Propositionen innehåller bl.a. åtgärder för att minska luftföroreningar från småskalig vedeldning. De nuvarande utsläppen har visat sig vara förvånansvärt stora. Vedeldning är i dag den tredje största miljörelaterade hälsorisken. Främst handlar det om dålig förbränning som medför bildning av stora mängder kolväten -- totalt 190 000 ton om året. Av dessa är 130 000 ton s.k. flyktiga kolväten (VOC). Bland dessa finner man de cancerframkallande ämnena bensen och benso[a]pyren. Även höga halter dioxiner återfinns i rökgaserna. Enligt Naturvårdsverkets beräkningar släpper vedeldningen ut minst 3 gånger mer dioxiner än landets alla sopförbränningsanläggningar. Nyligen påbörjad forskning i Umeå tyder på att den siffran kan komma att kraftigt uppvärderas.
Att vedeldning medför obehag och irritation hos många människor är väl känt i landets samtliga kommuner. Bl.a. har Astma- och allergiförbundet reagerat, eftersom deras medlemmar tillhör en mycket utsatt grupp. Många kommuner försöker med stora informationsinsatser att förmå fastighetsägare att investera i ackumulatorer och miljögodkända pannor för att reducera utsläppen. Det går genom en hög förbränning i vedeldning att få ut en högre effektivitet. Många skulle uppskatta att lära sig elda på rätt sätt.
Någon lagstiftning för att förbjuda vedeldning i gamla och dåliga pannor för att skynda på utvecklingen mot bättre teknik finns inte. Kommunernas möjligheter att agera är starkt kringskuren och under senare år har allt fler röster höjts för att förbättra lagstiftningen och därigenom få genomslag för modern teknik med relativt låga utsläpp.
Propositionens innehåll 1993 motionerade Socialdemokraterna i riksdagen om åtgärder för att minska dagens hälsorisker. Regeringen återkom med förslag om utredning. Naturvårdsverket föreslog därefter en lag om småskalig fastbränsleeldning för att komma tillrätta med problemet. Det är den utredningen som nu ligger till grund för regeringens proposition. Förvånande nog föreslås varken krav på ackumulator eller att samtliga nyinstallationer av vedeldade anläggningar skall vara miljögodkända.
Inte heller några miljökrav på nyinstallationer finns med i propositionen. Regeringen anser att den nya lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk kan kompletteras med miljökrav på vedeldade pannor och kaminer.
Modern förbränningsteknik minskar utsläppen
Modern teknik minskar miljöutsläppen med 90 till 95 procent. I första hand handlar det om installation av ackumulatorer i vattenkylda pannor. Det innebär att man eldar mot en stor vattenmängd, som tar upp och magasinerar värmen. Verkningsgraden ökar och det räcker att elda 1--2 gånger per dygn. Samtidigt reduceras kolväteutsläppen med mellan 60 och 90 procent beroende på pannans konstruktion och ålder. En ackumulator kostar 15 000 kr inkl. installation. Det är inget orimligt krav. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att skriva in generella krav på ackumulatorer för vattenkylda pannor i hälsoskyddsförordningen.
Ett annat alternativ som ger bra förbränning och låga utsläpp är installation av pelletsbrännare med automatisk inmatning av bränsle. Regeringen anser i sin proposition att kommunerna bör ha rätt att föreskriva att anläggningen skall eldas med förädlade bränslen under vissa tider i särskilt belastade områden. Detta är ett dyrare alternativ än ackumulator, och det är helt orimligt att tänka sig att tillfälliga förbud ger incitament till sådana investeringar. Möjlighet att ställa krav på förädlade bränslen bör ges till kommunerna, men ackumulatorkravet är viktigare och mestadels ett mer realistiskt krav.
I dag är endast hälften av alla nyinstallerade pannor och kaminer miljögodkända, dvs. uppfyller Boverkets tjärkrav. Regeringens förslag att Naturvårdsverket och Boverket ska utarbeta skärpta krav som ska inlemmas i förordningen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. är på kort sikt helt otillräckligt. Det är nödvändigt att åtminstone de 10 år gamla tjärkraven uppfylls av samtliga nyinstallerade pannor och kaminer till dess att nya krav arbetats fram. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att ställa generella krav på att all vedeldning ska ske i miljögodkända anläggningar och därefter successivt skärpa kraven.
I samband med att miljökraven för vedeldning skärps är det nödvändigt att ge kommunerna större maktmedel ifall dessa krav inte uppfylls. Därför bör riksdagen uppdra åt regeringen att ändra hälsoskyddsförordningen så att kommunen kan förbjuda vedeldning i det enskilda fallet, alternativt begränsa eldningsfrekvensen.
Det finns också all anledning att låta byte till miljövänlig panna ingå i ROT-projekt och den allergisanering som ska genomföras.
Många känner inte till eller förstår inte riskerna med vedröken och vilka åtgärder som är möjliga för att pressa ner utsläppen. Därför är det nödvändigt med ökade informationsinsatser. Kommunerna tar redan nu ett stort ansvar, men även Naturvårdsverket, Boverket och Folkhälsoinstitutet bör agera kraftfullt. Inte minst nu under allergiåret.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vedeldning.
Stockholm den 24 april 1995 Monica Green (s) Karin Olsson (s)