Om vi i Sverige ska vara trovärdiga i det internationella
arbetet med en bättre huhållning av de ytterst knappa
sötvattentillgångarna, måste vi få till stånd god hushållning
med och aktsamhet om sötvattnet i våra sjöar, vattendrag och
rullstensåsar. Tillgången till friskt sötvatten kommer att bli
en av de allvarligaste resursfrågorna för mänskligheten.
Sverige har hittills inte tagit tillräckligt ansvar för att säkra
ett uthålligt nyttjande av sötvattenresurser nationellt. Det
saknas idag samlade program som långsiktigt säkrar
tillgången på vatten av god kvalitet och som säkrar
biologiska värden knutna till vatten. Områden som är av
riksintresse ur vattenförsörjningssynpunkt måste ges status
som sådana i naturresurslagen, NRL. Sådana riksintressen
för vattenförsörjningen saknas för närvarande. SGU,
Sveriges Geologiska Undersökning, måste ges tillräckliga
resurser för ett nödvändigt karteringsarbete. Idag är endast
två procent av grundvattentillgångarna kartlagda.
Regeringens beslut att inte införa det förslag till
miljöprogram för det konventionella jordbruket som den
förra regeringen presenterade i EU-propositionen innebär att
möjligheterna för att komma tillrätta med övergödning av yt-
och grundvatten allvarligt försämras.
Kommunernas översiktsplanering
Såväl vattenkvantitet som vattenkvalitet påverkas som
konsekvens av samhällsplaneringen. Verksamheter som
pågår i anslutning till vatten påverkar, både på kort och lång
sikt, förhållandena i vattensystemen. Dagens fysiska
planering tar i liten utsträckning hänsyn till dessa aspekter.
1987 fattade riksdagen belut om en ny plan- och bygglag,
PBL. Boverkets genomgång av den första generationen
översiktsplaner (1992) visade då att få kommuner på ett
samlat sätt lyckats hantera vattenfrågorna i den översiktliga
planeringen. En svårighet vid arbetet med vattenskydd är att
ett sjö- eller annat vattensystem kan omfatta flera kommuner
och ibland flera län. Samverkan mellan kommuner och län
måste därför utvecklas.
Boverket arbetar för närvarande med att få fram råd och
rekommendationer, både vad gäller översikts- och
detaljplanearbete, för att hjälpa kommunerna till en bättre
planering.
Dricksvattentäkter
Ett annat problem i kommunerna är ett bristfälligt skydd av
dricksvattentäkter. Av de drygt 4000 kommunala och privata
anläggningar för vattenförsörjning som finns har idag endast
cirka 30 procent skyddsområde och skyddsföreskrifter. Sett
endast till kommunala vattentäkter blir siffran bättre, cirka
50 procent av dessa har skydd. Våra dricksvattentillgångar
har alltså generellt sett ett dåligt skydd. Detta gäller både
vattentäkter som nyttjas idag och inte minst sådana som kan
vara av betydelse i framtiden. Arbetet med att skydda
dricksvattentillgångarna måste bli mer offensivt.
SGU -- inventering
SGU, Sveriges geologiska undersökning, måste ges
tillräckliga resurser för att ett grundläggande
karteringsarbete ska kunna genomföras inom ett rimligt
tidsperspektiv. Detta gäller inte minst grundvattenkartering.
Idag sorterar SGU som myndighet under
Näringsdepartementet. Anledningen är den koppling som
finns mellan Näringsdepartementet, gruvindustrin och
kartering av brytvärda mineraler. Huvudparten av SGU:s
arbete handlar emellertid om inventering av
grusförekomster, kartering av berggrund och jordarter samt
hydrogeologiska undersökningar. Långt mer logiskt vore
därför att huvudmannaskapet för SGU ändras. SGU bör
sortera under Miljödepartementet.
Stora problem i södra och mellersta Sveriges kommuner
I många delar av södra och mellersta Sverige är bristen på
dricksvatten akut. Särskilt problematisk är situationen i
södra Sveriges kustkommuner. Många av de klarvattensjöar
som togs i bruk på 1960-talet har idag blivit brunvattensjöar.
Andra problem är förändringar av
planktonsammansättningen till följd av miljöpåverkan, vilka
i vissa fall inneburit allvarlig försämring av
råvattenkvaliteten. Otillräckliga tillgångar i
grundvattenmagasin är ytterligare ett problem vissa
kommuner brottas med. Bristsituationen och kostnaderna för
att komma tillrätta med dem är så omfattande att det är starkt
motiverat att ta ett helhetsgrepp på problematiken.
Kommunerna arbetar idag utan någon större samordning för
att lösa sina kommunspecifika problem. Det är angeläget att
få till stånd en samplanering mellan kommunerna, och från
centralt håll erbjuda stöd till kommunerna så att de mest
miljö- och kostnadseffektiva lösningarna kan väljas.
Våra största vattentäkter
I våra största vattentäkter Vättern, Mälaren och Vänern
finns viktiga och livligt trafikerade sjöfartsleder där stora
mängder farligt gods fraktas. Även miljöfarliga transporter
på land är ett hot mot viktiga dricksvattentillgångar. Många
av de stora transportlederna går genom skyddsområden för
vattentäkter och till dessa vägar hänvisas ofta transporterna
av farligt gods, via de lokala trafikföreskrifterna.
De områden som är av riksintresse ur
vattenförsörjningssynpunkt måste ges status som sådana i
NRL. Sådana riksintressen för vattenförsörjningen saknas
för närvarande. Riksintressen för vattenförsörjningen måste
ges särskilt starkt skydd. För sjöfarten på Mälaren, Vättern
och Vänern måste kraven skärpas avsevärt. Det bör
exempelvis krävas dubbelskrov för att få trafikera dessa
vatten. För farligt gods till lands måste ett ledningssystem
upprättas.
En parlamentarisk vattenutredning nödvändig
En parlamentarisk utredning med uppgift att utreda hur
hoten mot grund- och ytvatten ska undanröjas och hur våra
dricksvattentillgångar kan säkras långsiktigt är nödvändig.
Bristsituationen i södra Sverige och åtgärder för att komma
tillrätta med denna bör vara en angelägen uppgift för en
sådan utredning. Riksintressen för vattenförsörjningen och
hur skyddet av dessa bör utformas bör fastställas.
Utredningen bör vidare få i uppgift att se över hur
vattensparandet kan öka med hjälp av ekonomiska styrmedel
och hur Sverige ska kunna följa upp EU:s vattendirektiv.
Kretsloppsbaserade toaletter -- en knytning mellan stad
och landsbygd
Ett gammalt, och i många delar dåligt underhållet
avloppsvattenledningsnät, har under det senaste decenniet
lett till flera smittspridningstillfällen och sjukdomsutbrott.
Detta då avloppsvatten förorenat dricksvatten. Det är dags att
inse att dagens föråldrade va-nät måste ersättas med ett nytt
kretsloppsbaserat toalettsystem. Sopnedkastet och
vattentoaletten är uttryck för samma mänskliga beteende: att
skicka det obehagliga utom synhåll!
I dag slösas det både på rent dricksvatten och på näringen
i människans urin och fekalier. De drygt 35 000 ton kväve
och 7000 ton fosfor som finns i detta nyttjas dåligt. Samtidigt
har vi den paradoxala situationen att avloppsvatten måste
renas till mycket stor kostnad innan vattnet hamnar i
Östersjön eller Västerhavet. Vissa kommuner går idag före.
I exempelvis Tanums kommun på västkusten kommer
vattentoaletten att vara helt förbjuden fr.o.m. år 2000 i all
nybebyggelse.
Finns politisk vilja?
Om den politiska viljan finns att på bred front införa ett
kretsloppsbaserat avloppssystem, så kan det få avgörande
betydelse för utvecklingen av ekologiskt lantbruk i Sverige.
Ca 80--90 procent av kvävet och 50 procent av fosforn som
finns i toalettavfallet följer med urinen ur människokroppen
och kan, om urinen hanteras och lagras rätt, återföras till
jordbruksmarken och ge en bra gödslingseffekt på
spannmålsgrödan. För ekologisk spannmålsodling är det
oftast ett stort problem att få växtnäringsämnena tillgängliga
för plantorna vid rätt tidpunkt. Stallgödsel eller gröngödsling
är det som normalt används i ekologisk odling, men det är
väldigt svårt att styra frigörelsen av växtnäringsämnena från
denna typ av gödsel så att spannmålsplantorna kan ta upp
dessa till den tidpunkt då plantan behöver störst tillgång för
sin utveckling.
Humanurin skulle kunna vara den nyckel som den
ekologiska odlingen behöver för att ge bra odlingsresultat
eftersom framförallt kvävet är direkt tillgängligt för plantan
vid nedmyllningen av urinen.
Detta avloppssystem skulle då på ett naturligt sätt knyta
ihop jordbruket med stadens invånare eftersom det skulle
ligga ett stort ansvar hos alla livsmedelskonsumenter att
avföringen hamnar på rätt ställe. Jordbrukarna skulle kunna
förse konsumenterna med ekologiskt producerade livsmedel
till vettiga priser mot att stadens invånare genom
kommunens försorg bygger upp ett system där humanurin
återförs till åkermarken.
De mångmiljardbelopp som nu satsas ute i de kustnära
kommunerna på att införa teknik för kvävereduktion i
befintliga reningsverk för att minska utsläppen av kväve till
Östersjön, Kattegatt och Skagerrak med 50 procent, borde
istället investeras på dessa nya kretsloppsbaserade
toalettsystem som faktiskt skulle kunna medföra att
jordbrukare och livsmedelskonsumenter kommer närmare
varandra för ett ömsesidigt beroende.
Till skillnad från det ställningskrig mellan konsumenter
och livsmedelsproducenter vissa i debatten kring mat--
odling--priser--etc försöker blåsa upp, menar
kristdemokraterna att det istället är angeläget att bygga broar.
En konstruktiv debatt är nödvändig kring dessa frågor, men
i en rad avgörande frågor, såsom intresset att få fram
kvalitativa och hälsosamma livsmedel producerade i ett
miljö- och djurvänligt jordbruk, är huvuddelen av både
konsumenterna och livsmedelsproducenterna eniga. Denna
utveckling måste understödjas -- inte stjälpas!
Bästa tillgängliga teknik ska användas
En av principerna för ett uthålligt samhälle är att bästa
tillgängliga teknik ska användas. Därför bör krav ställas på
att snålspolande toaletter bör väljas vid ny- och ombyggnad.
Detta bör särskilt beaktas vid beviljande av bidrag,
exempelvis ROT-bidrag (reparation, ombyggnad och
tillbyggnad).
Jordbrukets påverkan på yt- och grundvatten
Närsaltläckage från jordbruksmark är en av de största
påverkansfaktorerna på yt- och grundvatten. För höga
nitrathalter i brunnsvatten kan skada människan, särskilt
barn. Cirka 100 000 personer uppskattas dricka vatten med
höga nitrathalter idag.
Närsalter hamnar till syvende og sidst i våra hav.
Övergödning är den allvarligaste miljöbelastningen på
Östersjön och Västerhavet.
Det förslag till miljöersättningsprogram för jordbruket
som den förra regeringen presenterade i EU-propositionen
(1994/95:19) innehåll ett delprogram för hur man skulle
komma tillrätta med närsaltläckage inom det konventionella
jordbruket. Med tanke på att den nuvarande regeringen redan
i regeringsdeklarationen lovade prioritera satsningar på
Östersjöns miljö, är det ytterst märkligt att man beslutat att
slopa ett sådant miljöprogram för jordbruket.
Naturvårdsverkets roll
Kretsloppsutvecklingen i kommunerna måste få stöd på
högre nivå. Stad/landsbygdsforskning måste intensifieras,
likaså forskning och utveckling av kretsloppstoaletter och
infrastrukturer kring dessa, såsom apparat för uppsamling,
transport, behandling och nyttiggörande av toalettavfallet.
Ett problem idag är att man vid forskningsprojekt som tar
ett helhetsgrepp på dessa frågor måste vända sig till 7--8
instanser för att få forskningsanslag. För att komma förbi
detta hinder måste Naturvårdsverket ges ett överordnat och
samlat ansvar för denna typ av forskning.
Vattenfrågorna och EU
För våra sjöar, vattendrag och grundvatten utgör
försurning, nedfall av kvicksilver och övergödning allvarliga
hot. En stor del av föroreningarna har sitt ursprung i EU-
länder. Som medlem i EU är det angeläget att Sverige arbetar
för skärpningar av EU:s regelverk. Bland annat är det
angeläget att driva kravet om en skärpning av EU:s
förbränningsdirektiv. En skärpning av detta skulle innebära
en kraftigt minskad belastning av försurande utsläpp över
Skandinavien.
EU:s vattendirektiv
Sverige införlivade i svensk rätt vissa av EU:s
vattendirektiv i och med EES-avtalet. Dessa reglerar
standard på råvatten, ''kranvatten'' och provtagning på
vatten för livsmedelskonsumtion. Nödvändiga förändringar
har införts i och med en revidering av vattenkungörelsen.
Sverige har dock ännu inte införlivat direktivet om skydd för
grundvatten (80/68/EEG) och direktivet som reglerar utsläpp
av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö
(76/464/EEG). Det står tämligen klart att det inte räcker med
justeringar i vattenkungörelsen för att leva upp till kraven i
direktiven. Justeringar behöver också i ske i annan
lagstiftning som hanterar vattenfrågorna, inte minst
miljöskyddslagen som systematiskt och bättre reglerar
vattenskyddsfrågor.
Förändringar av samtliga direktiv på vattenområdet är nu
på gång inom EU. Kommissionen lämnade en redovisning
till ett möte i december 1993 om vilka förenklingar och
skärpningar som genomförts eller är på gång. Målet är att få
direktiven att stå i överensstämmelse med nödvändiga
kvalitets- och hälsokrav samtidigt som medlemsstaterna får
frihet att om de så önskar lägga till ytterligare villkor. De tre
direktiv Sverige införlivat kommer ev. att göras om till ett
samlat direktiv, medan ett direktiv ska fastslå nödvändig
ekologisk kvalitet på ytvatten, och ett annat ange regler för
hantering av färskvatten och skydd av grundvatten mot
förorening av vissa farliga substanser. Ytterligare direktiv
blir ett som anger riktlinjer för hantering av avfallsvatten och
ett om skydd av vattentäkter mot förorening av nitrater från
jordbruket.
Förändringarna av vattendirektiven har orsakat en stark
debatt inom EU. Cirka 10.0000 skrivelser har inkommit till
EU-kommissionen med anledning av förslaget till ändring av
standarderna för dricksvatten. En rädsla finns för att
revideringen kommer att innebära en sänkning av
gränsvärdena på giftiga ämnen i dricksvatten.
Kommissionen gick i oktober 1994 ut med ett uttalande för
att dementera sådana påståenden i debatten. Sverige ska som
medlem i EU medverka till att strängast möjliga regler blir
fallet vid slutjusteringen av vattendirektiven. I vissa fall
kommer Sverige att få skärpa sitt inhemska arbete för att leva
upp till EU:s direktiv. Det gäller inte minst kraven på råvatten
ämnat till dricksvattenkonsumtion och EU:s
grundvattendirektiv.
Miljökvalitetsnormer
I och med att Sverige förhoppningsvis får en ny samlad
miljölagstiftning, kommer ett nytt arbetsinstrument,
miljökvalitetsnormer (MKN), att införas i miljöarbetet.
MKN ska fastställas vetenskapligt och utgå från vad naturen
tål av belastningar. Om gränsvärden överskrids för
föroreningar i exempelvis yt- och grundvatten, ska
kommunen eller länet vara skyldig/t att upprätta ett program
för att minska belastningen ner till den ''kritiska nivån''.
Miljökvalitetsnormer införs bl.a. som en anpassning till
EU-rätten och för att underlätta införlivandet av
gemensamma normer och kvalitetskrav på den gemensamma
miljön. Det är angeläget att miljökvalitetsnormerna blir ett
effektivt arbetsinstrument. Det måste exempelvis vara
möjligt att ådöma exempelvis böter etc vid brott mot
åtgärdsprogram upprättade för att nå miljökvalitetsmål.
Perspektivet nord--syd
Vid FN-konferensen för Miljö och Utveckling i Rio de
Janeiro 1992 förband sig i-länderna att arbeta för det
bärkraftiga samhället. I-länderna åtog sig att stå för de
särskilda kostnader som är förknippade med utvecklandet av
resurssnåla tekniker och uthållig fysisk planering.
Tillräckliga resurser tekniskt ocn monetärt måste dessutom
överföras till u-länder för att bekämpa fattigdom och
förbättra möjligheten till uthållig utveckling också i dessa
länder.
Sedan 1950 har världens vattenförbrukning tredubblats.
Vattentillgången per capita är idag en tredjedel av vad den
var år 1970, eftersom ytterligare 1,8 miljarder människor
tillkommit. Framtidsbilden ser mörk ut om inte
hushållningen ökar. I flera regioner utgör den bristande
tillgången till dricksvatten ett av de allvarligaste
konflikthoten. Detta gäller exempelvis för Mellanöstern.
Men flera andra länder t.ex. i Afrika lider idag av allvarlig
''vattenstress'' (tillgången mindre än 1000
kubikmeter/capita). Detta innebär att vattenbristen är så stor
att den allvarligt hämmar livsmedelsproduktionen, den
ekonomiska utvecklingen och de naturliga ekosystemen.
Samtidigt hävdar forskarna att hushållningspotentialen är
mycket stor -- i synnerhet inom jordbruket där 2/3 av
vattenförbrukningen sker.
En diskussion kring nödvändigheten av en global
vattenkonvention har funnits med sedan några år tillbaka.
Senast vid Riokonferensen aktualiserades frågan på nytt.
Sverige bör som nation driva på internationellt för
förverkligandet av en global vattenkonvention. De frågor
som i synnerhet skulle behöva ett på internationell nivå
rättsligt gällande dokument är:
vattenområden som delas av stater,grundvattenfrågor,
nyttjande av ändliga grundvattentillgångar samt en strategi
för arida (torra) och semiarida (halvtorra) områden,
instrument för ett effektivt globalt samarbete för att få till
stånd spridning av teknik och kunnande för effektivt
vattennyttjande.
Ambitionsnivån får inte sänkas vad gäller biståndsinsatser
i u-länder. Biståndsnivån måste ligga kvar på minst dagens
nivå och successivt höjas. Stor vikt ska läggas på att hjälpa u-
länder till hållbara lösningar för dricksvattenförsörjning och
sanitet. Det kan då konstateras att ett införande i stor skala
av västvärldens VVS-teknik vore förödande. De måste redan
från början nyttja den moderna framtids- och
kretsloppsanpassade teknik som i-länderna i allt väsentligt
kommer att behöva ställa om till.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en parlamentarisk utredning
bör tillsättas med syfte att göra en total och samlad analys
av hur en långsiktigt bärkraftig dricksvattenförsörjning kan
säkras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att områden som är av riksintresse
från vattenförsörjningssynpunkt bör ges status som sådana i
naturresurslagen,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krav på dubbelskrov för fartyg
som trafikerar våra stora insjöar,2
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökat anslag till
kretsloppsforskning samt om att Naturvårdsverket bör ges ett
övergripande ansvar för att samordna och kanalisera
forskning och utveckling av alternativa va-lösningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att snålspolande toaletter skall
väljas vid ny- och ombyggnad,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i EU medverka till
strikta direktiv på vattenområdet samt arbeta för att få till
stånd en skärpning av EU:s förbränningsdirektiv,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att Sverige i FN verkar
för inrättandet av en global vattenkonvention.
Stockholm den 17 januari 1995
Dan Ericsson (kds)
Ulf Björklund (kds)
Ulla-Britt Hagström (kds)
Göran Hägglund (kds)
Mats Odell (kds)
Michael Stjernström (kds)
1 Yrkandena 2 och 5 hänvisade till BoU.
2 Yrkande 3 hänvisat till TU.