I motionen föreslås i förhållande till regeringens förslag en
ökad satsning på miljöstöd inom jordbruket med drygt 900
miljoner kronor samt ett ökat strukturstöd (LFA-syd) med 59
miljoner till södra Sveriges skogs- och mellanbygder. Det
totala stödet till det norrländska jordbruket ökar med
närmare 200 miljoner kr. Vidare avslås regeringens förslag
att avveckla avbytarverksamheten. Genom omprioriteringar
anslås 30 miljoner kr till forskningen.
Bakgrund
Vänsterpartiets mål är ett livskraftigt jordbruk i hela landet
med produktion av livsmedel, energi och andra råvaror på
ett långsiktigt uthålligt sätt. Svenska folkets behov av billiga
livsmedel av hög kvalitet och ett öppet och varierande
landskap med en rik biologisk mångfald skall utgöra
grunden för svensk livsmedelspolitik. Jordbruket skall också
utgöra basen för att upprätthålla de kollektiva nyttigheter
som det svenska folket är berett att gemensamt betala.
Den enskilde jordbrukaren och det enskilda
jordbruksföretaget har en nyckelroll i att vända utvecklingen
mot ett kretsloppssamhälle. Det är samhällets uppgift att
bidra till att skapa de nödvändiga förutsättningarna för detta.
Inom ramen för Sveriges medlemskap i EU är det Sveriges
uppgift att påverka EU:s jordbruk mot ett mindre
bidragsberoende och en långsiktigt hållbar
livsmedelsproduktion, ett starkare skydd för djurs hälsa och
välbefinnande samt en livsmedelsproduktion som inte bidrar
till en fortsatt orättvis världshandel.
EU:s överproduktion av jordbruksprodukter, som dumpar
världsmarknadspriserna och som aktivt förhindrar världens
fattiga länder att vända sin egen utveckling, måste stoppas.
Arbete och sysselsättning
Enligt officiell statistik svarar jordbruket tillsammans med
trädgårdsnäring och skogsbruk för knappt 3 % av
sysselsättningen i landet. Dessa låga tal har medfört att
många har fått uppfattningen att de areella näringarna har
liten betydelse för landets ekonomi och för antalet
arbetstillfällen. Detta är en feluppfattning som beror på flera
saker.
För det första är dessa 3 % sysselsatta endast i första ledet
i en lång kedja av förädling och distribution som ger arbete
åt mångdubbelt fler. För det andra underskattas lantbrukets
sysselsättning i statistiken eftersom många som arbetar
deltid i jordbruket redovisas under andra näringsgrenar.
Enligt SCB:s undersökningar av jordbrukets arbetskraft är
det ungefär tre gånger så många om man tar hänsyn till detta.
Ett belysande exempel är hur kvinnor som arbetar i
jordbruket inte sällan kombinerar jordbruksarbetet med ett
deltidsarbete (inom den kommunala vården och omsorgen)
och av den anledningen inte redovisas som sysselsatta inom
jordbruket. Bilden blir också en annan om man bortser från
de större städerna. På landsbygden, inklusive mindre orter
med upp till 2 000 invånare, svarar de areella näringarna för
upp till en åttondel av sysselsättningen.
Svenska folkets och framför allt ungdomars stora
miljöengagemang liksom en ökande efterfrågan på
ekologiskt odlade produkter är ytterligare incitament för att
jordbruket och landsbygden kan ge ett viktigt bidrag till att
skapa framtidens nya miljöinriktade arbeten.
Problem
Jordbruksnäringen innebär inte bara möjligheter. Det finns
flera stora problem som måste lösas.
Det handlar omläckage av näringsämnen till vattendrag
och hav,minskad biologisk mångfald,jordbrukets
belastning på statsbudgeten,ett subventionssystem som är
byråkratiskt, svårbegripligt och oöverskådligt,
överproduktion av jordbruksprodukter som bidrar till en
orättvis världshandel,hot mot djurskyddet som försvåras av
kraven på högeffektiva gårdar och djur med hög
avkastning,en ökad användning av importerade
insatsmedel och foderråvaror,stor förbrukning av energi
från fossila bränslen,stor förbrukning av ändliga resurser,
en alltför svag koppling mellan konsumenter och
producenter.
EU:s jordbrukspolitik
Från den 1 januari 1995 är Sverige medlem i den
europeiska unionen. Det innebär att vi också fullt ut omfattas
av EU:s jordbrukspolitik och måste inordna den svenska
jordbrukspolitiken i de marknadsordningar och
bidragssystem som tillämpas i EU.
Det blir en återgång till ett genombyråkratiserat,
detaljreglerat och centralstyrt jordbruk med stödformer som
i EU har lett till överproduktion, dumpade priser på
världsmarknaden, marknadsregleringar som gynnar den
inhemska produktionen och förhindrar en rättvis
världshandel. Mer än hälften av EU:s budget används i dag
inom jordbrukssektorn. Detta betyder också att det är EU:s
jordbrukspolitik som i dag är det största hindret för en
anslutning av länderna i östra Europa.
I förhandlingarna inför medlemskapet har Sverige
tilldelats följande kvoter:
Basareal:
1,8 miljoner hektar åker, omfattande spannmål, oljeväxter,
proteingrödor, oljelin samt träda (total åkerareal i Sverige är
2,78 milj ha varav spannmål odlas på 1,19 milj ha)
Oljeväxter:
140 000--150 000 hektar
Socker:
370 000 ton
Mjölk:
3,3 miljoner ton (1993 års produktion var 3,286 miljoner ton,
som producerades av 525 000 kor på 18 897 gårdar.)
Nötkött:
155 000 am- och dikor samt 250 000 handjur
Får:
180 000 tackor
Djurskydd:
Sverige har under en treårsperiod rätt att behålla strängare
regler för djurskydd under transport
EU:s bidragsmodeller är i huvudsak av två slag. Dels
bidrag som till 100 % betalas ur EU:s garantifond, dels
bidrag som kräver medfinansiering ur den svenska
statsbudgeten. Mer än 90 % av EU:s totala utgifter för
jordbruket avser stöd ur garantifonden. I regeringens budget
för 1995/96 beräknas stödet till jordbruket ur garantifonden
uppgå till drygt 5,3 miljarder kronor räknat på perioden juli
1995 -- juni 1996. Av de delfinansierade stöden beräknar
regeringen att EU bidrar med 0,6 miljarder kr.
Totalt ökar de ekonomiska bidragen till jordbrukssektorn
kraftigt och detta utgör ett faktiskt problem eftersom det är
stöden till spannmål (som betalas ur EU:s garantifond) som
ökar medan stöden till miljöåtgärder och strukturstöd kräver
svensk medfinansiering. Både Sverige och EU producerar i
dag ett överskott av spannmål. Mycket förenklat kan man
säga att EU står för stödet till överproduktionen medan
miljö- och strukturåtgärder måste betalas över statsbudgeten
för att berättiga till EU:s stöd. EU:s jordbrukspolitik är ett
faktum. Konsekvenserna för svensk del är dock omöjliga att
överblicka i det längre perspektivet.
Utifrån en helhetsbedömning av ekonomin i Sverige anser
Vänsterpartiet att de framförhandlade ramarna för olika stöd
inte kan utnyttjas under det kommande budgetåret.
Sveriges ekonomiska situation kräver att varje satsad
krona ur den svenska budgeten vägs på guldvåg.
Medlemsavgiften till EU är drygt 20 miljarder kronor per år.
Vänsterpartiet har ansett att det är rätt att de som tjänar
mycket på EU-medlemskapet också skall vara beredda att ta
en större andel av kostnaderna för detsamma.
BUDGETPROPOSITIONEN
Avbytarverksamheten
Regeringen föreslår att stödet till avbytarverksamheten
upphör från 1 juli 1995. Vänsterpartiet kan inte ställa upp på
detta. I ett läge där arbetslösheten är mycket hög kan det inte
vara rimligt att bidra till att antalet arbetslösa ökar. I dag finns
ca 1 700 heltidsanställda avbytare, som arbetar med 8 000
mjölkbönder.
En total avveckling av stödet från juli 1995 ger inte
tillräcklig tid att hitta alternativa lösningar. Vänsterpartiet
accepterade hösten 1994 en halvering av stödet till 100
miljoner kr. Nu måste tid ges för avbytarverksamheten, att
söka andra lösningar. Möjligheten att hitta finansiering inom
ramen för EU-finansierade stöd bör undersökas. Ett sätt att
utveckla avbytarverksamheten så att den omfattar ett större
antal jordbrukare, kan till exempel vara att utnyttja avbytare
för att ge möjlighet till utbildning och fortbildning inom
ramen för en miljöomställning av jordbruket.
Strukturstöd inom livsmedelssektorn
Inom ramen för dessa stöd finns också möjlighet att
utnyttja ett investeringsstöd som medfinansieras av EU med
25 %. 16 miljoner kr bör överföras från anslaget F 6,
Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket till anslaget B 7
och användas för investeringar med miljöprofil.
Djurskyddslagens krav på djurmiljö kräver nyinvesteringar
som är svåra att klara framför allt för de mindre jordbruken.
Inom det ekologiska jordbruket finns behov av maskin- och
lagerbyggnadsinvesteringar inom grönsaksproduktionen och
för utveckling av nya produktionssystem för svin och höns
inom djurhållningen.
Regionala stöd till jordbruket
Anslagsposten innefattar strukturstöd dels till
Norrlandsjordbruket, dels till södra Sveriges skogs- och
mellanbygder. Regeringens ambitionsnivå är för låg vad
gäller det södra LFA-området. Genom ett effektivare
utnyttjande av EU:s medfinansiering ökar stödet till
miljöprogrammet, Norrlandsjordbruket och det så kallade
södra LFA-området (LFA = Less favoured areas).
Det sker genom att en mindre neddragning av det
nationella stödet fördelas till stödformer som berättigar till
EU-stöd. Effekten blir att stödet förskjuts mot Norrlands
inland. Samtidigt innebär konstruktionen med tre
produktionsområden för spannmålsstödet att en högre
ersättningsnivå styrs längre norrut jämfört med förra
regeringens förslag.
EU:s strukturstöd bör också kunna inrymma vissa
ersättningar till rennäringen. Regeringen bör få i uppdrag att
återkomma med förslag på hur EU:s strukturstöd kan
utnyttjas inom rennäringen.
Stödens omfattning, finansiering och fördelning framgår
av följande tabell (beloppen redovisade i miljoner kr/år):
Södra LFA
50
17
67
80
26
106
Summa LFA
320
142
462
300
135
435
Nationellt stöd
till Norrlands-
jordbruket
600
500
Denna omfördelning gör att totalt 120 miljoner kr kan
överföras från B 9
till miljöprogrammet B 11.
För budgetåret 1995/96 blir det 140 miljoner kronor.
Miljöersättningar inom jordbruket
EU:s miljöstöd tillhör de stöd där regeringen föreslår den
största förändringen jämfört med den utredning, ''Förstärkta
miljöinsatser i jordbruket'' (SOU 1994:82), som legat till
grund för förhandlingarna med EU.
I principfrågan om miljöprogrammens utformning
beslutade riksdagen i december 1994 att ett miljöprogram
med tre delprogram skulle utformas inom ramen för EEG-
förordning 2078/92.
De tre delprogrammen är:
1) Delprogram för landskapsvårdande åtgärder,
2) Delprogram för miljökänsliga områden och 3)
Delprogram för stöd till ekologisk odling.
Vidare beslutade riksdagen att ett generellt arealstöd till
vall och betesmark skall kunna utgå i stödområde 1--4 samt
inom södra Sveriges skogs- och mellanbygder, samt att
regeringen skulle återkomma med ett bättre genomarbetat
förslag såvitt avser resurshushållande konventionellt
jordbruk.
Vänsterpartiet anser att regeringens förslag till
ekonomiska ramar för miljöstödsprogrammet är för låga. I
regeringens förslag omfördelas medel från
miljödepartementets budget för landskapsvård på 250
miljoner kronor samt 39 miljoner kronor för s.k. NOLA-
stöd. Det innebär att regeringens förslag i princip endast
utnyttjar de EU-medel som tillämpningen av EEG-
förordningen 2078/92 innebär.
Av de återförda miljöavgifterna syns inte ett spår. Detta
trots att riksdagen i december uttalade att jordbruket och
trädgårdsnäringen bör tillföras resurser som står i paritet med
intäkterna från miljöavgifterna.
Det finns många goda skäl att satsa på miljöåtgärder i
jordbruket. Det handlar å ena sidan om att skapa
förutsättningar för en nödvändig omställning mot en
långsiktigt hållbar utveckling som kan kombinera
produktion av livsmedel och andra produkter av hög kvalitet
med att tillhandahålla för människan nödvändiga kollektiva
nyttigheter samtidigt som den biologiska mångfalden
bevaras. Men det handlar också om att så långt den svenska
ekonomin tillåter utnyttja de delfinansierade miljöstöd som
förhandlats fram med EU.
Vänsterpartiet föreslår följande nivåer:
Miljöersättningar
Regeringen
Vänsterpartiet
(miljoner kr/år)
Budget
EU
Tot.
Budget
EU
Tot.
Delprogram för
landskapsvård
250
250
500
690
690
1 380
Delprogram för
miljökänsliga
områden
50
50
100
50
50
100
Delprogram för
stöd till ekologisk odling
100
100
200
115
115
230
Summa
400
400
800
855
855
1 710
Finansiering sker genom att utöver regeringens förslag
återföra medel för avgifter på handelsgödsel och
bekämpningsmedel samt en omfördelning av medel från B 4,
B 9
och F 6.
Delprogrammet
landskapsvård
Utöver den i proposition 1994/95:75 föreslagna
inriktningen av programmet beslöt riksdagen i december att
det inom delprogrammet landskapsvård också skall utgå ett
generellt arealstöd för vall och bete i stödområde 1--4 samt
i det södra LFA-området.
Vänsterpartiet föreslår att det görs en tydlig koppling till
djurinnehav så att ersättningen utgår till brukare som innehar
djur och således har ett eget behov av grovfoder. Inom ramen
för programmet bör också kunna utgå ersättning för
miljöåtgärder inom det konventionella jordbruket.
Miljöåtgärder i det konventionella jordbruket
Riksdagen beslutade i december att regeringen skulle
återkomma med förslag på miljöåtgärder i det konventionella
jordbruket. Det är beklagligt att inga sådana förslag finns i
budgeten. Trots det växande intresset för ekologiskt odlad
mat kommer under en lång tid framåt det konventionella
jordbruket att dominera livsmedelsproduktionen.
Det är därför av avgörande betydelse att också det
konventionella jordbruket minskar miljöbelastningen och
bidrar till en bättre miljö. Jordbruket är en viktig och
nödvändig länk i kretsloppet och kan gå i spetsen för
utvecklingen av ett framtida kretsloppssamhälle.
I ett internationellt perspektiv har Sverige ett
förhållandevis miljövänligt jordbruk, speciellt gäller det i
norra Sverige där klimatet minskar behovet av
bekämpningsmedel. Samtidigt har det högeffektiva
jordbruket lett till en utarmning av den biologiska
mångfalden. De vajande sädesfälten är vackra att se på, men
i biologisk bemärkelse är de öknar. Principen om att det är
förorenaren som ska betala (PPP-principen) skall gälla också
inom jordbruket.
Därför är det viktigt att skilja mellan vad som är
jordbrukarens ansvar och vad som är åtgärder som är att
betrakta som kollektiva nyttigheter. Med kollektiva
nyttigheter menas att svenska folket vill ha ett svenskt
jordbruk, ett öppet och varierat landskap med biologisk
mångfald.
Till stora delar sammanfaller dessa behov med det som är
långsiktigt nödvändigt också inom jordbruket samtidigt som
vi måste vara beredda att betala för detta över skattsedeln.
Att sätta pris på kollektiva nyttigheter är svårt liksom att
bedöma betalningsviljan, men kunskapen är nödvändig.
De problem som måste åtgärdas när det gäller det
konventionella jordbruket är att -- öka kunskapen om
jordbrukets roll för miljön -- minska växtnäringsläckaget --
eliminera läckage från stallgödsel -- bevara och återupprätta
ett varierat odlingslandskap och en biologisk mångfald.
För att komma till rätta med problemen finns en hel del att
göra.
Det handlar bland annat om att:öka arealen grön mark
inklusive ökad areal extensiv vall,begränsa användningen
av handelsgödselkväve,skapa sprutningsfria kantzoner,
insådd av fånggrödor,återskapande av våtmarksområden,
öka kunskapen om det biologiska kretsloppet genom att
bland annat göra växtnäringsbalanser för det enskilda
jordbruket.
Inom ramen för landskapsvård bör ca 200 miljoner avsättas
som ett första steg i avvaktan på regeringens förslag till
miljöåtgärder.
Delprogrammet ekologisk odling
Vänsterpartiet delar målsättningen att den ekologiska
odlingen skall öka från dagens knappt 2 % till 10 % av
jordbruket fram till sekelskiftet. Efterfrågan på ekologiskt
producerade livsmedel växer och i dag finns inte tillräcklig
produktionskapacitet. Vänsterpartiet lägger fram en särskild
motion om det ekologiska jordbruket.
De krav som där framförs är i korthet följande:riktad
arealersättning till hela den ekologiskt odlade arealen,
högre ersättning för vall, potatis och grönsaker, dvs. grödor
som ej berättigar till EU:s generella arealstöd,
investeringsstöd till grönsaksproduktion och djurhållning,
särskilda medel till rådgivning,undantag från
produktionsbegränsningar,ekologisk inriktning på
forskning och försök,särskilda medel till marknadsföring,
kontrollverksamhet och informationsverksamhet.
Totalt anslås 285 miljoner kronor varav 230 miljoner kr
avser delprogrammet för stöd till ekologisk odling, 40
miljoner kr avser rådgivning och utbildning och 15 miljoner
kr marknadsföring, kontroll- och informationsverksamhet.
Rådgivning och utbildning
Den viktigaste enskilda faktorn för att vrida utvecklingen
i miljövänlig riktning är kunskap. Därför är det nödvändigt
att en ny inriktning av jordbrukspolitiken också ger
möjlighet för jordbrukaren både att få rådgivning och att få
möjlighet till utbildning och vidareutbildning.
Genom införandet av EU:s miljöprogram finns dessutom
möjligheter att få dessa utbildningsinsatser delfinansierade
från EU. Anslaget under B 4,
Rådgivning och utbildning bör därför överföras till
anslaget B 11
och ingå i EU:s miljöprogram där de ger dubbelt igen.
Inom ramen för landskapsvårdsprogrammet kan därför 150
miljoner kronor avsättas till rådgivning och utbildning. Av
detta bör ca 40 miljoner avdelas till det ekologiska
jordbruket.
Norrlandsjordbruket
Riksdagen har beslutat att kostnadstäckningsgraden för
Norrlandsjordbrukarna skall hållas i stort sett oförändrad i
förhållande till 1990 års situation. Med EU-medlemskapet
följer att stödsystemen förändras. Till jordbruket i Norrlands
stödområden 1--4 kan spannmålsstöd, strukturstöd och
miljöstöd utgå. Till stödområde 1--3 dessutom ett nationellt
stöd. Med vänsterpartiets förslag blir fördelningen av de
olika stöden följande:
Strukturstöd (LFA):
Stödområde 1-3 exkl. Mål 6
144 miljoner kr
Mål 6
105
Stödområde 4
80
Nationellt stöd
500
Stöd till vall och bete
350
Totalt
1 179 miljoner kronor
Dessutom tillkommer CAP-stöd för spannmål, medel för
rådgivning och utbildning ur de totalt 150 miljoner kr som
föreslås samt ur den återstående delen av
landskapsvårdsprogrammet.
Genom att utnyttja 100 miljoner kr av det nationella stödet
och 50 miljoner kr av strukturstödet som miljöstöd
fördubblas summan och ger totalt ett högre stöd till
Norrland. Minskningen av det nationella stödet skall också
ses som en signal att ställa om den mest intensiva
jordbruksproduktionen i riktning mot en mer extensiv
produktion. Samtidigt är det viktigt att denna omställning
ges tillräcklig tid. Förädlingsindustrin är i dag anpassad till
nuvarande produktion och en omställning kan därför inte
göras under ett budgetår.
Forskning
Den nödvändiga miljöomställningen inom jordbrukets
område förutsätter också att tillräckliga medel avsätts till
forskning och utveckling. Regeringen föreslår i årets budget
betydande nedskärningar på forskningsanslagen till
jordbruket. Det kan starkt ifrågasättas varför just denna
forskning skall vidkännas större nedskärningar än övriga
forskningsområden. Till en del kan detta kompenseras
genom ett ökat utnyttjande/deltagande i EU:s
forskningsprogram.
Vänsterpartiet förutsätter också att påbörjade
forskningsprojekt kan fullföljas. För att i någon mån
kompensera nedskärningarna föreslås att anslaget dvs. 30
miljoner kr under G 8
Konsument- och marknadsföringsåtgärder inom
livsmedelsområdet överförs till anslaget H 1
Sveriges lantbruksuniversitet. Vänsterpartiet avser
återkomma med en helhetsbedömning av forskningsbehoven
i samband med den forskningspolitiska propositionen.
Övriga frågor
Regeringen har utan behandling i riksdagen notifierat fyra
prisorter vad gäller inlösen av spannmål. I proposition
1994/95:19 angavs att Sverige borde ha minst 30 prisorter.
Det förefaller vara en märklig kullerbytta att inrätta så få
prisorter efterom det enbart gynnar EU.
EU står för transportkostnaden från den fastställda
prisorten medan den enskilde jordbrukaren står för
kostnaden för transport till prisorten. Vänsterpartiet föreslår
att regeringen åter tar upp frågan i EU för att utöka antalet
prisorter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges uppgift när det gäller
utformningen av den framtida jordbrukspolitiken i EU,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jordbruket som
sysselsättningsskapande verksamhet,
3. att riksdagen till Stöd till jordbrukets föetagshälsovård
(B
3) för budgetåret 1995/96 anvisar 150
000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
4. att riksdagen för budgetåret 1995/96 beslutar överföra 20
000
000 kr från Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket (F
6) till Strukturstöd inom livsmedelssektorn (B
7),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om strukturstöd för rennäringen,1
6. att riksdagen för budgetåret 1995/96 beslutar överföra
140
000
000 kr från Regionala stöd till jordbruket (B
9) till Miljöersättningar inom jordbruket (B
11),
7. att riksdagen till Miljöersättningar inom jordbruket (B
11) för budgetåret 1995/96 anvisar 910
000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöåtgärder inom jordbruket så
att 400
000
000 kr avser stöd till vall och bete i Norrland, 300
000
000 kr avser stöd till vall och bete i södra Sveriges skogs-
och mellanbygder, 200
000
000 kr avser miljöåtgärder i det konventionella jordbruket,
150
000
000 kr avser rådgivning och utbildning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Norrlandsjordbruket,
10. att riksdagen för budgetåret 1995/96 beslutar överföra
30
000
000 kr från Konsument- och marknadsföringsåtgärder
inom livsmedelsområdet (G
8) till Sveriges lantbruksuniversitet (H
1),
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att öka antalet prisorter för
spannmål.
Stockholm den 22 januari 1995
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)
Maggi Mikaelsson (v)