Jordbruksutskottet avstyrkte föregående års motioner om att förbud mot pälsdjursfarmning borde införas, respektive att en genomgående översyn borde göras av pälsdjursfarmningen, med motiveringen att Jordbruksverket skärpt kraven för pälsdjuren i sina reviderade föreskrifter (SJVFS 1993:129) samt att rävhållningsfrågan är föremål för beredning i regeringskansliet.
Sedan riksdagen 1988 antog den nya djurskyddslagen har frågan om hållandet av pälsdjur i bur varit särskilt omdebatterad, eftersom lagens portalparagraf (4§) stadgar att bl a pälsdjur ska hållas på ett sådant sätt att de kan bete sig naturligt. Därför har Jordbruksverket lagt ett förslag om att rävar ska ha möjlighet till markkontakt. Regeringen håller på att bereda detta förslag. Förslaget har varit ute på remiss och kritiserats från djurskyddshåll för att vara inkonsekvent genom att rävarna månaderna före slakt ändå ska placeras i bur för att pälsen ska vara fin vid avlivningstillfället.
Djurskyddsorganisationerna vidhåller att pälsdjursfarmning bör avvecklas helt, eftersom den strider mot djurskyddslagen. Minkars och rävars naturliga beteenden kan inte tillgodoses i burar och det lagda förslaget om förbättrad rävhållning innebär ändå att djuren kommer att utsättas för stress och lidande.
Jordbruksverkets nya föreskrifter för mink innebär inga avgörande förbättringar. Minkar ska även fortsättningsvis hållas i små burar hela sitt liv tills de dödas genom gasning.
Under ett antal år har försäljningen av pälsar minskat. Pälsdjurshandeln har inte helt försvunnit men däremot ändrat form. Dels har pälstillverkarna sökt sig till nya marknader, bl a Asien, dels används skinnet på annat sätt. För att fortsätta sälja päls har pälsindustrin övergått till att använda päls i kragar och liknande, dvs som detaljer i ett plagg.
De flesta pälsdjur som fångas i fällor och ca 90 % av alla rävar som dödas i pälsfarmer blir kragar på jackor, skor och andra klädesplagg. Ibland kan det vara mycket svårt att se skillnaden på om jackkragen är gjord av äkta päls eller fusk. Många människor tror säkert att det ändå bara är en biprodukt av pälsdjursuppfödningen. Så är det inte längre utan de flesta pälsdjur dödas idag faktiskt för att bli just kragar. För minkpälsen finns det fortfarande en viss avsättning.
I tidigare års motioner har det klargjorts varför minkar och rävar inte mår bra i burar. Det väsentliga från djurskyddssynpunkt är att uppfödningen i bursystem förbjuds. Det går inte att förena god djurhållning för rovdjur som mink och räv med ett helt liv i bur.
Antalet pälsdjursfarmer har minskat i Sverige från drygt 650 för mindre än tio år sedan till ca 250. Branschorganisationen har minskat sin kostym och flyttat sitt kontor från Spånga till Blekinge, där de flesta återstående pälsdjursfarmerna finns. Idag finns enligt uppgift en anställd på kontoret. Övervägande antalet pälsdjursfarmer är familjeföretag med få eller inga anställda. Näringen är i kris och har varit det i många år. Frågan är då vilken väg som ska väljas för en verksamhet som innebär avancerat djurplågeri.
Ett beslut om avveckling av hela näringen drabbar naturligtvis återstående farmare. Eftersom de startat sina farmer när samhället uppmuntrade denna typ av verksamhet bör staten allvarligt överväga att ge bidrag till avvecklingen eller stödja investering i annan verksamhet på platsen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att pälsdjursuppfödning i bur bör förbjudas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om pälsdjursuppfödning.
Stockholm den 25 januari 1995 Siw Persson (fp)