Under hösten 1994 uppmärksammades en rad fall där köpare av skog från AssiDomän använde fastighetsbildningslagen för att komma undan bestämmelser i den avreglerade skogsvårdslagen. Förfaringssättet var detsamma på en rad olika platser. Köparen styckade fastigheten mellan sina släktingar och innan fastighetsbildningen var genomförd fick han tillstånd att avverka skogen genom att hänvisa till de små arealerna inom varje fastighet. När sedan avverkningen var slutförd återkallades avstyckningsärendet.
Dessa händelser lär oss behovet av en förändrad lagstiftning som täpper till denna lucka mellan skogsvårdslagen och fastighetsbildningslagen. Dessutom borde arealbestämmelserna, slutavverkningsåldern och ransoneringsbestämmelserna i skogsvårdslagen kunna återgå till vad som gällde före lagändringen. Utöver detta borde någon bestämmelse i fastighetsbildningslagen förhindra fastighetsbildningar vars syfte är att kringgå bestämmelserna i skogsvårdslagen. Dessutom, och kanske det viktigaste, är att det i fastighetsbildningslagen förs in en miljöhänsynsbestämmelse motsvarande den i skogsvårds- och jordbrukslagstiftningen. Enligt fastighetsbildningslagen skall fastighetsbildningsmyndigheten ta hänsyn till om det finns särskilda naturvårdsföreskrifter inom ett område (3 kap 2 §), t.ex. naturreservat. I dessa fall skall fastighetsbildning ske så att föreskrifterna inte motverkas, men någon allmän miljöhänsyn finns inte angiven i lagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lagändringar i skogsvårds- och fastighetsbildningslagen.
Stockholm den 24 januari 1995 Urban Ahlin (s)