Sammanfattning
Vi föreslår en långtgående samordning av svensk miljölagstiftning i en miljöbalk. Balkens allmänna regler ska gälla all miljöpåverkande verksamhet och alltså vara heltäckande. Vi föreslår också en rad skärpningar av lagstiftningen i förhållande till vad som gäller idag.
Vi menar att miljöbalken ska omfatta fler miljörelaterade lagar och samordnas mer än vad som föreslagits av såväl miljöskyddskommittén som den förra regeringen. Den förra regeringens förslag (prop. 94/95:10) innehöll i en rad avseenden betydande försämringar gentemot miljöskyddskommitténs förslag (SOU 1993:27).
Kommitténs förslag med övergripande aktsamhetsregler för all miljöpåverkan hade tagits bort i den proposition som den förra regeringen presenterade hösten 1994. Regeringsförslaget hade karaktären av en sammanställning av delar av befintlig miljölagstiftning. Den samordning miljöskyddskommittén tidigare föreslagit skulle om propositionen antagits ha gått förlorad. De olika delarna i regeringens förslag till miljöbalk ställde olika krav för i princip samma miljöpåverkan. Vi föreslår därför att miljöskyddskommitténs förslag ska vara utgångspunkten för ett nytt regeringsförslag till miljöbalk.
Vi föreslår att miljöbalken bör omfatta avsnitt om biotekniska produkter och radioaktiva miljögifter i enlighet med kommitténs förslag. Det innebär bl.a. att strålskyddslagen ska innefattas i balken.
Vi föreslår att miljöbalken ska innefatta en större andel av befintlig miljörelaterad lagstiftning än vad kommittén föreslagit. Det gäller särskilt de miljörelaterade delarna av vattenlagen, skogsvårdslagen och skötsellagen. Därigenom kan miljöbalken bli mera heltäckande. Detta har framförts i vårt yttrande som finns bifogat till kommitténs betänkande (SOU 1993:27), men också från miljörörelsens organisationer.
Miljölagstiftningen behöver också skärpas i en lång rad avseenden. Kommitténs förslag till skärpningar var mycket begränsade, men inte ens dem tog den förra regeringen vara på. I stort sett alla kontroversiella punkter till lagskärpningar i kommitténs förslag togs bort i förra regeringsförslaget. Det gäller bl.a. att ge talerätt till etablerade miljöorganisationer, att införa ett lagrum som tillåter generella föreskrifter och att införa en övergripande stoppregel som förbjuder de värsta formerna av negativ miljö- och hälsopåverkan. Förslaget hade dessutom urvattnats ytterligare genom att man där givit äganderätten en starkare ställning gentemot miljöskyddet. De areella näringarna undantogs i regeringsförslaget i praktiken från det miljöansvar som gäller bl.a. industrin. Vi föreslår att samtliga dessa försämringar ska avvisas i ett nytt förslag till miljöbalk.
Vi föreslår att miljöbalken ska träda i kraft senast 1/1 1996. Det innebär att regeringen bör förelägga riksdagen sitt förslag i början av hösten 1995. Det innebär att vi anser att framtagandet av en miljöbalk ska prioriteras mycket högt och att varje försening ska undvikas.
Miljöbalkens omfattning
Miljöbalken bör omfatta så stor del av den miljörelaterade lagstiftningen som är praktiskt rimligt. Därigenom uppnås den mest långtgående samordningen.
De miljörelaterade delarna av vattenlagen (VL) bör införas i miljöbalken liksom skötsellagen som i allt väsentligt avser naturvårdshänsyn och hushållning med begränsade naturresurser (som jordbruksmark).
Större delen av den nya skogsvårdslagen bör också kunna överföras till miljöbalken. Även den lagen behandlar i huvudsak naturvårdshänsyn och hushållning med naturresurser. Regeringen bör närmare utreda hur en sådan överföring ska göras. Möjligheten att överföra hela skogsvårdslagen bör prövas.
Vi anser att nuvarande strålskyddslag ska integreras i miljöbalken i enlighet med miljöskyddskommitténs förslag. På så sätt kan radioaktiva miljögifter behandlas i ett sammanhang med övriga miljöproblem.
I miljöskyddskommitténs förslag till miljöbalk ingick också biotekniska produkter, vilket var en av de mer betydelsefulla nyheterna i balken. Vi anser att bestämmelser angående biotekniska produkter ska finnas i miljöbalken på det sätt som miljöskyddskommittén föreslog.
Även annan miljörelaterad lagstiftning bör kunna ingå helt eller delvis i balken. Detta hann emellertid aldrig miljöskyddskommittén närmare utreda. De lagar som närmare bör prövas är sådana lagar som reglerar exploatering av naturresurser, avser att förhindra miljöfarliga utsläpp i samband med olyckor och som reglerar starkt miljöpåverkande verksamheter. Vi anser emellertid att dessa frågor närmare bör utredas och att dessa lagar därmed inte kan införas i det förslag till miljöbalk som vi föreslår ska föreläggas riksdagen hösten 1995.
Allmänna aktsamhetsregler
I miljöskyddskommitténs förslag till miljöbalk ingick ett antal allmänna aktsamhetsregler som dels var tillämpliga på all miljöpåverkande verksamhet och dels innefattade de flesta grundläggande principerna för bra miljövård. Vi föreslår att miljöbalkens ska ha sådana aktsamhetsregler.
Även den förra regeringens förslag innehöll allmänna aktsamhetsregler. Dessa var emellertid endast tillämpliga på de områden som särskilt specificerats i särskilda kapitel i balken. Detta var en mycket stark inskränkning som innebar att balken inte alls skulle få den heltäckande funktion som avsetts i förarbetena. Dessutom hade en rad av de aktsamhetsregler som kommittén föreslagit strukits eller urholkats. Regeringens förslag saknade bl.a. en övergripande stoppregel, vilket är helt oacceptabelt för en modern miljölagstiftning. Det innebär ju att det inte sätts någon egentlig gräns för hur allvarlig en miljö- eller hälsopåverkan ska få tillåtas vara!
Inte nog med det. I regeringens förslag hade man dessutom lagt in en fullständigt godtycklig ekonomisk brasklapp (2 kap. 7 §) som innebar en rejäl försämring mot dagens miljölagstiftning. Den innebar att inga miljökrav i princip kan ställas om den ekonomiska nyttan av de miljöfördärvande verksamheterna bedöms vara stor.
Generella föreskrifter
I miljöskyddskommitténs förslag till miljöbalk ingick bestämmelser om generella föreskrifter (4 kap. Allmänna bestämmelser om föreskrifter, SOU 1993:27) som en viktig del. Dessa var, tillsammans med miljökvalitetsnormerna, den huvudsakliga nyheten i balken. Med generella föreskrifter skapas en nytt miljöjuridiskt instrument för att snabbt kunna skärpa miljökraven i takt med att allvarliga problem uppkommer. Med generella föreskrifter behöver man inte längre vänta i tiotalet år för att sedan pröva varenda miljöfarliga anläggning var för sig i en komplicerad, dyrbar och i sig tidsödande process.
Vi föreslår att generella föreskrifter ska ingå i miljöbalken. Kommitténs förslag bör kunna användas.
Den förra regeringen hade i sitt förslag till miljöbalk helt tagit bort bestämmelserna om generella föreskrifter. Därmed skulle också förslaget om miljökvalitetsnormer urholkats kraftigt. Vi föreslår att sådana försämringar ska avvisas.
Miljökonsekvensbeskrivningar
Vi anser att kommitténs förslag till tillämpningsområdet för miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) var bra. Den inskränkning som förra regeringen föreslog föreslår vi ska avvisas.
Vi föreslår lagstadgat krav på att opartisk instans ska upprätta varje MKB enligt balken. Vi föreslår vidare att lagstadgat krav ska införas på att varje MKB ska utsättas för offentlig presentation och utfrågning. Dessutom föreslår vi att varje sådan MKB ska kunna överklagas och överprövas. Då ska bl.a. miljöorganisationerna ha talerätt.
''UPP''
Users Pays Principle, d.v.s. att användaren av natur och miljö också ska vara betalningskyldig för de negativa miljöeffekter detta medför, är en internationellt vedertagen princip. Den är egentligen en variant på ''PPP'', Producers Pays Principle, d.v.s. att producenten bär det ekonomiska ansvaret för miljöeffekterna. Skillnaden ligger i att ''producenten'' ger upphov till miljöskadliga utsläpp och avfall och att ''användaren'' utarmar naturen genom sitt bruk av den. ''Producenten'' är normalt en företagare som bedriver traditionell industriell verksamhet. ''Användaren'' är normalt jordbrukare, skogsbrukare eller fiskare.
Om t.ex. skogsbruk medför att flora och fauna utarmas ska den som idkar detta skogsbruk också vara betalningsskyldig för de åtgärder som måste vidtas för att förhindra eller bromsa utarmningen. Det kan ske direkt genom att brukaren åläggs ta hänsyn och därigenom drabbas av ökade kostnader eller minskade möjligheter till förtjänster. Det kan också ske indirekt genom att en avgift uttas på ved som tas ur skog för industriell användning, och att denna avgift sedan bekostar naturvårdande och naturskyddande åtgärder i syfte att förhindra fortsatt biologisk utarmning av skogen.
Vi anser att utövare av areella näringar ska uppfylla samma miljöansvar som alla andra. Vi föreslår att såväl UPP som miljörelaterade lagar som gäller areella näringar ska ingå i miljöbalken. I den mån dessa lagar inte bedöms kunna ingå eller sådana lagar inte finns ska balkens allmänna regler, inklusive UPP, göras tillämpliga på dessa näringar.
Regeringens roll i miljöprövningen
I nuvarande naturresurslag (NRL) ges regeringen möjlighet att tillåtlighetspröva ett miljöpåverkande företag innan miljömyndigheterna har gjort någon egentlig prövning. Regeringens beslut är bindande. Detta kan leda till att miljömyndigheterna tvingas tillåta ett företag trots att det senare visar sig att det är oförenligt med lagstiftningen.
Ett aktuellt exempel är Öresundsbron där naturvårdsverket inte ansett sig kunna döma ut företaget som otillåtligt eftersom regeringen redan tillåtit det. Detta trots att naturvårdsverkets prövning klart visade att projektet måste anses vara otillåtligt enligt nu gällande miljölagstiftning. Denna underlighet i svensk miljölagstiftning blev än tydligare då koncessionsnämnden för miljöskydd strax därefter slog fast i sitt yttrande till regeringen att Öresundsbroprojektet måste anses som otillåtligt enligt NRL och riksdagens beslut om miljöanpassade trafiksystem.
Regeringen bör även i framtiden kunna förpröva en eventuell otillåtlighet av större miljöpåverkande projekt. Regeringen kan på så vis förhindra en kostsam och tidsödande prövning i sådana fall där företaget ändå kommer att dömas ut efter överklagande till regeringen. Däremot bör inte regeringen kunna besluta i en förprövning att ett företag är tillåtligt. Om regeringens förprövning visar att ett visst företag inte kan anses vara otillåtligt innebär detta, enligt vårt förslag, att den fortsatta miljöprövningen hos miljömyndigheterna likväl kan leda till att det anses vara otillåtligt. På så vis kan vederbörlig hänsyn tas till sådant som framkommer under själva miljöprövningen.
Trafikens miljöproblem
Trafiken orsakar mycket stora miljöproblem och bör därför vara en central fråga i bl.a. miljölagstiftningen. Miljöskyddskommitténs förslag till miljöbalk innefattade allmänna aktsamhetsregler m.m. som är tillämpliga på trafiken. Dessutom ingick generell regeringsprövning av tillåtligheten ur miljösynpunkt för större trafikanläggningar. Detta var förslag till förbättringar som vi föreslår ska ingå i miljöbalken. Men vi anser också att ytterligare lagstiftande åtgärder behövs inom miljöbalkens ram.
Vi anser att trafikanläggningar bör prövas på motsvarande sätt som miljöfarlig verksamhet. I synnerhet större vägtrafikanläggningar måste rimligen anses vara en form av miljöfarlig verksamhet. Vi anser också att en mer övergripande miljöprövning ska göras vad gäller inriktningen på statens investeringar i trafikanläggningar där även avvägningen mellan olika trafikslag ska ingå. Därtill bör beslutsordningen för främst vägtrafikanläggningar ändras så att miljöprövning och möjlighet till överklagan görs i betydligt tidigare skede än vad som nu är fallet. Detta är emellertid komplicerade frågor som närmare bör utredas i syfte att finna tekniska och juridiska lösningar som tillgodoser ovanstående krav. Om inte trovärdiga och genomarbetade förslag hinner tas fram i det förslag till miljöbalk vi föreslår ska behandlas av riksdagen hösten 1995 -- vilket får anses vara det sannolika -- bör regeringen kunna återkomma med förslag till revidering av miljöbalk senare.
Vi föreslår att regeringen skyndsamt tar fram förslag till effektivare miljöprövning av trafik och trafikanläggningar, bl.a. i enlighet med vad som ovan anförts. Avsikten ska vara att trafiken ska utsättas för samma miljökrav som annan motsvarande miljöpåverkande verksamhet.
Talerätt för miljöorganisationer
Miljöskyddskommittén föreslog att större och stabila miljöorganisationer ska ges talerätt enligt miljöbalken. Det betyder att t.ex. Naturskyddsföreningen ges rätt att överklaga miljömål enligt miljöbalken. Därmed skapas en ny och ofta efterlyst möjlighet att slå vakt om en miljömässigt bra tillämpning av miljölagstiftningen. Miljöbalken kommer ju att tillämpas och uttolkas av ett stort antal myndigheter, domstolar etc. Talerätt för miljöorganisationer blir i sammanhanget en viktig säkerhetsmekanism. Vi föreslår att talerätt för miljöorganisationer ska ingå i miljöbalken.
Miljöombudsman
Vi anser att den förra regeringens förslag om miljöombudsman i huvudsak var bra. Det behövs en fristående miljömyndighet med rejäla befogenheter att gripa in när miljöbalken tillämpas på ett bristfälligt sätt. Miljöbalken är ju ett mycket omfattande och komplicerat lagstiftningsarbete som ska tillämpas inom en lång rad skilda sektorer av samhället.
Däremot anser vi att det är fel att göra miljöombudsmannen till ett filter för miljöorganisationer. Det skulle ofrånkomligen leda till att miljöorganisationerna hamnar i konflikt med ombudsmannen. Miljöorganisationer ska istället ges talerätt. Då skapas möjligheter till samarbete på jämlik grund vilket är långt bättre. Miljöorganisationerna har ju ett starkt intresse av att få miljöombudsmannen med sina långt större resurser att engagera sig i viktiga frågor. Miljöombudsmannen bör däremot inte ha rätt att förelägga miljöskyddsavgift, som den förra regeringen föreslog. Detta är en uppgift för domstol eller tillsynsmyndighet.
Vi föreslår att en miljöombudsman ska inrättas i huvudsak i enlighet med vad förra regeringen föreslog (prop. 1994/95:10).
Substitutionsprincipen
Nuvarande 5 § i Lagen om kemiska produkter (LKP) stadgar att kemiska produkter som kan ersättas med mindre miljö- och hälsofarliga varor eller produkter ska bytas ut. Förutsättningen är att de mindre farliga produkterna finns tillgängliga och till likvärdigt pris och kvalitet. Denna princip är fundamental för miljömyndigheternas arbete med att få bort alla miljöfarliga kemikalier. Paragrafen gäller alla och är dessutom straffbelagd. Det innebär ett betydande tryck på omställningen till miljöanpassade varor och produkter.
5 § LKP har funnits i denna utformning endast ett fåtal år. Dess tillämpning skulle kunna utvecklas åtskilligt! Vi föreslår därför att denna lagregel i sin nuvarande allmängiltiga och straffbelagda utformning ska bibehållas i miljöbalken.
Vi anser dessutom att kommitténs förslag till substitutionsprincip bland de allmänna aktsamhetsreglerna bör antas. Därigenom blir ersättningsprincipen tillämplig på all miljöpåverkande verksamhet som en vägledande och fundamental regel för utformning av föreskrifter, kvalitetsnormer osv. En sådan allmän aktsamhetsregel kan av naturliga skäl inte direkt straffbeläggas.
''Berörd del av fastighet''
I samband med behandlingen av regeringens förslag till en ny plan- och bygglag m.m. (prop. 1986/87:1) föreslog jordbruksutskottet att rätten till intrångsersättning skulle relateras till ett snävare fastighetsbegrepp. Det var en kompromiss mellan dåvarande socialdemokratiska regeringen och centerpartiet. I korthet innebar kompromissen att markägaren blev ersättningsberättigad även vid mycket begränsade krav på hänsynstagande till naturvården. Eftersom anslagen till inköp av mark och andra ersättningar för naturskydd är mycket begränsade innebar ändringen att små skyddsvärda områden kring t.ex. rovfågelsbon eller andra viktiga biotoper för hotade arter i praktiken blev omöjliga att skydda. Markägaren kan inte längre åläggas att spara området på egen bekostnad, och området bedöms för litet för att prioriteras upp till ett regelrätt naturreservat. Senare införda bestämmelser om biotopskydd har inte varit tillräckliga för att klara problemet.
En enig miljöopinion har alltsedan försämringen infördes 1987 krävt en återgång till den tidigare ordningen. Formellt innebär det att orden ''berörd del av'' ska strykas i de nuvarande ersättningsbestämmelserna i naturvårdslagen (NVL). Bestämmelsen återfinns i förra regeringens förslag till miljöbalk i 23 kap. 2 § första stycket efter de inledande fyra punkterna.
Problemet har också utretts i bl.a. utredningen Naturvårdshänsyn och de areella näringarna (Ds 1991:87). Även denna utredning kom fram till att bästa sätt är att stryka orden ''berörd del av'' i de aktuella paragraferna.
Vi föreslår att denna enkla och för naturvården så väsentliga åtgärd snarast ska vidtas.
Dikning m.m.
Kommitténs förslag beträffande markavvattning är otillräckligt eftersom det inte innefattar förbud mot s.k. skyddsdikning. Sådan markavvattning kan ha stor betydelse för den biologiska mångfalden och bör därför tillståndsprövas och stoppas då negativ påverkan på växt- och djurlivet kan befaras. Vi föreslår att bestämmelser om tillståndsprövning för sådan skyddsdikning som kan förväntas påverka växt- och djurliv ska införas i miljöbalken.
Strandskyddet
Vi anser inte att kommunala planer ska kunna upphäva strandskyddet så som föreslogs i den förra regeringens förslag till miljöbalk.
I miljöskyddskommitténs förslag till miljöbalk föreslogs dels att tippning och utfyllnader inte får företas och dels att åtgärder som försämrar livsbetingelserna för växt- och djurarter skall undvikas i strandskyddsområdet. Vi anser att dessa förbud måste ingå i miljöbalken.
Vi föreslår att strandskyddet stärks i förhållande till vad som gäller i nuvarande lagstiftning dels så att tippning och utfyllnader inte får företas och dels så att kommunala översiktsplaner inte kan häva skyddet.
Biotopskydd
Vi anser att för naturvården särskilt viktiga eller hotade naturtyper ska skyddas direkt i lag. Det bör ske genom generellt förbud mot varje ingrepp som kan medföra att den för naturtypen säregna karaktären förändras. Vid fastställande av naturvårdsplan för ett område bör dock naturvårdsverket kunna förordna om undantag förutsatt att det är uppenbart att området saknar betydelse för hotade djur- eller växtarter.
Principen för biotopskyddet ska vara att hotade arters biotoper inte får förstöras. Med hotad art avses de som i artdatabanken hör till hotkategori 1 och 2. Artdatabanken har upprättats i samarbete mellan bl.a. naturvårdsverket och forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och utgör det bästa tillgängliga underlaget för vad som kan anses vara hotat eller ej.
Naturområden bör dessutom kunna skyddas genom naturvårdsplaner. De ska upprättas av kommuner med ledning av nationella riktlinjer och handlingsprogram från naturvårdsverket. Naturvårdsplanen ska fastställas av kommunfullmäktige.
Vi föreslår ett förbättrat biotopskydd i enlighet med vad som ovan anförts ska ingå i miljöbalken.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöbalk i enlighet med vad som förslås i motionen och att den skall träda i kraft senast den 1 januari 1996,
2. att riksdagen beslutar att miljöbalken skall innefatta nuvarande strålskyddslag i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att miljöbalken skall innefatta nuvarande lag (1979:425) om skötsel av jordbruksmark (skötsellagen),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljöbalken skall innefatta tillämpliga delar av nuvarande skogsvårdslag i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljöbalken i enlighet med vad som anförts i motionen skall innefatta bestämmelser angående biotekniska produkter,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att övrig miljörelaterad lagstiftning bör ingå i balken och att dessa frågor närmare bör utredas i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar att under allmänna aktsamhetsregler i miljöbalken införa en stopparagraf i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar att under allmänna aktsamhetsregler i miljöbalken införa en substitutionsprincip i enlighet med som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar att miljöbalkens allmänna aktsamhetsregler och bestämmelser skall vara tillämpliga på all miljöpåverkande verksamhet i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i miljöbalken skall ingå lagrum som tillåter generella föreskrifter i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att som allmän aktsamhetsregel i miljöbalken införa ''users pays principle'' i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljökonsekvensbeskrivningar,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar vad gäller regeringens roll vid tillåtlighetsprövningen av miljöpåverkande verksamheter enligt nuvarande naturresurslag (NRL) i kommande förslag till miljöbalk i enlighet med vad som anges i motionen,
14. att riksdagen beslutar att talerätt för miljöorganisationer skall införas i miljöbalken,
15. att riksdagen beslutar att en miljöombudsman skall inrättas i enlighet med vad som föreslås i motionen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att substitutionsprincipen som allmän aktsamhetsregel bör förändras så som anges i motionen,
17. att riksdagen beslutar att substitutionsprincipen skall ingå i de särskilda bestämmelserna om kemiska produkter så som anges i motionen,
18. att riksdagen beslutar att orden ''berörd del av'' stryks i den del av miljöbalken som skall ersätta 26 § i nuvarande naturvårdslag,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagändringar för att motverka trafikens miljöproblem,
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöbalk innefattande reglering av skyddsdikning i enlighet med vad som anförts i motionen,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunala planer inte skall kunna upphäva strandskyddet,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot tippning och utfyllnader i strandskyddsområdet,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett utvidgat biotopskydd.
Stockholm den 11 januari 1995 Marianne Samuelsson (mp) Birger Schlaug (mp) Roy Ottosson (mp) Gudrun Lindvall (mp)