År 1975 infördes ett avbytarsystem i Sverige. Avsikten var
att ge familjeföretag med i första hand mjölkproduktion
möjlighet till ledighet för att minska bundenheten och lösa
problem vid olycksfall och sjukdom. Avsikten var således att
förbättra animalieproducenternas sociala situation.
Det bör i detta sammanhang påpekas att produktionen
kräver tillsyn och i stort sett samma arbetsinsats varje dag
året om. Få grupper lever under sådana villkor i dagens
Sverige. Det torde knappast vara möjligt att upprätthålla
mjölkproduktionen i glesbygden utan någon form av
avbytartjänst. Orsaken till detta är att avståndet mellan
gårdarna numera är för stort för vanligt grannsamarbete.
Samtidigt är mjölkproduktionen en av mycket få
produktionsgrenar som långsiktigt kan fortleva och hålla
landskapet öppet i glesbygden.
Med tiden har således avbytarsystemet visat sig ha en
mycket stor regionalpolitisk dimension genom att systemet
gjort det möjligt att också erhålla avlönat arbete i
glesbygden. Tjänsteinkomsten kan också vara en
komplettering till personers försörjning och således skapa en
möjlighet till fortsatt boende i trakten.
Systemet har fått efterföljare i de andra nordeuropeiska
länderna och till och med fått stor omfattning i våra närmaste
nordiska grannländer Finland och Norge.
Avbytarsystemet har en tydlig glesbygdsvinkling genom
att stödet främst används för att överbrygga nackdelar i form
av avstånd och företagsstorlek. Systemet har också ökat
kompetensen hos personer som lokalt i annat fall inte skulle
kunna rekryteras för att avlösa jordbrukare. Detta är en
nödvändighet i dagens jordbruk som kräver ökad hänsyn till
miljön och till djurens omvårdnad.
Mot bakgrund av den stora betydelse som avbytarsystemet
har för sysselsättningen på landsbygden och glesbygdens
näringsliv samt med hänsyn till de krav på djurhållning och
miljö som samhället numera ställer, bör andra former för
finansieringen av avbytarverksamheten redovisas innan den
föreslagna avvecklingen av statlig finansiering genomförs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avbytarverksamheten.