Fröer av gamla beprövade köksväxter riskerar att förbjudas i och med medlemskapet i EU
''Den biologiska mångfalden, artrikedomen och den genetiska variationen, är en förutsättning för varaktigt liv. Den svenska strategin för bevarande av biologiska mångfald och hållbart utnyttjande av biologiska resurser innebär att miljömålen bör ges samma vikt som de ekonomiska och produktionsinriktade målen inom olika samhällssektorer i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund.'' Regeringens skrivelse 1994/95:120.
Växternas genetiska variation har tills nyligen varit allmän egendom. Genom kraftfulla påtryckningar på regeringar i många länder och EU är det nu möjligt att få ensamrätt och patent på odlade former av liv. Det är nu alltmer lönsamt att utveckla och äga nya sorter och fröfirmor köps upp av multinationella kemiföretag som Shell, Ciba-Geigy, Sandoz Dow Chemicals, Bayer, Monsanto osv i snabb takt. För att säkra de nya sorterna görs officiella listor över registrerade och därmed godkända sorter.
Nya regler för köksväxter
Det är främst tre ingredienser i de nya bestämmelserna, som ger förödande verkningar för grönsaksodlingen, det genetiska arvet och den biologiska mångfalden. Det första är kravet på sortdokumentation, det andra kravet att allt frö som säljs måste vara certifierat eller kontrollerat standardutsäde och det tredje kravet är att fröpåsarna skall vara märkta med sista förbrukningsdag; i praktiken sista förbrukningsmånad.
Kravet på sortdokumentation är absolut och orubbligt för att en grönsakssort skall få säljas överhuvudtaget i Sverige och i EU. Den måste vara upptagen i en officiell sortlista, vilket i praktiken betyder EU:s gemensamma lista över dokumenterade köksväxtsorter. Finns inte köksväxten med på listan betraktas den som illegal. Det spelar ingen roll hur bra eller goda skördar som sorten ger eller om den har varit i allmänt bruk sedan länge. Finns sorten inte på listan får den inte finnas i handeln. Från EU-listan har det de senaste tio åren strukits många sorter och varianter (närmare två tusen sorter). Det har varit dels för att rationalisera kontrollen, dels för att inget fröföretag har haft råd eller intresse att ta på sig ansvaret för gamla sorter. Det kostar alldeles för mycket för minde fröodlare att få en sort registrerad på EU:s lista eftersom kostnaden för en sortdokumentation är 20 000 kronor per sort. Det tar två år för en dokumentation då det fordras en tvåårig kontrollodling, som i Sverige utförs av Statens utsädeskontroll och godkänns av Statens växtsortnämnd.
I Europa är det främst de äldre standardsorterna, som drabbas av denna rensning. Det är inte de nya sorterna, dyra med högst personliga namn, garanterad lönsamhet och tydliga ägarförhållanden.
Certifieringskravet och kontrollen av standardutsäde finns till för att garantera sort-renhet och grobarhet. Den skall utföras av godkänd myndighet i Sverige eller utomlands. Saknas kontrolluppgift skall Statens utsädeskontroll utföra grobarhetstest och renhetsanalys på varje fröparti som skall säljas. Varje köksväxtsort kan vara uppdelad på flera partier. Det kostar 620 kr plus en grundavgift på 50 kr, administrationsavgift på 100 kr samt en timdebitering per fröparti. Renhetskontrollen fordrar en minsta provmängd för varje fröparti. Totalkostnaden per parti är normalt 1 000 kr. Analyskostnaderna drabbar alla fröfirmor lika. För mindre företag med hyggligt heltäckande sortiment av köksväxter kan detta innebära nedläggning av verksamheten. Kostnaden för att undersöka flera hundra partier varje år blir helt orimlig. Kvar blir då några få stora företag med ett likformigt och begränsat sortiment. För odlarna minskar möjligheterna att välja från en mångfald sorter, som de mindre fröföretagen har tillfört oss.
Märkning med sista förbrukningsdag (månad) skall finnas från och med 1995 i stället för grobarhetsuppgift. Denna märkning skall gälla för två säsonger. Detta krav är orimligt eftersom odlare vet att många frösorter snabbt förlorar sin grobarhet och därför är mycket osäkra att spara till kommande år. Den tidigare nämnda certifieringen och kontrollen av standardutsäde gäller partier, som är äldre än ett år. För många företag är det viktigt att ta in partierna i god tid annars hinner man inte att packa om till saluförpackningar. Det är därför som EU-kraven på sista förbrukningsmånad finns. För att klara de lägre grobarheterna har man därför sänkt kraven på grobarhet i EU, som är betydligt lägre än de standardnivåer, som har tillämpats inofficiellt i Sverige; några exempel:
Lägsta accepterade grobarheten i %
EU Sverige Bondböna 80 90 Trädgårdsböna 75 85 Drivgurka 80 95 Frilandsgurka 80 90 Kålväxter 75 85 Matlök 70 75 Purjolök 65 75 Mangold 50 75 Morot 65 75 Persilja 65 75 Rädisa 70 80 Tomat 75 90 Ärter 80 85
För odlarna är det mycket viktigare att veta fröers grobarhet för aktuell odlingssäsong än en mycket tvivelaktig sista förbrukningsmånad.
De nya reglerna, som gäller från årsskiftet 1994/95, kommer att förändra utbudet av köksväxtfrö för alla odlare och det till det sämre. Det är obegripligt att förbjuda odlare att använda alla de icke dokumenterade sorter, som finns och som har använts och även fortsättningsvis kan användas med framgång i Sverige bara därför att de inte är dokumenterade i EU. Många av dem har egenskaper, som passar våra odlingsförhållanden. Detta är speciellt märkligt eftersom Sverige som ett av 153 länder tillsammans med EU har ställt sig bakom Rio-deklarationen om biologisk mångfald.
Vi måste rädda och bevara den biologiska mångfalden, det genetiska och kulturella arvet
Den genetiska mångfalden är av yttersta vikt att bevara. Många gener, som idag inte uppmärksammas i odlingen kan visa sig livsnödvändiga i framtiden. Sorter som kanske inte ger de största skördarna kan bära gener, som ger resistens mot sjukdomar eller de kan ha en ovanligt bra grobarhet. Det här kan vara egenskaper som visar sig värdefulla i framtiden. Nya sorter återkorsas ofta med äldre av sådana skäl. Om de nu försvinner ur odling riskerar många gener att försvinna för evigt. Vi blir biologiskt fattigare. Många av dessa sorter har också egenskaper speciellt lämpade för svenska förhållanden.
Det enda sättet att nu bevara de traditionella sorterna, det genetiska arvet och den biologiska mångfalden för köksväxter är att få in dem på EU:s lista över godkända sorter. Att få växtsorter godkända är mycket dyrt och tidsödande. Normalt har bara stora företag råd med denna verksamhet. Köksväxterna är kulturväxter som ett resultat av många människors djupa kunnande och strävan under generationer för att få fram bra livsmedel för odling, som är anpassad till olika förhållanden. De är en del av vårt kulturarv, som är minst lika skydds- och bevarandevärda, som historiska byggnader, musikaliska och litterära verk.
Vi har ett nationellt och internationellt ansvar för att bevara denna del av den biologiska mångfalden, det genetiska arvet och kulturarvet. Sverige måste bidra till bevarandet och ta ansvar enligt gjorda internationella överenskommelser. Riksdagen måste därför anslå medel för att se till att våra traditionella köksväxtsorter blir sortgodkända och att Sverige nu verkar för att en motsvarande verksamhet snarast startas inom hela EU och att frågan om sortbevarande också tas upp inom ramen för det svenska arbetet i FN.
Riksdagen måste begära av regeringen att den ser över kraven på och kostnaderna för certifiering och kontroll av standardutsäde så, att användningen av traditionella sorter av köksväxter inte omöjliggörs.
Riksdagen måste dessutom se till att de svenska inofficiella kraven på grobarhet blir nationella och att de överförs till EU till fromma för konsumenterna. Kravet på sista förbrukningsmånad måste ersättas med uppgifter om relevanta grobarhetsuppgifter för fröpartier för aktuell odlingssäsong.
Patent på liv och att äga livsformer
Det finns all anledning att ifrågasätta rätten att patentera och att äga livsformer. Det är dels frågan om etik, dels en fråga om praktiskt ansvar. Om lagarna för patent på och för att äga livsformer inte försvinner hotas viktiga delar av den biologiska mångfalden och kulturarvet. Riksdagen måste därför begära av regeringen att den ser över patentlagarna och eventuella internationella överenskommelser, som rör patent på liv på så sätt att det blir omöjligt att ta patent på och att äga livsformer i Sverige och i resten av världen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att anslå 2 miljoner kronor under budgetåret för att börja arbete med sortgodkännande av traditionella växtsorter,
2. att riksdagen hos regeringen begär att den ser till att det inom EU också anslås medel för sortgodkännande av traditionella växtsorter,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den arbetar med denna fråga också inom ramen för det svenska arbetet inom FN,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav och kostnader för certifiering och kontroll av standardutsäde av köksväxtfröer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet på att sista förbrukningsmånad skall ersättas med uppgifter om fröpartiers grobarhet för aktuell odlingssäsong,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de svenska kraven på högre grobarhet skall göras till svensk norm och att Sverige skall verka för att den också skall gälla i EU,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet om översyn av patentlagarna i Sverige och internationellt så det blir omöjligt att ta patent på och äga livsformer.1
Stockholm den 19 januari 1995 Birger Schlaug (mp) Marianne Samuelsson (mp) Gudrun Lindvall (mp) Gunnar Goude (mp) Annika Nordgren (mp) Per Lager (mp) Barbro Johansson (mp) Ragnhild Pohanka (mp) Roy Ottosson (mp)
1 Yrkande 7 hänvisat till LU