Fritidsfisket har utvecklats till en av våra mest utbredda och populära rekreationsformer. I Stockholm t.ex. är det populärt att fiska i Strömmen. Huvudstaden med det förhållandevis rena vattnet, staden med broarna och fiskemöjligheter, visar en attraktiv bild, och inte minst turisterna upplever staden som vacker, öppen och vänlig. Fisket i Stockholms innerstad uppskattas och upplevs som mycket positivt.
Det kan inte vara riktigt att man nu ska ut och kräva avgift av den som kanske fiskar en, två gånger om året vid våra kajer. Det innebär att såväl byråkrati som administration ökar kraftigt. Trots det är det ändå tveksamt om lagen kommer att kunna efterföljas och respekteras. För att så ska ske krävs övervakning av stora mått och är det de sporadiska fritidsfiskarna som ska prioriteras för indrivning? Vi lever i en tid då krismedvetandet är stort, neddragning i statens utgifter nödvändiga; kommuner och landsting brottas också med stora besparingskrav. Det kan då vara en viktig symbolfråga att fritt kunna få fiska någon enstaka gång utan att behöva känna sig som förbrytare om man inte erlagt fiskevårdsavgift.
Självklart är det av yttersta vikt att renheten i våra vatten blir bestående och förbättras. Intentionerna i propositionen är riktiga och det behövs resurser för att rädda våra vatten. Motiven som presenteras i propositionen är vällovliga.
En rad remissinstanser avstyrker dock att en allmän avgift införs. Kontrollsvårigheter är bl.a. ett argument. Tveksamheter finns också om avgiften kommer att ge de medel till fiskevården som propositionen anger. Det får inte bli så att ''det kostar mer än det smakar''.
Det borde ytterligare utredas om det finns andra möjligheter att ta ut avgift för att klara de viktiga frågorna med fiskevård. Osäkerheten med intäkter, övervakning, byråkrati o.d. är alltför stora i det nu aktuella förslaget. Regler som inte upplevs som motiverade och byråkratiskt krångel hindrar en positiv utveckling. Även om syftet är vällovligt kan det förorsaka negativa konsekvenser.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allmän fiskevårdsavgift m.m.
Stockholm den 14 juni 1995 Sylvia Lindgren (s)