I Svenska Brukshundsklubbens förslag till dressyrpolicy
sägs att hunden skall stå i centrum för klubbens verksamhet.
Detta innebär att man skall förhålla sig till sin hund på ett
sådant sätt att den inte utsätts för otillbörlig och/eller
kränkande behandling. Hunden skall behandlas och handhas
från sina individuella förutsättningar.
Vidare sägs att de dressyrmetoder som används skall utgå
från hundens naturliga möjligheter och förutsättningar. Våld
och aga är förbjudet. Detsamma gäller för stackel, elhalsband
och andra metoder eller redskap som orsakar grov smärta.
Ovanstående dressyrpolicy kan stå som förebild för god
djursyn. Den ligger helt i linje med det som sägs i förarbetena
till djurskyddslagen. Där anger dåvarande
jordbruksministern Mats Hellström att alla djur som hålls i
fångenskap skall skyddas mot lidande samt behandlas väl.
Det är ur det perspektivet som den dåvarande
socialdemokratiska regeringen, i djurskyddsförordningen,
förbjöd elektriska kodressörer.
Samtidigt som Brukshundsklubben går ut med sin
dressyrpolicy, där hundarna sätts i centrum, går
Jägareförbundet ut med tips om elchock som effektiv
dressyrmetod, för att få hundar att inte jaga renar.
Trots att Jordbruksverket i sina allmänna råd tydligt anger
att ''Elhalsband och tagghalsband får inte användas'' har
verket inte haft något att invända mot att under 1993, i
Jägareförbundets regi, 160 hundar eldresserats i renhägn.
Verksamheten har skett med verkets goda minne.
I Jägareförbundets tidning, Jakthunden nr 1/94,
presenteras resultatet av den eldressyr som praktiserats på de
160 hundarna. Det visar sig att endast 70 procent av
hundarna blivit helt ''ren-rena'', en siffra som förbundet
ansåg vara bra. Tre av tio hundar blev alltså inte ''ren-rena''
av den hårda dressyrmetoden.
Under perioden 1982--88 genomförde Melhus Jeger- och
fiskeforening en undersökning av antijaktträning med
elhalsband på får (som är likartad med den Jägareförbundet
utför på ren), och utredningen ger flera exempel på det
tvivelaktiga i att använda el. Utredningen visar till exempel
att hela 22 procent av de hundar som före elträningen jagat
får fortsatte med det. Bland schäferhundarna fortsatte hela
67 procent jaga får.
Melhus Jeger- och fiskeforening valde att i sin utredning
även titta på beteendeförändringar hos hundarna. De kunde
konstatera att en tredjedel av alla hundar fick
beteendeförändringar. 27 procent av hundarna blev rädda
och undvikande. Drygt 30 procent av dem blev rädda för får.
Vidare visade undersökningen att hälften av hundägarna,
vilkas hundar varit med om elträningen, inte litade på att
hunden slutat jaga får.
Något som de som förespråkar eldressyr eller avvänjning
med el ej tagit till sig är det faktum att känslighet för el är
individuell och att därmed den eventuella chocken, och
efterföljande symptom, också är individuell. En stöt som en
hund upplever som lindrig upplever en annan som kraftig.
Eldressyr skall också ses som en symptomdämpande åtgärd.
För att förstå varför en hund till exempel ej är ''ren-ren''
krävs en omfattande utredning. Hundpsykologer som
studerat s.k. idiotjakt har kunnat konstatera att den i sju av
tio fall beror på smärta. Genom jakten får hundarna en
känslomässig frustration, som i sin tur löser ut adrenalin,
noradrenalin, endorfiner samt andra ämnen som ger hunden
smärtlindring.
Vid försök på möss har man kunnat konstatera att elstötar
kan sätta i gång en ''endorfinkick'', som sedan mössen
eftersträvar för att uppnå samma tillstånd. Motsvarande
undersökning har ej gjorts på hundar, men man kan anta att
det i vissa fall kan tänkas att eldressyr skulle kunna få
motsatt verkan än den tänkta.
Eldressyr bygger på uppfattningen att tillfogande av
smärta/obehag är en bra dressyrmetod. Så är ej fallet.
Skinner visade redan i sina försök att dressyr genom
smärttillförsel inte ger någon bestående effekt. Effekten
kvarstår endast ett till två år. Vill man ha en bestående effekt
måste man använda sig av etologiskt rätt utformade metoder,
som bygger på hundens möjligheter och förutsättningar.
Avslutningsvis: det är viktigt att dressyrmetoder utgår från
positivt tänkande, inte ''strafftänkande''. Grunden för att få
en jaktren hund, oavsett om det gäller ''ren-renhet'' eller
annan ''vilt-renhet'' ligger i förebyggande valpträning, tidig
prägling samt gedigen fortsatt fostran. Inte minst viktigt är
att hunden ges tillräcklig aktivering.
Undersökningar har visat att inte mindre än 26 procent av
alla problemhundar lider av understimulering. För att få en
''ren-ren'' hund heter vägen förebyggande valpträning,
gedigen fostran och aktivering, inte, som Jägareförbundet
uttrycker som något positivt i sin tidning, Jakthunden nr
4/93, när det gäller val av dressyr med elektriska elhalsband,
nämligen att: ''Testet/dressyren skall vara effektiv och inte
ta för lång tid att genomföra.''
Det finns i handeln även självutlösande elapparatur, som
reagerar då hunden skäller. Denna apparatur ''arbetar'' direkt
mot hundens naturliga beteende, och bör inte tillåtas. Detta
bör även gälla elslingor i marken.
Veterinärförbundet framhåller i sitt remissvar till Statens
jordbruksverks förslag om föreskrifter för hund- och
katthållning det anmärkningsvärda i att Jordbruksverket vill
tillåta elhalsband på hundar. Enligt Veterinärförbundet är
användandet av radiostyrda elstötar inte en försvarbar
dressyrmetod från etisk eller djurskyddsmässig synpunkt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot eldressyr av hundar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att man bör satsa medel för att
utveckla de dressyrmetoder för ''antijakt'' som bygger på
etologisk kunskap samt hundens möjligheter och
förutsättningar.
Stockholm den 22 januari 1995
Alice Åström (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Jan Jennehag (v)