Det råder en brett förankrad uppfattning i Sverige om att antalet djurförsök bör minska och att djur inte skall utsättas för onödigt lidande i samband med djurförsök.
Riksdagen har åtskilliga gånger uttalat att antalet djurförsök skall minska och ett antal åtgärder har vidtagits i detta syfte. Trots detta är antalet djurförsök i stort sett oförändrat från år till år.
Man kan därför dra slutsatsen att de åtgärder som vidtagits för att minska djurförsöken inte har varit tillräckliga. Riksdagen måste därför nu besluta om ytterligare och mer kraftfulla åtgärder för att uttalandena om önskvärdheten av färre plågsamma djurförsök skall bli verklighet.
Vi föreslår därför i denna motion ett antal sådana åtgärder.
Avvecklingsplan för djurförsöken
Som ett led i att minska antalet djurförsök infördes l979 djurförsöksetiska nämnder med uppgift att pröva alla djurförsök. Sedan nämnderna infördes har dock bara ett dussin ansökningar avslagits. Därutöver har vissa djurförsök ändrats efter prövning i nämnderna.
Antalet djurförsök som prövas av nämnderna ligger ganska konstant på ca 1 500 per år.
Om det skall bli något reellt innehåll i riksdagens uttalande om att antalet djurförsök kraftigt skall minska, krävs nu en systematisk avvecklingsplan.
En sådan avvecklingsplan måste bl.a. innehålla förslag om att ökade resurser ställs till centrala försöksdjursnämndens förfogande för forskning kring alternativa metoder.
Det är också viktigt att de resultat som uppnås när det gäller alternativa metoder, ges spridning så att de kan tillämpas på andra institutioner. Genom en organiserad spridning av sådana resultat underlättas också de olika djurförsöksetiska nämndernas möjlighet att neka tillstånd till djurförsök då alternativa metoder kan användas.
En utvärdering av djurförsökens verkliga betydelse som modell för att behandla olika sjukdomar och som testmetod för kemikalier, bekämpningsmedel, kosmetika, läkemedel osv är mycket angelägen.
Olika myndigheters föreskrivande av tester av olika slag för godkännande av produkter som släpps ut på marknaden är i starkt behov av en översyn om antalet djurförsök skall kunna minskas.
Ett stärkt skydd för försöksdjuren i djurskyddslagen och bättre kontroll av efterlevnaden av djurförsöksetiska nämndernas beslut behövs också.
De exempel som nämnts ovan är några delar som måste ingå i en avvecklingsplan för djurförsöken. Centrala försöksdjursnämnden bör ges i uppdrag att utarbeta ett förslag till en sådan avvecklingsplan. Målet bör därvid vara att antalet djurförsök och antalet djur som används vid dessa försök skall minska med minst 75 procent under en 10- årsperiod.
Avgifter för djurförsök
Lantbruksstyrelsen har att utöva tillsyn enligt djurskyddslagen. Ett område där tillsynen, enligt vår mening, varit bristfällig är djurförsöken. I och med den nya djurskyddslagens skärpta bestämmelser om djurförsök krävs betydligt ökade resurser för att lagen verkligen skall få genomslag i praktiken.
En metod som bör prövas för att tillskapa nödiga resurser, och även medverka till att nedbringa antalet djur som används för djurförsök, är en avgiftsbeläggning.
Ett sådant avgiftssystem bör utformas så att en avgift tas ut för varje djur som används i försöken. Antalet använda djur framgår av ansökan till djurförsöksetisk nämnd.
En sådan avgift torde leda till en viss självsaneringen inom djurförsöksverksamheten och leda till att färre djur används.
Jordbruksutskottet har anfört att det föreligger en risk för att försöksdjuren används i ett större antal försök än närvarande om ett system med avgifter införs. (1991/92:JoU16) Jordbruksutskottet upprepade detta argument 1994 (1994/95:JoU1).
För att motverka en sådan utveckling bör en bestämmelse införas i tillämpningsföreskrifterna som förbjuder en sådan hantering. Detta är en fråga av principiell betydelse ur etisk synpunkt, eftersom lidandet för det enskilda djuret blir större, om det utsätts för upprepade ingrepp eller manipulationer.
Uppföljning av de djurförsöksetiska nämndernas beslut
De djurförsöksetiska nämnderna har till uppgift att bedöma djurförsöken ur etisk synpunkt.
I föreskrifterna för hur nämnderna skall arbeta står bl.a. att djurförsök inte skall accepteras om alternativ finns.
Det uttrycks på följande sätt i djurskyddsförordningen 49 § andra stycket:
Nämnden skall avstyrka att djur används för vetenskapliga ändamål om det inte kan anses angeläget från allmän synpunkt
Nämnden skall också avstyrka sådan användning av djur om det är möjligt att få likvärdig kunskap genom andra metoder
Sverige har också undertecknat en europeisk överenskommelse på djurförsöksområdet. Den heter Europeisk konvention om skydd för ryggradsdjur som används för försöks- och annat vetenskapligt ändamål. Där stadgas i artikel 6, punkt 1:
Ett djurförsök får inte utföras för något av de ändamål som avses i artikel 2 om annan metod som är tillfredsställande från vetenskaplig synpunkt, och inte innebär användning av djur, finns att tillgå.
Trots dessa stadganden är det tyvärr vanligt att de djurförsöksetiska nämnderna tillåter djurförsök trots att alternativ finns.
Exempel på detta är produktion av monoklona antikroppar. Sådana antikroppar kan framställas genom djurförsök som kan innebära stort lidande för djuren. Dock finns det alternativ utan djuranvändning, nämligen genom framställning i olika typer av cellodling.
Ett skäl till att nämnderna godkänner djurförsök trots att alternativ finns kan bero på att den sökande hävdar att det är för dyrt att använda alternativa metoder. I nämndernas föreskrifter finns dock inga undantag för att använda djurförsök om det finns alternativ. Ett annat skäl kan vara att nämnden inte känner till att det finns alternativa metoder utan användande av djur.
Det är djupt otillfredsställande att tillstånd till djurförsök ges trots att alternativa metoder finns.
Det är därför nödvändigt att göra en utvärdering om huruvida de djurförsöksetiska nämnderna verkligen följer föreskrifterna på detta område.
De djurförsöksetiska nämnderna har också möjlighet att föreslå modifieringar av ansökningar för att kunna tillstyrka dem. Det kan röra sig om avlivningsmetoder, val av smärtstillande medel, behandling vid uppvaknande o s v. Denna typ av modifieringar innebär att större hänsynstagande ska tas till djurens situation under eller efter experimentet än vad som angetts i ansökan.
Dock är de djurförsöksetiska nämnderna bara rådgivande i dessa fall, men det förutsätts att rådet skall följas.
Ett problem i sammanhanget är att ingen regelbunden uppföljning sker av huruvida nämndens råd följs av försöksledaren. Detta gäller både avslagna experiment och det stora antal ansökningar som godkänns med någon form av förbehåll. En undersökning som genomfördes av Göteborgs miljö- och hälsoskyddsnämnd i mitten av 80-talet avslöjade brister i över hälften av fallen gentemot gällande lagstiftning.
Det är angeläget att regeringen tar initiativ till en utvärdering av huruvida de modifieringar och rekommendationer som de djurförsöksetiska nämnderna fattar beslut om efterlevs. På grundval av en sådan utvärdering kan beslut fattas om vilka åtgärder som skulle behöva vidtas för att säkerställa djurens rättsskydd.
Ändringar av djurskyddslagen
I några uppmärksammade fall i slutet av 80-talet ingrep lokala miljö- och hälsoskyddsnämnder och förbjöd experiment som godkänts av en majoritet i den djurförsöksetiska nämnden. Detta gjorde man med stöd av den dåvarande lydelsen i 2 § djurskyddslagen, som löd: ''Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom''.
Detta ledde till att den dåvarande regeringen föreslog riksdagen ett tillägg till den aktuella paragrafen med följande lydelse: ''Djur som används för ändamål som avses i 19 § första stycket, ska inte anses vara utsatta för onödigt lidande eller sjukdom vid användningen om denna tillstyrkts av djurförsöksetisk nämnd.'' Riksdagen godkände sedermera regeringens förslag. Denna ändring innebar en klar försämring för försöksdjurens rättssäkerhet. Djurskyddslagens 2 § bör därför snarast ändras till sin ursprungliga lydelse, genom att tillägget från 1990 tas bort.
En central paragraf i gällande djurskyddslag omfattar inte försöksdjur. Detta är en allvarlig brist som snarast bör rättas till. Alla djur bör omfattas av samma skydd. 4 § i djurskyddslagen bör därför ändras på följande sätt:
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse 4 §
Djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller för att användas i tävling skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.
Djur skall hållas och skötas på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.
Enligt jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU1 pågår en översyn av djurskyddslagen inom regeringskansliet. Riksdagen bör därför av regeringen begära ett förslag till ändring av djurskyddslagens 2 och 4 §§, i enlighet med som anförts ovan, snarast.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avvecklingsplan för djurförsök,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgiftsbeläggning av djurförsök,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av de djurförsöksetiska nämndernas beslut och rekommendationer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i djurskyddslagen.
Stockholm den 23 januari 1995 Elving Andersson (c) Ingbritt Irhammar (c)