I november 1994 beslutade fiskeriverkets styrelse om ensidigt laxfiskestopp för svenska fiskare i svenska vatten från den 1 december 1994 till den 31 mars 1995. Syftet var att på detta sätt söka bidra till att den naturreproducerade laxens fortbestånd skulle kunna säkras.
Beslutet gällde ensidigt svenska fiskare, varför andra länders fiskare uppenbarligen kan fortsätta fisket i de svenska vattnen inte minst nu efter årsskiftet då Sverige är med i EU.
Självklart känner svenska fiskare irritation över ett beslut som så ensidigt slår mot dem. Inte räddar man den naturreproducerade laxen genom att införa stopp och restriktioner riktade endast mot ett lands fiskare.
Andra exempel finns till exempel från Östersjön, då det gäller torskfiske, där svenska fiskare drabbats av restriktioner som inte gällde alla fiskande i samma vatten. Svenska fiskare kan inte förväntas ställa upp på fiskestopp och andra restriktioner om inte övriga östersjöländers fiskare gör detsamma.
Långvariga fiskestopp urholkar möjligheten för fiskarna att leva på sitt fiske och äventyrar många arbeten i beredningsindustrin.
Vi anser att man måste på något sätt finna andra lösningar för fiske under längre perioder av året. En jämnare fisktillförsel till beredningsindustrin är angelägen.
Strävandena att stärka fisketillgångarna långsiktigt är mycket angelägna, varför diskussionerna kring olika tillvägagångssätt måste ske ganska så förbehållslöst med en stark vilja att nå resultat.
Man borde kunna överväga nya lösningar för att komma tillrätta med dessa gamla och välkända problem.
Vissa havsområden av stor betydelse för fiskens reproduktion och tillväxt skulle eventuellt kunna utgöra fredningsområden förslagsvis under längre perioder. I övriga områden däremot, skulle fiske i så fall få bedrivas mera kontinuerligt. Eftersom nämnda fredningsområden kan ligga i ett visst lands intresseområden måste man genom överenskommelser ge detta land andra fiskemöjligheter som kompensation.
Kvoternas omfattning och eventuella fördelning är en mycket känslig fråga, men bör ändå kunna diskuteras i ett framåtsyftande perspektiv.
Selektering av redskap är en annan fråga där det är mycket angeläget att forskning och försök intensifieras. Det kan inte vara försvarligt att ta upp stora mängder småfisk och därmed kraftigt reducera det fiske och de fångster som borde ses som fiskarnas levebröd om något eller några år längre fram i tiden.
Det är också angeläget att fiskberedningsindustrierna, som i det nya EU-perspektivet har goda expansionsmöjligheter, kan få jämna och kontinuerliga leveranser inte minst från de svenska fiskefartygen. Den 20-procentiga tull som tidigare ensidigt drabbat den svenska beredningsindustrin vid export till EU är nu borta. Därmed får äntligen svensk beredningsindustri chansen att konkurrera på mera jämlika villkor.
Vi menar att dagens problem med lax- och torskfiskestopp långsiktigt endast kan lösas om samtliga stater kring Östersjön samt Finland tar gemensamt ansvar för nödvändiga överenskommelser. Sverige bör ta snara initiativ till förhandlingar syftande till långsiktiga gemensamma överenskommelser.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ensidiga fiskestopp och andra restriktioner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fredning av havsområden av stor betydelse för fiskens reproduktion och tillväxt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om selektering av redskap,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts och begär snara initiativ till uppgörelse mellan Sverige och andra östersjöstater på fiskeområdet.
Stockholm den 25 januari 1995 Ingvar Eriksson (m) Jeppe Johnsson (m)