Sveriges sjöar och vattendrag samt våra omkringliggande
hav är med sina tillgångar av fisk och skaldjur värdefulla
naturresurser. Yrkesfisket har stor betydelse för
folkförsörjningen. Det svenska yrkesfiskets fångster uppgick
1993 till ett värde av drygt 700 miljoner kronor. Vi har också
en växande näring i form av vattenbruk som är beroende av
våra vatten. Försäljningsvärdet av vattenbrukets produktion
uppgick 1993 till ca 130 miljoner kronor.
Sammantaget har svensk fiskerinäring också stor
regionalpolitisk betydelse. Runt våra kuster utgör fiske och
vattenbruk basen för en levande skärgård. Sverige är också
mycket rikt på insjöar som ger en stor potential för
utveckling av såväl yrkesmässigt fiske som fisketurism.
Erfarenheten har visat att vår svenska yrkesfiskekår med
sina båtar och skepp också har viktiga roller vad gäller
övervakning och sjösäkerhet. Dessa båtar bemannas med
skickligt och kunnigt sjöfolk och de är en stor tillgång i ett
marint hemvärn.
Vårt medlemskap i EU innebär stora förändringar i
förutsättningarna för svensk fiskerinäring. EU:s
fiskeripolitik blir vår fiskeripolitik. EU:s fiskevatten blir alla
medlemsländers fiskevatten. Svenska fiskare får fiska i andra
länders vatten men vi får också tolerera att t. ex. danska,
tyska och finska fiskare utnyttjar svenska vatten. Enligt vår
uppfattning framförhandlade den borgerliga regeringen goda
villkor för svenskt fiske i EU. De s.k. relativa kvoterna för
respektive fiskart är acceptabla. Framför allt innebär
medlemskapet att vår tidigare tull gentemot EU på 20
procent på fisk och fiskprodukter försvinner. Därmed får
svensk fiskerinäring en bättre konkurrenssituation än
tidigare. Det är en mycket rimlig bedömning att fiskets
förädlingsindustri kommer att expandera inom Sveriges
gränser tack vare EU-medlemskapet.
Det är nu viktigt att regeringen i de fortsatta
förhandlingarna om tillämpningen av EU-avtalet på allt sätt
tillvaratar den svenska fiskerinäringens intressen. Dessa
förhandlingar bör ske i nära samråd med näringens
organisationer.
Flera miljöproblem hotar fisket och fiskets utveckling.
Försurningen av våra insjöar hotar produktionen i dessa
vatten. Laxsjukdomen M 74 innebär f.n. att över hälften av
laxynglen i laxodlingarna längs ostkusten dör. Forskarna
misstänker att föroreningar i havet kan vara anledningen.
För tio år sedan beslutade majoriteten av riksdagen att
släppa handredskapsfisket fritt på södra ostkusten och i de
fem stora sjöarna. Denna ''reform'' har inneburit stora
nackdelar för såväl yrkesfiskare som enskilda vattenägare i
berörda områden. Den förra regeringen tillsatte en utredning
som hade till uppgift att föreslå åtgärder för att lösa dessa
problem. Den nuvarande regeringen har upplöst denna
utredning vilket vi anser är mycket beklagligt.
Yrkesfiskets villkor
Moderata samlingspartiet anser att den framtida svenska
fiskeripolitiken måste baseras på det faktum att Sverige nu
är medlem i EU och omfattas av unionens fiskeripolitik. Det
kommer att krävas ett aktivt och engagerat svenskt
deltagande inom ramen för EU:s institutioner i syfte att
kunna påverka EU:s beslut.
En stärkt konkurrenskraft för den svenska fiskerinäringen
måste bli prioriterad i den framtida svenska fiskeripolitiken.
Detta gäller främst skattevillkoren, men också utformningen
av regler, attityderna till näringen och möjligheterna för
näringen att få insyn i beslutsarbetet. Detta blir extra viktigt
p.g.a. de stora strukturförändringar som krävs efter
avskaffandet av normprissystemet och gränsskyddet.
Yrkesfiskaravdrag
Under ett flertal år har ett antal motioner väckts i riksdagen
om införande av ett yrkesfiskaravdrag. Under föregående
mandatperiod föreslog regeringen i prop. 1993/94:158 att
förutsättningarna för ett yrkesfiskaravdrag skulle
undersökas. Jordbruksutskottet (1993/94:JoU24) ställde sig
bakom regeringens förslag. Utskottet förutsatte vidare att
regeringen skulle lägga fram de förslag som kunde behövas
för att uppnå konkurrensneutralitet i förhållande till andra
länder.
Den förra borgerliga regeringen utlovade mot slutet av
mandatperioden att införa ett yrkesfiskaravdrag och frågan
bör därför vidare utredas.
Yrkesfisket är en rörlig näring som har stor valfrihet då det
gäller var den skall bunkra förnödenheter och bränsle, landa
sin fångst m.m. Rörelsefriheten har ökat efter inträdet i EU.
Moderaterna anser att skattesituationen för svenska
yrkesfiskare måste jämställas med villkoren i Danmark och
att ett svenskt yrkesfiskaravdrag av konkurrensskäl bör
motsvara det danska yrkesfiskaravdraget. Det danska
yrkesfiskaravdraget innebär att varje licensierad yrkesfiskare
har rätt till ett skatteavdrag på 190 danska kronor per
påbörjad fångsttur med en varaktighet på minst 12 timmar.
Avdraget får maximalt göras för 220 dagar.
Skatt på fartygsbränslen för fiskefartyg
I regeringens proposition 1994/95:54 föreslås en
nyordning för inköp av skattefria fartygsbränslen för fartyg i
yrkesmässig drift. För skepp får fortfarande den grönfärgade
skattebefriade dieseln (energi- och koldioxidskatt) användas.
Fartyg som klassas som båtar måste emellertid använda den
högbeskattade ofärgade dieseln för att därefter kvartalsvis
ansöka om återbetalning av skatten. Då det för ett flertal
fiskeföretag med hög dieselförbrukning skulle innebära stora
likviditetssvårigheter att ligga ute med stora skattebelopp
infördes i lagen en dispensmöjlighet att fortsatt använda den
grönfärgade skattebefriade dieseloljan.
Det har emellertid visat sig att den ofärgade diesel som
fiskebåtarna nu måste köpa blir ca 1,50--2,00 kronor dyrare
per liter utöver skatten på mellan 2,42--2,89 kronor. Detta
beror på att yrkesfiskarnas ekonomiska föreningar gör stora
rabatterade inköp av den grönfärgade dieseln, vilken
fiskebåtarna från och med 1 januari inte längre får köpa. De
minsta fiskeföretagen med de lägsta marginalerna drabbas
därför av en fördyring. Lagen om skatt på fartygsbränslen
bör därför snarast kompletteras med en möjlighet för
samtliga fiskefartyg att köpa den grönfärgade lågbeskattade
dieseln. Fiskefartygen kan i och med kravet på innehav av
särskilt fartygstillstånd för bedrivande av yrkesmässigt fiske
med lätthet identifieras. Vägledande för beskattningen bör
vara om fartyget används för yrkesfiske, inte om det klassas
som skepp eller båt.
EU-medlemskap
Då Sverige nu utgör en del av den europeiska
gemenskapen och därmed fullt ut deltar i den gemensamma
fiskeripolitiken skapas nya förutsättningar och ställs nya
krav på såväl politiker och ansvariga myndigheter som på
näringen.
De utestående frågorna efter medlemskapsförhandlingen,
förutom det fortlöpande aktiva deltagandet i att påverka EU:s
beslut i enlighet med svenska intressen, är arbetet att stärka
den svenska fiskerinäringens konkurrenskraft samt att verka
för att Sverige erhåller fullt tillträde till Nordsjön.
Vad gäller Sveriges tillträde till okvoterade arter i
Nordsjön blev svenska fiskare diskriminerade i
anslutningsfördraget. Enligt EU:s egen ''acquis'' är det
självklart att svenska fiskare skall ha fullt tillträde till
okvoterade arter i Nordsjön. Denna fråga kunde inte lösas
innan den spansk-portugisiska frågan löstes. Därför måste
frågan prioriteras av Sverige inom EU-arbetet.
Begränsningar av fisket
Under den förra mandatperioden infördes krav på
yrkesfiskelicens samt fartygstillstånd för bedrivande av
yrkesmässigt fiske. Dessa åtgärder medför att
kontrollmöjligheterna ökar så att en långsiktig balans mellan
fisketryck och fiskeresurser lättare kan uppnås. Detta är
viktigt på fiskevatten där man saknar en äganderättsbaserad
naturlig begränsning av fisket och där utnyttjandet av
naturresurserna därför kan bli för stort. I första hand bör
staten eftersträva att äganderätten över fiskevattnen
upprätthålls och skarpare definieras där detta är möjligt.
Först i andra hand bör staten använda sig av regleringar för
att kontrollera att fisketrycket inte blir ekologiskt ohållbart.
Den borgerliga regeringen arbetade under den förra
mandatperioden aktivt internationellt med att införa en ny
och långsiktigt hållbar politik för torskfisket i Östersjön.
Frågan drevs inom ramen för det internationella
samarbetsorganet Fiskerikommissionen för Östersjön. Vid
kommissionens 20:e session i Gdynia i september 1994 fick
Sverige stort gehör för sin politik. Nya regler om krav på
selektiva trålar, höjt minimimått, sommarstopp för fiske samt
förbättrade kontrollregler infördes. Däremot lyckades
Sverige inte få igenom det svenska kravet om maximalt antal
tillåtna fiskedagar per vecka. Denna fråga måste även i
fortsättningen drivas internationellt och inom ramen för det
europeiska samarbetet. Fiskeriverkets bestämmelser för
torskfisket 1995 kan sägas vara den riktiga vägen för en
långsiktigt hållbar förvaltning av Östersjön.
Yrkesfiske efter lax
Fiskerikommissionen för Östersjön är det organ som
beslutar om kvoter för laxfisket i Östersjön. Vid 1994 års
session beslutades om en minskning av totalkvoten till 500 000
individer. Denna minskning bedömdes som
otillräcklig av Fiskeriverket som i november 1994 beslöt om
ett ensidigt förbud för svenska laxfiskare att fånga lax från
den 1 december 1994 till och med den 31 mars 1995.
Detta beslut skiljer sig från alla tidigare fiskeripolitiska
beslut genom att fullständigt ge upp möjligheten att
medverka till att skapa internationella överenskommelser.
Beslutet innebär en stor utslagning av såväl laxfiskare som
beredningsindustri. Därmed hämmas en angelägen
utveckling av de skärgårdsområden som berörs. En levande
skärgård förutsätter bofast befolkning och härvidlag utgör
fisket en basnäring. Laxfiskarna hade genom olika
investeringar siktet inriktat på den mest lönsamma
laxfiskesäsongen. Att ensidigt straffa svenska laxfiskare för
uteblivna förhandlingsframgångar upplevs som en dålig
lösning av fiskarena och dessutom djupt orättvis. En sådan
lösning sänder fel signaler till fiskarena och försämrar
samarbetsklimatet inför framtida beslut om
fångstbegränsningar. Fiskeriverket har genom sitt beslut
totalt bortsett från att analysera det faktum att Sverige från
och med januari 1995 är medlem i EU och att den svenska
fiskezonen blir en del av EU:s fiskevatten.
Vidare innebär Fiskeriverkets beslut att under hela 1995
förbjuda yrkesfisket efter lax utanför de outbyggda älvarna
ett yrkesförbud för de yrkesfiskare som bedriver sitt fiske i
dessa vatten. Beslutet ter sig än mer orättfärdigt för
yrkesfiskarna när man samtidigt tillåter nöjesfiskare att
bedriva sportfiske efter lax.
Vi anser att Sverige inom ramen för EU och
Fiskerikommissionen för Östersjön skall verka för de
begränsningar av totalkvoten för lax som bedöms vara
nödvändiga på biologiska grunder, bl. a. med hänsyn till
utvecklingen av laxsjukdomen M 74.
De
av Fiskeriverket beslutade ensidiga åtgärderna för
svenska yrkesfiskare bör däremot omedelbart omprövas och
ersättas med någon annan typ av åtgärd som utarbetas i
samråd med näringen.
Miljön
Fisket och fiskevården är beroende av en god miljö. Detta
gäller såväl vattenkvalitet som bottenförhållanden. Utsläpp
av olika slag måste minska. Ett fortsatt arbete med att rena
utsläppen i luft och vatten är ett oeftergivligt krav. Det räcker
härvidlag inte med enbart svensk rening utan internationellt
samarbete fordras.
Internationellt är det viktigt att åstadkomma en kraftig
reducering av öststaternas utsläpp i Östersjön liksom
Finlands utsläpp i Bottenviken. Sverige måste vara
pådrivande i de internationella miljövårdsförhandlingarna.
Målet skall vara att utsläppen minskas till den nivå som
naturen tål. Även tippning av muddermassor måste
underställas stränga miljökrav. Tippning av muddermassor
får ej ske så att det skadar miljön eller förstör fiske- och
reproduktionsplatser.
Oljeutvinning i Skagerrak
Norge förbereder provborrningar och undersökningar i den
norska delen av Skagerrak i syfte att utvinna olja eller gas.
Vår svenska västkust ligger i högriskområdet och kan
drabbas hårt vid olyckshändelser med oljeutsläpp. Såväl
norska som svenska fiskare befarar att det som nu planeras
kan medföra obotlig skada som särskilt hårt kan drabba
fiskerinäringen. De aktuella områdena sammanfaller till stor
del med de viktigaste fiskeplatserna i Skagerrak, inte bara för
de norska fiskarna utan i lika hög grad för de svenska och
danska.
Fisket i Skagerrak förvaltas gemensamt av Norge och EU.
Enbart i Sverige är drygt 1 000
västkustfiskare beroende av fisket i Skagerrak, de
flesta av dessa är verksamma här på heltid. Räk- och
havskräftfisket i området är t.ex. årligen värt närmare 100
miljoner kronor. Dessutom tillkommer ett stort fiske efter
sill, skarpsill och makrill samt ett rikt urval av bottenlevande
arter. Hela den svenska Skagerrakkusten utgör ett oersättligt
område för det småskaliga kustfisket och för kustbornas
husbehovs- och nöjesfiske. Mycket av detta kan riskeras om
de norska planerna förverkligas.
Det finns alltså av såväl miljöskäl som ekonomiska skäl
anledning att omsorgsfullt bevaka denna fråga, och enligt vår
mening får projektet ej medföra inskränkningar i fisket.
Allmän fiskevårdsavgift
I budgeten aviserar den socialdemokratiska regeringen ett
förslag om införande av en s.k. allmän fiskevårdsavgift. En
sådan avgift skulle enligt ett förslag från Fiskeriverket
omfatta alla kategorier fiskande, även yrkesfiskare. Vi
avstyrker ett sådant förslag.
Regeringen har tidigare fastslagit att vattenägarna har det
övergripande ansvaret för fiskevården. I våra insjöar och
vattendrag är sportfisket av stor omfattning. En bra och
omfattande fiskevård sker här i fiskevårdsområden. Intäkter
från fiskekort används till största delen för fiskevård och
fisketillsyn. Ett sådant system bör kunna användas även runt
våra kuster.
Enda sättet att skapa bestående resurser för fiskevård är att
ta tillräckligt betalt för fiskekorten. På alla sätt är det en
sundare och riktigare princip att varje fiskevårdsområde
använder sina intäkter på bästa sätt för att gynna fisket och
fiskevården. Ingen central insamling och fördelning av
pengarna kan bli mer effektiv.
Anslag till Fiskeriverket
Vi avstyrker förslaget att öka anslaget till Fiskeriverket av
statsfinansiella skäl. Vi kan heller inte finna att
medlemskapet i EU innebär en sådan ökning av
arbetsuppgifterna att det motiverar denna höjning. EU:s
fiskeripolitik blir nu Sveriges, och det torde innebära en
sådan förändring att en omorganisation av verket i stället kan
innebära ytterligare besparingar. Vi anser därför att anslaget
till Fiskeriverket på sikt kan minskas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
möjligheten att införa ett yrkesfiskaravdrag i enlighet med
vad som anförts i motionen,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjlighet för samtliga fiskefartyg
att använda lågbeskattade fartygsbränslen,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenska fiskares tillträde till
okvoterade arter i Nordsjön,2
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i internationella fora verka för
begränsningar av fisket,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om yrkesfisket efter lax,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om oljeutvinning i Skagerrak,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en allmän fiskevårdsavgift inte
bör införas,2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anslaget till Fiskeriverket.2
Stockholm den 17 januari 1995
Göte Jonsson (m)
Ingvar Eriksson (m)
Carl G Nilsson (m)
Eva Björne (m)
Ola Sundell (m)
Anders G Högmark (m)
Patrik Norinder (m)
Jan-Olof Franzén (m)
Lars Björkman (m)
Inger René (m)
Peter Weibull Bernström (m)
1 Yrkandena 1 och 2 hänvisade till SkU.
2 Yrkandena 3--8 hänvisade till JoU.