Under den förra mandatperioden sökte kristdemokraterna
med viss framgång förändra inriktningen på svensk
jordbrukspolitik, bort från 1990 års omställningsbeslut.
Konsekvenserna av omställningsbeslutet innebär att svenskt
jordbruk inte står tillräckligt väl rustat inför den nya situation
som ett EU-medlemskap innebär. Genom de korrigeringar av
90 års beslut som skedde under förra mandatperioden är
dock utgångspunkten något bättre än vad annars hade varit
fallet. Ett tankeexperiment kan man i sammanhanget ändå
ange. Hur mycket bättre konkurrenskraft hade svenskt
jordbruk haft idag om de 13,6 miljarder som anslogs till
omställningsprogrammet istället hade anslagits till
forskning, utbildning, rådgivning och innovationer samt
odlarstöd för att utveckla ekologiskt anpassad odling med
mål att producera biologiskt fullvärdig mat? Det är för
framtiden helt nödvändigt att slå fast att fortsatt svensk
jordbruksproduktion i hela landet är en absolut
nödvändighet. Det gäller såväl för att målsättningen att hela
Sverige skall leva ska kunna uppnås som att vi har en tryggad
inhemsk livsmedelsförsörjning. Ur globalt perspektiv är det
nödvändigt att åkermarken används för
livsmedelsproduktion. Energigrödeanvändning är också ett
gott utnyttjande av jordresursen. Att ställa om från odling av
energigröda till spannmål eller vall är ju också fullt möjligt
om livsmedelssituationen så kräver.
Lantbruket kan bl a av hälso-, miljö- och beredskapsskäl
inte jämställas med andra näringar. För ett lands medborgare
är biologiskt fullvärdig mat en grund till god hälsa.
Ekologiskt anpassade metoder för odling och förädling är det
långsiktigt hållbara. Därför måste jordbrukspolitiken syfta
till att uppnå det mål riksdagen satt upp om att 10 procent av
åkermarken skall odlas ekologiskt år 2000. En målsättning
som kristdemokraterna under lång tid drivit som ett viktigt
politiskt krav och som nu fått acceptans i riksdagen.
En förutsättning för att det ekologiska jordbruket skall öka
i omfattning är dock att det finns grundförutsättningar för att
bedriva jordbruk överhuvudtaget. Regeringen har med sina
åtgärder under hösten, vilka nu fullföljs i
budgetpropositionen, allvarligt skadat förutsättningarna för
jordbruksnäringen. När regeringen sedan också avhänder
Sverige möjligheterna till miljöstödsprogram från EU får
detta mycket allvarliga konsekvenser för svenskt jordbruk.
Jord- och skogsbruket är en förutsättning för en levande
landsbygd och tusentals arbetstillfällen i livsmedels- och
skogsindustri. Att regeringen med öppna ögon nu riskerar
ökad arbetslöshet såväl i primärproduktionen som i
förädlingsledet är ytterligt allvarligt.
Konsekvensanalys
Regeringens samlade politik för jordbruks- och
skogsnäringen innebär kraftigt försämrade villkor för den
enskilde jordbrukaren och det enskilda jordbruksföretaget.
Denna politik genomförs utan att man på något sätt har gjort
en konsekvensanalys avseende sysselsättning,
försörjningsberedskap, bevarandet av det öppna landskapet,
övergång till mer miljövänlig jordbruksproduktion etc. På
några rader väljer man att i budgeten göra en ''analys'' av
ekonomin inom svenskt jordbruk genom ett resonemang
omkring de PSE-tal (jämförelsetal) för jordbruket som
OECD redovisar. Detta trots att man vet att PSE-tal
egentligen bara lämpar sig för jämförelser mellan länder och
inte lämpar sig som analysmetod av enskilda länder.
Regeringen måste återkomma till riksdagen med en
grundlig konsekvensanalys där ovan nämnda områden
belyses.
Det är helt nödvändigt att denna näring får
konkurrensvillkor som gör att man rättvist kan bedöma
effektiviteten i den svenska jordbruksnäringen med den i
omvärlden. En konsekvensanalys skulle kunna ge besked om
vilka förhållanden som råder gentemot omvärlden och vilka
effekter de olika förslagen på jordbruksområdet kommer att
få avseende ovan angivna områden. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med en sådan konsekvensanalys att
ha som underlag för det fortsatta beslutsfattandet. En
parlamentarisk referensgrupp som på nära håll kan följa
konsekvensanalysarbetet bör också tillsättas.
Kritik mot regeringen skall framförallt riktas mot
hanteringen av det framförhandlade EU-avtalet när det gäller
miljöprogram och stöd till mindre gynnade områden (LFA-
stöd). Det nu liggande förslaget innebär att de
framförhandlade miljöresurserna endast används till en
tredjedel och att regionalstödet till södra Sverige bara nyttjas
till 25 procent. Utöver detta tas hela stödet till lantbrukets
avbytartjänst bort, vidare aviseras en fastighetsskatt på
jordbruks- och skogsmark som sammantaget innebär en stor
utgift för näringen.
EU och miljöprogrammet
På initiativ av den förra regeringen utarbetade
miljöstödsutredningen ett förslag till miljöprogram inom
ramen för EG:s förordning 2078/92 (SOU 1994:82).
Delprogrammen bestod av ett bevarandeprogram, ett
program för ekonomisk bärkraft samt ett program för
resurshushållande jordbruk. I den EU-proposition den
dåvarande fyrklöverregeringen lämnade till riksdagen
angavs huvudinriktningen för programmen samt angavs
ramanslag. EU-propositionen angav också ramar för
arealersättning och LFA-stöd och innebar att det
delfinansierade regionala stödet och miljöstödsprogrammet
skulle utnyttjas maximalt. Kristdemokraterna vidhåller att
det framförhandlade avtalet med EU, proposition
1994/95:19 skall tillämpas. Det var också detta avtal svenska
folket gick till val på den 13 november 1994.
När så den socialdemokratiska regeringen med stöd av en
majoritet i riksdagen skrotade stora delar av
miljöprogrammet och LFA-stödet, ändrades också på ett
drastiskt sätt förutsättningarna för jordbrukssektorn. Beslutet
innebär att de möjligheter till stöd som finns i EG:s
förordningar om miljöstöd och regionalstöd inte nyttjas. Det
finns ingen logik i ett sådant handlande. Sveriges
bruttoavgift till EU påverkas inte, däremot minskar
återflödet av resurser från EU:s fonder -- resurser som både
gynnar miljö och sysselsättning på landsbygden.
I proposition 1994/95:75 ''Vissa livsmedelspolitiska
åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen'' lovade
regeringen återkomma med ett mera detaljerat förslag till
alternativt bantat miljöprogram. Detta alternativa förslag
lyser dock fortfarande med sin frånvaro. Regeringen
vidhåller alltjämt att inget miljöstöd ska riktas till
miljöförbättrande åtgärder inom det konventionella
jordbruket. Detta trots att steget nu kan väntas bli betydligt
större för de jordbrukare som funderat på att ställa om till
ekologisk odling. Miljöprogrammet för det konventionella
jordbruket skulle haft ett stort värde som inkörsport för
konventionella jordbrukare i de nya tänkesätt som det
ekologiska jordbruket anvisar.
En optimal lösning nödvändig
EU:s generella stöd gynnar i huvudsak den mer
miljöbelastande spannmålsodlingen på slätten. Det är mot
den bakgrunden det nationellt medfinansierade miljö-, LFA
och Norrlandsstödet blir så viktigt. Med dessa stöd kan
odlingen i skogs- och mellanbygder samt Norrland komma
upp i nödvändig och någorlunda likvärdig ekonomisk
bärkraft med jordbruket i slättbygd. Ett uttalat mål är också
att driva på i den redan inslagna inriktningen på väg mot
världens renaste jordbruk. Viktiga mål är bevarande av ur
natur- och kultursynpunkt värdefulla marktyper och
landskap, minskad miljöbelastning, ökad resurshushållning,
öka och bevara höga naturvärden och biologisk mångfald.
Sammantaget innebar förra regeringens förslag till
miljöprogram, LFA samt Norrlandsstödet att miljömål kunde
nås vad gäller alla delar av jordbruksproduktionen inom
landet, samt att en nödvändig ekonomisk bärkraft kunde
garanteras jorbruket också i mer lågproduktiva områden. Det
synsättet på hanteringen av miljöprogrammet skall enligt
KdS uppfattning gälla.
Miljöavgifter
Miljöavgifter som tas ut av jordbrukarna ska enligt
kristdemokraternas mening i sin helhet återföras till
jordbruket i form av ersättningar för miljöbevarande
åtgärder. Om man återför miljöavgifter utifrån krav på
ytterligare miljöåtgärder får man en dubbelverkande effekt
av miljöavgifterna. Det är nu också andemeningen i det
riksdagsbeslut som togs i december 1994 där det i
jordbruksutskottets betänkande (1994/95:JoU7) står att
jordbruket och trädgårdsnäringen ska tillföras resurser för
miljöinsatser som står i paritet med intäkterna från
miljöavgifterna.
Med den nu beslutade nivån ger miljöavgifterna cirka 400
mkr/år. Dessutom överförs enligt budgetförslaget de medel
som hittills funnits hos Miljödepartementet för
landskapsvårdande åtgärder och NOLA (naturvårdsåtgärder
i odlingslandskapet) till Jordbruksdepartementet med
uttrycklig destination till miljöprogrammet -- sammanlagt
289 miljoner kronor per årsbasis. Ytterligare minst 35
miljoner kronor kan dessutom flyttas från olika
rådgivningsanslag inom departementet till miljöprogrammet
eftersom EU:s miljöförordning godtar medfinansiering av
rådgivning för miljöåtgärder. Detta innebär att det nationellt
finns tillgängligt ca 725 miljoner kronor, vilket möjliggör en
total ram för miljöprogrammet på det dubbla då EU
medfinansierar lika mycket som staten själv lägger ut.
Regeringen föreslår trots detta en begränsning av den
svenska insatsen till 400 miljoner kronor. Det innebär i
praktiken att jordbruket förutsätts betala hela
miljöprogrammet via miljöavgifter, medan de medel som
överförs från Miljö- till Jordbruksdepartementet används för
andra ändamål.
Kristdemokraternas uppfattning är att miljöavgifterna
successivt ska läggas på en sådan nivå att näringen själv kan
betala de program för ekonomisk bärkraft samt
resurshushållning som föreslogs i EU-propositionen.
Däremot bör bevarandeprogrammet (eller program för
landskapsvårdande åtgärder) helt betalas via staten med
EU:s medfinansiering, då detta är att betrakta som betalning
till arbetet för att upprätta för hela samhället kollektiva
nyttigheter. Genom att näringen själv bekostar en stor del av
miljöstödet drar vi nytta av EU:s miljöprogram fullt ut utan
att belasta statsbudgeten ytterligare. På detta sätt får man en
bredare miljösatsning på jordbruket och miljöåtgärderna
kommer att gälla hela jordbruksnäringen och inte bara
utvalda delar. Strävan är således att använda
miljöstödsprogrammet fullt ut. Inledningsvis kan det vara så
att anslutningen till miljöstödsprogrammen inte kommer att
bli 100-procentigt under det första året. Under det närmaste
året bör det från budgetmedel tillskjutas ytterligare 300
miljoner kronor. Tillsammans med ovan angivna medel samt
medel som blir över vid förändringen av uppläggningen av
LFA-stödet nås i det närmaste full nationell täckning av
miljöstödsprogrammen.
Miljöavgifterna bör höjas stegvis och i fas med
anslutningen av producenter till programmen.
Större delen av anslaget till rådgivning och utbildning
under anslag B 4 bör flyttas in i anslaget B 11
Miljöersättningar i jordbruket, så att möjlig EU-
medfinansiering nyttjas. Om miljöprogrammet för det
konventionella jordbruket genomförs i enlighet med EU-
propositionen kan också en stor del av anslaget F 6
Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket flyttas till anslaget B
11.
Stödet till Norrland och strukturstöd (LFA)
Regeringen väljer att utforma stödet till Norrland som ett
i huvudsak nationellt finansierat stöd. Detta föreslås
utformas i huvudsak som ett produktionsanknutet stöd. I
budgetpropositionen anvisas 870 miljoner kronor till
Norrland vilket med EU:s medfinansiering innebär en total
ram för Norrland på 995 miljoner kronor.
EU-propositionens förslag till stöd till Norrland är bättre.
Det är ett i huvudsak miljöinriktat stöd, där den nationella
kostnaden är 656 miljoner kronor. Men då EU
medfinansierar miljöprogrammen i större utsträckning är
den totala stödnivån för Norrland i det fallet 1 045 miljoner
kronor.
Mellanskillnaden räcker för att betala hela det LFA-stöd
i Sydsverige som regeringen inte säger sig klara
finansieringen av.
Budgetpropositionen innebär att enbart 50 miljoner skall
satsas i södra Sverige. Det är 150 miljoner mindre än vad
som föreslogs av fyrklöverregeringen. Regeringens tvekan
inför varje form av stöd till södra LFA-området är
svårbegriplig då utredningar visat att de naturliga
förutsättningarna för jordbruket inte är bättre än i södra
Norrland. Regeringen är väl medveten om att den
automatiska ökningen av jordbruksstödet p g a EU-
medlemskapet ger liten utdelning i södra LFA-området,
eftersom odlingen av spannmål, olje- och proteingrödor är
relativt blygsam. Att i det läget föreslå en 75-procentig
minskning av strukturstödet till jordbruksbygder med de
erkänt högsta naturvärdena, kan inte vara en riktig
prioritering.
Riksdagen bör anslå 150 miljoner ytterligare utöver
regeringens förslag till områden i södra Sverige, detta i
enlighet med förra regeringens förslag. Detta blir
budgetmässigt ingen ytterligare kostnad. Tvärtom blir det
ytterligare medel över för att förstärka miljöprogrammet.
Arealersättning
Regeringen föreslog redan i proposition 1994/95:75 en
minskning av antalet regioner i spannmålsstödet. Syftet var
att omfördela pengar från bättre till sämre jordbruksbygder.
Tanken verkar vara att detta skall uppväga slopandet av
programmet för ekonomisk bärkraft. I och för sig stöder vi
tanken på utjämning mellan regioner, men en omfördelning
av arealersättningen genom att inrätta färre än 11 klasser
innebär inte en omfördelning från slättbygd till skogsbygd.
Skogsbygderna domineras helt av vallodling och påverkas
endast marginellt av nivån på spannmålsstödet. Risken är
också uppenbar att om spannmålsodlingens villkor på slätten
försämras ökar intresset att gå över till animalieproduktion.
Detta missgynnar de facto jordbruket i skogs- och
mellanbygder.
Det är angeläget att hålla fast vid den indelning i 11 klasser
som föreslogs i EU-propositionen. För att kompensera
svagare regioner skall istället det program för ekonomisk
bärkraft som anges i EU-propositionen genomföras.
Prisorter
Utan föregående behandling i riksdagen har regeringen till
EU-kommissionen notifierat 4 stycken prisorter vad avser
interventionssystemet för spannmål. I EU-propositionen
angavs minst 30 orter och denna utgångspunkt ändrades inte
i riksdagen via något motionsyrkande. För att syftet bakom
EU:s interventionssystem för spannmål ska gälla i Sverige,
var den förra fyrpartiregeringens förslag om minst 30
prisorter välavvägt. Detta står också klart vid en jämförelse
med andra EU-länder som genomsnittligt har en prisort per
50 000 ha spannmålsodling. Regeringens förslag med 4 orter
ger för svensk del en ort per 375 000 ha spannmål. Detta
visar på orimligheten i förslaget och visar att regeringen inte
är beredd att ge svenskt jordbruk jämförbara
konkurrensvillkor. När effekten därtill leder till en vinst för
EU på Sveriges bekostnad, samt minskar inkomsterna i
svensk spannmålsodling med i storleksordningen 100
miljoner kronor, framstår regeringens politik särdeles
obetänkt.
Det är kristdemokraternas uppfattning att det i EU-
propositionen föreslagna antalet prisorter ska inrättas.
Ekologiskt jordbruk i Sverige och EU
Sverige bör i EU med kraft verka för en i alla länder lika
miljöavgift på kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel.
Utgångspunkten bör vara vår nuvarande nivå i Sverige och
sedan en stegvis höjning. Dessa miljöavgifter bör sedan till
fullo utnyttjas för att stödja en ekologisk anpassning av
odlingen inom EU med biologiskt fullvärdig kost som mål.
LRF-kampanjen om världens renaste mat måste bli en
ledstjärna också för arbetet inom EU.
De påtänkta nya instruktionerna för jordbruksverket bör
genomsyras av målsättningen att stimulera jordbruket och
trädgårdsnäringen till en allt bättre ekologisk anpassning.
Verkets kvalitetsredovisningar skall genomsyras av detta.
I den motion kristdemokraterna presenterade i samband
med regeringens proposition ''Vissa livsmedelspolitiska
åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen''
(1994/95:75) föreslog vi att det ekologiska jordbruket helt
skulle undantas från kravet om träda, att arealersättning
måste ges till all ekologiskt odlad areal, dvs också inkludera
vallen samt att särskild hänsyn skulle visas det ekologiska
jordbruket vid tilldelning av kvoter. KdS fick gehör i
riksdagen för de först- och sistnämnda kraven. Det bör också
vara möjligt att enas omkring det rimliga i att det ekologiska
jordbruket garanteras arealersättning till vallen. Ekologisk
odling uppfyller kraven på extensiv produktion i balans.
För att rimlig lönsamhet skall uppnås inom det ekologiska
jordbruket bör följande arealersättningsnivåer gälla för CAP-
grödor och potatis, vall, grönsaker, sockerbetor och
rotfrukter:
Konventionellt jordbruk
Ekologiskt jordbruk spannmål
2
000 kr
3 200 kr
baljväxter(*)
2 900 kr
4 400 kr
vall, potatis 1
800 kr
grönsaker, sockerbetor
och rotfrukter
(*) Krav bör ställas på att areal kort efter skörd höstsås eller
att andra åtgärder vidtas för att minimera risker för
kväveläckage.
Dessa nivåer på arealersättningen till ekologiskt jordbruk
är accepterade av EU.
Forskning, innovationer, försök och utbildning
En viss del av anslagen till SLU och SJFR bör öronmärkas
för utveckling av ekologiskt lantbruk syftande till uthållighet
och biologiskt fullvärdiga livsmedel. En målsättning bör
vara 10 procent. Utvecklande forsknings-, innovations- och
försöksverksamhet bör inom nämnda institutioner fördelas
med prioritering till den samhällsnytta som kan nås i form
av förbättrade odlings- och djurskötselåtgärder.
Avbytarverksamheten
Det statliga stödet till avbytarverksamheten skall enligt
kristdemokraternas uppfattning finnas kvar. För mjölkgårdar
är avbytarverksamheten helt nödvändig för att möjliggöra ett
normalt liv för jordbrukarna. Det är ytterligt märkligt att
regeringen nedrustar så kraftigt på det sociala området för
just denna grupp.
Det är absurt att på ett bräde nu riskera sysselsättningen
för 1 700 personer, varav ca 40 procent utgörs av kvinnor,
Genom regeringens förslag ökar också orättvisan för
jordbruksnäringen i förhållande till andra näringar.
Kristdemokraterna anser därför att 200 miljoner skall
anvisas för fortsatt stöd till avbytartjänsten.
Fastighetsskatter på jord- och skogsbruk
Kristdemokraternas uppfattning att det är genom
successivt höjda miljöavgifter som omställningen till mer
miljövänlig jordbruksproduktion skall uppnås innebär också
att något ytterligare utrymme för ökade belastningar i form
av skärpta skatter på jordbruksfastigheter inte existerar.
Eftersom samma procentsats ska betalas oavsett
arealavkastning så är en höjd skatt på jordbruksfastigheter
också en ren straffbeskattning för den som övergår till
mindre intensiva brukningsmetoder och omställning till
ekologisk odling. Också skogsägarna utsätts för en orimlig
beskattning om regeringens aviserade förslag skulle
förverkligas. Kostnaderna för EU-medlemskapet skall inte
ensidigt belasta en särskild näring. Förslagen om höjd skatt
på jordbruks- och skogsfastigheter tillbakavisas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av svensk
jordbrukspolitik syftande till att ge möjlighet att bedriva
jordbruk i hela landet och fullt utnyttjande av befintlig
åkermark,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det globala perspektivet i
livsmedelsförsörjningen skall vägas in vid utformningen av
jordbrukspolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en konsekvensanalys av den förda
jordbrukspolitiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöprogrammet omfattande
bevarandeprogram, program för resurshushållning och
program för ekonomisk bärkraft, innebärande en strävan mot
att de tre delprogrammen används fullt ut,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att principen om återförande av
miljöavgifter till jordbruksnäringen skall tillämpas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till mindre gynnade områden
(LFA), vilket innebär 150
000
000 kr utöver regeringens förslag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arealersättning till det ekologiska
jordbruket för CAP- och icke CAP-grödor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om antalet klasser för arealersättning
till CAP-grödor,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om antalet prisorter för intervention,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avbytartjänsten och anvisar 200
000
000 kr utöver regeringens förslag,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om instruktioner till jordbruksverket
när det gäller att stimulera jordbruket och trädgårdsnäringen
till en bättre ekologisk anpassning,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om öronmärkta anslag till SLU och
SJFR för utveckling av ekologiskt lantbruk,1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fastighetsskatter på jord- och
skogsbruk.2
Stockholm den 25 januari 1995
Alf Svensson (kds)
Dan Ericsson (kds)
Göran Hägglund (kds)
Inger Davidson (kds)
Mats Odell (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
Chatrine Pålsson (kds)
1 Yrkande 12 hänvisat till UbU.
2 Yrkande 13 hänvisat till SkU.