Årligen rapporterar tidningarna om svåra frätolyckor, inte
minst hos barn, förorsakade av jättebjörnlokan (Heracleum
Mantagazzianum). Växtsaften innehåller det starkt
fototoxiska giftet furocoumarin, som vid beröring med
huden i kombination med soljus orsakar svårartade eksem,
blåsbildningar samt smärtsamma och svårläkta hudutslag,
liksom ljusa hudpartier med pigmentförändringar.
Jättebjörnlokan förekommer inte naturligt i Sverige, utan
blev introducerad från Asien för 150 år sedan som
prydnadsväxt, dels växande i trädgårdar och parker, dels
torkad som inomhusdekoration. Från dessa trädgårdar har
jättebjörnlokan nu förvildats och finns numera även i bestånd
längs vägar, diken och åar inte minst i södra Sverige.
Jättebjörnlokan är uppseendeväckande stor, 2--3 meter
hög, och drar genom sitt utseende och sina stora bestånd
lekande barn till sig, som då löper stor risk att skadas av
växtsaften.
Dessutom orsakar växtens förmåga till expansion stora
problem eftersom annan vegetation trängs undan, och stora
växande bestånd med enbart jättebjörnloka breder ut sig.
Jättebjörnlokan kan relativt enkelt bekämpas genom att
man i juli strax efter blomningen, men före fröbildningen,
hugger av blomställningen. Dessutom stryker man
bekämpningsmedel direkt på stjälken, som orsakar att växten
vissnar och försvinner.
Jättebjörnlokan har med viss framgång bekämpats lokalt
genom hembygdsföreningar, lokala aktionsgrupper och
enkilda, engagerade människor. Någon påverkan på den
nationella förekomsten har dessa aktioner dock inte haft.
Om man betänker växtens giftighet, att särskilt barn
drabbas, att växten har kraftig förmåga till expansion men
saknar någon naturlig fiende, att den dessutom inte har någon
naturlig hemortsrätt i landet måste slutsatsen bli att den bör
utrotas.
Att utarbeta en nationell och heltäckande aktionsplan
borde vara en uppgift för länsstyrelserna, för att sedan
effektueras genom exempelvis byalag, kommuner,
hembygdsföreningar, beredskapsarbeten. Genom
information till allmänheten om faran med jättebjörnlokan
skulle helt säkert en stor del av utrotningsarbetet kunna ske
ideellt, dock med nödvändiga säkerhetsåtgärder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en aktionsplan för att
utrota den kraftigt giftiga jättebjörnlokan i Sverige.