Inledande synpunkter
I budgetpropositionen bekräftas att man från socialdemokratiskt håll på jordbrukets område inte följer och tar tillvara möjligheterna i EU-avtalet. Regeringen tackar nej till EU-medel i miljardklassen och hindrar jordbruket att ta del av medlemskapet på samma villkor som övriga medlemsländer.
Den största utholkningen av EU-avtalet görs på följande områden:det obegripliga underutnyttjandet av miljömedel, där endast 25--30 % av EU-avtalet tas till vara.Den mycket låga ambitionsnivån beträffande ersättning till mindre gynnsamma områden (LFA-områden) i södra Sverige.
Miljöstödet
Av framförhandlade totalt 2,8 Mdr kronor i miljöstöd föreslår regeringen i sin proposition att man endast avsätter totalt 800 miljoner. Detta är obegripligt då EU finansierar hälften av detta stöd. Den drastiska nedskärningen rimmar också illa med de miljöambitioner som regeringen säger sig ha. I Miljö- och naturresursdepartementets skrift ''Det svenska miljöarbetet i EU'', Ds 1994:126, skriver man under avsnittet om Jord- och skogsbruk att ''miljöstödet inom EU:s jordbrukspolitik bör öka''. Detta är tyvärr ett bevis på enbart tomma ord när man själv direkt i nästa steg går den motsatta vägen och minskar EU:s miljöstöd till jordbruket i Sverige med 70--75 %.
Stor del av det avtalade miljöstödet skulle användas i det s.k. bärkraftsprogrammet inom LFA-områden, i praktiken det mindre och småskaliga jordbruket som regeringen säger sig värna om.
LFA Syd
I samband med medlemskapförhandlingarna överenskoms att ett område i södra Sverige på och kring sydsvenska höglandet skulle fastställas som LFA-område (LFA-Syd) (Less Favoured Areas). Härom råder vad vi förstår fortfarande politisk enighet. Områdets sämre naturliga förutsättningar samt övriga kriterier uppfyller väl de krav som ställs inom EU på ett LFA-område. Beskrivningen av förutsättningarna och argumenten för en riktad ersättning till området är väl kända och behöver inte upprepas här. Syftet med ett LFA-stöd är att kompensera för de sämre förutsättningarna och skapa möjlighet för jordbruket att fortleva även i dessa områden. Områden som dessutom har de största värdena vad gäller biologisk mångfald, varierat odlingslandskap, etc.
De kostnadsnackdelar och övriga sämre förutsättningar som området har, har av Jordbruksverket noga beräknats i samband med EU-förhandlingarna. Vidare gjordes beräkningar i samband med utredningen ''förstärkta miljöinsatser i jordbruket'' SOU 1994:82. Resultatet blev att man i en kombination av LFA-stöd och miljöstöd i enlighet med ovan skulle ge området denna kostnadskompensation.
Det belopp som föreslogs efter förhandlingarna för att användas som ersättning inom LFA-Syd uppgick till 267 miljoner kronor/år inkl. EU-medel. Detta vill regeringen nu reducera til 67 miljoner/år. Detta innebär liksom på miljöstödet en reducering av ersättningsmöjligheterna enligt EU-avtalet med ett belopp i storleksordningen 70--75 %.
Sammantaget riskerar detta att ge förödande effekter för LFA-område Syd och områdets förutsättningar att kunna konkurrera och överleva. Om inte större belopp avsätts för LFA- och miljöersättning är risken stor för omfattande nedläggning av jordbruk i skogs- och mellanbygden. Mindre och medelstora enheter försvinner. Landskapet förbuskas och växer igen. Detta kan inte vara en önskvärd utveckling för någon.
Svinproduktionen inom LFA Syd
Förutsättningarna för svinproduktionen inom området är mycket likartade dem som gäller för stödområdena 3 och 4 inom Norrlandsstödområdet, områden som är och har varit föremål för nationella stöd till svinproduktionen. Inom LFA Syd finns ej några förslag om hur konkurrenskraften för svinproduktionen i området ska kunna fastställas och att en produktion därmed kan behållas i området. De nuvarande konkurrensförhållandena kommer att driva ut svinproduktionen från skogsbygden till slättbygden. Detta är olyckligt av fler skäl bl a ur djurhälso- och smittspridningssynpunkt. Många av de svinsjukdomar vi har att bekämpa och som finns i stor omfattning i Europa, är vindburna och kräver en skyddszon på flera kilometer. Av detta skäl är det viktigt att svinproduktionen är spridd i landet och med fördel även förlagd i vindskyddade skogslandskap. Att vara sjukdomsförebyggande på detta sätt torde totalt sett vara god ekonomi och bidra till ytterligare minskat antibiotikaanvändande. Inte minst viktigt nu när antibiotikaresistens beroende av flitigt användande börjar breda ut sig i Europa.
En annan aspekt är miljöeffekterna. Att ytterligare driva ut svinproduktionen till redan djurtätt och gödselmässigt hårt belastade områden torde ej heller vara önskvärt.
I denna fråga måste regeringen återkomma med förslag som gör det möjligt att även framgent bedriva svinproduktion inom LFA-området syd.
Avbytarverksamhet
Propositionen innebär ett dråpslag mot lantbrukarnas sociala situation genom att man nu drar undan hela anslaget -- 200 miljoner -- till avbytarverksamheten. Denna nivå har byggts upp genom att näringen i det tidigare förhandlingssystemet avstod från intäkter från marknaden till förmån för möjligheten till ledigheten och semester för lantbrukarna. I samband med det jordbrukspolitiska beslutet 1990 gjorde statsmakterna ett långsiktigt åtagande att upprätthålla denna insats med budgetmedel. Regeringens förslag innebär att detta långsiktiga kontrakt bryts.
Regeringens förslag leder till i det närmaste fördubblade taxor för avbytarverksamheten, en prishöjning som de flesta företag inte kan bära. Därmed hotas hela verksamheten vid lantbrukets avbytartjänst och jobbet för 1 700 lantbruksavbytare. Det är också ett hot mot god djuromsorg då någon kvalificerad ersättare inte går att få vid akut sjukdom och liknande. Att ta hand om djur kräver både kunskap och erfarenhet.
Förslaget slår hårdast mot skogsbygden. Här är det genomsnittligt mindre företag och större avstånd mellan gårdarna. Andra alternativ är därmed i regel uteslutna. Om förslaget realiseras innebär det att möjligheten till lediga dagar och semester i praktiken upphör för många lantbrukare inom skogs- och mellanbygden. Det kan inte vara rimligt att kräva 365 dagars arbetsinsats för en viss grupp i samhället. Att i ett sådant läge dessutom rekrytera yngre lantbrukare torde närmast vara omöjligt, vilket leder till att det redan på kort sikt kommer att bli nedläggning av gårdar med animalieproduktion, d.v.s. det som är grunden för jordbruket i skogs- och mellanbygden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett fullt utnyttjande av LFA-stödet enligt EU-avtalet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att kompensera konkurrensnackdelarna för svinproduktion inom området LFA-syd,
3. att riksdagen till Lantbrukets avbytarverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar 200 miljoner kronor eller för 18 månader 300 miljoner kronor.
Stockholm den 25 januari 1995 Eskil Erlandsson (c) Sivert Carlsson (c) Rune Backlund (c) Agne Hansson (c)