Sveriges inträde i EU ökar i hög grad trycket på svenskt
jordbruk och svensk livsmedelsindustri men det ger också
nya och ökade möjligheter. De goda jordarna, det
gynnsamma klimatet, kunniga lantbrukare etiskt såväl som
miljömässigt medvetna, närheten till Lunds universitets och
Alnarps forsknings- och utvecklingsmöjligheter och
naturligtvis den geografiska närheten till övriga Europa ger
Skåne de största förutsättningar för att tillvarata dessa
möjligheter.
Livsmedelsindustrin är Skånes absolut viktigaste
varutillverkande sektor med hela sin bas i jordbruks- och
trädgårdsnäringen. Dess målsättning har varit att säkra
lönsamma framtidsjobb och att positivt bidra till
handelsbalansen genom att utnyttja de möjligheter som en fri
tillgång till europamarknaden ger. En allt större del av
Europas konsumenter efterfrågar livsmedel av hög kvalitet
vilket ger svenska livsmedel stora etableringsmöjligheter.
Avgörande för att nå målsättningen är, förutom de
förutsättningar som Skåne redan har, också likvärdiga
spelregler och konkurrensvillkor som de övriga länderna i
EU. Sådana fanns också med i det avtal som den borgerliga
regeringen framförhandlat med EU och som svenska folket
gick till val på. Den socialdemokratiska regeringens
jordbrukspolitik förändrar spelreglerna totalt. Regeringen
fullföljer inte avtalet utan tackar nej till EU-medel i
miljardklassen samtidigt som den lägger nya pålagor i form
av avgifter och skatter av sällan skådat slag på jordbruket.
Den omläggning av arealstöden, ersättningen för
prissänkning på spannmål, som en riksdagsmajoritet på
regeringens förslag genomfört i stället för att utnyttja EU:s
miljöstöd, innebär ett hårt slag för Skånes spannmålsbönder.
Kilopriset sänks, och det blir olönsamt att producera.
Skånebonden får 500 kr per hektar mindre i arealstöd än
sin danska kollega.
Tillsammans med höjda avgifter på gödsel- och
bekämpningsmedel, dieselskatt och den aviserade
fastighetsskatten får den skånske bonden i Malmöhus län ett
täckningsbidrag per hektar som är ca 2 000
kr lägre än kollegans från Själland. Konkurrenskraften
försvinner och utrymme för arbetslön och reinvesteringar går
förlorat. Därför bör den av regeringen aviserade särskilda
beskattningen av jordbruksfastigheter ej införas.
De skånska svinproducenterna har känt till och accepterat
att priset på fläskkött skulle sjunka i EU. De har ändå med
tillförsikt sett framtiden an då de med lika konkurrensvillkor
borde ha möjligheter att ta ökade marknadsandelar i Europa.
Därmed skulle nya jobb också skapas i livsmedelsbranschen.
Som ett resultat av den socialdemokratiska
jordbrukspolitiken riskerar nu svinproduktionen att sjunka
och Skanek räknar redan 1996 med brist på råvaror.
På grund av bristande lönsamhet blir produktionen av
kvalitetsvaror lidande och med s k bulkvaror finns ingen
möjlighet att konkurrera med övriga länder. Svenska
konsumenters krav på kvalitetsvaror blir svåra att tillgodose.
Tusentals jobb kommer att försvinna framför allt inom
livsmedelsindustrin och andra kringnäringar såsom
maskinhandeln, reparationsverkstäder, transporter m m.
Målsättningen med att säkra sysselsättning och ge
Sverige nya inkomster tack vare en växande marknad har
kommit på skam.
Förutom den försämrade lönsamhet som drabbar hela
jordbrukskåren och den utslagning av många gårdar som
kommer att bli följden innebär den socialdemokratiska
jordbrukspolitiken även ett hårt slag mot kommunerna.
Beräkningar visar att fastighetsskatt, miljöavgifter,
dieselskatter och arbetsgivaravgifter förorsakar uteblivna
skatteintäkter bland Malmöhus läns kommuner på
sammanlagt 68 miljoner kronor.
Det skånska kulturlandskapet är hotat. Redan idag riskerar
3 000
hektar, på sikt mer än 10 000
hektar, betesmarker i Malmöhus län att inte brukas
längre. Det får i så fall katastrofala följder för växt- och
djurlivet och för kulturmiljön. Lönsamheten har länge varit
dålig i diko- och köttdjursproduktionen. Då nu lönsamheten
försämras ännu mer kan många bönder tvingas säga upp sina
Nola- och landskapsvårdsavtal med länsstyrelsen. Många är
också äldre och för att förmå ungdomar att ta över den
naturvårdande verksamheten måste det först skapas
förutsättningar för lönsamhet i jordbruket.
Det är också nödvändigt att avbytarverksamheten får
finnas kvar. Inte minst de yngre lantbrukarna är beroende av
en rimligare social situation med bättre arbetsvillkor och
större trygghet vid sjukdom och olycksfall. Samtidigt skapar
avbytarverksamheten värdefull sysselsättning på
landsbygden.
Sveriges Lantbruksuniversitets verksamhet på Alnarp har
stor betydelse för det skånska jordbrukets utveckling.
Forskning och utbildning är en nödvändighet, dels för att
tillvarata de möjligheter som naturresursen jordbruksmark
utgör, dels för att skapa förutsättningar för en
konkurrenskraftig näring gentemot övriga europeiska länder.
De besparingar som regeringen föreslår inom jordbrukets
forskning och utbildning är mot denna bakgrund
oacceptabla.
Det borde vara en självklarhet att landets jordbrukspolitik
ska ha målinriktningen ett livskraftigt och konkurrensdugligt
jordbruk. Jordbruket är en förutsättning för en levande
landsbygd och för ett öppet kulturlandskap. Svenskt
jordbruk är en garanti för livsmedel av hög kvalitet. Det har
också en central roll i kretsloppsarbetet och bidrar med
råvaror till energi- och industriproduktion.
Vårt jordbruk är en samhällsresurs som skapar
hundratusentals arbetstillfällen och som genom EU-
medlemskapet skulle kunna bidra till att förbättra svensk
ekonomi. Den del av landets jordbrukssektor som finns i
Skåne har synnerligen goda förutsättningar för detta. Men
det krävs en jordbrukspolitik som skapar både ekonomiska
förutsättningar och framtidstro för att det ska lyckas.
Centerpartiet lägger i sina jordbruksmotioner fram ett
flertal förslag som skulle ge det skånska jordbruket
utvecklingsmöjligheter och konkurrenskraft, som t ex fullt
utnyttjande av det framförhandlade EU-avtalet, bevarad
avbytarverksamhet och satsningar på forskning och
utbildning. Dessutom avvisas å det bestämdaste höjda
fastighetsskatter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att ge
Skånes jordbruk och livsmedelsproduktion goda
konkurrens- och utvecklingsmöjligheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skatter på
jordbruksfastigheter,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av bevarade resurser till
SLU:s verksamhet vid Alnarp.2
Stockholm den 24 januari 1995
Kerstin Warnerbring (c)