med anledning av prop. 1994/95:119 Vissa åtgärder mot utsläpp av försurande ämnen och andra luftföroreningar
Bakgrund
Försurningen av mark och vatten fortgår. Nya rapporter
visar att situationen är allvarligare än vad man tidigare trott.
Stora markområden -- företrädesvis skogsmark på
moränjordar -- är i dag uttömda på naturliga ämnen som kan
stå emot och neutralisera ytterligare nedfall av försurande
ämnen. Särskilt allvarligt är läget i sydöstra delen av landet,
men även regioner i Bergslagen och Norrland uppvisar
tecken på allvarliga försurningsskador. Den ständiga
tillförseln av försurande ämnen till mark och vatten förändrar
hela den kemiska balansen i jordarna. Detta i sin tur påverkar
floran och faunan.
Utsläppen av svavel- och kväveoxidföreningar från
svenska källor har minskat något men långt ifrån tillräckligt.
Från vissa sektorer har utsläppen endast förändrats
marginellt de senaste åren -- det gäller bl.a. trafiksektorn och
jordbruket.
Försurningen är i hög grad även ett internationellt
problem. Mer än 80 % av de försurande utsläppen
härstammar från utländska källor. Även internationellt är
utvecklingen långt ifrån tillfredsställande. Utsläppen
minskar inte alls i den takt som behövs för att komma ner
till de nivåer som naturen tål. Ofta kallas detta ''den kritiska
belastningen''.
Inte heller de befintliga internationella avtal som finns
räcker. De avtal som gäller i dag beräknas minska utsläppen
över södra Sverige med 5--10 %. Varaktiga förbättringar --
som måste vara målet -- kräver reduceringar av nedfallet på
minst 80 %. Detta är också det riktmärke som Sverige måste
utgå från i vidare internationella förhandlingar. Som medlem
i EU ökar våra möjligheter att driva dessa frågor.
Vänsterpartiet behandlar detta utförligt i motion
1994/95:Jo22 i samband med regeringens skrivelse
1994/95:167 Det svenska miljöarbetet i EU.
Inte minst färska forskarrapporter som visar att
svavelnedfallen över södra Sverige har ökat den gångna
vintern inger mycket stor oro. Är detta korrekt innebär det
att en positiv trend av sjunkande nedfall brutits.
Ett axplock av alarmerande fakta från aktuella rapporter
ger denna bild:40 % av landets sjöar hotas av
försurningen.Skogens långsiktiga värde ur både ekologisk
och ekonomisk synvinkel hotas.Förlusterna i skogsbruket
uppskattas för närvarande till 1--2 miljarder kronor.
Dramatiska tröskeleffekter kan uppstå, dvs. markens
förmåga att motstå ytterligare försurande nedfall kan under
en kort tidsrymd snabbt kollapsa.Omfattande förändringar
i örtfloran kan konstateras i försurade områden -- gräs tar
över, bärris trängs undan.I försurningskänsliga marker i
Skåne, Småland, Halland, Blekinge, Bergslagen och
Stockholms län har pH nu sjunkit till gränsen för dramatiska
störningar i den kemiska balansen i jorden.17 % av
vattendragen i Jämtland, Kopparbergs och Gävleborgs län
uppvisar måttlig eller kraftig försurningspåverkan.
Regeringens proposition
Propositionen är en märklig blandning av ett antal åtgärder
och lägesbeskrivningar. Det saknas däremot en samlad
strategi för att motverka och eliminera
försurningsproblemen. Det verkar snarare vara en text som
har tillkommit av en rad tillfälligheter. Mer än 20 % av
propositionen ägnas t.ex. åt vedeldning som i och för sig är
viktig ur flera aspekter men har föga inverkan på
försurningen, medan trafiksektorn som står för en stor del av
försurningsproblematiken överhuvudtaget inte behandlas.
Vänsterpartiet beklagar att regeringen inte redovisar ett
samlat grepp kring försurningsproblematiken. Det är ett av
Sveriges absolut allvarligaste miljöproblem och skulle kräva
ett genomgripande och konkret handlingsprogram från
regeringen.
Särskilt med tanke på att forskningen visar att
försurningsproblemen stadigt förvärras är det
anmärkningsvärt att regeringen inte kan redovisa en mer
mogen och innehållsrik proposition.
Vänsterpartiet föreslår att regeringen återkommer till
riksdagen med ett samlat program för att eliminera
försurningsskadorna.
Riksdagen har fattat beslut om att kväveoxidutsläppen
skall minska med 30 % mellan 1980 och 1995. Detta mål
uppfylls inte med nuvarande åtgärder. Hittills har utsläppen
minskat med endast 12 % (1993). Regeringen undviker i
propositionen att kommentera detta allvarliga misslyckande.
I stället avvaktar man nya utredningar. Vi förutsätter att de
förslag regeringen ämnar komma med är tillräckligt
kraftfulla för att minska kväveoxidutsläppen till en nivå som
naturen tål.
Regeringen bör tillsätta en utredning för att få fram en
helhetsbild av försurningsituationen och åtgärdsbehovet.
Detta skall ske i samarbete med våra grannländer.
Nu finns det ett flertal högskolor, myndigheter, kommuner
m.fl. som redovisar forskningsrön. Det som saknas är en
övergripande rapport om dels situationen i vår region, dels
behovet av åtgärder. Naturvårdsverkets uppdrag att komma
med förslag om åtgärder för att minska kväveoxidutsläppen
med 50 % till år 2005 är exempelvis bra men måste sättas in
i ett större sammanhang. T.o.m. i rapporter konstateras det att
resultaten och forskningsmaterialet är heterogent -- se t.ex.
''Försurning av små vattendrag i Norrland'',
Naturvårdsverket.
Inte minst samverkan med Östeuropa och betydelsen av
åtgärder i dessa länder måste bedömas i en helhet. Detta tar
Vänsterpartiet upp i andra riksdagsmotioner som behandlar
svenskt Östeuropasamarbete.
Vänsterpartiet har under många år uppmärksammat de
tilltagande försurningsproblemen. I riksdagen har vi i
motioner och interpellationer om trafikpolitik, jordbruk,
energi, stadsplanering, EU och Östeuropa försökt lyfta fram
dessa frågor. Vårt samlade förslag återfinns i vår partimotion
om miljö från januari 1995. I avvaktan på att regeringen kan
redovisa en samlad strategi tar vi här upp några ytterligare
konkreta, aktuella krav för svenskt vidkommande som vi inte
behandlat i andra motioner.
Trafiksektorn
Sjöfarten står för allt större del av både svavel- och
kväveoxidutsläppen. Riksdagen bör besluta om
investeringsbidrag till installation av katalysator för större
fartygsmotorer. Företrädare för exempelvis Stockholms
kommun föreslår differentierade hamnavgifter beroende på
ankommande fartygs miljöbelastning (inklusive svavel- och
kväveoxidutsläpp). Riksdagen bör fatta beslut om detta på ett
nationellt plan. Sverige bör tillsammans med berörda länder
kring Östersjön och Nordsjön fatta beslut om sänkning av
svavelhalten i sjöfartens bränslen.
I EU bör Sverige verka föratt minska svavelhalten i
övriga fossila bränslenatt påskynda arbetet med att ta fram
normer för bilavgaseratt aktivt driva på arbetet för att
minska transportbehovet i EU.
Energisektorn
Regeringen bör i den samlade redovisningen av
försurningsproblematiken visa hur användningen av fossila
bränslen i vår region skall minska till en nivå som miljön tål.
När det gäller den småskaliga vedeldningen stödjer vi
regeringens förslag om att kommunerna skall få möjlighet
att meddela föreskrifter om eldning med fasta bränslen. Vid
nybyggnation skall ackumulatortank vara ett krav för att få
elda med fasta bränslen. Ett investeringsbidrag bör utgå till
installation av ackumulatortank och till installation av
miljövänliga bränslepannor. En nationell
informationskampanj om vedeldning bör genomföras.
Jordbruk
EU:s jordbrukspolitik som vi nu är en del av tvingar fram
mer spannmålsodling på bekostnad av vallodling. Detta kan
resultera i ökade kväveutsläpp. Därför är det viktigt att
miljöstöden och reglerna kring jordbruket i Sverige utformas
så att utsläppen av kväveföreningar från jordbruket minskar.
Ammoniakutsläppen från jordbruket bör minska med 50 %
till år 2000 i regioner där utsläppen av försurande utsläpp
ligger nära den kritiska belastningsgränsen.
Jordbruksverkets instruktion bör ändras i enlighet med detta.
I södra delarna av landet finns det i vissa regioner för
många djur per areal för att man skall kunna få kontroll över
utsläppen. Miljöstöden till det konventionella jordbruket bör
utformas så att antalet djur fördelas över landet så att
utsläppen av försurande ämnen och näringsämnen
minimeras.
Ett effektivt sätt att minska utsläppen från jordbruket är att
gå över till en utvecklad ekologisk odling som innefattar
skärpta krav jämfört med i dag. Jordbruksverket och
Naturvårdsverket bör tillsammans med KRAV få i uppdrag
att utarbeta ett programförslag kring detta.
Övrigt
Det scenario som används som bas vid förhandlingarna om
det nya svavelprotokollet innebär att Sverige skall minska
sina utsläpp med 83 %, inte 80 %. Riksdagen bör uttala att
Sverige skall följa rekommendationen från basscenariot
(Scenario A5).
Vi delar inte regeringens uppfattning att
kväveoxidavgiften inte kan utvidgas till industriella
processer. Regeringens motivering saknar vetenskaplig
grund. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med
förslag till utvidgning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat
handlingsprogram kring försurningsproblematiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utsläppen av kväveoxider skall
minska till en nivå som naturen tål,
3. att riksdagen hos regeringen, i samarbete med våra
grannländer, begär en utredning av försurningssituationen
och åtgärdsbehovet i vår del av Europa,
4. att riksdagen beslutar om investeringsbidrag till
installation av katalysator för större fartygsmotorer,
5. att riksdagen beslutar om att kommuner skall införa
miljödifferentierade hamnavgifter för större fartyg,
6. att riksdagen begär att regeringen, tillsammans med
andra berörda länder kring Östersjön och Nordsjön, beslutar
om en sänkning av svavelhalten i sjöfartens bränslen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i EU aktivt skall verka
för att regler skapas för att minska svavelhalten i olika fossila
bränslen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i EU aktivt skall verka
för att skärpta normer för bilavgaser skall tas fram,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i EU aktivt skall verka
för att ta fram ett program för att minska transportbehovet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i den samlade redovisningen
av försurningsproblematiken en strategi skall ingå som visar
hur användningen av fossila bränslen skall minska till en
nivå som miljön tål,
11. att riksdagen beslutar att det vid nybyggnation skall
vara krav på installation av ackumulatortank för att få elda
med fasta bränslen,
12. att riksdagen beslutar om investeringsbidrag till
installation av ackumulatortank och till installation av
miljövänliga bränslepannor,
13. att riksdagen av regeringen begär ett genomförande av
en nationell kampanj om vedeldning,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att miljöstöden till och övriga
regler kring jordbruket utformas så att utsläppen av
kväveföreningar från jordbruket minskar,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ammoniakutsläppen från
jordbruket skall minska med 50 %,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att miljöstöden till jordbruket
utformas så att antalet djur inom jordbruket fördelas så att
utsläppen av försurande ämnen och näringsämnen
minimeras,
17. att riksdagen hos regeringen begär att Jordbruksverket
m.fl. ges i uppdrag att utarbeta ett programförslag för att
utveckla en ekologisk odling baserad på skärpta krav för att
minimera utsläppen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall följa
rekommendationerna om en sänkning av svavelutsläppen
med 83 % som framgår av basscenariot (Scenario A5) från
förhandlingarna om det nya svavelprotokollet,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur
kväveoxidavgiften skall utvidgas till att även gälla
industriella processer.
Stockholm den 24 april 1995
Maggi Mikaelsson (v)
Jan Jennehag (v)
Karl-Erik Persson (v)
Hanna Zetterberg (v)
Owe Hellberg (v)
Lennart Beijer (v)