Den djurskyddslag som riksdagen antog 1988 medför bl.a. att äggproduktionen i Sverige fr.o.m. den 1 januari 1999 måste ske på annat sätt än med konventionella bursystem. Denna lag innebär stora förändringar och får sannolikt konsekvenser som inte kommer att leda till det som var målsättningen med den nya lagstiftningen, nämligen att husdjur, i detta fall värphöns, skall erhålla ett förbättrat skydd mot dålig behandling. Som utvecklingen varit sedan lagen antogs föreligger i stället risk för att standarden i djurhållningen inom äggproduktionen sänks. Detta kunde inte förutses i samband med att den nya lagen antogs 1988.
Bakgrunden är att få länder i världen har antagit så långtgående djurskyddslagstiftning som Sverige. Exempelvis har inte våra närmaste grannländer beslutat att införa en djurskyddslagstiftning som motsvarar vår.
Detta innebär att risken är stor för att äggproduktionen går ur Sverige. En minskad svensk produktion skulle innebära att statens och konsumenternas möjligheter att påverka standarden i djurhållningen inom äggproduktionen minskas eller till och med upphör. Eftersom undersökningar inom branschen visar att konsumenterna inte till någon avgörande grad fäster avseende vid ursprungsland står det helt klart att möjligheterna att vidmakthålla svensk äggproduktion drastiskt försämras eftersom s.k. alternativt producerade ägg blir betydligt dyrare för konsumenten.
Som en följd av lagstiftningen 1988 har den svenska näringen fått ''motorstopp''. Man vågar inte investera. Det bedöms också i dag att det inte finns några godkända alternativ till burar som ger några djurhälsofördelar eller konkurrenskraftiga resultat.
Sett i dessa perspektiv förefaller det orimligt att tro att det skall vara praktiskt genomförbart att till utgången av 1998 byta ut de cirka sex miljoner hönsplatser som det handlar om i vårt land.
Rimligt vore att öppna för ytterligare alternativ. Därför bör de möjligheter till forskning om alternativa bursystem som inskränktes i och med nya lagstiftningen 1988 återupptas. På andra håll i världen arbetar man med konkurrenskraftiga system som bygger på burar.
Det är av stor betydelse att förberedelserna inför sådana här stora förändringar sköts på ett ansvarsfullt sätt. Tiden för utprovning och forskning kring alternativen till bursystem bör förlängas. De riktlinjer som angivits från Jordbruksverket om en längre förberedelseperiod kan ge en möjlighet för den svenska näringen att genomföra en omställning som medför att näringen inte går ur landet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk burhållning av värphöns samt äggproduktion på djurvänliga och konkurrenskraftiga villkor.
Stockholm den 25 januari 1995 Stig Bertilsson (m) Karl-Gösta Svenson (m)