Fröer av gamla beprövade köksväxter riskerar att förbjudas
i och med medlemskapet i EU
''Den biologiska mångfalden, artrikedomen och den
genetiska variationen, är en förutsättning för varaktigt liv.
Den svenska strategin för bevarande av biologiska mångfald
och hållbart utnyttjande av biologiska resurser innebär att
miljömålen bör ges samma vikt som de ekonomiska och
produktionsinriktade målen inom olika samhällssektorer i
syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund.''
Regeringens skrivelse 1994/95:120.
Växternas genetiska variation har tills nyligen varit allmän
egendom. Genom kraftfulla påtryckningar på regeringar i
många länder och EU är det nu möjligt att få ensamrätt och
patent på odlade former av liv. Det är nu alltmer lönsamt att
utveckla och äga nya sorter och fröfirmor köps upp av
multinationella kemiföretag som Shell, Ciba-Geigy, Sandoz
Dow Chemicals, Bayer, Monsanto osv i snabb takt. För att
säkra de nya sorterna görs officiella listor över registrerade
och därmed godkända sorter.
Nya regler för köksväxter
Det är främst tre ingredienser i de nya bestämmelserna,
som ger förödande verkningar för grönsaksodlingen, det
genetiska arvet och den biologiska mångfalden. Det första är
kravet på sortdokumentation, det andra kravet att allt frö som
säljs måste vara certifierat eller kontrollerat standardutsäde
och det tredje kravet är att fröpåsarna skall vara märkta med
sista förbrukningsdag; i praktiken sista förbrukningsmånad.
Kravet på sortdokumentation är absolut och orubbligt för
att en grönsakssort skall få säljas överhuvudtaget i Sverige
och i EU. Den måste vara upptagen i en officiell sortlista,
vilket i praktiken betyder EU:s gemensamma lista över
dokumenterade köksväxtsorter. Finns inte köksväxten med
på listan betraktas den som illegal. Det spelar ingen roll hur
bra eller goda skördar som sorten ger eller om den har varit
i allmänt bruk sedan länge. Finns sorten inte på listan får den
inte finnas i handeln. Från EU-listan har det de senaste tio
åren strukits många sorter och varianter (närmare två tusen
sorter). Det har varit dels för att rationalisera kontrollen, dels
för att inget fröföretag har haft råd eller intresse att ta på sig
ansvaret för gamla sorter. Det kostar alldeles för mycket för
minde fröodlare att få en sort registrerad på EU:s lista
eftersom kostnaden för en sortdokumentation är 20 000
kronor per sort. Det tar två år för en dokumentation då det
fordras en tvåårig kontrollodling, som i Sverige utförs av
Statens utsädeskontroll och godkänns av Statens
växtsortnämnd.
I Europa är det främst de äldre standardsorterna, som
drabbas av denna rensning. Det är inte de nya sorterna, dyra
med högst personliga namn, garanterad lönsamhet och
tydliga ägarförhållanden.
Certifieringskravet och kontrollen av standardutsäde finns
till för att garantera sort-renhet och grobarhet. Den skall
utföras av godkänd myndighet i Sverige eller utomlands.
Saknas kontrolluppgift skall Statens utsädeskontroll utföra
grobarhetstest och renhetsanalys på varje fröparti som skall
säljas. Varje köksväxtsort kan vara uppdelad på flera partier.
Det kostar 620 kr plus en grundavgift på 50 kr,
administrationsavgift på 100 kr samt en timdebitering per
fröparti. Renhetskontrollen fordrar en minsta provmängd för
varje fröparti. Totalkostnaden per parti är normalt 1 000 kr.
Analyskostnaderna drabbar alla fröfirmor lika. För mindre
företag med hyggligt heltäckande sortiment av köksväxter
kan detta innebära nedläggning av verksamheten. Kostnaden
för att undersöka flera hundra partier varje år blir helt
orimlig. Kvar blir då några få stora företag med ett likformigt
och begränsat sortiment. För odlarna minskar möjligheterna
att välja från en mångfald sorter, som de mindre fröföretagen
har tillfört oss.
Märkning med sista förbrukningsdag (månad) skall finnas
från och med 1995 i stället för grobarhetsuppgift. Denna
märkning skall gälla för två säsonger. Detta krav är orimligt
eftersom odlare vet att många frösorter snabbt förlorar sin
grobarhet och därför är mycket osäkra att spara till
kommande år. Den tidigare nämnda certifieringen och
kontrollen av standardutsäde gäller partier, som är äldre än
ett år. För många företag är det viktigt att ta in partierna i god
tid annars hinner man inte att packa om till
saluförpackningar. Det är därför som EU-kraven på sista
förbrukningsmånad finns. För att klara de lägre
grobarheterna har man därför sänkt kraven på grobarhet i
EU, som är betydligt lägre än de standardnivåer, som har
tillämpats inofficiellt i Sverige; några exempel:
För odlarna är det mycket viktigare att veta fröers
grobarhet för aktuell odlingssäsong än en mycket tvivelaktig
sista förbrukningsmånad.
De nya reglerna, som gäller från årsskiftet 1994/95,
kommer att förändra utbudet av köksväxtfrö för alla odlare
och det till det sämre. Det är obegripligt att förbjuda odlare
att använda alla de icke dokumenterade sorter, som finns och
som har använts och även fortsättningsvis kan användas med
framgång i Sverige bara därför att de inte är dokumenterade
i EU. Många av dem har egenskaper, som passar våra
odlingsförhållanden. Detta är speciellt märkligt eftersom
Sverige som ett av 153 länder tillsammans med EU har ställt
sig bakom Rio-deklarationen om biologisk mångfald.
Vi måste rädda och bevara den biologiska mångfalden, det
genetiska och kulturella arvet
Den genetiska mångfalden är av yttersta vikt att bevara.
Många gener, som idag inte uppmärksammas i odlingen kan
visa sig livsnödvändiga i framtiden. Sorter som kanske inte
ger de största skördarna kan bära gener, som ger resistens
mot sjukdomar eller de kan ha en ovanligt bra grobarhet. Det
här kan vara egenskaper som visar sig värdefulla i framtiden.
Nya sorter återkorsas ofta med äldre av sådana skäl. Om de
nu försvinner ur odling riskerar många gener att försvinna
för evigt. Vi blir biologiskt fattigare. Många av dessa sorter
har också egenskaper speciellt lämpade för svenska
förhållanden.
Det enda sättet att nu bevara de traditionella sorterna, det
genetiska arvet och den biologiska mångfalden för
köksväxter är att få in dem på EU:s lista över godkända
sorter. Att få växtsorter godkända är mycket dyrt och
tidsödande. Normalt har bara stora företag råd med denna
verksamhet. Köksväxterna är kulturväxter som ett resultat av
många människors djupa kunnande och strävan under
generationer för att få fram bra livsmedel för odling, som är
anpassad till olika förhållanden. De är en del av vårt
kulturarv, som är minst lika skydds- och bevarandevärda,
som historiska byggnader, musikaliska och litterära verk.
Vi har ett nationellt och internationellt ansvar för att bevara
denna del av den biologiska mångfalden, det genetiska arvet
och kulturarvet. Sverige måste bidra till bevarandet och ta
ansvar enligt gjorda internationella överenskommelser.
Riksdagen måste därför anslå medel för att se till att våra
traditionella köksväxtsorter blir sortgodkända och att
Sverige nu verkar för att en motsvarande verksamhet snarast
startas inom hela EU och att frågan om sortbevarande också
tas upp inom ramen för det svenska arbetet i FN.
Riksdagen måste begära av regeringen att den ser över
kraven på och kostnaderna för certifiering och kontroll av
standardutsäde så, att användningen av traditionella sorter av
köksväxter inte omöjliggörs.
Riksdagen måste dessutom se till att de svenska
inofficiella kraven på grobarhet blir nationella och att de
överförs till EU till fromma för konsumenterna. Kravet på
sista förbrukningsmånad måste ersättas med uppgifter om
relevanta grobarhetsuppgifter för fröpartier för aktuell
odlingssäsong.
Patent på liv och att äga livsformer
Det finns all anledning att ifrågasätta rätten att patentera
och att äga livsformer. Det är dels frågan om etik, dels en
fråga om praktiskt ansvar. Om lagarna för patent på och för
att äga livsformer inte försvinner hotas viktiga delar av den
biologiska mångfalden och kulturarvet. Riksdagen måste
därför begära av regeringen att den ser över patentlagarna
och eventuella internationella överenskommelser, som rör
patent på liv på så sätt att det blir omöjligt att ta patent på
och att äga livsformer i Sverige och i resten av världen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att anslå 2 miljoner kronor under
budgetåret för att börja arbete med sortgodkännande av
traditionella växtsorter,
2. att riksdagen hos regeringen begär att den ser till att det
inom EU också anslås medel för sortgodkännande av
traditionella växtsorter,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den arbetar med
denna fråga också inom ramen för det svenska arbetet inom
FN,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krav och kostnader för certifiering
och kontroll av standardutsäde av köksväxtfröer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kravet på att sista
förbrukningsmånad skall ersättas med uppgifter om
fröpartiers grobarhet för aktuell odlingssäsong,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de svenska kraven på högre
grobarhet skall göras till svensk norm och att Sverige skall
verka för att den också skall gälla i EU,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kravet om översyn av
patentlagarna i Sverige och internationellt så det blir
omöjligt att ta patent på och äga livsformer.1
Stockholm den 19 januari 1995
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Gunnar Goude (mp)
Annika Nordgren (mp)
Per Lager (mp)
Barbro Johansson (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Roy Ottosson (mp)