Delar av granskogen i Skåne bör efter hand ersättas med
ädellövskog där det är särskilt angeläget ur miljösynpunkt.
Ur ett historiskt perspektiv är Skåne med undantag av den
nordligaste delen ett landskap som dominerats av åker,
betesmarker och lövskogar. Under de senaste decennierna --
i synnerhet sedan andra världskriget -- har en mycket stor del
av betesmarkerna (såsom enefälader, hagmarker m.m.) och
lövskogarna ersatts av barrskog. I första hand gran. I många
fall har det skett med statsbidrag. Inom parentes kan nämnas
att granen inte växer naturligt i området utan all gran är
inplanterad av människan. Ur miljösynpunkt har det varit
mycket negativt, med hänsyn till såväl natur- och
kulturmiljön som rekreation och friluftsliv. Många växtarter
har försvunnit och därmed har den biologiska mångfalden
minskat. På senare år har granskogen uppvisat ganska stora
skador dels beroende på luftföroreningar, dels på att den inte
trivs i det öppna landskapet.
Ädellövskogslagen och miljödebatten under 90-talet har
också inneburit en uppbromsning så till vida att inga större
arealer av betesmarker och lövskogar ersatts med gran de
senaste åren. Men med hänsyn till den utveckling som skett
under decennierna tidigare bör man sätta upp ett mål att
plantera lövskog på skogsmark som nu är bevuxen med
granskog efter hand som denna blir avverkningsmogen eller
stormfälls. Eftersom det sannolikt inte är ekonomiskt och
praktiskt möjligt att ersätta all granskog med lövskog bör det
ske i samarbete mellan kommuner, regionala myndigheter
och markägare.
Områden av riksintresse enligt Naturresurslagen, NRL, 2
kap 6 § är enligt beslut av statsmakterna särskilt värdefulla
ur miljösynpunkt. Inom områden med särskilda
hushållningsbestämmelser enligt 3 kap 2 § skall främst det
rörliga friluftslivets intressen beaktas. Inom ovan angivna
områden är det naturligtvis speciellt viktigt att bibehålla och
restaurera natur- och kulturmiljöer etc. Därför bör man på
marker som är lämpliga därtill -- med hänsyn till jordmån
m.m. -- i första hand plantera ädellövskog, bok, ek, lind, lönn
etc, när granskogen avverkas. De marker inom
riksintresseområdena som i första hand bör väljas ut är de
som finns upptagna i kommunernas översiktsplaner,
naturvårdsplaner etc.
Med tanke på ädellövskogens värde ur såväl naturvårds-
och kulturmiljösynpunkt som med hänsyn till rekreation och
friluftsliv inom delar av Sydsverige bör målet vara att en
större andel av anslaget B 3. Bidrag till skogsvård satsas på
att plantera ny ädellövskog inom områden där det är särskilt
angeläget ur miljösynpunkt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om prioritering av ny plantering av
ädellövskog.
Stockholm den 25 januari 1995
Ronny Olander (s)
Bo Bernhardsson (s)