Ingen svensk region är så beroende av jordbruket som Gotland. Mer än 10 procent av gotlänningarna är direkt sysselsatta inom jordbruket och mer än var fjärde gotlänning är indirekt sysselsatt inom jordbruket. Det speciella öläget gör också att tillgången på råvaror är begränsad, vilket innebär att det inte går att rationalisera förädlingsindustrin hur långt som helst.
Gotlänningarna tillhörde de regioner där de flesta röstade ja i EU-valet. En bidragande orsak till det ställningstagandet var de möjligheter som genom EU finns att utveckla det gotländska jordbruket. Besvikelsen blev därför stor när det visade sig att den nuvarande regeringen inte tänkte utnyttja alla de möjligheter som finns att utveckla landsbygden och jordbruket med hjälp av EU:s olika stödformer.
De allra flesta lantbruksföretagen på Gotland är familje- jordbruk utan anställd personal och mjölkproduktion är det dominerande produktionsinslaget. Den inriktningen och den typen av företag innebär, att brukaren är mycket bunden vid sin gård, om inte avlösning finns till rimliga villkor. Det är därför av största vikt för Gotland att villkoren för avbytar- verksamheten inte försämras.
Den stora inriktningen på nötkreatursproduktion innebär att stora arealer hålls i vall, vilket ur miljösynpunkt är en klar fördel. Det är därför viktigt att LFA-stöd utgår till hela Gotland så lantbruket på ön får del av det generella vallstödet.
Det stora intresse som finns för ekologisk odling och djurhållning gör att det är viktigt att de möjligheter som finns att utnyttja EU:s miljöprogram tas till vara, så att de gotländska lantbrukare som har den produktionsinriktningen eller vill börja, kan få stöd så att de kan konkurrera på lika villkor.
Ett annat förslag som mycket tydligt försämrar de gotländska lantbrukarnas konkurrensvillkor är att man minskar antalet interventionsorter till 43 i Sverige, och ingen av dessa finns på Gotland. Det innebär att den gotländska bonden själv får bekosta frakten av spannmål till fastlandet, vilket i pengar betyder minskad avräkning med ungefär 5-- 10 kr kilot.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkoren för att avbytartjänsten skall få vara kvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stöd till mindre gynnade jordbruksområden (LFA) bör utgå till hela Gotland,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de möjligheter som finns att utnyttja EU:s miljöprogram bör tas tillvara fullt ut,
4. att riksdagen hos regeringen begär att den med EU framförhandlar en ny överenskommelse om antalet interventionsorter så att Gotland finns med som interventionsort.
Stockholm den 25 januari 1995 Agne Hansson (c)