med anledning av prop. 1994/95:231 Allmän fiskevårdsavgift m.m.

Folkpartiet liberalerna avvisar regeringens förslag att
införa en allmän fiskevårdsavgift. Det finns enligt vår
uppfattning starka både principiella och praktiska argument
mot att införa en sådan avgift.

Enligt regeringens förslag kommer en avgift att gälla alla,
också vattenrättsägarna. Detta innebär ytterligare ett försök
från socialdemokraterna att göra inskränkningar i
äganderätten. Enligt vår uppfattning är det självklart att
vattenrättsägarna utan avgift skall förfoga över fisket på sitt
vatten.

Som alltid medför dock äganderätten också ett ansvar.
Genom att avvisa förslaget om en allmän fiskevårdsavgift
markerar vi också att det är vattenrättsägarna som enskilt,
eller tillsammans inom ramen för ett fiskevårdsområde, har
ansvar för vården av fisket och vattenmiljön. För att kunna
fullgöra detta ansvar har vattenrättsägarna möjlighet att
bestämma att fisket skall upplåtas mot avgift genom
försäljningen av fiskekort.

En allmän avgift av det slag som regeringen föreslår kan
också avvisas av praktiska skäl. Själva avgiftsuppbörden
innebär kostnader och byråkrati men framförallt kommer
kontrollen att avgiften efterlevs i praktiken att bli närmast
obefintlig. Sverige är ett stort land med långa kuster och
tiotusentals sjöar och vattendrag där det bedrivs fritidsfiske.
Bara vid en bråkdel av dessa kommer det att kunna företas
någon kontroll över att alla som är 18 år och äldre (skall
fiskare i tveksam ålder bära legitimation?) och håller i ett spö
har betalt avgift. Det finns anledning att utgå från att intresset
från andra fiskare eller vattenrättsägare att kontrollera att den
statliga avgiften erläggs är betydligt lägre än vad intresset är
att kontrollera försäljningen av fiskekort. Varje gång
riksdagen överväger att införa en sanktionerad avgift måste
också utgångspunkten vara att efterlevnaden skall vara total
och kontrollen effektiv. Om lagstiftaren inte tror att så blir
fallet bör man avstå från avgiften eftersom dess införande då
bara bidrar till att skapa löje och undergräva den allmänna
rättsmoralen.

Det främsta hotet mot fisket utgörs av spridning av
miljögifter, övergödning och försurning samt utfiskning.
Dessa hot, mot fisket och vår miljö, måste hanteras inom
ramen för ett effektivt och internationellt miljöarbete. Det
handlar om förbud att använda de farligaste ämnena, om
ekonomiska styrmedel för att stimulera miljövänligare
produktion om internationellt bestämda fiskekvoter etc. När
regeringen föreslår att inkomsterna från avgiften skall
användas till fiskevårdande uppgifter är det alltså ingen
lösning på de verkliga hoten mot fisket. En fiskevårdsavgift
kan aldrig annat än på marginalen få någon betydelse för
fiskevården. Denna måste därför istället betraktas som en
gemensam angelägenhet för vår framtid och för vår miljö.
Detta åligger inte bara fiskarna att ta ansvar för utan
kostnaderna för detta skall bestridas av budgetmedel.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1994/95:231.

Stockholm den 14 juni 1995

Eva Eriksson (fp)

Lennart Fremling (fp)

Erling Bager (fp)

Kenth Skårvik (fp)

Conny Sandholm (fp)