Inledning
Sveriges sjöar och vattendrag samt våra omkringliggande hav är med sina tillgångar av fisk och skaldjur värdefulla naturresurser. Yrkesfisket har stor betydelse för folkförsörjningen. Det svenska yrkesfiskets fångster uppgick 1993 till ett värde av drygt 700 miljoner kronor. Vi har också en växande näring i form av vattenbruk som är beroende av våra vatten. Försäljningsvärdet av vattenbrukets produktion uppgick 1993 till ca 130 miljoner kronor.
Sammantaget har svensk fiskerinäring också stor regionalpolitisk betydelse. Runt våra kuster utgör fiske och vattenbruk basen för en levande skärgård. Sverige är också mycket rikt på insjöar som ger en stor potential för utveckling av såväl yrkesmässigt fiske som fisketurism.
Erfarenheten har visat att vår svenska yrkesfiskekår med sina båtar och skepp också har viktiga roller vad gäller övervakning och sjösäkerhet. Dessa båtar bemannas med skickligt och kunnigt sjöfolk och de är en stor tillgång i ett marint hemvärn.
Vårt medlemskap i EU innebär stora förändringar i förutsättningarna för svensk fiskerinäring. EU:s fiskeripolitik blir vår fiskeripolitik. EU:s fiskevatten blir alla medlemsländers fiskevatten. Svenska fiskare får fiska i andra länders vatten men vi får också tolerera att t. ex. danska, tyska och finska fiskare utnyttjar svenska vatten. Enligt vår uppfattning framförhandlade den borgerliga regeringen goda villkor för svenskt fiske i EU. De s.k. relativa kvoterna för respektive fiskart är acceptabla. Framför allt innebär medlemskapet att vår tidigare tull gentemot EU på 20 procent på fisk och fiskprodukter försvinner. Därmed får svensk fiskerinäring en bättre konkurrenssituation än tidigare. Det är en mycket rimlig bedömning att fiskets förädlingsindustri kommer att expandera inom Sveriges gränser tack vare EU-medlemskapet.
Det är nu viktigt att regeringen i de fortsatta förhandlingarna om tillämpningen av EU-avtalet på allt sätt tillvaratar den svenska fiskerinäringens intressen. Dessa förhandlingar bör ske i nära samråd med näringens organisationer.
Flera miljöproblem hotar fisket och fiskets utveckling. Försurningen av våra insjöar hotar produktionen i dessa vatten. Laxsjukdomen M 74 innebär f.n. att över hälften av laxynglen i laxodlingarna längs ostkusten dör. Forskarna misstänker att föroreningar i havet kan vara anledningen.
För tio år sedan beslutade majoriteten av riksdagen att släppa handredskapsfisket fritt på södra ostkusten och i de fem stora sjöarna. Denna ''reform'' har inneburit stora nackdelar för såväl yrkesfiskare som enskilda vattenägare i berörda områden. Den förra regeringen tillsatte en utredning som hade till uppgift att föreslå åtgärder för att lösa dessa problem. Den nuvarande regeringen har upplöst denna utredning vilket vi anser är mycket beklagligt.
Yrkesfiskets villkor
Moderata samlingspartiet anser att den framtida svenska fiskeripolitiken måste baseras på det faktum att Sverige nu är medlem i EU och omfattas av unionens fiskeripolitik. Det kommer att krävas ett aktivt och engagerat svenskt deltagande inom ramen för EU:s institutioner i syfte att kunna påverka EU:s beslut.
En stärkt konkurrenskraft för den svenska fiskerinäringen måste bli prioriterad i den framtida svenska fiskeripolitiken. Detta gäller främst skattevillkoren, men också utformningen av regler, attityderna till näringen och möjligheterna för näringen att få insyn i beslutsarbetet. Detta blir extra viktigt p.g.a. de stora strukturförändringar som krävs efter avskaffandet av normprissystemet och gränsskyddet.
Yrkesfiskaravdrag
Under ett flertal år har ett antal motioner väckts i riksdagen om införande av ett yrkesfiskaravdrag. Under föregående mandatperiod föreslog regeringen i prop. 1993/94:158 att förutsättningarna för ett yrkesfiskaravdrag skulle undersökas. Jordbruksutskottet (1993/94:JoU24) ställde sig bakom regeringens förslag. Utskottet förutsatte vidare att regeringen skulle lägga fram de förslag som kunde behövas för att uppnå konkurrensneutralitet i förhållande till andra länder.
Den förra borgerliga regeringen utlovade mot slutet av mandatperioden att införa ett yrkesfiskaravdrag och frågan bör därför vidare utredas.
Yrkesfisket är en rörlig näring som har stor valfrihet då det gäller var den skall bunkra förnödenheter och bränsle, landa sin fångst m.m. Rörelsefriheten har ökat efter inträdet i EU. Moderaterna anser att skattesituationen för svenska yrkesfiskare måste jämställas med villkoren i Danmark och att ett svenskt yrkesfiskaravdrag av konkurrensskäl bör motsvara det danska yrkesfiskaravdraget. Det danska yrkesfiskaravdraget innebär att varje licensierad yrkesfiskare har rätt till ett skatteavdrag på 190 danska kronor per påbörjad fångsttur med en varaktighet på minst 12 timmar. Avdraget får maximalt göras för 220 dagar.
Skatt på fartygsbränslen för fiskefartyg
I regeringens proposition 1994/95:54 föreslås en nyordning för inköp av skattefria fartygsbränslen för fartyg i yrkesmässig drift. För skepp får fortfarande den grönfärgade skattebefriade dieseln (energi- och koldioxidskatt) användas. Fartyg som klassas som båtar måste emellertid använda den högbeskattade ofärgade dieseln för att därefter kvartalsvis ansöka om återbetalning av skatten. Då det för ett flertal fiskeföretag med hög dieselförbrukning skulle innebära stora likviditetssvårigheter att ligga ute med stora skattebelopp infördes i lagen en dispensmöjlighet att fortsatt använda den grönfärgade skattebefriade dieseloljan.
Det har emellertid visat sig att den ofärgade diesel som fiskebåtarna nu måste köpa blir ca 1,50--2,00 kronor dyrare per liter utöver skatten på mellan 2,42--2,89 kronor. Detta beror på att yrkesfiskarnas ekonomiska föreningar gör stora rabatterade inköp av den grönfärgade dieseln, vilken fiskebåtarna från och med 1 januari inte längre får köpa. De minsta fiskeföretagen med de lägsta marginalerna drabbas därför av en fördyring. Lagen om skatt på fartygsbränslen bör därför snarast kompletteras med en möjlighet för samtliga fiskefartyg att köpa den grönfärgade lågbeskattade dieseln. Fiskefartygen kan i och med kravet på innehav av särskilt fartygstillstånd för bedrivande av yrkesmässigt fiske med lätthet identifieras. Vägledande för beskattningen bör vara om fartyget används för yrkesfiske, inte om det klassas som skepp eller båt.
EU-medlemskap
Då Sverige nu utgör en del av den europeiska gemenskapen och därmed fullt ut deltar i den gemensamma fiskeripolitiken skapas nya förutsättningar och ställs nya krav på såväl politiker och ansvariga myndigheter som på näringen.
De utestående frågorna efter medlemskapsförhandlingen, förutom det fortlöpande aktiva deltagandet i att påverka EU:s beslut i enlighet med svenska intressen, är arbetet att stärka den svenska fiskerinäringens konkurrenskraft samt att verka för att Sverige erhåller fullt tillträde till Nordsjön.
Vad gäller Sveriges tillträde till okvoterade arter i Nordsjön blev svenska fiskare diskriminerade i anslutningsfördraget. Enligt EU:s egen ''acquis'' är det självklart att svenska fiskare skall ha fullt tillträde till okvoterade arter i Nordsjön. Denna fråga kunde inte lösas innan den spansk-portugisiska frågan löstes. Därför måste frågan prioriteras av Sverige inom EU-arbetet.
Begränsningar av fisket
Under den förra mandatperioden infördes krav på yrkesfiskelicens samt fartygstillstånd för bedrivande av yrkesmässigt fiske. Dessa åtgärder medför att kontrollmöjligheterna ökar så att en långsiktig balans mellan fisketryck och fiskeresurser lättare kan uppnås. Detta är viktigt på fiskevatten där man saknar en äganderättsbaserad naturlig begränsning av fisket och där utnyttjandet av naturresurserna därför kan bli för stort. I första hand bör staten eftersträva att äganderätten över fiskevattnen upprätthålls och skarpare definieras där detta är möjligt. Först i andra hand bör staten använda sig av regleringar för att kontrollera att fisketrycket inte blir ekologiskt ohållbart.
Den borgerliga regeringen arbetade under den förra mandatperioden aktivt internationellt med att införa en ny och långsiktigt hållbar politik för torskfisket i Östersjön. Frågan drevs inom ramen för det internationella samarbetsorganet Fiskerikommissionen för Östersjön. Vid kommissionens 20:e session i Gdynia i september 1994 fick Sverige stort gehör för sin politik. Nya regler om krav på selektiva trålar, höjt minimimått, sommarstopp för fiske samt förbättrade kontrollregler infördes. Däremot lyckades Sverige inte få igenom det svenska kravet om maximalt antal tillåtna fiskedagar per vecka. Denna fråga måste även i fortsättningen drivas internationellt och inom ramen för det europeiska samarbetet. Fiskeriverkets bestämmelser för torskfisket 1995 kan sägas vara den riktiga vägen för en långsiktigt hållbar förvaltning av Östersjön.
Yrkesfiske efter lax
Fiskerikommissionen för Östersjön är det organ som beslutar om kvoter för laxfisket i Östersjön. Vid 1994 års session beslutades om en minskning av totalkvoten till 500 000 individer. Denna minskning bedömdes som otillräcklig av Fiskeriverket som i november 1994 beslöt om ett ensidigt förbud för svenska laxfiskare att fånga lax från den 1 december 1994 till och med den 31 mars 1995.
Detta beslut skiljer sig från alla tidigare fiskeripolitiska beslut genom att fullständigt ge upp möjligheten att medverka till att skapa internationella överenskommelser. Beslutet innebär en stor utslagning av såväl laxfiskare som beredningsindustri. Därmed hämmas en angelägen utveckling av de skärgårdsområden som berörs. En levande skärgård förutsätter bofast befolkning och härvidlag utgör fisket en basnäring. Laxfiskarna hade genom olika investeringar siktet inriktat på den mest lönsamma laxfiskesäsongen. Att ensidigt straffa svenska laxfiskare för uteblivna förhandlingsframgångar upplevs som en dålig lösning av fiskarena och dessutom djupt orättvis. En sådan lösning sänder fel signaler till fiskarena och försämrar samarbetsklimatet inför framtida beslut om fångstbegränsningar. Fiskeriverket har genom sitt beslut totalt bortsett från att analysera det faktum att Sverige från och med januari 1995 är medlem i EU och att den svenska fiskezonen blir en del av EU:s fiskevatten.
Vidare innebär Fiskeriverkets beslut att under hela 1995 förbjuda yrkesfisket efter lax utanför de outbyggda älvarna ett yrkesförbud för de yrkesfiskare som bedriver sitt fiske i dessa vatten. Beslutet ter sig än mer orättfärdigt för yrkesfiskarna när man samtidigt tillåter nöjesfiskare att bedriva sportfiske efter lax.
Vi anser att Sverige inom ramen för EU och Fiskerikommissionen för Östersjön skall verka för de begränsningar av totalkvoten för lax som bedöms vara nödvändiga på biologiska grunder, bl. a. med hänsyn till utvecklingen av laxsjukdomen M 74.
De av Fiskeriverket beslutade ensidiga åtgärderna för svenska yrkesfiskare bör däremot omedelbart omprövas och ersättas med någon annan typ av åtgärd som utarbetas i samråd med näringen.
Miljön
Fisket och fiskevården är beroende av en god miljö. Detta gäller såväl vattenkvalitet som bottenförhållanden. Utsläpp av olika slag måste minska. Ett fortsatt arbete med att rena utsläppen i luft och vatten är ett oeftergivligt krav. Det räcker härvidlag inte med enbart svensk rening utan internationellt samarbete fordras.
Internationellt är det viktigt att åstadkomma en kraftig reducering av öststaternas utsläpp i Östersjön liksom Finlands utsläpp i Bottenviken. Sverige måste vara pådrivande i de internationella miljövårdsförhandlingarna. Målet skall vara att utsläppen minskas till den nivå som naturen tål. Även tippning av muddermassor måste underställas stränga miljökrav. Tippning av muddermassor får ej ske så att det skadar miljön eller förstör fiske- och reproduktionsplatser.
Oljeutvinning i Skagerrak
Norge förbereder provborrningar och undersökningar i den norska delen av Skagerrak i syfte att utvinna olja eller gas. Vår svenska västkust ligger i högriskområdet och kan drabbas hårt vid olyckshändelser med oljeutsläpp. Såväl norska som svenska fiskare befarar att det som nu planeras kan medföra obotlig skada som särskilt hårt kan drabba fiskerinäringen. De aktuella områdena sammanfaller till stor del med de viktigaste fiskeplatserna i Skagerrak, inte bara för de norska fiskarna utan i lika hög grad för de svenska och danska.
Fisket i Skagerrak förvaltas gemensamt av Norge och EU. Enbart i Sverige är drygt 1 000 västkustfiskare beroende av fisket i Skagerrak, de flesta av dessa är verksamma här på heltid. Räk- och havskräftfisket i området är t.ex. årligen värt närmare 100 miljoner kronor. Dessutom tillkommer ett stort fiske efter sill, skarpsill och makrill samt ett rikt urval av bottenlevande arter. Hela den svenska Skagerrakkusten utgör ett oersättligt område för det småskaliga kustfisket och för kustbornas husbehovs- och nöjesfiske. Mycket av detta kan riskeras om de norska planerna förverkligas.
Det finns alltså av såväl miljöskäl som ekonomiska skäl anledning att omsorgsfullt bevaka denna fråga, och enligt vår mening får projektet ej medföra inskränkningar i fisket.
Allmän fiskevårdsavgift
I budgeten aviserar den socialdemokratiska regeringen ett förslag om införande av en s.k. allmän fiskevårdsavgift. En sådan avgift skulle enligt ett förslag från Fiskeriverket omfatta alla kategorier fiskande, även yrkesfiskare. Vi avstyrker ett sådant förslag.
Regeringen har tidigare fastslagit att vattenägarna har det övergripande ansvaret för fiskevården. I våra insjöar och vattendrag är sportfisket av stor omfattning. En bra och omfattande fiskevård sker här i fiskevårdsområden. Intäkter från fiskekort används till största delen för fiskevård och fisketillsyn. Ett sådant system bör kunna användas även runt våra kuster.
Enda sättet att skapa bestående resurser för fiskevård är att ta tillräckligt betalt för fiskekorten. På alla sätt är det en sundare och riktigare princip att varje fiskevårdsområde använder sina intäkter på bästa sätt för att gynna fisket och fiskevården. Ingen central insamling och fördelning av pengarna kan bli mer effektiv.
Anslag till Fiskeriverket
Vi avstyrker förslaget att öka anslaget till Fiskeriverket av statsfinansiella skäl. Vi kan heller inte finna att medlemskapet i EU innebär en sådan ökning av arbetsuppgifterna att det motiverar denna höjning. EU:s fiskeripolitik blir nu Sveriges, och det torde innebära en sådan förändring att en omorganisation av verket i stället kan innebära ytterligare besparingar. Vi anser därför att anslaget till Fiskeriverket på sikt kan minskas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheten att införa ett yrkesfiskaravdrag i enlighet med vad som anförts i motionen,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet för samtliga fiskefartyg att använda lågbeskattade fartygsbränslen,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska fiskares tillträde till okvoterade arter i Nordsjön,2
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i internationella fora verka för begränsningar av fisket,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om yrkesfisket efter lax,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om oljeutvinning i Skagerrak,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en allmän fiskevårdsavgift inte bör införas,2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslaget till Fiskeriverket.2
Stockholm den 17 januari 1995 Göte Jonsson (m) Ingvar Eriksson (m) Carl G Nilsson (m) Eva Björne (m) Ola Sundell (m) Anders G Högmark (m) Patrik Norinder (m) Jan-Olof Franzén (m) Lars Björkman (m) Inger René (m) Peter Weibull Bernström (m) 1 Yrkandena 1 och 2 hänvisade till SkU. 2 Yrkandena 3--8 hänvisade till JoU.