Den 1 februari 1993 höll dåvarande Europa- och
handelsministern Ulf Dinkelspiel anförandet vid öppnandet
av Sveriges förhandlingar om medlemskap i EG. I
anförandet slog Sverige bland annat an tonen för de
förväntningar medlemskapet ställer på djurskydds- och
hälsofrågorna. Genom att ställa krav på att Sverige skulle få
behålla den standard man uppnått inom dessa områden
skulle vi bidra till en högre ambitionsnivå och till en
vidareutveckling av de europeiska reglerna. Speciellt slogs
det i anförandet fast att gränskontrollerna inte skulle
avvecklas utan att andra effektiva kontrollåtgärder infördes
för att stoppa spridning av djursjukdomar.
Under de kommande förhandlingarna om ett medlemskap
i den europeiska unionen fortsatte företrädarna för ett
medlemskap att lova driva djurskydds- och hälsofrågorna.
Dåvarande jordbruksministern, numera ledamot i EU-
parlamentet, Karl Erik Olsson, c, uttalade flera gånger att ett
medlemskap skulle innebära att vi skulle få större
möjligheter att påverka utvecklingen inom EU. Under
valrörelsen lovade samtliga partier att verka för att den
svenska djurskyddslagen skulle få genomslag även i EU-
länderna.
Avtalet med EU innebär att Sverige fått ett antal
övergångsbestämmelser. Sverige får till exempel behålla sitt
antibiotikaförbud i fyra år. Kadavermaterialförbudet gäller i
tre år. Importreglerna för klassisk svinpest gäller i tre år.
Under tre år får Sverige behålla sina strängare bestämmelser
för nationella transporter av djur. Tidsobestämda regler
angående salmonella ingår också i avtalet med EU. Vidare
innehåller avtalet ytterligare ett antal
övergångsbestämmelser.
De svenska djurskyddsbestämmelserna skiljer sig på de
flesta punkter från de minimibestämmelser som finns inom
EU. Inom vissa EU-länder förekommer grymheter mot djur
som skulle vara otänkbara i Sverige. Som exempel kan
nämnas gödkalvsuppfödning, tvångsmatning av gäss för
gåsleverproduktion, djur som får leva hela sina liv på
spaltgolv eller kalt betonggolv, djur som avlats fram för att
producera så mycket kött som möjligt, utan att hänsyn tagits
till deras välbefinnande.
Många av de regler som finns inom EU, t.ex. för att skydda
kalvar, grisar och höns, är inte tillräckliga och tar inte hänsyn
till djurens behov. Vidare saknas det system för att se till att
de regler som finns efterlevs. Som exempel på det
sistnämnda kan nämnas att djurskyddsorganisationer
dokumenterat att djur slaktas utan bedövning, trots gällande
krav på bedövning vid slakt.
Ovanstående exempel på djurskydds- och djurhälsofrågor
som Sverige måste ta itu med, för att de politiska befästelser
som gjorts skall kunna uppfyllas, vittnar om vikten av att
regeringen bedriver ett systematiskt arbete kring dessa
frågor.
EU:s kosmetikadirektiv
I juni 1993 enades EU:s ministerråd om ett nytt
kosmetikadirektiv (93/35/EEG). I direktivet sägs att EU skall
förbjuda kosmetikatester på djur 1998 -- om det
internationellt anses finnas alternativ till djurtesterna. En
bedömning om det finns alternativ till djurtesterna skall
göras 1997, och hänsyn skall då tas till OECD:s åsikter.
Förbudet gäller endast de säkerhetstester som krävs för att
uppfylla kosmetikadirektivets krav på att produkterna skall
vara oskadliga. Det gäller alltså inte för tester för att se om
någon råvara eller produkt har de förväntade egenskaperna
eller ej. Förbudet planeras gälla även för importerade
produkter.
I Sverige har vi länge diskuterat att förbjuda
kosmetikatester på djur. Under den senaste valrörelsen
uttalade samtliga partier sitt stöd för ett sådant beslut.
Utgångspunkten för diskussionerna i Sverige har dock varit
annorlunda än de inom EU. I Sverige har vi i första hand sett
det som en etisk fråga, inte en teknisk som EU gjort.
EU:s kosmetikadirektiv tar även upp frågan om märkning
av kosmetika. Enligt direktivet får inte kosmetika märkas på
något sätt som kan vilseleda konsumenten. Kommissionens
tolkning av detta innebär att det är näst intill omöjligt för
företag att informera om att de inte testar på djur.
För Sverige är det viktigt att EU:s kosmetikadirektiv
genomförs, det vill säga att kosmetikatester på djur förbjuds
1998. Det är även viktigt att förbudet gäller de tester som
används för att se om någon råvara, eller produkt, har de
förväntade egenskaperna. Vidare är det viktigt att man finner
en lösning på hur man, för konsumenten lättillgängligt sätt,
skall kunna märka kosmetika med uppgift om den testats på
djur eller ej.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat kraftfullt
program för Sveriges arbete med djurskydds- och
djurhälsofrågor inom den europeiska unionen enligt vad i
motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat program
för hur Sverige skall arbeta för att EU skall realisera sitt
kosmetikadirektiv,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om märkning av kosmetika med
uppgift om huruvida det testats på djur eller ej.
Stockholm den 18 januari 1995
Lennart Beijer (v)
Owe Hellberg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Karl-Erik Persson (v)
Hanna Zetterberg (v)