Den 1 juli 1992 avskaffades skogsvårdsavgiften. Den har
bland annat finansierat bidrag att bygga skogsbilvägar.
Skogsbilvägar är nödvändiga för att utföra avverkning och
skogsvård till rimliga kostnader, om man saknar tillgång till
allmän väg. Företagsekonomiskt är byggande av
skogsbilvägar i de flesta fall en mycket lönsam investering.
Då skogsvårdsavgiften avskaffas ökar dessutom
skogsägarnas möjligheter att egenfinansiera vägbyggandet.
Ett viktigt syfte med bidraget till byggande av
skogsbilvägar är att styra och stimulera skogsbruket till att
planera vägarna så att sträckningarna blir praktiska och
standarden god. Dessutom är syftet att stimulera markägarna
att samverka över ägogränserna. Därmed läggs en god grund
för optimala väglösningar. För det mindre skogsägarna är
detta extra viktigt. I dagens läge får skogsägarna dessutom
hjälp med projektering samt samråd med naturvårdsintressen
m m. Det sistnämnda är särskilt angeläget för de mindre
skogsägarna, inte minst i inlandskommunerna.
Avskaffandet av bidraget kan rent ekonomiskt motiveras
av den avskaffade skogsvårdsavgiften. Men bara för att
byggandet av skogsbilvägar är lönsamt finns ingen
automatik för att samverkan kommer till stånd.
Ett realistiskt exempel på vad som kan hända då
vägbyggandet sker med bristfällig planering och utebliven
samverkan är att det totala vägnätet i ett område ökar med
nästan det dubbla då olika skogsägare bygger sin egen
kortare vägsträcka istället för en gemensam väg som skär
rakt igenom flera markägares område.
För att åstadkomma samordning och rättmätiga krav på
hänsyn till känsliga naturmiljöer kan tillståndsplikt införas
för byggande av skogsbilvägar. Tvång och förbud ska man
dock försöka undvika i möjligaste mån. En bättre modell är
att erbjuda skogsägare kostnadsfri, eller mot en ringa
kostnad, hjälp med projektering, administration samt med
samrådsförfarande med grannar, naturvården, samer och
andra som berörs.
Framförallt de mindre skogsägarna skulle uppleva det
positivt att skogsstyrelserna även i fortsättningen hjälpte dem
med samordning och administration, vilket i sin tur gynnar
ett småskaligt skogsbruk. Skogsstyrelsen bör kunna rymma
denna fortsatta service, i den form som ovan beskrivs, inom
de ramar som anvisas i statsverkspropositionen för
myndigheten.
Denna fråga behandlades positivt av skogspolitiska
utredningen, SOU 1992:76. En motion av bl.a. företrädare
för kristdemokraterna (1993/94:Jo527) behandlades
välvilligt av ett enigt jordbruksutskott i dess betänkande
1993/94:JoU13. De skrev bl.a. att ''utskottet delar helt den
syn som anläggs i motion Jo527''. Utskottet ansåg att den
uppgift som diskuterades i motionen redan låg inom
skogsstyrelsens ansvarsområde utifrån de instruktioner som
föreligger, varför något särskilt riksdagsuttalande inte är
påkallat. Verkligheten är dock den att det inte finns någon
tydlig policy från skogsstyrelsens sida när det gäller service,
samordning och administration av skogsbilvägar. Enligt
undertecknads mening bör också den service skogsstyrelsen
tillhandahåller ske till ingen eller mycket ringa kostnad
eftersom så stora samhällsekonomiska värden kan vinnas om
skogsbilvägar byggs på ett ur näringen och miljön optimalt
sätt. Det krävs därför att regeringen i sitt regleringsbrev
tydligt uttalar skogsstyrelsens roll i sammanhanget. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att Skogsstyrelsen ges i
uppdrag att tillhandahålla service för vägnätsplanering och
samordning vid byggande av skogsbilvägar i enlighet med
vad som anförts i motionen.