Bakgrund
Försurningen av mark och vatten fortgår. Nya rapporter visar att situationen är allvarligare än vad man tidigare trott. Stora markområden -- företrädesvis skogsmark på moränjordar -- är i dag uttömda på naturliga ämnen som kan stå emot och neutralisera ytterligare nedfall av försurande ämnen. Särskilt allvarligt är läget i sydöstra delen av landet, men även regioner i Bergslagen och Norrland uppvisar tecken på allvarliga försurningsskador. Den ständiga tillförseln av försurande ämnen till mark och vatten förändrar hela den kemiska balansen i jordarna. Detta i sin tur påverkar floran och faunan.
Utsläppen av svavel- och kväveoxidföreningar från svenska källor har minskat något men långt ifrån tillräckligt. Från vissa sektorer har utsläppen endast förändrats marginellt de senaste åren -- det gäller bl.a. trafiksektorn och jordbruket.
Försurningen är i hög grad även ett internationellt problem. Mer än 80 % av de försurande utsläppen härstammar från utländska källor. Även internationellt är utvecklingen långt ifrån tillfredsställande. Utsläppen minskar inte alls i den takt som behövs för att komma ner till de nivåer som naturen tål. Ofta kallas detta ''den kritiska belastningen''.
Inte heller de befintliga internationella avtal som finns räcker. De avtal som gäller i dag beräknas minska utsläppen över södra Sverige med 5--10 %. Varaktiga förbättringar -- som måste vara målet -- kräver reduceringar av nedfallet på minst 80 %. Detta är också det riktmärke som Sverige måste utgå från i vidare internationella förhandlingar. Som medlem i EU ökar våra möjligheter att driva dessa frågor. Vänsterpartiet behandlar detta utförligt i motion 1994/95:Jo22 i samband med regeringens skrivelse 1994/95:167 Det svenska miljöarbetet i EU.
Inte minst färska forskarrapporter som visar att svavelnedfallen över södra Sverige har ökat den gångna vintern inger mycket stor oro. Är detta korrekt innebär det att en positiv trend av sjunkande nedfall brutits.
Ett axplock av alarmerande fakta från aktuella rapporter ger denna bild:40 % av landets sjöar hotas av försurningen.Skogens långsiktiga värde ur både ekologisk och ekonomisk synvinkel hotas.Förlusterna i skogsbruket uppskattas för närvarande till 1--2 miljarder kronor. Dramatiska tröskeleffekter kan uppstå, dvs. markens förmåga att motstå ytterligare försurande nedfall kan under en kort tidsrymd snabbt kollapsa.Omfattande förändringar i örtfloran kan konstateras i försurade områden -- gräs tar över, bärris trängs undan.I försurningskänsliga marker i Skåne, Småland, Halland, Blekinge, Bergslagen och Stockholms län har pH nu sjunkit till gränsen för dramatiska störningar i den kemiska balansen i jorden.17 % av vattendragen i Jämtland, Kopparbergs och Gävleborgs län uppvisar måttlig eller kraftig försurningspåverkan.
Regeringens proposition
Propositionen är en märklig blandning av ett antal åtgärder och lägesbeskrivningar. Det saknas däremot en samlad strategi för att motverka och eliminera försurningsproblemen. Det verkar snarare vara en text som har tillkommit av en rad tillfälligheter. Mer än 20 % av propositionen ägnas t.ex. åt vedeldning som i och för sig är viktig ur flera aspekter men har föga inverkan på försurningen, medan trafiksektorn som står för en stor del av försurningsproblematiken överhuvudtaget inte behandlas.
Vänsterpartiet beklagar att regeringen inte redovisar ett samlat grepp kring försurningsproblematiken. Det är ett av Sveriges absolut allvarligaste miljöproblem och skulle kräva ett genomgripande och konkret handlingsprogram från regeringen.
Särskilt med tanke på att forskningen visar att försurningsproblemen stadigt förvärras är det anmärkningsvärt att regeringen inte kan redovisa en mer mogen och innehållsrik proposition.
Vänsterpartiet föreslår att regeringen återkommer till riksdagen med ett samlat program för att eliminera försurningsskadorna.
Riksdagen har fattat beslut om att kväveoxidutsläppen skall minska med 30 % mellan 1980 och 1995. Detta mål uppfylls inte med nuvarande åtgärder. Hittills har utsläppen minskat med endast 12 % (1993). Regeringen undviker i propositionen att kommentera detta allvarliga misslyckande. I stället avvaktar man nya utredningar. Vi förutsätter att de förslag regeringen ämnar komma med är tillräckligt kraftfulla för att minska kväveoxidutsläppen till en nivå som naturen tål.
Regeringen bör tillsätta en utredning för att få fram en helhetsbild av försurningsituationen och åtgärdsbehovet. Detta skall ske i samarbete med våra grannländer.
Nu finns det ett flertal högskolor, myndigheter, kommuner m.fl. som redovisar forskningsrön. Det som saknas är en övergripande rapport om dels situationen i vår region, dels behovet av åtgärder. Naturvårdsverkets uppdrag att komma med förslag om åtgärder för att minska kväveoxidutsläppen med 50 % till år 2005 är exempelvis bra men måste sättas in i ett större sammanhang. T.o.m. i rapporter konstateras det att resultaten och forskningsmaterialet är heterogent -- se t.ex. ''Försurning av små vattendrag i Norrland'', Naturvårdsverket.
Inte minst samverkan med Östeuropa och betydelsen av åtgärder i dessa länder måste bedömas i en helhet. Detta tar Vänsterpartiet upp i andra riksdagsmotioner som behandlar svenskt Östeuropasamarbete.
Vänsterpartiet har under många år uppmärksammat de tilltagande försurningsproblemen. I riksdagen har vi i motioner och interpellationer om trafikpolitik, jordbruk, energi, stadsplanering, EU och Östeuropa försökt lyfta fram dessa frågor. Vårt samlade förslag återfinns i vår partimotion om miljö från januari 1995. I avvaktan på att regeringen kan redovisa en samlad strategi tar vi här upp några ytterligare konkreta, aktuella krav för svenskt vidkommande som vi inte behandlat i andra motioner.
Trafiksektorn
Sjöfarten står för allt större del av både svavel- och kväveoxidutsläppen. Riksdagen bör besluta om investeringsbidrag till installation av katalysator för större fartygsmotorer. Företrädare för exempelvis Stockholms kommun föreslår differentierade hamnavgifter beroende på ankommande fartygs miljöbelastning (inklusive svavel- och kväveoxidutsläpp). Riksdagen bör fatta beslut om detta på ett nationellt plan. Sverige bör tillsammans med berörda länder kring Östersjön och Nordsjön fatta beslut om sänkning av svavelhalten i sjöfartens bränslen.
I EU bör Sverige verka föratt minska svavelhalten i övriga fossila bränslenatt påskynda arbetet med att ta fram normer för bilavgaseratt aktivt driva på arbetet för att minska transportbehovet i EU.
Energisektorn
Regeringen bör i den samlade redovisningen av försurningsproblematiken visa hur användningen av fossila bränslen i vår region skall minska till en nivå som miljön tål. När det gäller den småskaliga vedeldningen stödjer vi regeringens förslag om att kommunerna skall få möjlighet att meddela föreskrifter om eldning med fasta bränslen. Vid nybyggnation skall ackumulatortank vara ett krav för att få elda med fasta bränslen. Ett investeringsbidrag bör utgå till installation av ackumulatortank och till installation av miljövänliga bränslepannor. En nationell informationskampanj om vedeldning bör genomföras.
Jordbruk
EU:s jordbrukspolitik som vi nu är en del av tvingar fram mer spannmålsodling på bekostnad av vallodling. Detta kan resultera i ökade kväveutsläpp. Därför är det viktigt att miljöstöden och reglerna kring jordbruket i Sverige utformas så att utsläppen av kväveföreningar från jordbruket minskar.
Ammoniakutsläppen från jordbruket bör minska med 50 % till år 2000 i regioner där utsläppen av försurande utsläpp ligger nära den kritiska belastningsgränsen. Jordbruksverkets instruktion bör ändras i enlighet med detta.
I södra delarna av landet finns det i vissa regioner för många djur per areal för att man skall kunna få kontroll över utsläppen. Miljöstöden till det konventionella jordbruket bör utformas så att antalet djur fördelas över landet så att utsläppen av försurande ämnen och näringsämnen minimeras.
Ett effektivt sätt att minska utsläppen från jordbruket är att gå över till en utvecklad ekologisk odling som innefattar skärpta krav jämfört med i dag. Jordbruksverket och Naturvårdsverket bör tillsammans med KRAV få i uppdrag att utarbeta ett programförslag kring detta.
Övrigt
Det scenario som används som bas vid förhandlingarna om det nya svavelprotokollet innebär att Sverige skall minska sina utsläpp med 83 %, inte 80 %. Riksdagen bör uttala att Sverige skall följa rekommendationen från basscenariot (Scenario A5).
Vi delar inte regeringens uppfattning att kväveoxidavgiften inte kan utvidgas till industriella processer. Regeringens motivering saknar vetenskaplig grund. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med förslag till utvidgning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat handlingsprogram kring försurningsproblematiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utsläppen av kväveoxider skall minska till en nivå som naturen tål,
3. att riksdagen hos regeringen, i samarbete med våra grannländer, begär en utredning av försurningssituationen och åtgärdsbehovet i vår del av Europa,
4. att riksdagen beslutar om investeringsbidrag till installation av katalysator för större fartygsmotorer,
5. att riksdagen beslutar om att kommuner skall införa miljödifferentierade hamnavgifter för större fartyg,
6. att riksdagen begär att regeringen, tillsammans med andra berörda länder kring Östersjön och Nordsjön, beslutar om en sänkning av svavelhalten i sjöfartens bränslen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU aktivt skall verka för att regler skapas för att minska svavelhalten i olika fossila bränslen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU aktivt skall verka för att skärpta normer för bilavgaser skall tas fram,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU aktivt skall verka för att ta fram ett program för att minska transportbehovet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i den samlade redovisningen av försurningsproblematiken en strategi skall ingå som visar hur användningen av fossila bränslen skall minska till en nivå som miljön tål,
11. att riksdagen beslutar att det vid nybyggnation skall vara krav på installation av ackumulatortank för att få elda med fasta bränslen,
12. att riksdagen beslutar om investeringsbidrag till installation av ackumulatortank och till installation av miljövänliga bränslepannor,
13. att riksdagen av regeringen begär ett genomförande av en nationell kampanj om vedeldning,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljöstöden till och övriga regler kring jordbruket utformas så att utsläppen av kväveföreningar från jordbruket minskar,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ammoniakutsläppen från jordbruket skall minska med 50 %,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljöstöden till jordbruket utformas så att antalet djur inom jordbruket fördelas så att utsläppen av försurande ämnen och näringsämnen minimeras,
17. att riksdagen hos regeringen begär att Jordbruksverket m.fl. ges i uppdrag att utarbeta ett programförslag för att utveckla en ekologisk odling baserad på skärpta krav för att minimera utsläppen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall följa rekommendationerna om en sänkning av svavelutsläppen med 83 % som framgår av basscenariot (Scenario A5) från förhandlingarna om det nya svavelprotokollet,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur kväveoxidavgiften skall utvidgas till att även gälla industriella processer.
Stockholm den 24 april 1995 Maggi Mikaelsson (v) Jan Jennehag (v) Karl-Erik Persson (v) Hanna Zetterberg (v) Owe Hellberg (v) Lennart Beijer (v)