Den tidigare regeringen lade i proposition 1994/95:10 fram
ett samlat förslag till miljöbalk. Detta efter fler års
omfattande utredningsarbete av främst
miljöskyddskommittén. De främsta skälen till en samlad
miljölagstiftning var att få till stånd en samordning av ett
stort antal lagar på miljöområdet så att bättre överblick skulle
uppnås, att skärpa och modernisera miljölagstiftningen samt
att EU-anpassa miljölagstiftningen.
Den förra regeringens förslag klarar till allra största delen
av ovan angivna höga målsättningar. Den fördröjning som
nu blir följden efter nuvarande regerings tillbakadragande av
miljöbalksförslaget är inte bra och skapar osäkerhet kring
vad som kan komma att gälla på lagstiftningsområdet i
framtiden. Det är en klar olägenhet och till skada för miljön.
Som vi förstått av det utredningsdirektiv regeringen fastställt
för det fortsatta arbetet med miljöbalken, är ambitionen inte
att i grunden skriva om den tidigare regeringens förslag utan
endast göra vissa justeringar och tillägg. Det vore önskvärt
att översynen blir klar snabbt, så att ikraftträdandet av
miljöbalken kan verkställas så fort som möjligt. Värdefulla
skärpningar av miljölagstiftningen vilka bl.a. innebär att det
blir lättare att ådöma miljööverträdare sanktioner, såsom
företagsbot och förverkande, fördröjs nu på ett mycket
olyckligt sätt.
Kristdemokraterna är emellertid positiva till att ytterligare
förstärka miljölagstiftningen. Det gäller i synnerhet
möjligheten att föra in vattenlagen helt eller delvis, en
översyn av instansordningen i miljölagstiftningen samt att
stärka miljöorganisationernas processuella ställning. Vad
gäller instansordningen var det vår önskan att ett förslag med
miljödomstolar, där vattendomstolarna skulle göras om och
få breddad kompetens, borde blivit bättre genomlyst under
den tidigare utredningens gång.
Kds menar också att Miljöorganisationsutredningen, som
getts utredningsuppdraget, bör få i uppdrag att se över
preskriptionstiden för miljöbrott samt hur enskildas
rättsskydd vid miljöbrott ska stärkas. Vidare att se över den
nuvarande utformningen av miljökvalitetsnormer i syfte att
formulera ett preciserat genomförandesystem för dessa samt
ge dem verklig rättsverkan.
Vidgad talerätt
I regeringens tilläggsdirektiv för miljöbalken ges
miljöorganisationsutredningen i uppgift att utreda
möjligheten till vidgad talerätt för ideella organisationer.
Talerätten för ideella organisationer är ett gammalt kds-krav.
Natur- och miljöskyddets ideella och vetenskapliga
organisationer besitter en beaktansvärd sakkunskap. Genom
det breda engagemang och omfattande ideella arbete som
bedrivs i dessa organisationer, kan betydelsefull information
kanaliseras i form av underlag för behandling av
skyddsfrågor i miljöärenden i domstol. Inte minst när det
gäller att på lokal nivå belysa alla relevanta frågor kan antas
att dessa organisationers kunskaper kan vara till stor hjälp.
En utvidgning av talerätten för nämnda organisationer
innebär att allmänheten erhåller ett betydligt ökat inflytande
över prövningen i miljöskyddsärenden. En sådan reform
måste anses stärka ett öppet och pluralistiskt samhälle.
I det gamla förslaget till miljöbalk föreslås inrättandet av
en Miljöombudsman (MO). MO skulle omges med ett ideellt
råd, och ges rätt att överklaga vissa beslut på miljöbalkens
område -- även på naturresurslagens område. Stora
osäkerheter finns i förslaget kring ansvarsfördelningen inom
staten och mellan stat och kommun. Idag fungerar
länsstyrelserna som statens förlängda arm när det gäller
tillämpning av NRL/PBL-systemet. Om
Miljöombudsmannen har möjlighet att gå in på samma
lagområde, är risken stor att länsstyrelsernas förmåga att
samordna och företräda de statliga intressena undergrävs.
Den föreslagna rätten för MO att gå in och besluta om att
tillsynsansvaret ska kunna flyttas från en myndighet till en
annan har också skapat oro, framförallt hos kommunerna.
Oklarhet om den gällande ansvarsfördelningen mellan stat
och kommun riskerar bli fallet.
För att skärpa miljökontrollen är det istället mer relevant
att öka de personella och ekonomiska resurserna till
kommuner, länsstyrelser och övriga myndigheter med
tillsynsansvar.
Förlängd preskriptionstid och ökat rättsskydd för enskilda
Det är av stor vikt att preskriptionstiden för miljöbrott
förlängs. Det kan ta lång tid innan miljöbrott upptäcks eller
exempelvis cancer till följd av exponering för hälsovådliga
ämnen utvecklas. Målet måste vara att låta skador, sanering
m.m. belasta den som är skyldig till brottet och inte
skattebetalare i gemen.
Ett stort framsteg i det tidigare förslaget till miljöbalk var
den aviserade utredningen av preskriptionstiden vad gäller
miljöbrott reglerade enligt miljöskadelagen. En
Europarådskonvention om miljöskador arbetades fram under
1994. Den innehåller bestämmelser om bl.a. 30-årig
preskriptionstid. Denna konvention har inte ratificerats av
Sverige. Miljöskadeutredningen har föreslagit en
förlängning av preskriptionstiden till 25 år för personskador
orsakade av vatten-, luft- eller markförorening eller
fysikalisk-kemisk inverkan. OECD rekommenderar en lägst
20-årig preskriptionstid för samma sak. Det är kds mening
att Sverige bör ratificera Europarådskonventionen och
förlänga preskriptionstiden till 30 år för de skador som
regleras i miljöskadelagen, både vad gäller person-, sak- och
förmögenhetsskada.
Den kritik som framförts mot detta förslag är att den
enskilda inte kan få ut något från miljöskadeförsäkringen
förrän preskriptionstiden löpt ut. Innan dess gäller att den
enskilda för att få ut ersättning för de miljöskador hon/han
drabbats av, måste driva skadeståndsprocess gentemot det
företag som gjort sig skyldigt till miljöskadan. Detta är
mycket svårt för enskilda att lyckas med idag. Till följd av
detta döms också få för miljöbrott som drabbar enskildas
hälsa och egendom.
Men vad är då felet? Preskriptionstiden eller det faktum att
den enskilda medborgarens rätt och möjlighet att hävda sin
sak i domstol inte är tillräckligt stark? Det är kds fasta
övertygelse att en offentlig domstolsförhandling utgör den
bästa garantin för en säker och rättssäker prövning där
kärande och svarande kan agera som jämlikar. Samhället
måste därför underlätta för den enskilda att driva
skadeståndsprocess i domstol. Rättshjälpen måste täcka
miljöoffers skäliga kostnader, även för tekniska utredningar
och annan experthjälp. Ett sådant system finns redan för dem
som drabbats av yrkesskada eller läkemedelsskada och bör
överföras till miljöområdet. Ett annat sätt kan vara att
förändra försäkringsvillkoren för villaförsäkring så att det
belopp som kan betalas ut vid skadeståndsprocess höjs
kraftigt.
Den utredning kring preskriptionstiden som aviserades av
den förra regeringen får inte tappas bort! Utöver en
förlängning av preskriptionstiden vad avser miljöbrott
reglerade enligt miljöskadelagen, bör utredaren också se
över möjligheten att förlänga preskriptionstiden för
miljöbrott reglerade i annan miljölagstiftning och i
brottsbalken. Hur enskildas rättsskydd ska stärkas är
likaledes nödvändigt att utreda.
Rättsverkande miljökvalitetsnormer
Miljökvalitetsnormer är ett nytt begrepp och
arbetsinstrument i svensk lagstiftning. Syftet är att skapa
bättre förutsättningar för en styrning av miljöinsatserna i
landet samt en bättre samordning av desamma.
Miljökvalitetsnormer ska fastställas vetenskapligt och
grundas på vad människan eller naturen anses kunna utsättas
för utan risk för störningar. Denna grund överensstämmer
med målsättningen att lagstiftningen skall främja en uthållig
utveckling. Rätt utformade kan miljökvalitetsnormer bli ett
kraftfullt instrument i miljöarbetet.
Det är kds uppfattning att miljökvalitetsnormer som ett
nytt och ändamålsenligt arbetsinstrument inte får förfuskas
genom att rättsverkan mer eller mindre saknas. Det är
nödvändigt att miljökvalitetsnormer omges med ett verkligt
genomförandesystem som inbegriper en tillräcklig
uppsättning verktyg. Åtgärdsplanen måste därför få en
mycket starkare rättslig ställning.
Det bör i lagförslaget exempelvis anges tydligt vem som
har ansvar för upprättandet av åtgärdsplaner, vad
åtgärdsplanen måste innehålla och vad den får innehålla,
rättsverkansregler av åtgärdsplanen och hur ofta planen skall
revideras.
Undersökas bör också möjligheten av att införa s.k. gröna
miljökvalitetsnormer, dvs. landskapsvårdande
miljökvalitetsnormer. Sådana finns exempelvis i USA under
benämningen ''narrative standards'' sedan 1973. Dessa
skulle istället för att vara knutna till numeriska kriterier vara
knutna till ekologiska kriterier.
Verksamma aktsamhetsregler och energihushållning
Som vägledande principer för hela miljölagstiftningen har
i det tidigare miljöbalksförslagets inledning ett antal
aktsamhetsregler slagits fast. Dessa utgörs bl. a. av den s.k.
skälighetsbedömningen, försiktighetsprincipen och
principer för hushållning med mark, vatten och ''andra
naturresurser''.
Det är kds bedömning att det är rimligt att i dessa
hushållningsprinciper också väga in energiförbrukning.
Energihushållning måste anses vara ett viktigt samhälleligt
mål.
Det bör vidare ifrågasättas om inte miljöbalken bör ha ett
knippe tydliga basregler som alla förstår ska tillämpas om
inte särskilda preciserande föreskrifter har utfärdats, en typ
av direktverkande kravregler. De bör kunna ligga till grund
för tillsynsbeslut och vara straffsanktionerade. Problemet
idag är att prövning inte kan ske direkt mot
aktsamhetsreglerna i miljöbalken då dessa är allmänt hållna.
Aktsamhetsreglerna ska istället utgöra grund för
specificerade förordningar och föreskrifter. Det finns
uppenbara risker för att berörda myndigheter lämnas i ett
vacuum tills dess förordningar och föreskrifter utarbetats och
satt sig.
Miljöbalkens omfång
Om inte pågående utredning kommer fram till att hela
vattenlagen kan lyftas in i miljöbalken, bör som ett minimum
kapitel 19, som reglerar skydd för vattenförsörjningen, lyftas
in.
Vattenlagen behöver skärpas!
Vattenlagen har idag inte någon utpräglad miljöprofil trots
att de exploateringsföretag som den avser att reglera
sammantaget har en mycket omfattande inverkan på miljön.
Genom utformningen av tillåtlighetsregler i VL:s tredje
kapitel har miljöskyddskommittén försökt ge denna lag en
miljövänligare profil.
Kds anser det angeläget att det i vattenlagen införs en
möjlighet att ompröva villkor för tillstånd, när verksamheten
ger upphov till betydande olägenheter som inte förutsågs när
tillståndet meddelades. Denna tillämpning gäller redan vid
bedömning av t.ex. gruvföretag.
Övrigt när det gäller lagar utanför miljöbalken
Vad gäller övriga NRL-anknutna lagar utanför miljöbalken
är det viktigt attmiljöbalkens mål och grundprinciper,
främst aktsamhetsregler, knyts till sektorslagstiftningen,en
hänvisning görs till allmänna och särskilda
hushållsbestämmelser samt miljökvalitetsnormer, samt
krav på beslutsunderlag och miljökonsekvensbeskrivningar
skall finnas tillgängliga i ärendet enligt sektorslagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en vidgad talerätt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att preskriptionstiden för
miljöbrott reglerade enligt miljöskadelagen bör förlängas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige som nation bör
tillträda den i motionen angivna Europarådskonventionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att preskriptionstiden för
miljöbrott reglerade i brottsbalken och annan
miljölagstiftning än miljöskadelagen bör förlängas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att enskilda som drabbas av
miljöskador skall ges ett förstärkt rättsskydd,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att miljökvalitetsnormer bör
utformas så att de får en effektiv rättsverkan,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda möjligheten av att införa
landskapsvårdande miljökvalitetsnormer,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att aktsamhetsregeln kring
hushållning kompletteras att omfatta energi,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att miljöbalken bör innehålla ett
knippe tydliga basregler med rättsverkan som kan ligga till
grund för tillsynsbeslut,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skärpning av vattenlagen,1
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om NRL-anknuten lagstiftning
utanför miljöbalken.
Stockholm den 17 januari 1995
Dan Ericsson (kds)
Ulf Björklund (kds)
Ulla-Britt Hagström (kds)
Göran Hägglund (kds)
Mats Odell (kds)
Michael Stjernström (kds)
1 Yrkande 10 hänvisat till BoU