med anledning av prop. 1994/95:119 Vissa åtgärder mot utsläpp av försurande ämnen och andra luftföroreningar
Propositionen innehåller bl.a. åtgärder för att minska
luftföroreningar från småskalig vedeldning. De nuvarande
utsläppen har visat sig vara förvånansvärt stora. Vedeldning
är i dag den tredje största miljörelaterade hälsorisken. Främst
handlar det om dålig förbränning som medför bildning av
stora mängder kolväten -- totalt 190 000 ton om året. Av
dessa är 130 000 ton s.k. flyktiga kolväten (VOC). Bland
dessa finner man de cancerframkallande ämnena bensen och
benso[a]pyren. Även höga halter dioxiner återfinns i
rökgaserna. Enligt Naturvårdsverkets beräkningar släpper
vedeldningen ut minst 3 gånger mer dioxiner än landets alla
sopförbränningsanläggningar. Nyligen påbörjad forskning i
Umeå tyder på att den siffran kan komma att kraftigt
uppvärderas.
Att vedeldning medför obehag och irritation hos många
människor är väl känt i landets samtliga kommuner. Bl.a. har
Astma- och allergiförbundet reagerat, eftersom deras
medlemmar tillhör en mycket utsatt grupp. Många
kommuner försöker med stora informationsinsatser att förmå
fastighetsägare att investera i ackumulatorer och
miljögodkända pannor för att reducera utsläppen. Det går
genom en hög förbränning i vedeldning att få ut en högre
effektivitet. Många skulle uppskatta att lära sig elda på rätt
sätt.
Någon lagstiftning för att förbjuda vedeldning i gamla och
dåliga pannor för att skynda på utvecklingen mot bättre
teknik finns inte. Kommunernas möjligheter att agera är
starkt kringskuren och under senare år har allt fler röster
höjts för att förbättra lagstiftningen och därigenom få
genomslag för modern teknik med relativt låga utsläpp.
Propositionens innehåll 1993
motionerade Socialdemokraterna i riksdagen om
åtgärder för att minska dagens hälsorisker. Regeringen
återkom med förslag om utredning. Naturvårdsverket
föreslog därefter en lag om småskalig fastbränsleeldning för
att komma tillrätta med problemet. Det är den utredningen
som nu ligger till grund för regeringens proposition.
Förvånande nog föreslås varken krav på ackumulator eller
att samtliga nyinstallationer av vedeldade anläggningar skall
vara miljögodkända.
Inte heller några miljökrav på nyinstallationer finns med i
propositionen. Regeringen anser att den nya lagen
(1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk kan
kompletteras med miljökrav på vedeldade pannor och
kaminer.
Modern förbränningsteknik minskar utsläppen
Modern teknik minskar miljöutsläppen med 90 till 95
procent. I första hand handlar det om installation av
ackumulatorer i vattenkylda pannor. Det innebär att man
eldar mot en stor vattenmängd, som tar upp och magasinerar
värmen. Verkningsgraden ökar och det räcker att elda 1--2
gånger per dygn. Samtidigt reduceras kolväteutsläppen med
mellan 60 och 90 procent beroende på pannans konstruktion
och ålder. En ackumulator kostar 15 000 kr inkl. installation.
Det är inget orimligt krav. Riksdagen bör ge regeringen i
uppdrag att skriva in generella krav på ackumulatorer för
vattenkylda pannor i hälsoskyddsförordningen.
Ett annat alternativ som ger bra förbränning och låga
utsläpp är installation av pelletsbrännare med automatisk
inmatning av bränsle. Regeringen anser i sin proposition att
kommunerna bör ha rätt att föreskriva att anläggningen skall
eldas med förädlade bränslen under vissa tider i särskilt
belastade områden. Detta är ett dyrare alternativ än
ackumulator, och det är helt orimligt att tänka sig att
tillfälliga förbud ger incitament till sådana investeringar.
Möjlighet att ställa krav på förädlade bränslen bör ges till
kommunerna, men ackumulatorkravet är viktigare och
mestadels ett mer realistiskt krav.
I dag är endast hälften av alla nyinstallerade pannor och
kaminer miljögodkända, dvs. uppfyller Boverkets tjärkrav.
Regeringens förslag att Naturvårdsverket och Boverket ska
utarbeta skärpta krav som ska inlemmas i förordningen om
tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. är på kort
sikt helt otillräckligt. Det är nödvändigt att åtminstone de 10
år gamla tjärkraven uppfylls av samtliga nyinstallerade
pannor och kaminer till dess att nya krav arbetats fram.
Riksdagen bör uppdra åt regeringen att ställa generella krav
på att all vedeldning ska ske i miljögodkända anläggningar
och därefter successivt skärpa kraven.
I samband med att miljökraven för vedeldning skärps är
det nödvändigt att ge kommunerna större maktmedel ifall
dessa krav inte uppfylls. Därför bör riksdagen uppdra åt
regeringen att ändra hälsoskyddsförordningen så att
kommunen kan förbjuda vedeldning i det enskilda fallet,
alternativt begränsa eldningsfrekvensen.
Det finns också all anledning att låta byte till miljövänlig
panna ingå i ROT-projekt och den allergisanering som ska
genomföras.
Många känner inte till eller förstår inte riskerna med
vedröken och vilka åtgärder som är möjliga för att pressa ner
utsläppen. Därför är det nödvändigt med ökade
informationsinsatser. Kommunerna tar redan nu ett stort
ansvar, men även Naturvårdsverket, Boverket och
Folkhälsoinstitutet bör agera kraftfullt. Inte minst nu under
allergiåret.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vedeldning.
Stockholm den 24 april 1995
Monica Green (s)
Karin Olsson (s)