Ökade
insatser för att främja kretsloppssamhället6 3.4.1
Statlig
avfallsskatt7 3.4.2
Resurssparkommitté8 3.4.3
Kretsloppspaket
till kommunerna8 3.4.4
Konsumenterna
och miljöinflytandet8 3.4.5
Länsstyrelsernas
miljöarbete8 4.
Internationellt
perspektiv9 4.1
Riokonferensen9 4.2
Miljöanpassat
bistånd9 4.3
Ett
miljöreglemente för WTO9 4.4
Global
vattenkonvention10 5.
Miljöpolitiken
inom EU10 5.1
Strategi
för miljöarbetet inom EU10 5.2
Kemikaliearbetet11 5.3
Baselkonventionen11 6.
Prioriterade
miljösatsningar -- nationellt12 6.1
Östersjön12 6.2
Förvärv
av värdefulla naturområden12 6.3
Parlamentarisk
utredning om vatten13 6.4
Kalkningsinsatser14 6.5
Sanering
av förorenade mark- och vattenområden14
Hemställan15
1. Sammanfattning
Den tilltagande miljöförstöringen är ett av de allvarligaste
hoten mot mänskligheten. Därför måste åtgärder för att
komma tillrätta med miljöförstöringen komma i främsta
rummet. Arbetet för att ställa om till en bärkraftig utveckling
måste bedrivas både nationellt och internationellt. Nationellt
måste arbetet med miljöanpassning intensifieras inom alla
samhällets sektorer. Det gäller arbetet både på statlig och
kommunal nivå, inom offentlig såväl som privat verksamhet.
I-länder har ett särskilt ansvar för omställningen till en
bärkraftig utveckling. Dessa måste ta på sig de kostnader
som uppstår när hållbara produktions- och
konsumtionsmönster ska utvecklas samt överföra tillräckliga
resurser till u-länder.
1.1 Årets budget
I få dokument blir det lika tydligt hur en regering
prioriterar miljö- och framtidsfrågorna som i just
budgetpropositionen. Sverige har stora finansiella skulder.
Räntan på statsskulden är den näst största anslagsposten i
budgetpropositionen. En sanering av ekonomin är därför
nödvändig och måste genomföras under de närmaste åren.
De ekonomiska problemen får inte övervältras på våra barn,
men i den avvägning som gjorts vad avser skattehöjningar
och besparingar har miljöperspektivet tappats bort. Vi
kristdemokrater har under många år pläderat för en
skatteväxling, dvs höjda skatter på miljöföroreningar och
naturresurser, medan skatterna istället sänks på arbetskraft.
Detta skulle både gynna sysselsättning och miljö.
Besparingarna på miljöforskning och miljöinsatser i
Östersjöregionen är oacceptabla för kristdemokraterna.
Sveriges satsning på miljöforskning beräknat per capita är i
ett internationellt perspektiv måttlig. Naturvårdsverket har i
sin årsredovisning angett miljöforskning som en av de mest
effektiva insatserna i miljöarbetet. De prioriterade områdena
i svensk miljöforskning -- kretsloppsutveckling, biologisk
mångfald och klimatfrågor -- är viktiga även i ett
internationellt perspektiv. I-länder har tagit på sig ansvaret
och kostnaderna för att utveckla ett resurshushållande
samhälle där slitaget på den gemensamma miljön radikalt
minskar.
Senast i regeringsdeklarationen slog den nuvarande
regeringen fast att en hög ambitionsnivå när det gäller
miljöinsatser i Östersjöregionen skulle gälla. Den kraftiga
nedskärningen på detta anslag är därför helt i strid med de
löften som gavs för kort tid sedan. Östersjöns dåliga
miljötillstånd är en av de stora posterna i den miljöskuld vi
riskerar att vältra över till nästa generation om inget görs nu.
Nedskärningen i kalkningsanslaget kan inte heller
accepteras. Kristdemokraterna menar istället att en strategi
för effektiviserade och utökade kalkningsinsatser bör
utarbetas på länsstyrelsenivå. I detta sammanhang bör också
behoven av s.k. biologisk återställning beaktas. Ambitionen
bör vara att få till stånd kalkning i nya områden i mellersta
och norra Sverige där nu försurningen accelererar.
1.2 Kristdemokraternas förslag i korthetSkatter och
avgifter måste i högre gad baseras på miljöförorening,
nyttjande av råvaror och energi och i mindre grad på
mänskligt arbete.Arbetet med naturresursräkenskaper
måste intensifieras.Miljöskatt på avfall, utformad så att den
driver fram en ökad avfallssortering och gynnar returmaterial
på en vidgad kretsloppsmarknad.Inrätta en
resurssparkommitté med uppgift att öka kunskapen om hur
små och medelstora företag kan minska avfallsmängderna.
Intensifierat arbete på kommunal nivå. Ett särskilt
stimulansstöd skall kunna erbjudas kommuner som
kretsloppsanpassar skolor och daghem.Intensifierat
miljöarbete på länsstyrelsenivå.Åtgärder för att begränsa
mängderna av elektroniskt skrot.En genomarbetad strategi
för hur Sveriges miljöarbete i EU skall bli framgångsrikt.
Stöd till ideella organisationers miljöarbete med anledning
av Sveriges medlemskap i EU.Ökat miljöinflytande för
konsumenterna.Parlamentarisk utredning om
dricksvattenförsörjning, bl.a. mot bakgrund av de tilltagande
problemen med södra och mellersta Sveriges
vattenförsörjning.Ökade resurser till programmet för
Östersjöns rening samt en effektivitetsutredning kring vilka
åtgärder som är mest effektiva för att nå bästa möjliga
resultat med begränsade resurser.Ökade resurser för
reservatsavsättning.Ökade resurser till miljöforskning.
Bibehållen nivå på anslaget till sanering av markområden.
Utredning kring hur framtida sanering av förorenade
markområden skall finansieras.Hög ambitionsnivå vad
avser kalkningsinsatser.Åtgärder för intensifierat
energisparande och energieffektivisering.Utvecklad
miljölagstiftning.Handlingsplan för förstärkt
förebyggande av astma och allergi.
Sammanställning av kristdemokraternas budgetförslag
avseende proposition 1994/95:100 bilaga. Förändringar i
kronor jämfört med regeringens förslag
Ökade statsutgifter inom miljöområdet (räknat per 12-
månadersperiod)
Ökade statsinkomster inom miljöområdet (räknat per
12-månadersperiod)
Skatt på avfall
+ 2 000 000 000
Kristdemokraterna utvecklar sina ståndpunkter kring
miljöpolitiken ytterligare bl a i särskilda motioner om trafik-,
energi- och jordbrukspolitik. Dessutom läggs motioner på
följande teman: vattenutredning, miljölagstiftningen i
framtiden, ett program för allergisanering, återvinning av
elektroniskt skrot, djurskydd samt ett miljöanpassat system
för tjänstebilsförmåner.
2. Miljöpolitikens mål
''Målet med miljöpolitiken är att skydda människors hälsa,
bevara den biologiska mångfalden, hushålla med uttaget av
resurser så att de kan utnyttjas långsiktigt samt skydda natur-
och kulturvärden.'' Detta citat är hämtat från detta
decenniums första stora miljöproposition, En god livsmiljö.
Där kan man vidare läsa att ''1990-talets uppgift är att ställa
om samhällets alla verksamheter i ekologisk riktning''.
Vi har kommit en liten bit på väg bl.a. vad gäller
kretsloppsfrågorna -- men när det gäller många allvarliga
miljöhot har ingen ljusning inträffat. Sett i ett större
historiskt perspektiv blir jämförelserna hisnande. Råvaru-
och energiförbrukning, och därmed slitage och förorening av
den gemensamma livsmiljön, har accelererat under hela
århundradet, men särskilt under de senaste decennierna.
Befolkningstillväxten och arbetet för att förbättra för jordens
fattiga ställer mycket höga krav på ett förbättrat
resursutnyttjande.
Flera miljöhot är globala och storregionala såsom
växthuseffekt, ozonförtunning, försurning, övergödning och
storskalig spridning av miljögifter och tungmetaller. Det
innebär att en strikt uppdelning av våra allvarligaste
miljöproblem i nationella och internationella miljöproblem i
de flesta fall inte låter sig göras. Föroreningar sprids
storskaligt och låter sig inte hindras av de gränser människan
satt upp på kartan.
I ett scenario från Naturvårdsverket beskrivs hur
miljöproblemen kommer att utvecklas från dagens situation
till år 2000 under förutsättning att dagens ingångna
miljöavtal följs. Där konstateras att vad gäller
växthuseffekten, spridning av organiska miljögifter och
försurningen, kommer läget vara klart försämrat. För
ozonförtunningen och metallanrikningen beräknas läget bli
något sämre, medan det för förekomst av marknära ozon och
övergödning förväntas bli något bättre. I ett globalt
framtidsperspektiv är utarmningen av biologisk mångfald
samt uttunningen av biosfären mycket allvarlig. Dvs både
artantal och mängd minskar.
Detta innebär att dagens miljöbeslut och internationella
avtal inte räcker till -- även om de uppfylls. Diskuterade och
redan ingångna avtal klarar inte ens den låga ambitionsnivån
att stoppa försämringar av vår livsmiljö.
3. Miljöpolitikens styrmedel 3.1
Lagstiftning
Under förra mandatperioden arbetades förslag om en ny
och samlad miljölagstiftning fram, den s k miljöbalken.
Skälen var flera. Efterhand har miljölagstiftningen utökats
och finns numer utspridd i hela lagboken utan egentlig
samordning. Det har blivit svårt att få en överblick över de
många lagarna på miljöområdet och en samordning och
modernisering av lagarna krävdes. Ett annat skäl var att
åstadkomma en skärpning. Miljöhänsynen ska i
fortsättningen väga tyngre och det skulle enligt lagförslaget
bli lättare exempelvis att utdöma ekonomiska sanktioner vid
miljöbrott. Det tredje skälet för utarbetandet av en miljöbalk
var att åstadkomma en EU-anpassning av svensk
miljölagstiftning, bl a genom införande av ett i svensk
lagstiftning nytt styrinstrument -- miljökvalitetsnormer.
Nuvarande regering har valt att uppskjuta behandlingen av
miljöbalken med hänvisning till att den vill utreda vissa
frågor ytterligare. Detta har försenat och försvårat ett
offensivt miljöarbete. När man nu ändå försenar arbetet är
det bra om man föreslår en vidgad och allmän talerätt för
ideella organisationer samt åstadkommer en inkorporering
av vattenlagen, eller delar av denna, i miljöbalken. Önskvärt
och nödvändigt är också att preskriptionstiden för miljöbrott
förlängs och att miljökvalitetsnormerna får en effektiv
rättsverkan.
Kristdemokraterna utvecklar sina ståndpunkter kring
miljöbalken i en särskild motion.
3.2 Miljöräkenskaper
De mått med vilka vi mäter ekonomisk utveckling är
bristfälliga. Olika effekter av de ekonomiska aktiviteterna
bör vägas in i ett mått som fångar välfärdsförändringen i ett
samhälle. BNP-begreppet måste kompletteras, så att
kvalitetsändringar speglas i BNP. Ett sätt är att beräkna
förändringen i en nations samlade förmögenhet. En
''nationalförmögenhet'' omfattar tillgången till naturresurser
och orörd miljö, det ''mänskliga'' kapitalet,
produktionskapitalet, tillgången till varaktiga
konsumtionsvaror samt nationens finansiella nettotillgångar
gentemot utlandet. Förändringen av nationalförmögenheten
är ett bättre mått på ekonomisk tillväxt i och med att man
tagit hänsyn till miljö- och hälsoeffekterna. Ett sådant
tillväxtmått blir därmed också ett sätt att mäta
välfärdsutvecklingen i ett samhälle.
Det är lång väg att gå innan man hittar de rätta statistiska
måtten på nationalförmögenheten. Det arbete som för
närvarande pågår med att komplettera BNP-måttet med
naturresursräkenskaper är mycket angeläget.
3.3 Ekonomiska styrmedel
Så länge som den ekonomiska politiken och miljöpolitiken
inte samspelar med varandra kommer det att vara kortsiktigt
ekonomiskt olönsamt för företag och enskilda människor att
bete sig på ett sätt som är förenligt med naturens spelregler.
Så länge detta förhållande består kommer inte vår livsstil att
vara långsiktigt hållbar. På politisk väg kan beslut fattas som
korrigerar marknaden så att den fungerar som den är tänkt,
dvs speglar den totala och verkliga kostnaden för olika
ekonomiska aktiviteter.
Utifrån kristdemokratiska värderingar är det viktigt att
använda ekonomiska styrmedel som instrument för att
åstadkomma en bärkraftig utveckling. Den ''århundradets
skattereform'' som beslutades om 1990 behöver följas av en
ekologisk skattereform. Det handlar om att sätta prislappar
på miljö- och resursförbrukning så att även dessa kostnader
avspeglar sig i prisbildningen och att konsumenterna därmed
ställs inför de rätta priserna. Därmed kompletteras
nödvändig lagstiftning och regleringar på miljöområdet med
marknadsekonomins effektivitet.
En metod för att använda ekonomiska styrmedel i betydligt
högre utsträckning är att skatteväxla, dvs höja skatten på
miljöstörande aktiviteter, men sänka den på annat,
exempelvis arbetskraft. Vi menar att detta är en metod som
kan vara ett väsentligt inslag i en ekologisk skattereform.
Den parlamentariska utredning som nu är under
tillsättande, ska lämna förslag till en ekologisk skattereform
innebärande bl a en skatteväxling. Målet med skattereformen
skall vara att främja en bärkraftig utveckling.
Kristdemokraterna presenterade vid ett seminarium i
riksdagen hösten 1993 en rapport på temat skatteväxling. I
denna rapport förs en grundlig diskussion kring principiella
frågor rörande skatteväxling och ett antal slutsatser och
ställningstaganden görs. Vid en debatt i kammaren under
hösten 1994 kring ekonomiska styrmedel anger
finansminister Göran Persson att kristdemokraternas
skatteväxlingsrapport, genom sin grundliga analys av
principiella frågeställningar, är ett viktigt bidrag i det
kommande arbetet i Skatteväxlingsutredningen.
3.4 Ökade insatser för att främja kretsloppssamhället
Samhällets hantering av material är alltför enkelriktad.
Den börjar med utvinning av råvara och slutar med
''behandling'' av avfall såsom förbränning eller deponering.
Det är långsiktigt omöjligt att förbruka resurser och
''producera'' avfall i samma takt som nu.
Vid seklets början sorterades sopor noggrant. De flesta
stadsbor levde i nära anknytning till den omgivande
landsbygden medan nio av tio svenskar levde på landet. När
detta vände vid seklets mitt p g a urbaniseringen, bröts
kontakten mellan stad och landsbygd. Stadens
kretsloppsproblem började vid denna tid med avfallet.
Sopsortering blev olönsam och soptippar fick lösa
problemet. Vattentoaletter fick lösa de sanitära problemen.
Med utvecklingen av slit- och slängsamhället växte
sopberget snabbt. Från 15--20 kg per person och år under
1950-talets början ökade sopmängden till dagens 320
kg/person och år.
Arbetet med att förändra denna situation har påbörjats.
Källsortering sker i varierande grad i alla kommuner. Ett
mycket viktigt beslut fattades av riksdagen under 1993 då
producentansvar infördes. För närvarande gäller det för
förpackningar, tidningar, journaler och trycksaker. Det är
angeläget att producentansvaret utvidgas till att omfatta allt
fler produkter, t ex vissa batterityper, däck och bilar. Genom
det förlängda producentansvaret fastställs spelregler som
skapar en stimulans för konsumenten att välja de mer
miljöanpassade alternativen. Genom att binda tillverkaren
med ett fullständigt ekonomiskt ansvar så tillses att priset på
varan återspeglar varans totala kostnader prissatta på
marknaden. Det kan dock visa sig att det för vissa
produktgrupper är bättre med andra lösningar, eller att
producentansvaret behöver kompletteras. På
kristdemokraternas initiativ läggs en flerpartimotion, där
åtgärder föreslås för hur problemen med elektroniskt skrot
ska minskas.
3.4.1 Statlig avfallsskatt
Genom de förändringar av renhållningslagen som trädde i
kraft den 1 juni 1991, har kommunernas möjlighet att
använda differentierade taxor för att styra olika avfallsslag
till ett miljöriktigt omhändertagande blivit fastställd i lag.
Det har emellertid dröjt till 1993-94 innan ett större antal
kommuner infört system med differentierade taxor samtidigt
som skillnaderna mellan de olika taxenivåerna blivit större,
och då har det gällt industriavfall. Endast två kommuner i
landet har infört viktrelaterad differentiering av taxorna för
hushåll. Det finns däremot ett flertal internationella
erfarenheter av differentierade taxor för hushållsavfall.
Dessa pekar alla mot att differentierade taxor kunnat bidra
till en ökad källsortering av avfallsströmmarna.
Kommunerna bör stimuleras till att införa differentierade
avfallstaxor också för hushållen. Åtgärder för att öka
källsortering hos hushåll och lokala företag kommer
sannolikt att vara en viktig del i det lokala Agenda 21-
arbetet. Kommunernas möjlighet att ta betalt för externa
miljökostnader begränsas dock av självkostnadsprincipen.
Därför bör en statlig viktbaserad avfallsskatt i enlighet
med Avfallsskatteutredningens förslag tas ut redan från 1 juli
1995. Den modell som bör väljas är en s k nettodeponiskatt
(enligt dansk modell). Den fungerar så att skatten baseras på
de invägda avfallsmängderna som vägs in för deponering
eller förbränning under en viss period, reducerat med de
mängder som vägts ut under samma tidsperiod (gått ut på en
kretsloppsmarknad). På detta sätt beskattas endast en
deponis tillväxt. Det bör leda till ett offensivt arbete från
kommunernas sida att främja källsortering både hos hushåll
och lokala företag.
Skatten bör omfatta alla deponier med en tillåten
mottagningsplikt överstigande 50 ton per år. För att inte detta
ska leda till en överflyttning av avfall till mindre deponier
bör ett fribelopp om 50 ton införas för samtliga skattskyldiga
deponier. Skatten bör omfatta både s k konsumtionsavfall
vilket definieras som hushållsavfall, park- och
trädgårdsavfall, bygg- och rivningsavfall, icke
branschspecifikt avfall och slam samt produktionsavfall.
Produktionsavfall är sådant avfall som är knutet till
produktionsprocessen, d v s branschspecifikt avfall.
Avfallsskatteutredningen föreslår att en skattesats
inledningsvis sätts till 0,15 % av aktuellt basbelopp per ton
avfall, och att skattesatsen för avfall som går till förbränning
sätts till 0,6 % av basbeloppet om modellen med en
nettodeponiskatt väljs. Vi menar att den nivå kan användas
som Avfallsskatteutredningen föreslår ska gälla om en
modell med fondanknuten deponiskatt väljs. Det innebär en
skatt om 0,6 % av avfallsbeloppet per ton avfall, och att
skattesatsen för avfall som går till förbränning sätts till 2,4 %
av basbeloppet. Vid den nivån väntas skatten inbringa ca 2
miljarder. Kristdemokraterna föreslår att en avfallsskatt
enligt denna modell införs fr o m den 1 juli 1995.
Avfallsskatten är ett första steg i en skatteväxling där
skatten oavkortat skall gå till miljöförbättrande åtgärder och
till en sänkning av arbetsgivaravgiften.
3.4.2 Resurssparkommitté
En resurssparkommitté bör inrättas med
energisparkommittén som förebild. Uppgiften för denna
kommitté ska vara att höja kunskapsnivån inom främst små
och medelstora företag för hur dessa ska kunna öka
hushållningen samt minska avfallsproduktionen.
3.4.3 Kretsloppspaket till kommunerna
Kommunerna måste ges stimulans till att arbeta för ett
kretsloppssamhälle på det lokala planet. Det mest angelägna
är att få barn och unga människor att tänka och handla
miljövänligt. På ett stort antal skolor, dagis, fritis m m utförs
ett ovärderligt arbete med att lära ut källsortering,
kompostering och viktiga ekologiska samband -- vårt
beroende av de gröna växterna i slutänden. Detta arbete
måste stimuleras för att gälla allt fler av barns och
ungdomars miljöer.
Därför bör ett ''kretsloppspaket'' kunna erbjudas
kommuner som i motprestation kan visa på att de
kretsloppsanpassat skol- och daghemsmiljöer. Ideella
organisationer på miljöområdet kan sannolikt spela en viktig
roll för att stödja ett sådant arbete.
3.4.4 Konsumenterna och miljöinflytandet
I enlighet med substitutionsprincipen och den starka
betoning Kristdemokraterna lägger vid det personliga
ansvaret, är åtgärder som stimulerar enskilda människors
arbete för en bättre miljö, centralt. Det är engagemanget hos
de många enskilda människorna som är den nödvändiga
basen för ett framgångsrikt miljöarbete totalt sett.
Miljömedvetandet har ökat starkt hos många och stora
grupper i befolkningen. Konsumenternas miljömedvetenhet
har blivit en viktig pådrivande kraft för att påverka
producenter till bättre miljöhänsyn, och i flera fall till att
miljöanpassa produktionen för att bättre kunna konkurrera
på marknaden.
Konsumenternas möjligheter att kunna välja
miljöanpassade produkter måste förbättras genom ännu
bättre information. Det gäller då utvidgad märkning och att
kunna få en mer utförlig information om varors
miljöpåverkan. Detta är särskilt viktigt för varor med en lång
livslängd såsom bilar, hushållsapparater, motorredskap etc.
Det miljömärkningsarbete som bedrivs av staten
(tillsammans med övriga nordiska länder) och frivilliga
organisationer är därför mycket angeläget.
3.4.5 Länsstyrelsernas miljöarbete
Som mycket riktigt påpekas i budgeten befinner sig den
regionala miljöövervakningen i ett viktigt
uppbyggnadsskede. Inte minst medlemskapet i EU innebär
utökade arbetsuppgifter för länsstyrelserna. EU:s direktiv på
bl a miljöskyddsområdet kommer sannolikt att innebära att
ökade resurser måste avsättas för miljötillsyn. Likaså kan
man utgå från att EU:s miljökrav på ländernas regionala
utvecklingsprogram kommer att innebära ett ökat tryck på
länsstyrelsernas miljöenheter. De regionala
utvecklingsplanerna skall innehålla en miljöanalys med bl a
en miljökonsekvensbeskrivning av planen och dess
genomförandeprojekt.
På länsstyrelsenivå pågår sedan några år arbete med
framtagande av strategier för regional miljöanalys (STRAM)
som bl a omfattar regionala miljöanalyser och uppföljning av
nationella mål. Detta arbete kommer att behöva utvecklas
ytterligare.
Budgeten innebär ingen besparing på länsstyrelsernas
miljöarbete, men ingen hänsyn tas heller till den ökade
arbetsbelastningen. Kristdemokraterna anser det skäligt att
öka anslaget till länsstyrelsernas miljöarbete. Anslag A 2,
Bidrag till miljöarbete, bör därför utökas med 30 miljoner
utöver regeringens förslag.
4. Internationellt perspektiv 4.1
Riokonferensen
Vid konferensen för miljö och utveckling i Rio de Janeiro
1992 konstaterades att klyftan mellan i-länder och u-länder
har fortsatt öka sedan Stockholmskonferensen 1972, och att
detta i sig varit en orsak till ökad miljöförstöring. Medan
fattigdom orsakar vissa former av miljöpåfrestningar, är den
viktigaste orsaken till den fortsatta förstöringen av den
globala miljön ohållbara konsumtions- och
produktionsmönster i industrialiserade länder. En förändrad
livsstil i i-världen är viktig för att en hållbar utveckling ska
kunna nås. Därför betonades mycket riktigt i-ländernas
särskilda ansvar för att ta på sig den näraliggande kostnaden
för en nödvändig omställning till en bärkraftig utveckling. I-
länder förband sig att överföra resurser (ren teknik,
kunnande, etc) och på allvar bidra till
fattigdomsbekämpningen i u-länder (konventionen om
Agenda 21).
4.2 Miljöanpassat bistånd
Mot bland annat ovanstående bakgrund menar
kristdemokraterna att det är fullständigt oacceptabelt att
minska på biståndet till u-länder. Nivån på biståndet får inte
sänkas från dagens nivå. Det enda rimliga är en höjning --
inte en sänkning. Ska Sverige med trovärdighet kunna
medverka till att andra i-länder höjer sin biståndsnivå i
enlighet med internationella konventioner, är inte
regeringens sänkning välbetänkt.
Det svenska biståndsarbetet har i många avseenden
miljöanpassats. Barnens och kvinnors särskilda situation har
också alltmer fokuserats. Dessa drabbas i regel allra hårdast
vid skövling av miljöer och vid resursbrist.
I en nyligen presenterad rapport från ''arbetsgruppen för
hållbart bistånd'' lägger gruppen fram en lång rad
rekommendationer som om de följs bör leda till ytterligare
miljöanpassning av biståndet. Sverige bör även uppmana
andra biståndsländer till miljöanpassning av
biståndsinsatser.
4.3 Ett miljöreglemente för WTO
GATT ska från årsskiftet få en fastare form i form av ett
sekreteriat -- WTO (World Trade Organisation) -- som
ständigt ska övervaka den internationella handeln och de
konventioner som slutits mellan länderna.
I det omfattande program för det 21:a århundradet, Agenda
21, som antogs vid Riokonferensen 1992, anges ökad
frihandel som en väg att komma ur miljö- och
fattigdomsproblem. En grundförutsättning för att en ökad
avreglering av världshandeln skall leda till
miljöförbättringar, och inte tvärtom, är att ramverket för
handeln utformas utifrån ett långsiktigt
hållbarhetsperspektiv. Sådana principer har skrivits in
exempelvis för handeln inom EU och NAFTA men har helt
saknats för GATT. Därför måste omgående ett miljökodex
för handelssamarbetet inom det nyinrättade WTO utarbetas.
Ekonomer och miljörörelsen är i regel överens om att
handeln kan göras ekologiskt bärkraftig om produktionen
betalar sina miljökostnader fullt ut. Om dessa kostnader
internaliserades i alla länder, skulle handel vara ett effektivt
sätt att distribuera resurser runt i världen. Inget land skulle då
få komparativa fördelar vare sig på kort eller lång sikt genom
föroreningar eller miljöförstöring.
4.4 Global vattenkonvention
Ett snabbt växande problem är den alltmer accentuerade
vattenbristen i många afrikanska och asiatiska länder.
Världens vattenförbrukning har tredubblats sedan 1950-
talet. Det innebär samtidigt att vattentillgången per capita i
världen idag är en tredjedel av vad den var 1970, eftersom
ytterligare 1,8 miljarder människor tillkommit. När
vattentillgången sjunker till nivåer mellan 1000 och 2000
kubikmeter hamnar länder i en ''vattenstress'' som allvarligt
hämmar livsmedelsproduktionen, ekonomisk utveckling och
de naturliga systemen.
Kristdemokraterna menar därför att en global
vattenkonvention i syfte att långsiktigt säkra
sötvattenförsörjningen måste komma till stånd. Frågan har
varit uppe vid vissa internationella fora, bl a vid
Riokonferensen. De frågor som särskilt måste fokuseras i
detta konventionsarbete är vattentillgångar som delas mellan
stater, nyttjande av grundvattentillgångar samt hur samarbete
för att förbättra nyttjandet av vattnet kan förbättras.
Sverige måste kraftfullt verka för att en global
vattenkonvention kommer till stånd.
5. Miljöpolitiken inom EU 5.1
Strategi för miljöarbetet inom EU
Miljödepartementet har under hösten skickat ut en
promemoria -- Det svenska miljöarbetet inom EU (Ds
1994:126). I den redovisas regeringens ''strategi'' för ett
aktivt miljöarbete i EU samt de frågor som ska prioriteras.
En god redovisning ges i detta dokument om olika
miljöfrågor i EU som Sverige bör agera i -- men att upphöja
det till en strategi för hur resultat ska nås är att gå för långt.
Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med en
tydlig strategi.
Det anslag till ökat stöd till ideella organisationers
Europaarbete som regeringen föreslår är mycket angeläget
och positivt. Detta anslag bör dock utökas med ytterligare
en halv miljon kronor. Anslaget ska riktas till svenska
miljöorganisationer som stationerat sig i Bryssel eller vill
utöka informationsutbytet i syfte att påverka miljöbeslut.
Kristdemokraterna vill i EU-arbetet lyfta fram följande:
Offentlighetsprincipen måste värnas! Utan insyn och
tillgång till information omöjliggörs demokratiskt inflytande
och möjlighet att påverka. Sverige måste vara berett att ta
strid för offentlighetsprincipen inte bara för egen del, utan
också aktivt påverka EU:s institutioner till ökad öppenhet.
Den svenska regeringen bör driva miljöfrågan offensivt i
ministerrådet, kommissionen och dess underarbetsgrupper.
En miljöstrategisk EU-enhet på miljödepartementet med
uppgift att delge andra medlemsländer samt
miljödirektoratet (m fl direktorat med miljöanknytning)
svenska ståndpunkter inom miljöområdet, skulle vara en
angelägen prioritering. Så mycket som möjligt av de
principiellt viktiga utredningar och propositioner som läggs,
och har lagts, bör översättas till engelska, franska och
tyska.Sverige bör använda sig av informationsteknologin i
miljöarbetet inom EU. I första hand bör en IT-central
tillgänglig för allmänheten upprättas i Bryssel.
Möjligheterna att via IT ge information om Sverige, vår
natur, miljötillståndet, miljöpolitik etc är i det närmaste
outtömliga. Denna informationscentral bör följas av flera.
Sverige bör inte nöja sig med den miljölagstiftning som
gäller just nu. För att nå av riksdagen fastställda miljömål
måste kraven skärpas ytterligare. Då Sverige kommer vara
ett av de EU-länder som betalar mest per capita i
medlemsavgift, har vi stora möjligheter att påverka och ställa
krav och därmed se till att miljöfrågorna prioriteras.
5.2 Kemikaliearbetet
Vid EU:s miljöministermöte i december 1994 diskuterades
ett förbud mot export av förbjudna kemikalier till u-länder.
Inget beslut fattades. Sveriges linje bör vara självklar.
Kemikalier klassade som för farliga att användas i hemlandet
ska inte heller dumpas någon annanstans.
De 4-åriga undantag på miljöområdet som Sverige fick
igenom i medlemskapsförhandlingarna måste permanentas
och övriga EU-länder skärpa normerna till våra nivåer. Det
gäller framförallt en strängare klassificering och
utbytesprincipen i lagen om kemiska produkter. Vidare att vi
ska få behålla våra krav om låga halter av kadmium i
handelsgödsel samt en begränsning av användning av
pentaklorfenol, arsenik och tennorganiska föreningar.
5.3 Baselkonventionen
EU:s ministerråd har undertecknat Baselkonventionen.
Denna konvention inom FN:s ram reglerar handel med
miljöfarligt avfall. Trots denna konvention pågår en ständig
dumpning av miljöfarligt avfall i framförallt u-länder. Detta
har varit i-länders sätt att ''lösa'' problemen med sitt
uppkomna miljöfarliga avfall.
Sverige lyckades tillsammans med övriga nordiska länder
under våren 1994 övertyga ett stort antal om att en strikt
tillämpning av Baselkonventionen måste gälla. Därför råder
nu totalt förbud mot export till u-länder.
Ett problem är emellertid att det inom EU finns en
förordning som tillåter export av miljöfarligt avfall till u-
länder, m.fl. länder. Ett antal EU-länder gör vad de kan för
att förhindra att denna förordning arbetas om efter de
principer som är fastslagna i Baselkonventionen.
Kristdemokraterna utgår från att ingen anpassning av
svensk avfallsstrategi till EU:s förordning sker. Istället bör en
skärpning av EU:s förordning avvaktas. Sverige skall aktivt
arbeta för att få till stånd en ändring inom EU.
Våren 1992 undertecknade Östersjöstaterna en reviderad
Östersjökonvention. Länderna förband sig enligt denna att
arbeta efter försiktighetsprincipen och använda sig av den
mest miljövänliga tekniken. Dessutom omfattar den
reviderade konventionen också kust- och
avvattningsområdet kring Östersjön.
Ett åtgärdsprogram för att komma tillrätta med de 150
värsta utsläppskällorna antogs i anslutning till den
reviderade Östersjökonventionen. Kostnaden för att rena
dessa utsläppspunkter beräknas till ca 130 miljarder kronor.
Det finns skäl att grundligt utreda den ekonomiska
effektiviteten i satsningarna på en bättre Östersjömiljö.
Exempelvis kan det ifrågasättas om satsningarna i
traditionell va-teknik i de baltiska staterna är rätt. Det är inte
60-talsteknik som behövs. Det som behövs är istället en
direkt satsning på kretsloppsanpassade toalettsystem. Det
bör vara möjligt att verka för att resurser för rationell,
framtidsinriktad teknik och infrastruktur tillförs de baltiska
länderna från EU:s budget, i arbetet på att förbättra
Östersjöns tillstånd. Detta blir en angelägen uppgift för
Sverige som medlem i EU.
En effektivitetsutredning bör genomföras för hur största
möjliga nytta per satsad krona i förbättrad Östersjömiljö kan
uppnås.
Regeringens nedskärning i budgeten på miljösatsningar
i Östersjöregionen är fullständigt oacceptabel. Istället bör
ökade resurser anslås till åtgärdsprogrammet för Östersjön
och övriga miljöinsatser i Östersjöområdet. Kds föreslår att
246 miljoner kronor, utöver det regeringen föreslår i
budgeten, satsas på detta område. Det är också
kristdemokraternas uppfattning att anslaget för miljöinsatser
i Östersjöregionen inte bör flyttas till Utrikesdepartementets
huvudtitel utan stanna under Miljödepartementets
huvudtitel.
6.2 Förvärv av värdefulla naturområden
Även med den större naturvårdshänsyn i skogsbruket, som
beslutades i samband med ändringen av skogsvårdslagen
1993, krävs enligt experter en ökad naturreservatsavsättning
för att skydda mångfalden av arter i skogslandskapet. Idag
är knappt 1 procent produktiv skogsmark nedanför den f d
skogsodlingsgränsen avsatt som reservat. Den arealen måste
öka till minst 5 procent. Behovet av reservat är särskilt stort
för södra och mellersta Sverige samt Norrlands kustland.
Den höjning av anslaget till naturreservatsavsättningar
som genomfördes i 1993/94 års budgetproposition var
välkommen, men otillräcklig. Eftersom reservatsbildningen
främst krävs på relativt högproducerande marker i södra
Sverige samt Norrland nedanför fjällskogen, kommer
kostnaderna att bli omfattande. Kristdemokraterna menar
att anslag A 4, Investeringar inom miljöområdet, bör
förstärkas med 30 miljoner kronor utöver regeringens
förslag.
De långt större resurser som behövs för att tillräckliga
naturreservatsavsättningar ska kunna genomföras i ett
rimligt tempo, gör det nödvändigt att regeringen presenterar
hur en långsiktig finansiering skall klaras av. En utredning
kring en eventuell naturvårdsavgift aviseras i budgeten.
Kristdemokraterna vill med anledning av detta påpeka att
avsättningar av naturreservat bör ses som åtgärder för att
bevara/skydda för hela samhället kollektiva nyttigheter.
Kostnaderna bör därför belasta alla.
Den av regeringen aviserade åtgärdsplanen för att komma
tillrätta med skadorna på fjällnatur, hälsar vi med
tillfredsställelse. Kristdemokraterna har i motioner och i
kammardebatter framfört idéer till hur en ökad hänsyn och
hållbart nyttjande av fjällnatur kan förverkligas.
6.3 Parlamentarisk utredning om vatten
Kristdemokraterna har i tidigare motioner krävt
tillsättandet av en parlamentarisk utredning där hoten mot en
långsiktigt bärkraftig dricksvattenförsörjning utreds
förutsättningslöst. I södra och mellersta Sverige är
problemen med vattenförsörjningen akuta. Vattentäkter som
togs i bruk under 50- och 60-talen har idag i många fall blivit
otjänliga p g a miljöförändringar. Detta innebär stora
kostnader för kommunerna då nya försörjningsmöjligheter
för kvalitativt dricksvatten måste hittas och tas i bruk.
Ett annat tilltagande problem är ett alltmer åldrat va-nät i
kommunerna. Nyanskaffningsvärdet i en ny va-infrastruktur
beräknas enligt Naturvårdsverket till ca 300 miljarder
kronor. I kombination med de högre kraven på förbättrad
kvävereduktion, kommer omvägen via reningsverk helt
enkelt bli för dyr för många kommuner. Istället kommer
alltfler kommuner följa Tanums kommun som ställer om till
ett system med kretsloppsbaserade toaletter. Näringen i det
mänskliga avfallet kan tas till vara som en resurs istället för
att bli ett miljöproblem i våra hav, och förbrukningen av rent
dricksvatten kan minska radikalt.
Det är nödvändigt att återigen få till stånd en verklig
samverkan mellan stad och landsbygd. Det är hög tid att inse
att städer och landsbygd måste leva i ett ömsesidigt
ansvarsförhållande till varandra. Konsumenter/stadsbor vill
ha rena och hälsosamma livsmedel medan jordbruket
behöver kunna få avsättning för livsmedel producerat till det
pris en djurvänlig och miljöanpassad livsmedelsproduktion
innebär. Städernas kretsloppsarbete måste dessutom
successivt utvecklas till att gälla också toalettavfallet -- en
näringsresurs om ca 35 000 ton kväve och 7 000 ton fosfor.
Denna näringsresurs behöver i första hand återföras till
jordbruket.
Ökade forskningsanslag bör gå till systematiserad
kunskap om alternativa kretsloppsbaserade toalettsystem
och till stad/landsbygdsforskning. Kristdemokraterna
föreslår att 35 miljoner kronor satsas i denna forskning under
anslag A 7 Forskning för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling, utöver regeringens förslag.
Miljöforskningen bör ligga kvar på bibehållen nivå.
Kristdemokraterna har inget att erinra mot regeringens
förslag att sammanföra Avfallsforskningsrådet med
Naturvårdsverket. Detta även om några större
samordningsvinster knappast är att räkna med då
Avfallsforskningsrådets personalstyrka är liten.
Kristdemokraterna utvecklar sina ståndpunkter vad gäller
kretsloppsforskning ytterligare i en särskild motion.
6.4 Kalkningsinsatser
Det sista årets larmrapporter om skogsdöd och träd, som
rinner av kåda, måste tas på yttersta allvar. I
Naturvårdsverkets framtidsprognos väntas tillståndet bli
allvarligt försämrat sett i ett perspektiv 20 år framåt. I
Sverige beräknas 14 000 sjöar och 120 000 kilometer
rinnande vatten ha biologiska skador till följd av
försurningen.
Att i detta läge dra ner anslaget till kalkningsinsatser är
inte acceptabelt. Istället borde en strategi för effektiviserade
och utökade kalkningsinsatser på länsstyrelsenivå
genomföras. Försurningen har inte på något sätt stannat av
och det finns ett stort kvarstående kalkningsbehov.
Försurningen ökar mycket snabbt i stora delar av
fjällområdena, bl a i Jämtland. Om neddragningen av
kalkningsanslaget permanentas blir läget särskilt allvarligt.
Ett besked av regeringen på denna punkt är angeläget.
Kristdemokraterna menar att 38 miljoner kronor utöver
vad regeringen föreslår bör anslås till A 3 Bidrag till
kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag. Anslaget
bör höjas i takt med att behovet av att motverka försurningen
i nya regioner i landet ökar.
6.5 Sanering av förorenade mark- och vattenområden
Naturvårdsverket presenterade under 1994 en rapport där
en kartläggning kring de värst förorenade mark- och
vattenområdena i landet görs. Cirka 6 500 mark- och
vattenområden kan vara i behov av sanering på ett eller annat
sätt. Det krävs, enligt SNV, mycket teknisk utveckling och
kunskapsutbyggnad för att denna gigantiska uppgift ska
klaras. Saneringsarbetet har kostnadsberäknats till 20
miljarder kronor. 1994 års anslag till detta ändamål låg på 29
miljoner. Regeringen föreslår en neddragning med 10
miljoner kronor. Med det anslag till sanering av industrimark
som föreslogs i proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-
politiska åtgärder blir totalsumman ca 95 miljoner. Ett
problem med anslaget till sanering av industrimark i
proposition 1994/95:25 är kravet på snabb förbrukning.
Planering och genomförande av marksanering är tämligen
komplicerat och tidskrävande. Den bortre tidsmarginalen för
nyttjandet av dessa pengar bör därför tas bort helt, eller
åtminstone flyttas fram.
Även om en stor del av kostnaden för dessa nödvändiga
saneringar skall betalas av företag, som stått för
miljöföroreningarna, kommer anslaget över budgeten att
behöva öka kraftigt. Ett stort problem är hur de föroreningar
av mark- och vattenområden som förorsakats av företag som
lagts ned eller bytt ägare ska finansieras. Naturvårdsverket
ämnar återkomma med en handlingsplan i syfte att
presentera riktlinjer för hur genomförande och finansiering
av nödvändig sanering skall klaras. Denna utredning bör
även se över hur teknisk utveckling kring saneringsmetoder
kan påskyndas samt hur kunskapsutbyggnaden kan främjas.
Sanering av förorenade markområden är en uppgift som
måste tas på största allvar. Stora miljö- och hälsorisker kan
befaras om inte läckage av miljögifter från tidigare
generationers miljösynder hejdas. Därför bör inte en
neddragning inom Miljödepartementets budgetram för detta
ändamål tillåtas. Kristdemokraterna föreslår 20 miljoner
ytterligare utöver regeringens förslag, att disponeras under
A 6 Sanering och återställning av miljöskadade områden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett framtida skattesystem,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett intensifierat arbete för att
utveckla naturresurs- räkenskaper,2
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
nettodeponiskatt att träda i kraft fr.o.m. den 1 juli 1995, i
enlighet med vad som anförts i motionen,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en resurssparkommitté bör
inrättas,
5. att riksdagen hos regeringen begär ett ''kretsloppspaket''
att erbjuda kommuner som lyckas kretsloppsanpassa skolor
och daghem,
6. att riksdagen anvisar 5
000
000 kr att disponera för ett ''kretsloppspaket'' under
anslaget A 2, Bidrag till miljöarbete,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att stimulera
kommunerna att införa differentierade avfallstaxor för
hushållen,
8. att riksdagen beslutar anslå ytterligare 30
000
000 kr utöver budgetförslaget till länsstyrelsernas
miljöarbete, att disponeras under A 2, Bidrag till miljöarbete,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
utvecklad strategi för hur Sveriges miljöarbete i EU bör
bedrivas,
10. att riksdagen beslutar anslå ytterligare 500 000 kr
utöver budgetförslaget till ideella organisationers
miljöarbete med anledning av Sveriges medlemskap i EU (A
13) eller således 2
000
000 kr,
11. att riksdagen för miljöinsatser i Östersjöregionen
beslutar anvisa 246
000
000 kr utöver regeringens förslag,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en effektivitetsutredning vad avser
satsningarna i åtgärder för en renare Östersjö,
13. att riksdagen till Investeringar på miljöområdet (A 4)
anvisar 30
000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
14. att riksdagen till Forskning för en kretsloppsanpassad
samhällsutveckling (A 7) anvisar 35
000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
15. att riksdagen till Miljöforskning (A 5) anvisar 16
000
000 kr utöver regeringens förslag,
16. att riksdagen till Bidrag till kalkningsverksamhet för
sjöar och vattendrag (A 3) anvisar 38
000
000 kr utöver regeringens förslag,
17. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer
med en strategi för effektiviserade och utökade
kalkningsinsatser,
18. att riksdagen till Sanering och återställning av
miljöskadade områden (A 6) anvisar 20
000
000 kr utöver regeringens förslag.
Stockholm den 17 januari 1995
Alf Svensson (kds)
Dan Ericsson (kds)
Göran Hägglund (kds)
Inger Davidson (kds)
Mats Odell (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
Chatrine Pålsson (kds)
1 Yrkandena 1 och 3 hänvisade till SkU
2 Yrkande 2 hänvisat till FiU