I propositionen föreslås att en allmän fiskevårdsavgift införs.
Avgiften skall betalas av alla som fiskar i Sverige och är över 18 år. 100 kronor skall erläggas av alla som fiskar med handredskap. Detta torde innebära att alla som någon gång under sommaren tillsammans med goda vänner och/eller barn går till stranden för att meta först måste erlägga den i propositionen föreslagna avgiften (nya skatten).
Avgiftsmedlen som inflyter skall bl a användas till information om avgiften, tillsyn kring att avgiften verkligen inflyter och den administrativa hanteringen av avgiften. Min tro är att de inbetalda avgifterna endast täcker de ovan nämnda kostnaderna varför några medel inte blir över till de andra i och för sig angelägna ändamål som avgiften är avsedd att bidra till.
Propositionen brister allvarligt i det jag kallar för allmän acceptans och betalningsvilligheten kommer inte att finnas hos den stora grupp människor som skall erlägga den nya föreslagna avgiften.
Det finns alltså stora såväl praktiska som moraliska problem kring propositionen. Problemen kan närmast sammanfattas i a) kontrollproblemet; det måste finnas mer angelägna saker att kontrollera efterlevnaden av än en föreslagen fiskeavgift.
b) Uppbörd, administration och byråkrati kommer att ''äta'' upp en stor del, kanske merparten av de medel som inflyter.
c) Efterlevnaden; den föreslagna avgiften saknar allmän acceptans, och följaktligen kommer efterlevnaden att bli därefter. Den betalningsvilja som kan finnas i ett inledningsskede kommer att försvinna efter hand.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1994/95:231 Allmän fiskevårdsavgift m.m.
Stockholm den 8 juni 1995 Eskil Erlandsson (c)