Sveriges lantbrukare står nu inför stora utmaningar, dels
för att lyckas bli världens mest miljövänliga matproducenter,
dels för att möta den nya konkurrensen och marknaden som
ett EU-medlemskap innebär. Lantbrukarna är en aktiv och
medveten yrkeskår som tror på sin näring inom
livsmedelsproduktionen.
Inom EU finns en rad jordbrukspolitiska stöd som i
framtiden inte kommer att finnas kvar. EU:s medlemsländer
kommer inte att ha råd med sådana subventioner till
jordbruket som finns i dag. Vi svenskar bör i EU arbeta med
att på sikt trappa av stödet till EU:s lantbrukare. Det känner
Sveriges lantbrukare till. Men, trots att bidragen och
subventionerna kommer att upphöra inom ett antal år, är det
ändå viktigt att Sveriges lantbrukare kan konkurrera på lika
villkor med sina kollegor i Europa.
Ett av de bidrag som finns är till interventionsorter
(prisorter), där spannmål kan vägas in och lagras och
transporteras för försäljning. Ju längre en lantbrukare har till
en sådan interventionsort, desto dyrare blir
transportkostnaden för lantbrukaren. Priset på spannmål kan
bli jämnare över landet om invägningen kan ske någorlunda
lika långt från lantbrukarna. EU betalar sina medlemsländer
för dessa interventionsorter. Det bör alltså vara ungefär lika
långt till invägningen för lantbrukare i hela EU om
konkurrensen ska vara på lika villkor.
Nämnas kan att EU betalar till Frankrike för 241
interventionsorter, till Tyskland för 153, Finland för 27,
Österrike för 28 och ett litet land som Danmark får betalt för
13 interventionsorter.
I Sverige borde vi ha 33 interventionsorter som betalas av
EU, vilket också EU tycker är ett rimligt antal.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om antalet interventionsorter som
finansieras av EU.
Stockholm den 20 januari 1995
Kjell Nordström (s)
Birgitta Johansson (s)
Anders Nilsson (s)
Monica Green (s)
Urban Ahlin (s)