Skånskt lantbruk i EU-perspektiv

Sveriges lantbruk och livsmedelsindustri, då inte minst
med Skånes i spetsen, kommer i och med EU-medlemskapet
i en helt ny situation.

Det är frågan om stora utmaningar -- ökad konkurrens på
hemmamarknaden men också helt nya möjligheter -- att få
mäta sina krafter på en öppen stor marknad med uppåt 370
miljoner konsumenter. Chanserna är nu, för första gången i
modern tid, stora att svensk kvalitetsproduktion från lantbruk
och livsmedelsindustri skall lyckas etablera sig på
exportmarknaden på ett mera omfattande sätt.

Detta beror på att det nu också för första gången blir
någorlunda förutsättningar för konkurrens på lika villkor.
Vidare kommer den dumpning av livsmedel, vilken förekom
tidigare på den svenska marknaden -- finansierad av EU-
skattebetalare -- att försvinna.

Ökad svensk export innebär att kapacitetsutnyttjandet,
såväl inom jordbruk som inom livsmedelsindustrin, sänker
produktionskostnaden per producerad enhet. Det leder till
lägre konsumentpriser och ökad konkurrenskraft.

Lönsamheten kan för första gången på länge öka inom hela
livsmedelsbranschen. Förhoppningarna om tryggade och nya
arbetstillfällen är också välgrundade.

Det råder ingen tvekan om att det avtal som under den
borgerliga fyr-partiregeringens ledning framförhandlats med
EU skulle skapa många goda möjligheter för Sveriges
livsmedelsproducenter.

Biobränsle- och industriråvaruproduktion från
jordbruksmark får också nya möjligheter -- inte minst
ekonomiskt -- då lantbrukarna på den ''betalda'' EU-trädan
får odla växter för sådan produktion. Arealersättning utgår
dessutom med högre belopp på trädesmarken.

De sydsvenska jordbrukarna, inte minst de skånska,
liksom livsmedelsindustrins folk började se ljusare på
framtiden efter många år av stor osäkerhet och talrika
förändringar, ibland med tvära kast i jordbrukspolitiken.
Detta har ofta berott på vilken regering landet haft, vilken
förståelse för problemen som funnits men också vilka
ambitioner som funnits i den politiska inriktningen.

Svenska folket röstade Ja till EU-avtalet och därmed
medlemskapet i EU.

Nu sviker den nuvarande socialdemokratiska regeringen
emellertid både livsmedelsproducenterna och svenska folket
som röstat för avtalet. Genom att inte utnyttja de möjligheter
som avtalet skapar och dessutom införa nya tunga avgifter
och skatter urholkas avtalet. Det allra allvarligaste är att
konkurrenskraften gentemot t ex danska, tyska och
holländska producenter snedvrids till svensk nackdel.

Möjligheterna till utökad produktion och nya arbeten samt
en ny framtidstro håller på att äventyras genom den politik
som nu lanseras.

De ökade investeringar som planerats inom jordbruk och
industri, vilka är nödvändiga för att rätt utnyttja framtidens
möjligheter, framstår plötsligt som osäkra och äventyrliga.

Regeringen måste på område efter område ompröva sina
ställningstaganden om framtidstron inom denna för Skåne så
viktiga bransch skall återvända.

Arealersättningarna -- som utgår som ersättning för ett
lägre pris -- måste anpassas bättre till markens
produktionsförmåga. Detta kan åstadkommas genom att
godta en områdesfördelning i enlighet med EU:prop.
1994/95:19 nämligen 11 stycken som där föreslogs och med
200 kronors skillnad mellan områdena. Då det gäller
inlösensorter för spannmål bör också tidigare förslag om 33
stycken prisorter väljas -- vilket är mera analogt med vad
som gäller inom EU.

Den skattechock som nu också drabbar jordbruket i form
av höga arbetsgivaravgifter, aviserade fastighets- och
skogsskatter, dieselskatter och gödselskatter är det verkligt
stora hotet mot inte minst det sydsvenska lantbruket. Dessa
skatter utgör ökad belastning utöver den som alla andra
medborgare drabbas av.

Dessa nya tunga pålagor sett i relation till vad som t ex den
danske bonden belastas av kan i ekonomisk avkastning per
ha åker beräknas till en skillnad på mellan 1 500 och 3 000
kronor per ha, till skånsk nackdel. Detta leder självfallet till
snedvridna konkurrensförutsättningar som är oacceptabla.

Vi kräver därför att regeringen förändrar redan beslutad
skattebelastning. Regeringen bör heller inte lägga fram de
aviserade förslagen om ytterligare pålagor. Detta är
nödvändigt om arbeten och välfärd skall kunna bibehållas
och utvecklingen bli positiv även i södra Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den nu förda EU-politikens effekter
för bl.a. skånska lantbrukare.

Stockholm den 25 januari 1995

Ingvar Eriksson (m)

Peter Weibull Bernström (m)