Regeringen föreslår i propositionen att en allmän, obligatorisk fiskevårdavgift införs från den 1 januari 1996, som kommer att omfatta allt svenskt fiske, insjöar som hav. Olika årsavgifter kommer att tas ut. 100 kronor för handredskapsfiske, 250 kronor för fiskande med andra redskap, 500 kronor för licensierade yrkesfiskare. Den som fiskar på eget vatten skall erlägga en avgift på 100 kronor per år.
Fiskevårdsavgiften kommer att uppfattas som en skatt och kommer därför inte att få det syfte som regeringen har tänkt sig. En skatt som är omöjlig att kontrollera inger inget förtroende hos människor för lagstiftaren.
En allmän fiskevårdsavgift kommer också att medföra omfördelningseffekter mellan olika kategorier fiskande och landsdelar i en omfattning som svårligen låter sig motiveras hos dem som upplever sig som förlorare i det föreslagna systemet.
Det finns i dag ett mycket stort antal fiskevårdsområden som fungerar mycket bra. De fiskande vet att med de pengar han eller hon betalar för sitt fiskekort utförs ett arbete som gagnar ett framtida fiske.
Det mest osmakliga och irriterande i propositionen är, enligt min mening, att den som fiskar på sitt eget vatten skall tvingas betala en skatt till staten.
Att så plötsligt upphäva en urgammal hävd kan inte var rimligt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag till allmän fiskevårdsavgift.
Stockholm den 14 juni 1995 Jan-Olof Franzén (m)