I november 1994 beslutade fiskeriverkets styrelse om
ensidigt laxfiskestopp för svenska fiskare i svenska vatten
från den 1 december 1994 till den 31 mars 1995. Syftet var
att på detta sätt söka bidra till att den naturreproducerade
laxens fortbestånd skulle kunna säkras.
Beslutet gällde ensidigt svenska fiskare, varför andra
länders fiskare uppenbarligen kan fortsätta fisket i de
svenska vattnen inte minst nu efter årsskiftet då Sverige är
med i EU.
Självklart känner svenska fiskare irritation över ett beslut
som så ensidigt slår mot dem. Inte räddar man den
naturreproducerade laxen genom att införa stopp och
restriktioner riktade endast mot ett lands fiskare.
Andra exempel finns till exempel från Östersjön, då det
gäller torskfiske, där svenska fiskare drabbats av
restriktioner som inte gällde alla fiskande i samma vatten.
Svenska fiskare kan inte förväntas ställa upp på fiskestopp
och andra restriktioner om inte övriga östersjöländers fiskare
gör detsamma.
Långvariga fiskestopp urholkar möjligheten för fiskarna
att leva på sitt fiske och äventyrar många arbeten i
beredningsindustrin.
Vi anser att man måste på något sätt finna andra lösningar
för fiske under längre perioder av året. En jämnare
fisktillförsel till beredningsindustrin är angelägen.
Strävandena att stärka fisketillgångarna långsiktigt är
mycket angelägna, varför diskussionerna kring olika
tillvägagångssätt måste ske ganska så förbehållslöst med en
stark vilja att nå resultat.
Man borde kunna överväga nya lösningar för att komma
tillrätta med dessa gamla och välkända problem.
Vissa havsområden av stor betydelse för fiskens
reproduktion och tillväxt skulle eventuellt kunna utgöra
fredningsområden förslagsvis under längre perioder. I övriga
områden däremot, skulle fiske i så fall få bedrivas mera
kontinuerligt. Eftersom nämnda fredningsområden kan ligga
i ett visst lands intresseområden måste man genom
överenskommelser ge detta land andra fiskemöjligheter som
kompensation.
Kvoternas omfattning och eventuella fördelning är en
mycket känslig fråga, men bör ändå kunna diskuteras i ett
framåtsyftande perspektiv.
Selektering av redskap är en annan fråga där det är mycket
angeläget att forskning och försök intensifieras. Det kan inte
vara försvarligt att ta upp stora mängder småfisk och därmed
kraftigt reducera det fiske och de fångster som borde ses som
fiskarnas levebröd om något eller några år längre fram i
tiden.
Det är också angeläget att fiskberedningsindustrierna, som
i det nya EU-perspektivet har goda expansionsmöjligheter,
kan få jämna och kontinuerliga leveranser inte minst från de
svenska fiskefartygen. Den 20-procentiga tull som tidigare
ensidigt drabbat den svenska beredningsindustrin vid export
till EU är nu borta. Därmed får äntligen svensk
beredningsindustri chansen att konkurrera på mera jämlika
villkor.
Vi menar att dagens problem med lax- och torskfiskestopp
långsiktigt endast kan lösas om samtliga stater kring
Östersjön samt Finland tar gemensamt ansvar för
nödvändiga överenskommelser. Sverige bör ta snara initiativ
till förhandlingar syftande till långsiktiga gemensamma
överenskommelser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ensidiga fiskestopp och andra
restriktioner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fredning av havsområden av stor
betydelse för fiskens reproduktion och tillväxt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om selektering av redskap,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts och begär snara initiativ till
uppgörelse mellan Sverige och andra östersjöstater på
fiskeområdet.
Stockholm den 25 januari 1995
Ingvar Eriksson (m)
Jeppe Johnsson (m)