med anledning av prop. 1994/95:119 Vissa åtgärder mot utsläpp av försurande ämnen och andra luftföroreningar
Propositionen innehåller åtgärder för att minska
miljöutsläppen från småskalig vedeldning. Regeringen
föreslår ändring i hälsoskyddsförordningen för att ge
kommunerna möjlighet att meddela föreskrifter om
småskalig vedeldning för att begränsa eldning under vissa
tider inom områden av kommunen. Kommunerna bör enligt
propositionen också ges möjlighet att föreskriva om annan
uppvärmningsform för kombipannor under vissa tider i
belastade områden. Även krav på eldningsmetoder,
bränslekvalitet och särskilda skötselanvisningar bör kunna
ingå i föreskrifterna, enligt propositionen.
Naturvårdsverket föreslog i sin utredning att en ny lag om
småskalig fastbränsleeldning skulle antas för att
myndigheterna skulle kunna ställa generella krav på
anläggningarna. Regeringen anser emellertid att det räcker
med den nya lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav
på byggnadsverk och föreslår att Naturvårdsverket och
Boverket ges i uppdrag att utarbeta nya föreskrifter med
skärpta krav på utsläpp från pannor, kaminer och dylikt. Inga
omedelbara krav ställs dock i propositionen om att de
nuvarande tjärkraven skall gälla all kommande
nyinstallationer. Därmed kommer även i fortsättningen en
stor del av nyinstallerade pannor och kaminer att vara icke
miljögodkända.
Småskalig vedeldning och miljöutsläpp
Den småskaliga vedeldningen sker idag i hög utsträckning
med ofullständig förbränning i vattenkylda pannor. Många
pannor är gamla och tekniken omodern. De beräknade
utsläppen från vedeldning i landets enskilda pannor är ca 130 000
flyktiga kolväten (VOC) och 58 000
tunga kolväten, vilket är betydligt mer än utsläppen
från industrin. Många kolväten i vedröken är både allergi-
och cancerframkallande. Bland annat är utsläppen av bensen
och dioxiner höga. Dioxinutsläppen beräknas av
Naturvårdsverket vara 3 gånger högre från dagens 12
TWh vedeldning än från landets samtliga
sopförbränningsanläggningar som endast motsvarar 4
TWh värme och el. Ny forskning vid Umeå universitet kan
komma att kraftigt värdera upp utsläppen av dioxiner, PCB
och andra klorerade kolväten från småskalig vedeldning.
De höga miljöutsläppen från vedeldning gör också att
många människor störs av vedröken. En undersökning av
besvärsfrekvensen i övre Norrland visar att mer än vart tredje
hushåll lider av vedrök. Besvärsfrekvensen är ännu högre
bland astmatiker och allergiker. Vedeldning är långt ifrån ett
Norrlandsproblem. I större tätorter kan problemen vara än
större, eftersom man där också har höga föroreningar från
trafik och andra utsläppskällor. Dessutom bor man i
allmänhet tätare.
Modern förbränningsteknik minskar utsläppen
De höga miljöutsläppen från vedeldning beror i huvudsak
på omodern förbränningsteknik och avsaknad av miljökrav
på anläggningarna. Branschen, Bioenergiföreningen, många
kommuner, Astama och allergiföreningen m.fl. har under en
tid krävt mer kraftfulla tag av myndigheterna för att pressa
ner miljöutsläppen.
Införandet av ackumulator, dvs eldning mot en stor
vattenmängd som tar upp och magasinerar värmen, reducerar
kolväteutsläppen med mellan 60 och 90 procent beroende på
pannans konstruktion och ålder. En ackumulator kostar 15 000
inkl installation. Den gör dessutom vedeldningen
bekvämare (1--2 inlägg per dygn) och verkningsgraden ökar.
De flesta som installerat ackumulator är mycket nöjda.
Därför är det förvånande att regeringen inte lägger fram
förslag om generella krav på ackumulatorer. Vi anser att
riksdagen ska ge regeringen i uppdrag att skriva in generella
krav på ackumulatorer i hälsoskyddsförordningen.
Ett annat alternativ som ger bra förbränning och låga
utsläpp är installation av pelletsbrännare med automatisk
inmatning av bränsle. Regeringen anser i sin proposition att
kommunerna bör ha rätt att föreskriva att anläggning skall
eldas med förädlade bränslen under vissa tider i särskilt
belastade områden. Det är bra, men detta är ett dyrare
alternativ än ackumulator. Vi anser att denna möjlighet bör
ges, men att ackumulatorkravet är mer realistiskt att ställa.
I dag är endast hälften av alla nyinstallerade pannor och
kaminer miljögodkända, dvs uppfyller Boverkets tjärkrav.
Regeringen föreslår i propositionen endast att
Naturvårdsverket och Boverket ska utarbeta skärpta krav för
pannor, kaminer etc och att dessa ska inlemmas i
förordningen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk
m.m. På kort sikt är detta otillräckligt. Vi anser det
nödvändigt att åtminstone de 10
år gamla tjärkraven uppfylls av samtliga installerade
pannor och kaminer till dess att nya krav arbetats fram och
lagts in i förordningen. Riksdagen uppdrar åt regeringen att
ställa generella krav på att samtliga nyinstallationer ska
uppfylla Boverkets regler för miljögodkända pannor till dess
att nya skärpta normer tagits fram. Riksdagen bör också
uppdra åt regeringen att successivt skärpa kraven i takt med
att förbränningstekniken utvecklas. På sikt kan biobränslen
i enskilda fastigheter bli ett alternativ även i de tätaste
områdena.
I dag har kommunerna stora svårigheter att förbjuda
felaktig vedeldning eller vedelning i pannor med undermålig
teknik. Det är likaså svårt att bevisa sanitär olägenhet till
följd av vedrök. Den nuvarande lagstiftningen är alltså helt
otillräcklig, tvärtemot vad propositionen antyder. Därför är
det angeläget att i samband med ändring av
hälsoskyddsförordningen ge kommunen rätt att i det enskilda
fallet meddela förbud mot vedeldning eller rätt att begränsa
eldningsfrekvensen. Detta skall också gälla om
fastighetsägaren underlåter att utföra de förbättringar
kommunen krävt, t ex
i form av installation av ackumulator. Riksdagen bör
uppdra åt regeringen att ändra hälsoskyddsförordningen för
att ge kommunerna möjlighet att agera i det enskilda fallet.
Information och stimulansåtgärder
Ved och andra biobränslen kan och bör utgöra en betydligt
större andel av vår energiproduktion i framtiden.
Biobränslen har en given plats i det kommande
kretsloppssamhället. Att i dagsläget inte ställa tillräckliga
krav för att få ner de höga miljöutsläppen är inte försvarbart.
Risken är stor att debatten om de stora hälsoriskerna minskar
de enskildas vilja att använda ved som uppvärmningskälla.
Det kan också komma starka krav på förbud. Det vore i så
fall negativt för hela den svenska energipolitiken och skulle
kunna försvåra kärnkraftsavvecklingen. Biobränslen är
viktiga komplement till andra uppvärmningsformer och bör
tillåtas öka förutsatt att modern förbränningsteknik som ger
låga utsläpp används. Detta bör klart framgå i regeringens
miljö- och energipolitik.
Många förstår inte vilka stora föroreningsutsläpp felaktig
vedeldning verkligen ger upphov till. Kunskaperna om hur
man snabbt och utan några större kostnader kan pressa ner
utsläppen saknas också. Information om vedeldningens
nuvarande utsläppsnivåer och hälsorisker samt vilka åtgärder
som är möjliga måste förbättras. Både Naturvårdsverket och
Folkhälsoinstitutet har hittills försummat denna uppgift.
Därför bör riksdagen uppmana regeringen att ge ett tydligt
informationsuppdrag till berörda myndigheter.
Det är önskvärt att ge ytterligare stimulans för att skynda
på införandet av ackumulatorer, eftersom det snabbt ger
lägre utsläpp. Arbetsmarknadspolitiska medel kan mycket
väl användas för detta och är också kostnadseffektivt för
samhället. Installation av 25 000
ackumulatorer skulle ge 1 000
årsjobb inklusive tillverkningsindustrin. Ett sådant
program skulle kosta 75 till 100 miljoner. Regeringen bör
överväga att använda delar av allergisaneringsprogrammets
2 miljarder
till detta. Även ROT-bidrag bör göras tillgängliga
för installation av ackumulatortank och byte till
miljögodkänd vedpanna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vedeldningens hälsorisker,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om installation av ackumulatorer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att samtliga pannor och kaminer
skall vara miljögodkända,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hälsoskyddsförordningen och
kommunerna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om myndigheternas
informationsansvar.
Stockholm den 24 april 1995
Bengt Silfverstrand (s)
Birthe Sörestedt (s)
Christin Nilsson (s)
Bo Nilsson (s)