I propositionen föreslår regeringen att det införs en allmän fiskevårdsavgift den 1 januari 1996. Avgiftsmedlen skall användas som bidrag till bildande och ombildande av fiskevårdsområde, för fiskevård och utsättning av fisk, för information och tillsyn och för administrativ hantering av avgiften.
För avgiften har i propositionen presenterats flera vällovliga motiv, som behovet att nybilda och ombilda fiskevårdsområden, att främja en god fiskevård och att öka tillgången på fiskevatten för allmänheten.
Det kan dock från principiella utgångspunkter resas många frågetecken för en avgift beslutad och administrerad av staten. I dag finns en fungerande fiskevård på många fiskevatten. Dessa sköts och förvaltas av fiskevårdsområden på lokala initiativ. Allmänheten kan fiska genom att lösa fiskekort och på det sättet bidraga till fiskevården.
Det är viktigt att fritidsfiske och fiskevård är en gemensam angelägenhet för fritidsfiskarna och fiskevattenägarna. Det är många gånger också en del i den lokala turistnäringen. Regler och byråkratiskt krångel som inte upplevs som motiverat hindrar en positiv utveckling av denna näring.
Några remissinstanser avstyrker att en allmän avgift införs. Riksrevisionsverket pekar på kontrollsvårigheter liksom kustbevakningen och Statskontoret. Fiskevattenägarna är negativa.
Tveksamhet kan också anföras om avgiften kommer att ge de medel till fiskevården som beräknas. Det har anförts många frågetecken kring hur avgiften skall uttaxeras och hur kontrollen skall ske. Även för den som fiskar någon enstaka gång på året skall, enligt förslaget, också en avgift på 100 kronor betalas.
Fiskevård är viktigt och betydelsefullt. Den bör ha sin förankring lokalt. Avgiftens storlek och hanteringen bör ske utifrån fiskevårdsområdets beslut och intresse. Riksdagen bör av ovan nämnda skäl inte nu fatta något beslut om allmän fiskevårdsavgift.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår förslaget om allmän fiskevårdsavgift.
Stockholm den 14 juni 1995 Hans Karlsson (s)