Hoten mot fisken
En rik tillgång på fisk av olika arter och i alla Sveriges vatten är en viktig del av den biologiska mångfalden. Att skapa och återskapa biotoper som ger förutsättningar för detta är en viktig uppgift. Fiskar utgör en viktig del i näringskedjan och fisken bidrar också till att upprätthålla en ömtålig ekologisk balans i sjöar och vattendrag.
Fisk och fiske utgör dessutom ett viktigt och betydelsefullt livsmedel, en liten men betydelsefull näring samt en källa till rekreation och fritidssysselsättning och en viktig del av turistnäringen.
Det finns många hot mot fiskens biotoper. Det handlar om hoten från försurningen, dels de direkta försurande nedfallen och dels konsekvenserna av dagens jord- och skogsbruk, med läckage av näringsämnen och risk för utlakning och utfällning av tungmetaller. Det gäller utsläpp från industrier och det gäller konsekvenser av vattenkraftsutbyggnad och längre tillbaks konsekvenser från flottningsepoken.
Detta sammantaget gör att det i dag finns stora behov av medel för att återskapa och upprätthålla livskraftiga miljöer för fisken. Det finns också behov av andra fiskevårdande åtgärder såsom att fortsätta att skapa fiskevårdsområden, odling och utplantering av fisk. Det är dessutom nödvändigt att det finns tillräckligt med medel för fiskforskning.
Dagsläget
I dag är fisket fritt längs kusterna och i de fem största insjöarna Vänern, Vättern, Hjälmare, Mälaren och Storsjön i Jämtland. I övriga landet finns 1 328 fiskevårdsområden, vilket motsvarar 38 % av landets totala sjöareal. 1 375 000 fiskekort säljs per år, vilket är en fördubbling under den senaste 10-årsperioden.
Fiskevården finansieras i dag med 3,6 miljoner över statens budget. Dessa medel används främst till bildande av fiskevårdsområden samt till fritidsfiskarnas och fiskevattenägarnas riksorganisationer för information och andra åtgärder som främjar fritidsfisket. Dessutom finns ett särskilt bidrag för fiskefrämjande åtgärder på ca 1 miljon. Dessa summor finns budgeterade för budgetåret 1995/96.
Fiskevården får också tillgång till pengar via:det statliga kalkningsbidraget, som regeringen har skurit ner med totalt 87 miljoner för kommande budgetår,vattenavgiftsmedel, i form av avgifter som döms ut av vattendomstol som kompensation för skada på fisket. Dessa medel används främst till biotopvårdande åtgärder och utsättning av fisk. Enligt uppgifter i propositionen finns ca 62 miljoner kronor tillgängliga, vilka endast till en mindre del kan användas för allmänna fiskevårdsåtgärder,regionalekonomiska medel, ca 10-15 milj, t.ex. Laxfond Vänern och Västerbottenslax, EU-medel, ca 7,5 milj till produktion av laxsmolt för Östersjön,inom ramen för EUs strukturstöd 5a har regeringen lämnat en sektorsplan för fiskeri- och vattenbruksnäringen till EU.
Propositionen
I regeringens proposition föreslås att det införs en allmän fiskevårdsavgift från den 1 januari 1996. Regeringens förslag är att alla som fiskar inom Sveriges sjöterritorium eller från svenska fartyg utanför sjöterritoriet skall betala en allmän fiskevårdsavgift. Avgiften som skall tas ut som en årsavgift föreslås bli 100 kr för fiskande med handredskap som inte kräver användning av båt, 250 kr för fiskande med andra redskap och 500 kr för licensierade yrkesfiskare. Den som fiskar på eget vatten skall betala 100 kr oavsett redskap. Avgiftsskyldigheten gäller för alla över 18 år. Avgiftsmedlen skall användas som bidrag för bildande och ombildande av fiskevårdsområden, för fiskevård och utsättande av fisk, för information och tillsyn och för administrativ hantering.
I propositionen redovisas också de åtgärder som har vidtagits för att skydda den naturreproducerande laxen i Östersjön.
Remissinstanserna
Från många av remissinstanserna har kommit kritik och invändningar mot förslaget i dess olika delar. Fiskeriverket redovisar att den främsta kritiken mot förslaget är att fisket i enskilt vatten skall avgiftsbeläggas och särskilt där fiskevårdsområden är bildade. Statskontoret saknar en bedömning av alternativa finansieringskällor. Statskontoret menar att få utnyttja vatten och att få fiska är kollektiva nyttor. Man anser vidare att en allmän fiskevårdsavgift, som lägger en stor del av ansvaret för underhållet av en naturresurs och dess miljöbetingelser på den enskilde, inte är förenlig med svensk sedvanerätt.
Sportfiskeorganisationerna liksom WWF och Naturskyddsföreningen stödjer däremot en allmän fiskevårdsavgift.
Vänsterpartiets förslag
Mot bakgrund av den kritik som riktats mot propositionen och mot bakgrund av Vänsterpartiets syn på fisk och fiske som naturresurs vill vi framföra följande:
Vänsterpartiet är inte principiellt motståndare till en allmän fiskevårdsavgift, men regeringens förslag är inte acceptabelt i nuvarande form. Vänsterpartiet anser att fiskevården skall finansieras på olika sätt, där samhället har ett övergripande ansvar för den biologiska mångfalden, där principen ''förorenaren betalar'' skall gälla för att återställa förstörda fiskevatten och där den enskilde fiskaren bidrar med ''sin'' del för rätten och möjligheten att kunna fiska.
Vänsterpartiet menar att fiskevård, som en del av vården av naturresurserna, även i fortsättningen till viss del bör finansieras via statsbudgeten. Fiske ingår inte som en del i allemansrätten, men liksom Statskontoret menar Vänsterpartiet att ansvar för fiske och fiskevård ingår som en del av ansvaret för naturresurserna och att fiske och fiskevård till viss del kan ses som en kollektiv nyttighet. Riksdagen har efter förslag från Vänsterpartiet beslutat om en utredning av kollektiva nyttigheter. Denna utredning bör också se över fisket och fiskevårdens del av de kollektiva nyttigheterna.
Ett av samhällets ansvar för naturresurser och som ett upprätthållande försvar mot försurningen är bidragen till kalkning av sjöar och vattendrag. Dessa bidrag har kraftigt reducerats -- med totalt 87 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 -- vilket Vänsterpartiet avvisat. Kalkning är en inte helt okontroversiell metod att motverka försurning eftersom det finns för liten kunskap om de långsiktiga verkningarna, men kalkning är i dag den enda möjliga metoden. Kalkning av sjöar och vattendrag är därför av stor betydelse för fiskevården.
Vänsterpartiet anser också att en översyn av vattenlagen bör ske, så att den tillåter en friare användning av vattenavgiftsmedel än i dag. Vidare bör skogs- och jordbruksnäringens ansvar för övergödning och utlakning värderas.
Som ytterligare en finansieringskälla återstår därefter någon form av brukaravgift. Där kan olika lösningar komma ifråga, men avgörande för Vänsterpartiet är att administration och hantering skall ske lokalt och så obyråkratiskt som möjligt. Det är också avgörande att influtna medel skall öronmärkas för fiskevård. Det finns både för- och nackdelar med en allmän avgift. Till fördelarna hör att en avgift -- lika för alla -- blir lätt att administrera. Till nackdelarna hör att den slår ''blint'' och att den med regeringens förslag skulle vara verkningslös för dem som inte betalar. Vänsterpartiet anser att det är olyckligt att införa ett allmänt avgiftssystem som i princip saknar sanktionsmöjligheter och med begränsade kontrollmöjligheter. Regeringens förslag är inte enhetligt och lika för alla. Det har redan flera undantag. Därför behövs ytterligare överväganden om vilka grupper som skall erlägga avgift och vilka som skall undantas.
I dag görs ett viktigt fiskevårdande arbete av många olika intresseorganisationer. Det finns också stora kunskaper om behoven av fiskevård och det är viktigt att dessa organisationer får ett stort inflytande över hur de samlade fiskevårdande medlen administreras och används.
Vild lax
När det gäller den naturreproducerande, vilda laxen har Vänsterpartiet i motioner till riksdagen tidigare krävt ett totalstopp på ett år för allt svenskt laxfiske.
Då skrev Vänsterpartiet:
Hoten mot den naturreproducerande laxen är väl kända. Det är dels risken för utfiskning i Östersjön och dels hoten från laxyngelsjuka M74. Populationerna är numera så små att den genetiska variationen är begränsad intill utrotningens gräns.
M74 är en sjukdom som drabbar laxynglen och i odlade bestånd har man konstaterat att överdödligheten är 75--90 %. Eftersom förhållandena i älvarna är betydligt svårare än i en odling talar mycket för att det är ännu större dödlighet i naturen än i odling.
Eftersom laxens livscykel omfattar ett liv i älven på 2--4 år och ett liv i havet på 2--3 år tar det relativt lång tid innan effekterna av M74-syndromet slår igenom i form av en minskad uppvandring av lax i älvarna. Detta betyder att vi inte får fullt genomslag av M74 förrän de sista åren på 1990- talet. Det är därför av utomordentligt stor betydelse att den laxsmolt som har vandrat ut i havet 1994 och den som vandrar ut 1995 skyddas från fiske i så stor utsträckning som möjligt.
Nu krävs drastiska åtgärder för att rädda de återstående laxstammarna. Det räcker inte med de begränsningar som hittills vidtagits.Vänsterpartiet kräver att allt svenskt fiske av lax stoppas under ett år samt ett fortsatt agerande för en internationell begränsning av laxfisket i Östersjön.
Vänsterpartiet menar också att regeringen åter måste ta upp frågan med den finska regeringen.
Ett totalstopp för laxfisket innebär att berörda yrkesfiskare måste få ersättning för inkomstbortfallet. Eftersom priserna på lax är låga har den totala kostnaden beräknats till ca 7 miljoner kronor. Det är också möjligt att erhålla EU-stöd för dessa ersättningar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den i propositionen föreslagna fiskevårdsavgiften,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av fiskevården,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användning och administration av de samlade fiskevårdande medlens användning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den naturreproducerade laxen.
Stockholm den 14 juni 1995 Maggi Mikaelsson (v) Lennart Beijer (v) Owe Hellberg (v) Jan Jennehag (v) Björn Samuelson (v) Hanna Zetterberg (v)