och Östeuropa.
I diskussionen om det svenska närsaltläckaget har tyvärr
bidraget från handelsgödsel kommit att bli en symbolfråga,
vilket är omotiverat. De sammantagna utsläppen från andra
källor är långt större. Läckaget från svensk åkermark svarar
endast för drygt en procent av närsalttillförseln till Östersjön.
Av detta står handelsgödsel bara för en del. Stallgödseln
utgör ett större läckagehot, eftersom det är svårare att dosera
stallgödsel på ett optimalt sätt. Vidare står utsläppen från
trafiken för en betydande del av problemen.
Även om all handelsgödselanvändning upphör i Sverige
kommer övergödningssituationen att vara i stort sett
oförändrad. Detta innebär inte att vi skall strunta i dessa
utsläpp. Genom informationsinsatser, effektiv dosering och
moderata miljöavgifter bör minskningarna av utsläpp kunna
uppnås. Men den kraftiga skattehöjning som regeringen
genomdrivit kan inte motiveras av miljöskäl och riskerar att
leda till utslagning av lantbruksföretag snarare än förbättrad
miljö.
Den som påstår att övergödningsproblematiken i Östersjön
uppstått på grund av för låga skatter på handelsgödsel i
Sverige är direkt oseriös. Sådana påståenden är ett hot mot
miljön, eftersom de förespeglar att det finns enkla lösningar
på komplicerade problem.
Redan 1991 motionerade Moderata Samlingspartiet i
riksdagen om att varje kommun inom en kvävebubbla skulle
tillåtas reducera utsläppen på mest ekonomiska sätt.
Härigenom styrs åtgärderna så att de blir mer
kostnadseffektiva. Regeringen bör snarast utreda
möjligheterna att införa ett system med utsläppsrätter för
närsalter för kommunerna.
9.1 Investeringar i våtmarker
Sverige måste intensifiera sina åtgärder mot
närsaltläckaget. Åtgärderna för att minska närsaltläckaget
måste inriktas på alla källor, åtgärder mot enbart
handelsgödsel kommer inte att lösa problemet.
Som ett led i strävan att minska kväveläckaget har
kommunerna ålagts att bygga ut kvävereningen i
reningsverken. Tack vare redan långt genomförd rening är
detta emellertid en dyr reningsmetod med marginella
effekter för miljön. Kostnaden för reduktion av ett kg kväve
i ett reningsverk varierar mellan 20 kronor och 310 kronor,
vilket ger mycket höga totala kostnader. Därför finns goda
skäl att inventera andra möjliga vägar att minska läckaget av
näringsämnen. Betydligt större kostnadseffektivitet kan
uppnås genom exempelvis våtmarksrening.
Enligt beräkningar gjorda av Naturvårdsverket blir
kostnaden för reducerat kväve upp till fem gånger lägre,
mellan 4 och 65 kronor per kg, om man i stället investerar i
anläggandet av våtmarker och skyddszoner utmed
vattendrag. Det finns alltså goda skäl att från statligt håll
stimulera denna typ av rening för att snabbare och till en
lägre kostnad uppnå en kväveminskning. Dels minskar
behovet av investeringar i reningsverk, dels är utdikningen
av landskapet en gång i tiden styrd av staten genom
stimulanser och rådgivning. I Danmark, som delar
problemen med närsaltläckage, har man sedan några år haft
ett statligt anslag för bl.a. återupprättande av förstörda
våtmarker på i storleksordningen 50 miljoner kronor årligen.
Genom våtmarksinvesteringar och skyddszoner fångar
man inte bara upp eventuellt närsaltläckage från
handelsgödsel utan också läckage från stallgödsel samt
källor utanför jordbruket. Utöver reduktionen av
näringsämnen skulle landskapet tillföras fler värden vid
anläggandet av våtmarker, nämligen ökad biologisk
mångfald samt jakt- och fiskemöjligheter. En ökad andel
våtmarker i jordbrukslandskapet kan ge en miljömässig
paraplyeffekt. Fler våtmarker ger plats för fler
våtmarkslevande djur, t.ex. grodor, vilket i sin tur kan
underlätta andra arters återkomst.
För Sveriges del finns olika möjligheter att stödja
våtmarksinvesteringar. Kommunerna som åläggs att satsa på
reningsverk bör få möjligheter att i stället minska
kväveläckaget genom våtmarksinvesteringar.
Länsstyrelserna bör därför uppmanas att i sin
tillståndsgivning låta kommunerna göra
våtmarksinvesteringar i stället för satsningar på reningsverk,
om man kan visa på bättre effekter för miljön.
När det gäller våtmarksinvesteringar i direkt anslutning till
jordbrukslandskapet har EU-medlemskapet givit nya
möjligheter. EU:s miljöprogram för jordbruket kan användas
för att öka investeringarna i våtmarker och antalet
skyddszoner utmed vattendrag. En stimulans för
investeringar i våtmarker inom detta miljöprogram skulle på
frivillig basis kunna återskapa en betydande andel av de
förlorade våtmarkerna.
Regeringen har visat sig ointresserad att utnyttja EU:s
miljöprogram för jordbruket. Enligt vår mening försvårar
denna inställning våra möjligheter att minska
närsaltläckaget. Regeringen bör därför snarast återkomma
till riksdagen med ett förslag till hur EU:s miljöprogram för
jordbruket kan utnyttjas i syfte att öka
våtmarksinvesteringarna.
10 Miljöproblemen måste lösas
Förutom de stora globala eller gränsöverskridande
miljöfrågor som behandlats tidigare i denna motion finns en
rad andra mycket viktiga miljöfrågor. Flera av dessa är av
nationell karaktär, andra kräver internationella lösningar.
Sverige måste ensamt driva miljöarbetet vidare vad gäller de
nationella frågorna. Målet för detta arbete är att lägga
grunden till en långsiktigt hållbar utveckling med ett
effektivt resursutnyttjande.
Naturvårdsverket har utsett 13 miljöområden mot vilka de
framtida insatserna skall inriktas: klimathotet, uttunningen
av ozonskiktet, försurningen, marknära ozon, tätortsmiljön,
övergödningen, metaller, organiska miljögifter, spridning av
främmande organismer, mark och vatten ur
försörjningssynpunkt, exploatering av mark och vatten,
anspråk mot värdefulla områden och brutna kretslopp.
Vi har givit en särskild belysning åt problemen med
klimatpåverkan, försurning och övergödning samt EU-
frågan. Detta innebär emellertid inte att övriga områden är
oviktiga. Tvärtom kan dessa miljöfrågor spela en betydligt
större roll på det lokala planet.
På en del av ovanstående områden börjar nu flera års
ansträngningar på miljöområdet att ge resultat. Ett sådant
område är utsläppen av freoner som orsakar uttunning av
ozonskiktet. Flera länder, däribland Sverige, har snabbt
minskat eller avvecklat användningen av freoner som en
följd av egna beslut och lyckade internationella
överenskommelser. Enligt naturvårdsverkets rapport om
miljötillståndet har nu ökningstakten av freonhalterna i
atmosfären avtagit.
De miljöproblem som naturvårdsverket presenterar i sin
lista måste lösas med en politik som tar sikte på en
fungerande marknadsekonomi och skärpta normer.
10.1 Skärpta utsläppskrav
För att minska problemen med marknära ozon, tätorternas
luftföroreningar och buller, övergödning, spridning av
metaller måste bl.a. utsläppskraven skärpas på olika fordon.
Moderata Samlingspartiet anser att insatserna främst bör
koncentreras på utsläppen av kväveoxider från arbetsfordon.
Utsläppskraven från dessa fordon är relativt låga jämfört med
de hårda krav som numera ställs på personbilar.
Utsläpp av metaller är i mycket ett gränsöverskridande
problem som måste hanteras inom ramen för EU-arbetet. En
stor andel av nedfallet av metaller över Sverige kommer från
utsläpp utomlands.
När det gäller övergödningen och omsorgen av
vattenresurserna i Östersjön krävs också internationella
lösningar eftersom en stor del av utsläppskällorna finns i
Östeuropa. Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning
gjorde för ett par år sedan en omfattande kartläggning av
utsläppen i Östersjöområdet. Kartläggningen visade tydligt
att Sveriges miljö i mycket hög grad påverkas av utsläpp som
sker i andra länder. Om den svenska miljön skall kunna
förbättras krävs följaktligen att utsläppen minskas i andra
länder. De svenska utsläppen är -- både bildligen och
bokstavligen -- en droppe i havet i förhållande till vissa andra
länders utsläpp.
På vissa håll tycks det även finnas en naiv tro att om bara
dessa länder inför en modern miljölagstiftning kommer
problemen snabbt och smidigt att lösas. Troligen är det inte
så enkelt. Många av miljöproblemen är intimt förknippade
med ett ekonomiskt system som är byggt på rovdrift,
storskalighet, centralism och avsaknad av personligt
ansvarstagande. Om övergången till väl fungerande
marknadsekonomi inte genomförs kommer inte de
grundläggande orsakerna till miljöförstöringen i dessa länder
att undanröjas.
Sverige måste verka för att EU skall öka sitt intresse för
denna region, enligt vad som anförts tidigare. Men dessutom
måste Sverige i de bilaterala kontakterna se till att
omvandlingen mot marknadsekonomi och stabilt
demokratiskt styre fortskrider.
10.2 Biologisk mångfald
Miljöområdena som rör skyddet av och brukandet av mark
och vatten har stark koppling till frågan om biologisk
mångfald.
En viktig framgång på detta område under den förra
mandatperioden var den nya skogsvårdslagen. Genom denna
jämställdes miljömålet med produktionsmålet. En rad
regleringar som varit negativa för den biologiska mångfalden
togs bort. Den ensidiga inriktningen mot barrskog upphörde.
Röjning och gallring blev frivilligt. Tvånget att slutavverka
upphörde.
Bland skogsbolag och privata skogsägare finns tydliga
tecken på att man hörsammat de nya signalerna och inlett en
ny epok inom skogsbruket med större hänsyn till ömtåliga
naturvärden. Vi anser att arbetet för ett ökat ansvar för den
biologiska mångfalden inom skogsbruket måste fortsätta, t.
ex. genom informationsinsatser och utbildningar i
naturvårdsfrågor för dem som brukar skogen.
I Sverige finns en stor del av den biologiska mångfalden i
anslutning till kulturlandskapet. Den nuvarande regeringen
håller för närvarande på att försitta en mycket god möjlighet
att verka för dess bevarande. Genom att inte utnyttja det
delfinansierade miljöstödet inom ramen för EU:s
jordbrukspolitik går vi miste om att kunna införa stimulanser
för en mängd åtgärder, t. ex. bevarande av betesmarker och
slåttermarker, våtmarksinvesteringar, ersättning för
sprutningsfria kantzoner och miljöåtgärder i skogsmark.
10.3 Kretsloppsarbetet bör drivas vidare
Utan ett personligt ansvar hos varje medborgare kommer
miljöarbetet att misslyckas. Kretsloppsarbetet förutsätter att
var och en tar ett ökat ansvar för miljön i det vardagliga livet.
Detta gäller inte bara på fritiden. Även inom de företag som
nu givits ansvar att utveckla produkterna så att återvinning,
återanvändning och energiutvinning underlättas måste varje
människa känna ett personligt ansvar för miljön.
Kretsloppsarbetet måste drivas vidare för att minska
avfallsproblemen. Statsmakternas roll är att ange mål och
riktlinjer, vilket tydligt framgår av kretsloppspropositionen:
'' Detta är en ordning som innebär att marknaden självmant
utformar och tillämpar system som leder till de uppsatta
målen. Statlig detaljreglering skall helst inte behöva
tillgripas.''
Resurseffektivitet bör vara vägledande för det fortsatta
kretsloppsarbetet. Frånvaron av detaljreglering underlättar
att nå det slutliga målet. Det är viktigt att den mest
ändamålsenliga lösningen för ökat kretslopp används i varje
enskilt fall. Såväl ökad återanvändning, återvinning som
energiåtervinning är möjliga vägar för att minska
avfallsproblemen. I en del fall kan återanvändningen av varor
leda till kraftigt ökade transporter med negativa följder för
miljön.
I ett glesbefolkat land som Sverige är energiåtervinning ur
avfall därför att mycket intressant alternativ. Flera
undersökningar pekar på att detta är det mest miljövänliga
sättet att omhänderta vissa typer av avfall. Särskilda
miljöfördelar uppnås genom att man tack vare
energiåtervinning ur avfall kan ersätta kol, olja eller andra
bränslen som bl.a. bidrar till växthuseffekten.
Vi anser därför att energiåtervinning av avfall bör utgöra
en viktig del i en ökad kretsloppsanpassning, liksom
återanvändning av varor och återvinning av material.
10.4 Agenda 21 uppmuntrar miljöansvaret
De senaste årens olika satsningar på konsumenterna och
miljövänliga, märkta produkter visar hur långt man kan nå
genom att underlätta för den enskilde konsumenten att välja
alternativ som är bättre ur miljösynpunkt. Den extremt
snabba försäljningsökningen av miljömärkta tvättmedel
visar att konsumenterna hemma från köksbordet har lyckats
förmedla ett budskap till de stora utländska
tvättmedelstillverkarna som ingen svensk myndighet
någonsin skulle kunnat framföra med samma effekt.
Miljöarbetet som riktas till de enskilda människorna
bygger på tillgången till bra information. Miljömärkning kan
ge sådan information och marknaden kan kommunicera
konsumentens krav på mer miljöhänsyn till producenterna.
Men det är också viktigt att myndigheterna och regeringen
ser till att lämna löpande information om tillståndet för
miljön i Sverige.
Handlingsprogrammet Agenda 21 som arbetades fram vid
FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro
1992 utgör en bra grund för att föra ner miljöarbetet på den
enskilde individens nivå. De flesta svenska kommuner har
eller är på väg att besluta om en lokal Agenda 21. I många
kommuner bygger Agenda 21-arbetet på att förbättra
kontakterna mellan medborgare, näringsliv och föreningar
för att öka engagemanget i miljöfrågor.
Ett effektivt och framgångsrikt miljöarbete måste bygga på
mångfald och ett aktivt deltagande på det individuella planet.
Därför är det viktigt att kommunerna i sitt arbete med lokala
Agenda 21 tar tillvara och uppmuntrar mångfald och
personligt ansvarstagande på miljöområdet. Kommunen kan
bl.a. underlätta källsortering och tillåta kompostering.
Kommunal detaljreglering bör undvikas. Mångfald kan
uppmuntras genom att exempelvis
renhållningsverksamheten läggs ut på entreprenad genom att
övergripande mål för verksamheten sätts upp, istället för
detaljerad reglering av hur verksamheten skall bedrivas.
Arbetet med Agenda 21 är inte endast en angelägenhet för
miljönämnderna. Det är viktigt att arbetet integreras med
andra kommunala nämnders verksamhet.
Agenda 21 utgör inget regelverk utan en mycket
omfattande samling rekommendationer för miljöarbetet. De
kommuner som nu satt igång ett lokalt arbete med Agenda 21
har därför möjlighet att styra detta på lokal nivå och anpassa
arbetet till de lokala förhållandena. I de rekommendationer
som återfinns i Agenda 21 finns både sådana som innebär
borttagande av subventioner och avregleringar samt sådana
rekommendationer som innebär att myndigheter måste ställa
hårdare krav och lagstiftningen skärpas.
Vi anser att det är mycket viktigt att Agenda 21-arbetet
leder fram till effektivare resursanvändning och faktiska
miljöförbättringar.
11 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad konsumentstyrning på
miljöområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prioriteringar i miljöarbetet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär
att överlåtelsebara utsläppsrätter prövas även i Sverige i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skatteväxling,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöbalken,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges strategi och
prioriteringar i miljöarbetet inom EU,
8. att riksdagen beslutar om nationellt mål för de svenska
koldioxidutsläppen i enlighet med vad som anförts i
motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en offensiv svensk
klimatvårdsstrategi,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om normer för energieffektivitet på
fordon,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges klimatvårdande
uppgifter vad gäller klimatpolitiken inom EU,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krav på införande av ekonomiska
styrmedel för kväveoxider inom EU,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljökrav på fartyg som löper
mellan hamnar inom EU,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett system för kommunerna med
överlåtelsebara utsläppsrätter för kväve,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunernas ålägganden för att
minska kväveläckaget,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur EU:s
miljöprogram för jordbruket kan utnyttjas i syfte att öka
investeringar i våtmarker,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om energiåtervinning ur avfall som
en naturlig del i kretsloppsanpassningen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Agenda 21 och det lokala arbetet
med att förbättra miljön.
Stockholm den 18 januari 1995
Carl Bildt (m)
Lars Tobisson (m)
Sonja Rembo (m)
Anders Björck (m)
Knut Billing (m)
Birger Hagård (m)
Gun Hellsvik (m)
Gullan Lindblad (m)
Bo Lundgren (m)
Inger René (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Per Unckel (m)
Per Westerberg (m)