Fisket, tillsammans med jordbruket och turismen, utgör stommen i det öländska näringslivet.
För de öländska fiskarna innebär det många olägenheter att behöva ligga stilla under vissa delar av året. Det innebär en stor ekonomisk förlust för de enskilda fiskarna, samtidigt som kommunerna på Öland drabbas av ökade sociala kostnader.
När det gäller kvottilldelningen bör dessa räknas om till årliga ransoner för varje båt. Ett sådant system skulle säkra det kustnära fiskets utveckling på längre sikt.
EU-stöden på fiskets område är relativt begränsade till sin omfattning jämfört med stöden på jordbruksområdet. Planer finns dock på en sektorplan för fiskeri- och vattenbruksnäringen.
Eftersom Öland är ett fiskeberoende område bör Öland också ingå i det område som kan få del av det strukturstöd som normalt kan hänföras till mål 5 a, dvs. anpassningen av fiskerisektorns struktur.
Om inga åtgärder vidtas riskerar de öländska fiskarna med sina mindre fiskefartyg, att helt slås ut på sikt. Fiskerinäringen har stor betydelse i de områden som klassas som glesbygd på Öland.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående kvottilldelning per båt till Ölandsfisket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strukturstöd till Ölands fiskerinäring.
Stockholm den 24 januari 1995 Agneta Ringman (s)