I budgetpropositionen bekräftas att man från
socialdemokratiskt håll på jordbrukets område inte följer och
tar tillvara möjligheterna i EU-avtalet. Regeringen tackar nej
till EU-medel i miljardklassen och hindrar jordbruket att ta
del av medlemskapet på samma villkor som övriga
medlemsländer.
Den största utholkningen av EU-avtalet görs på följande
områden:det obegripliga underutnyttjandet av miljömedel,
där endast 25--30 % av EU-avtalet tas till vara.Den mycket
låga ambitionsnivån beträffande ersättning till mindre
gynnsamma områden (LFA-områden) i södra Sverige.
Miljöstödet
Av framförhandlade totalt 2,8 Mdr kronor i miljöstöd
föreslår regeringen i sin proposition att man endast avsätter
totalt 800 miljoner. Detta är obegripligt då EU finansierar
hälften av detta stöd. Den drastiska nedskärningen rimmar
också illa med de miljöambitioner som regeringen säger sig
ha. I Miljö- och naturresursdepartementets skrift ''Det
svenska miljöarbetet i EU'', Ds 1994:126, skriver man under
avsnittet om Jord- och skogsbruk att ''miljöstödet inom EU:s
jordbrukspolitik bör öka''. Detta är tyvärr ett bevis på enbart
tomma ord när man själv direkt i nästa steg går den motsatta
vägen och minskar EU:s miljöstöd till jordbruket i Sverige
med 70--75 %.
Stor del av det avtalade miljöstödet skulle användas i det
s.k. bärkraftsprogrammet inom LFA-områden, i praktiken
det mindre och småskaliga jordbruket som regeringen säger
sig värna om.
LFA Syd
I samband med medlemskapförhandlingarna överenskoms
att ett område i södra Sverige på och kring sydsvenska
höglandet skulle fastställas som LFA-område (LFA-Syd)
(Less Favoured Areas). Härom råder vad vi förstår
fortfarande politisk enighet. Områdets sämre naturliga
förutsättningar samt övriga kriterier uppfyller väl de krav
som ställs inom EU på ett LFA-område. Beskrivningen av
förutsättningarna och argumenten för en riktad ersättning till
området är väl kända och behöver inte upprepas här. Syftet
med ett LFA-stöd är att kompensera för de sämre
förutsättningarna och skapa möjlighet för jordbruket att
fortleva även i dessa områden. Områden som dessutom har
de största värdena vad gäller biologisk mångfald, varierat
odlingslandskap, etc.
De kostnadsnackdelar och övriga sämre förutsättningar
som området har, har av Jordbruksverket noga beräknats i
samband med EU-förhandlingarna. Vidare gjordes
beräkningar i samband med utredningen ''förstärkta
miljöinsatser i jordbruket'' SOU 1994:82. Resultatet blev att
man i en kombination av LFA-stöd och miljöstöd i enlighet
med ovan skulle ge området denna kostnadskompensation.
Det belopp som föreslogs efter förhandlingarna för att
användas som ersättning inom LFA-Syd uppgick till 267
miljoner kronor/år inkl. EU-medel. Detta vill regeringen nu
reducera til 67 miljoner/år. Detta innebär liksom på
miljöstödet en reducering av ersättningsmöjligheterna enligt
EU-avtalet med ett belopp i storleksordningen 70--75 %.
Sammantaget riskerar detta att ge förödande effekter för
LFA-område Syd och områdets förutsättningar att kunna
konkurrera och överleva. Om inte större belopp avsätts för
LFA- och miljöersättning är risken stor för omfattande
nedläggning av jordbruk i skogs- och mellanbygden. Mindre
och medelstora enheter försvinner. Landskapet förbuskas
och växer igen. Detta kan inte vara en önskvärd utveckling
för någon.
Svinproduktionen inom LFA Syd
Förutsättningarna för svinproduktionen inom området är
mycket likartade dem som gäller för stödområdena 3 och 4
inom Norrlandsstödområdet, områden som är och har varit
föremål för nationella stöd till svinproduktionen. Inom LFA
Syd finns ej några förslag om hur konkurrenskraften för
svinproduktionen i området ska kunna fastställas och att en
produktion därmed kan behållas i området. De nuvarande
konkurrensförhållandena kommer att driva ut
svinproduktionen från skogsbygden till slättbygden. Detta är
olyckligt av fler skäl bl a ur djurhälso- och
smittspridningssynpunkt. Många av de svinsjukdomar vi har
att bekämpa och som finns i stor omfattning i Europa, är
vindburna och kräver en skyddszon på flera kilometer. Av
detta skäl är det viktigt att svinproduktionen är spridd i landet
och med fördel även förlagd i vindskyddade skogslandskap.
Att vara sjukdomsförebyggande på detta sätt torde totalt sett
vara god ekonomi och bidra till ytterligare minskat
antibiotikaanvändande. Inte minst viktigt nu när
antibiotikaresistens beroende av flitigt användande börjar
breda ut sig i Europa.
En annan aspekt är miljöeffekterna. Att ytterligare driva ut
svinproduktionen till redan djurtätt och gödselmässigt hårt
belastade områden torde ej heller vara önskvärt.
I denna fråga måste regeringen återkomma med förslag
som gör det möjligt att även framgent bedriva
svinproduktion inom LFA-området syd.
Avbytarverksamhet
Propositionen innebär ett dråpslag mot lantbrukarnas
sociala situation genom att man nu drar undan hela
anslaget -- 200 miljoner -- till avbytarverksamheten. Denna
nivå har byggts upp genom att näringen i det tidigare
förhandlingssystemet avstod från intäkter från marknaden
till förmån för möjligheten till ledigheten och semester för
lantbrukarna. I samband med det jordbrukspolitiska beslutet
1990 gjorde statsmakterna ett långsiktigt åtagande att
upprätthålla denna insats med budgetmedel. Regeringens
förslag innebär att detta långsiktiga kontrakt bryts.
Regeringens förslag leder till i det närmaste fördubblade
taxor för avbytarverksamheten, en prishöjning som de flesta
företag inte kan bära. Därmed hotas hela verksamheten vid
lantbrukets avbytartjänst och jobbet för 1 700
lantbruksavbytare. Det är också ett hot mot god djuromsorg
då någon kvalificerad ersättare inte går att få vid akut
sjukdom och liknande. Att ta hand om djur kräver både
kunskap och erfarenhet.
Förslaget slår hårdast mot skogsbygden. Här är det
genomsnittligt mindre företag och större avstånd mellan
gårdarna. Andra alternativ är därmed i regel uteslutna. Om
förslaget realiseras innebär det att möjligheten till lediga
dagar och semester i praktiken upphör för många lantbrukare
inom skogs- och mellanbygden. Det kan inte vara rimligt att
kräva 365 dagars arbetsinsats för en viss grupp i samhället.
Att i ett sådant läge dessutom rekrytera yngre lantbrukare
torde närmast vara omöjligt, vilket leder till att det redan på
kort sikt kommer att bli nedläggning av gårdar med
animalieproduktion, d.v.s. det som är grunden för jordbruket
i skogs- och mellanbygden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett fullt utnyttjande av LFA-stödet
enligt EU-avtalet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att kompensera
konkurrensnackdelarna för svinproduktion inom området
LFA-syd,
3. att riksdagen till Lantbrukets avbytarverksamhet för
budgetåret 1994/95 anvisar 200 miljoner kronor eller för 18
månader 300 miljoner kronor.
Stockholm den 25 januari 1995
Eskil Erlandsson (c)
Sivert Carlsson (c)
Rune Backlund (c)
Agne Hansson (c)