Det råder en brett förankrad uppfattning i Sverige om att
antalet djurförsök bör minska och att djur inte skall utsättas
för onödigt lidande i samband med djurförsök.
Riksdagen har åtskilliga gånger uttalat att antalet
djurförsök skall minska och ett antal åtgärder har vidtagits i
detta syfte. Trots detta är antalet djurförsök i stort sett
oförändrat från år till år.
Man kan därför dra slutsatsen att de åtgärder som vidtagits
för att minska djurförsöken inte har varit tillräckliga.
Riksdagen måste därför nu besluta om ytterligare och mer
kraftfulla åtgärder för att uttalandena om önskvärdheten av
färre plågsamma djurförsök skall bli verklighet.
Vi föreslår därför i denna motion ett antal sådana åtgärder.
Avvecklingsplan för djurförsöken
Som ett led i att minska antalet djurförsök infördes l979
djurförsöksetiska nämnder med uppgift att pröva alla
djurförsök. Sedan nämnderna infördes har dock bara ett
dussin ansökningar avslagits. Därutöver har vissa djurförsök
ändrats efter prövning i nämnderna.
Antalet djurförsök som prövas av nämnderna ligger ganska
konstant på ca 1 500 per år.
Om det skall bli något reellt innehåll i riksdagens uttalande
om att antalet djurförsök kraftigt skall minska, krävs nu en
systematisk avvecklingsplan.
En sådan avvecklingsplan måste bl.a. innehålla förslag om
att ökade resurser ställs till centrala försöksdjursnämndens
förfogande för forskning kring alternativa metoder.
Det är också viktigt att de resultat som uppnås när det
gäller alternativa metoder, ges spridning så att de kan
tillämpas på andra institutioner. Genom en organiserad
spridning av sådana resultat underlättas också de olika
djurförsöksetiska nämndernas möjlighet att neka tillstånd till
djurförsök då alternativa metoder kan användas.
En utvärdering av djurförsökens verkliga betydelse som
modell för att behandla olika sjukdomar och som testmetod
för kemikalier, bekämpningsmedel, kosmetika, läkemedel
osv är mycket angelägen.
Olika myndigheters föreskrivande av tester av olika slag
för godkännande av produkter som släpps ut på marknaden
är i starkt behov av en översyn om antalet djurförsök skall
kunna minskas.
Ett stärkt skydd för försöksdjuren i djurskyddslagen och
bättre kontroll av efterlevnaden av djurförsöksetiska
nämndernas beslut behövs också.
De exempel som nämnts ovan är några delar som måste
ingå i en avvecklingsplan för djurförsöken. Centrala
försöksdjursnämnden bör ges i uppdrag att utarbeta ett
förslag till en sådan avvecklingsplan. Målet bör därvid vara
att antalet djurförsök och antalet djur som används vid dessa
försök skall minska med minst 75 procent under en 10-
årsperiod.
Avgifter för djurförsök
Lantbruksstyrelsen har att utöva tillsyn enligt
djurskyddslagen. Ett område där tillsynen, enligt vår
mening, varit bristfällig är djurförsöken. I och med den nya
djurskyddslagens skärpta bestämmelser om djurförsök krävs
betydligt ökade resurser för att lagen verkligen skall få
genomslag i praktiken.
En metod som bör prövas för att tillskapa nödiga resurser,
och även medverka till att nedbringa antalet djur som
används för djurförsök, är en avgiftsbeläggning.
Ett sådant avgiftssystem bör utformas så att en avgift tas
ut för varje djur som används i försöken. Antalet använda
djur framgår av ansökan till djurförsöksetisk nämnd.
En sådan avgift torde leda till en viss självsaneringen inom
djurförsöksverksamheten och leda till att färre djur används.
Jordbruksutskottet har anfört att det föreligger en risk för
att försöksdjuren används i ett större antal försök än
närvarande om ett system med avgifter införs.
(1991/92:JoU16) Jordbruksutskottet upprepade detta
argument 1994 (1994/95:JoU1).
För att motverka en sådan utveckling bör en bestämmelse
införas i tillämpningsföreskrifterna som förbjuder en sådan
hantering. Detta är en fråga av principiell betydelse ur etisk
synpunkt, eftersom lidandet för det enskilda djuret blir
större, om det utsätts för upprepade ingrepp eller
manipulationer.
Uppföljning av de djurförsöksetiska nämndernas beslut
De djurförsöksetiska nämnderna har till uppgift att
bedöma djurförsöken ur etisk synpunkt.
I föreskrifterna för hur nämnderna skall arbeta står bl.a. att
djurförsök inte skall accepteras om alternativ finns.
Det uttrycks på följande sätt i djurskyddsförordningen 49 §
andra stycket:
Nämnden skall avstyrka att djur används för
vetenskapliga ändamål om det inte kan anses angeläget från
allmän synpunkt
Nämnden skall också avstyrka sådan användning av djur
om det är möjligt att få likvärdig kunskap genom andra
metoder
Sverige har också undertecknat en europeisk
överenskommelse på djurförsöksområdet. Den heter
Europeisk konvention om skydd för ryggradsdjur som
används för försöks- och annat vetenskapligt ändamål. Där
stadgas i artikel 6, punkt 1:
Ett djurförsök får inte utföras för något av de ändamål
som avses i artikel 2 om annan metod som är
tillfredsställande från vetenskaplig synpunkt, och inte
innebär användning av djur, finns att tillgå.
Trots dessa stadganden är det tyvärr vanligt att de
djurförsöksetiska nämnderna tillåter djurförsök trots att
alternativ finns.
Exempel på detta är produktion av monoklona antikroppar.
Sådana antikroppar kan framställas genom djurförsök som
kan innebära stort lidande för djuren. Dock finns det
alternativ utan djuranvändning, nämligen genom
framställning i olika typer av cellodling.
Ett skäl till att nämnderna godkänner djurförsök trots att
alternativ finns kan bero på att den sökande hävdar att det är
för dyrt att använda alternativa metoder. I nämndernas
föreskrifter finns dock inga undantag för att använda
djurförsök om det finns alternativ. Ett annat skäl kan vara att
nämnden inte känner till att det finns alternativa metoder
utan användande av djur.
Det är djupt otillfredsställande att tillstånd till djurförsök
ges trots att alternativa metoder finns.
Det är därför nödvändigt att göra en utvärdering om
huruvida de djurförsöksetiska nämnderna verkligen följer
föreskrifterna på detta område.
De djurförsöksetiska nämnderna har också möjlighet att
föreslå modifieringar av ansökningar för att kunna tillstyrka
dem. Det kan röra sig om avlivningsmetoder, val av
smärtstillande medel, behandling vid uppvaknande o s v.
Denna typ av modifieringar innebär att större
hänsynstagande ska tas till djurens situation under eller efter
experimentet än vad som angetts i ansökan.
Dock är de djurförsöksetiska nämnderna bara rådgivande
i dessa fall, men det förutsätts att rådet skall följas.
Ett problem i sammanhanget är att ingen regelbunden
uppföljning sker av huruvida nämndens råd följs av
försöksledaren. Detta gäller både avslagna experiment och
det stora antal ansökningar som godkänns med någon form
av förbehåll. En undersökning som genomfördes av
Göteborgs miljö- och hälsoskyddsnämnd i mitten av 80-talet
avslöjade brister i över hälften av fallen gentemot gällande
lagstiftning.
Det är angeläget att regeringen tar initiativ till en
utvärdering av huruvida de modifieringar och
rekommendationer som de djurförsöksetiska nämnderna
fattar beslut om efterlevs. På grundval av en sådan
utvärdering kan beslut fattas om vilka åtgärder som skulle
behöva vidtas för att säkerställa djurens rättsskydd.
Ändringar av djurskyddslagen
I några uppmärksammade fall i slutet av 80-talet ingrep
lokala miljö- och hälsoskyddsnämnder och förbjöd
experiment som godkänts av en majoritet i den
djurförsöksetiska nämnden. Detta gjorde man med stöd av
den dåvarande lydelsen i 2 § djurskyddslagen, som löd:
''Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande
och sjukdom''.
Detta ledde till att den dåvarande regeringen föreslog
riksdagen ett tillägg till den aktuella paragrafen med följande
lydelse: ''Djur som används för ändamål som avses i 19 §
första stycket, ska inte anses vara utsatta för onödigt lidande
eller sjukdom vid användningen om denna tillstyrkts av
djurförsöksetisk nämnd.'' Riksdagen godkände sedermera
regeringens förslag. Denna ändring innebar en klar
försämring för försöksdjurens rättssäkerhet.
Djurskyddslagens 2 § bör därför snarast ändras till sin
ursprungliga lydelse, genom att tillägget från 1990 tas bort.
En central paragraf i gällande djurskyddslag omfattar inte
försöksdjur. Detta är en allvarlig brist som snarast bör rättas
till. Alla djur bör omfattas av samma skydd. 4 § i
djurskyddslagen bör därför ändras på följande sätt:
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse 4
§
Djur som föds upp eller hålls för produktion av
livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller för att användas i
tävling skall hållas och skötas i en god djurmiljö och
på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem
möjlighet att bete sig naturligt.
Djur skall hållas och skötas på ett sådant sätt att det
främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig
naturligt.
Enligt jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU1
pågår en översyn av djurskyddslagen inom regeringskansliet.
Riksdagen bör därför av regeringen begära ett förslag till
ändring av djurskyddslagens 2 och 4 §§, i enlighet med som
anförts ovan, snarast.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en avvecklingsplan för djurförsök,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avgiftsbeläggning av djurförsök,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvärdering av de
djurförsöksetiska nämndernas beslut och
rekommendationer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändringar i djurskyddslagen.
Stockholm den 23 januari 1995
Elving Andersson (c)
Ingbritt Irhammar (c)