Genom riksdagsbeslut är det sedan den 1 januari 1989 förbjudet att utföra svanskupering av hundar i Sverige.
Flera rasklubbar för hundar som tidigare kuperats har sedan förbudet infördes upplevt att dessa hundar drabbas av svansskador. En typ av skador man tidigare av naturliga skäl inte haft.
Jag anser att svanskupering är ett djurskyddsproblem, som är vanligare i vissa raser än i andra. Orsaken till rasskillnaden torde bl.a. ligga i hur svansen förs. Vorstehhunden, både den kort- och strävhåriga, för bakkroppen så att svansen blir som en ''piska'', oaktat den jagar eller är hemma. Detta till skillnad mot t.ex. rottweiler, som inte alls har samma svansföring utan ''rullar'' svansen upp mot ryggen. På uppdrag av Statens jordbruksverks djurskyddsråd, genom Göran Dalin, har en granskning genomförts, omfattande i huvuddrag tre olika undersökningar. Dessa har var och en på sitt sätt försökt belysa huruvida problem med svansskador föreligger för hundar som omfattas av kuperingsförbudet. Undersökningarna är gjorda av Lantbruksstyrelsens allmänna veterinärenhet 1991, Svenska Vorstehklubben 1990--91 och Jordbruksverket 1992. Av detta material kan man dra slutsatsen att sannolikt ungefär en fjärdedel av de korthåriga vorstehhundarna drabbas av någon typ/grad av svansskada under sitt första levnadsår.
I en del fall är skadorna så pass allvarliga att de leder till amputation av svansen vilket, förutom de risker som alla kirurgiska ingrepp med narkos innebär, är en plågsam operation för en vuxen hund. Ett observandum är även s.k. fantomsmärtor hos hundar som fått svansen amputerad i vuxen ålder. Förutom de rent fysiska plågor som en svansskadad hund lider av, kan inte dessa hundar tillåtas jaga utan måste i stället hållas en lång tid i stillhet, vilket kan få negativa effekter på en utpräglad jakthund med ytterst livligt temperament. De psykiska lidanden som dessa hundar har är betydligt svårare att dokumentera än de fysiska.
Då förbudet mot svanskupering dikterades av omsorg om djuren, bör det vara rimligt att justera detta beslut. Jag anser med hänsyn till djurskyddsaspekten att ett upphävande av svanskuperingsförbudet för vorsteh bör komma till stånd. Möjlighet till kupering bör, analogt med vad som gäller för lamm, ges under förutsättning att den genomförs senast vid viss ålder, exempelvis fyra dagar. All kupering bör utföras av veterinär.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svanskuperingsförbudet på vorsteh.
Stockholm den 20 januari 1995 Patrik Norinder (m)