Delar av granskogen i Skåne bör efter hand ersättas med ädellövskog där det är särskilt angeläget ur miljösynpunkt.
Ur ett historiskt perspektiv är Skåne med undantag av den nordligaste delen ett landskap som dominerats av åker, betesmarker och lövskogar. Under de senaste decennierna -- i synnerhet sedan andra världskriget -- har en mycket stor del av betesmarkerna (såsom enefälader, hagmarker m.m.) och lövskogarna ersatts av barrskog. I första hand gran. I många fall har det skett med statsbidrag. Inom parentes kan nämnas att granen inte växer naturligt i området utan all gran är inplanterad av människan. Ur miljösynpunkt har det varit mycket negativt, med hänsyn till såväl natur- och kulturmiljön som rekreation och friluftsliv. Många växtarter har försvunnit och därmed har den biologiska mångfalden minskat. På senare år har granskogen uppvisat ganska stora skador dels beroende på luftföroreningar, dels på att den inte trivs i det öppna landskapet.
Ädellövskogslagen och miljödebatten under 90-talet har också inneburit en uppbromsning så till vida att inga större arealer av betesmarker och lövskogar ersatts med gran de senaste åren. Men med hänsyn till den utveckling som skett under decennierna tidigare bör man sätta upp ett mål att plantera lövskog på skogsmark som nu är bevuxen med granskog efter hand som denna blir avverkningsmogen eller stormfälls. Eftersom det sannolikt inte är ekonomiskt och praktiskt möjligt att ersätta all granskog med lövskog bör det ske i samarbete mellan kommuner, regionala myndigheter och markägare.
Områden av riksintresse enligt Naturresurslagen, NRL, 2 kap 6 § är enligt beslut av statsmakterna särskilt värdefulla ur miljösynpunkt. Inom områden med särskilda hushållningsbestämmelser enligt 3 kap 2 § skall främst det rörliga friluftslivets intressen beaktas. Inom ovan angivna områden är det naturligtvis speciellt viktigt att bibehålla och restaurera natur- och kulturmiljöer etc. Därför bör man på marker som är lämpliga därtill -- med hänsyn till jordmån m.m. -- i första hand plantera ädellövskog, bok, ek, lind, lönn etc, när granskogen avverkas. De marker inom riksintresseområdena som i första hand bör väljas ut är de som finns upptagna i kommunernas översiktsplaner, naturvårdsplaner etc.
Med tanke på ädellövskogens värde ur såväl naturvårds- och kulturmiljösynpunkt som med hänsyn till rekreation och friluftsliv inom delar av Sydsverige bör målet vara att en större andel av anslaget B 3. Bidrag till skogsvård satsas på att plantera ny ädellövskog inom områden där det är särskilt angeläget ur miljösynpunkt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioritering av ny plantering av ädellövskog.
Stockholm den 25 januari 1995 Ronny Olander (s) Bo Bernhardsson (s)